Blir det inte tomt på second hand om vi slutar överkonsumera?

Rubriken ovan är något jag kan mötas av ibland när jag pratar om second hand och cirkulär konsumtion. Jag brukar inte hymla med att jag tycker att second hand i första hand är det enda rätta. Men det förutsätter ju att det finns något att köpa på second hand. Folk måste ju köpa mycket kläder och sedan skänka till second hand väl? Just nu lever ju jag på andras överflöd när jag handlar second hand. Anledningen till att de kläderna har skänkts just dit är oftast för att den tidigare ägaren tröttnat på dem och har köpt nya kläder istället. Inte kan väl kläderna räcka till alla om alla ska handla på second hand? Och vad händer med butikerna, våra svenska företag, om vi slutar handla nytt hela tiden? Fast fashion bygger ju på överkonsumtion. Det kan man väl inte bara sluta med sådär heller?

Ser det ut som att vi har för lite kläder i second handbutikerna? BjörkåFrihet får in 10 ton kläder om dagen! Det är bara en aktör. Stockholms Stadsmission får in 30 ton i veckan. 30% av de kläderna som BjörkåFrihet, alltså en aktör, får in säljs i Sverige. 5% kasseras och bränns upp direkt pga att det är obrukbart men hela 65% säljs utomlands, osorterat. Utomlands sorteras det då och antingen säljs i nya landet eller säljs vidare till något annat land. Nu handlar det inte om någon u-hjälp här till folk som inte har råd att köpa nya kläder utan det här är en industri. Tyvärr kan den även slå ut den inhemska klädproduktionen och faktum är att alla de där kläderna varken vill eller kan man ta hand om i det nya landet. Det kan dessutom handla om ett land som inte är så pass utvecklade vad gäller energi att det bränns och ger ny energi, som det görs här. Tyvärr slutar kläderna inte så sällan som landfill. Det grävs ner alltså. Och det här är kläder som vi köpt bara för att de var moderna just då eller särskilt billiga och vi var sugna på att handla. Kläder, som någon annan har slavat för att producera till oss, slutar alltså som ingenting.

Med tanke på att vi slänger ca 7-8 kilo kläder direkt i soporna varje år skulle jag inte tro att det på något sätt kan bli tomt på second handbutikerna om fler skulle handla second hand. Det är ju dock komplexa frågor. Just nu bygger som sagt hela modeindustrin på att vi ska handla mycket och billigt. Det innebär ju också att produktionen ska vara snabb och billig. Alltså betalar någon annan priset med sin hälsa och välfärd för att vi ska kunna köpa nya kläder varje månad som vi sedan rensar ut några månader senare. Klädindustrin sysselsätter miljontals och åter miljontals med människor idag. Om vi slutar handla fast fashion kanske de blir av med sina jobb? Men så här är det, slavarbete och orättvisa arbetsvillkor kan aldrig rättfärdigas med att de kunde haft det sämre. Det behövs lagar och rättigheter till skydd för alla arbetare världen över. Och kläder måste få börja kosta igen. De måste få kosta mer så att de som producerar dem får en skälig lön som de kan leva på. Med rimliga arbetsvillkor tror jag vi även kommer kunna köpa kläder av bättre kvalitet som håller längre för oss konsumenter.

Men våra svenska företag då? Vi behöver starka företag och en stark handel för att välfärden ska fungera i vårt land. Då måste vi fortfarande handla massa kläder hos H&M, Kappahl och Indiska va? Företagen behöver ju få in sina pengar. Men jag siar att nyproduktion inte är framtiden. Den kommer givetvis alltid att finnas, och behövas, men i rätt mån. Jag tror på att modeföretagen behöver se om sitt eget hus och få pengarna att cirkulera, på annat sätt. Framtiden är att hyra, låna, reparera, remakea och även återvinna, även om återvinning är problematisk på många sätt. Vi behöver se på kläder och mode på ett annat sätt helt enkelt. Jag vill inte kalla det för ett nytt sätt för det här är inget nytt. Vi behöver gå back to the roots och göra som man gjorde förr i världen. Då sydde man om, lappade, lagade och ärvde tills det inte gick mer. Då slutade trasorna som isolering i väggarna och i trossbottnarna till slut. Men inte som landfill i drivor.

Ok, jag är ingen forskare på textil och världsekonomin är inte min starka sida. Det här är mina högst personliga funderingar kring detta. Man kanske kan peta hål på mina argument och förslag på förbättringar. Berätta gärna för mig då. Men jag kör på med second hand i första hand och ser fram emot att se hur klädindustrin kommer förändras till något mer cirkulärt. För nu måste det väl börja ske en förändring snart?

Och för lite återbrukspepp tänkte jag be mina läsare berätta om något riktigt najs second handköp! Berätta om något riktigt fint, fyndigt eller bra ni köpt på second hand. Mer second hand åt folket och spread the word!

Livets fynd

Det tråkiga med massa olika årstider är att man får användning för vissa särskilt omtyckta plagg och grejer alldeles för sällan. Som mina vinterkängor, livets fynd, som jag kallar dem! Jag har tidigare räknat ut ett snuskigt lågt PPA på dem eftersom jag köpte dem för 30 kr förra vintern. Det är faktiskt helt makalöst att man kan hitta ett par prima vinterkängor för så lite pengar. Och ändå är folk skeptiska till loppis.

Jag har hittat många fina loppisfynd som jag är väldigt förtjust i men det här är nog ändå det bästa. De kostade från början 60 kr på Smyrna second hand, men just den dagen var det turligt nog 50% på allt! Och de är verkligen perfekta! De är rejäla, varma, vattentäta, inte halkiga och bekväma med. Lite som gjorda för mina fötter. De är av märket La Sportiva som inte säger mig så mycket på rak arm men det känns som att de kommer hålla i många många år. Det enda negativa med dem är att de har runda skosnören som gärna går upp. Men det är ju något man kan göra något åt dock.

Sedan behövs de impregneras också men det tycker jag är lite knepigt. Jag vill ha ett bra impregneringssprej som inte är skitdåligt för miljön. Tips någon? Och den dagen, som inte kommer alltför snart hoppas jag, då de här ger upp totalt, då tänker jag köpa de här: Luddan. Så himla fina! Annars då? Vilket är ditt livets fynd på loppis?

Ett inlägg om barnkläder som jag egentligen inte är rätt person at skriva

Man hade ju kunnat tycka att det skulle vara läge att jag skriver lite om hållbarhet vad gäller barnkläder på den här bloggen. Finns det några bra och hållbara märken? Vad ska jag tänka på när jag letar på second hand? osv... Men det kommer inte hända kan jag säga. Den enkla anledningen är att jag är barnfri. Barnfrihet innebär, i mitt fall, att jag aktivt har valt ett liv utan barn. Eller ja, jag träffar massor med barn dagligen, men jag har inga egna. Det är högst frivilligt. Men det ska jag inte fördjupa mig i nu.

Min föreställning är att det bara är närmast sörjande som läser den här bloggen. Kanske har jag fel, kanske sitter det någon där ute och bara väntar på att jag ska komma med mina bästa second handtips eller annat vad gäller barnkläder. Det kan jag dock inte, eftersom jag inte har något särskilt att säga om hållbarhet och barnkläder. Men jag kan i alla fall hänvisa vidare. Och jag är ju inte blind, jag ser ju att det finns hur mycket barnkläder som helst där ute, både på nätet och i fysiska second handbutiker. Barn växer väl oftast mer än vad de sliter på kläderna så det är ju bara rimligt att det finns gott om barnkläder i ruljans. Jag tänker att det inte skulle vara svårt att handla enbart second hand om man hat barn idag. Bara man ger sig lite tid att leta. Och missförstå inte detta inlägg nu. Jag brinner för hållbarhet vad gäller textilier på alla plan och tycker det är lysande med alla barnmarknader och bytarinitiativ som finns. Jag har bara inte så mycket att säga om det.

Det här inlägget blir också lite torftigt på bildfronten. Jag har rotat igenom alla mina bilder jag tagit i second handbutiker och på klädbytardagar och inte någonstans är det barnkläder i fokus. Det säger väl det mesta. Jag är helt klart inte rätt person att blogga om barnkläder. Dock knäppte jag av ett par bilder på BjörkåFrihet Linnés skyltning för några veckor sedan. Jag tyckte det var fint. Och sant. Och jag ville köpa ryggsäcken!

Så, lite poddtips då. Förra veckan släppte faktiskt Återbrukspodden ett intressant avsnitt där de besökte och intervjuade Gröna Villans barnkläder som är Stockholms största second hand när det gäller kläder och prylar för barn. Butiken har funnits i 17 år, säljer på kommission, och jag tycker det verkar vara en lysande affärsidé! Cirkulär ekonomi och konsumtion på riktigt liksom. Undrar om det finns något liknande här i Göteborg? Själv blev jag sugen på att starta motsvarande verksamhet för hundprylar! In och lyssnna i alla fall! Jag tycker för övrigt nästan att jag borde få ett omnämnande i den podden så många gånger som jag hänvisat till dem!

Ett helt avsnitt av Johanna Nilssons podcast Slow Fashion har även ägnats åt att snacka barn, barnkläder och hållbarhet. Avsnittet kom i maj förra året och i det intervjuas Linda Glad som tidigare drivit barnbutik på det hållbara temat. I avsnittet intervjuas även affärsinnehavaren för barnsecond handen Bye Buy som också säljer på kommission i Stockholm. Det verkar vara i Stockholm allt händer tydligen.

Ecofashionista har även tagit upp barnkläder otaliga gånger. I stort sett i varenda avsnitt faktiskt, eftersom de är småbarnsmorsor. Kan dock särskilt hänvisa till avsnittet där barnbutiken Frida & Fritiof intervjuas och avsnittet om hållbara kläder när barnen blir större. Men brinner man för hållbart mode och barn kan man nog lyssna på alla avsnitt. Och man hittar mer tips på deras bloggar här och här. Det finns hel del blogginlägg på temat och nu senast såg jag även att Tess Waltenburg skrivit ett med sina tips på hur man handlar second hand till barn. Hon har även en podcast för övrigt.

Ok, det var vad jag hade på rak arm. Man kan garanterat googla fram fler tips. Hoppas ni inte missförstår detta inlägg nu. Men jag tänkte även passa på så här i slutet och tipsa om en helt annan podd på ett annat tema. Min favoritpodd just nu är Barnfrihet och kan garantera att den kan vara intressant även om man inte är barnfri.

Hur jag aktiverar skorna

Maria Lagerman, som bl.a. föreläser om hållbart mode och hållbar affärsutveckling, har startat en grej med att man ska aktivera garderoben, på instagram. Under hashtaggen #garderobsaktivering visar hon dagligen upp plaggen hon har i sin garderob. Plagg för plagg betar hon sig igenom garderoben. Det hade jag så klart också kunnat göra men jag har en så himla brokig garderob så det hade nog slutat med att stått med ett gäng mönstrade kjolar kvar att klä kroppen med. Tycker inte riktigt jag har kroppsformen att använda pennkjolar som tubtopp. Och det här med att kombinera är verkligen min akilleshäl. Jag behöver definitivt bli bättre. Men det får komma sen.

Jag nöjer mig med att aktivera mina skor för nu. Och jag har mycket skor. Jag har alltid gillat skor och har förr köpt på mig fler än vad jag någonsin behövt. Jag har rensat för en livstid känns det som. Och problemet är att hur mycket jag än älskar skor så använder jag några få par. Jag har jobbiga fötter som får skav av till och med foppatofflor typ. Vilket jag i och för sig aldrig skulle ta på mig! Men jag har breda fötter med höga fotvalv, särskilt på den högra foten, och som gärna alstrar blåsor på fotsulorna och hälarna. Så jag behöver ganska en ganska hardcore ingångsperiod. Jag går till och från jobbet fem dagar i veckan och då kan jag inte ha obekväma skor. Det blir oftast mina Duckfeet eller vandringskängorna jag köpte för 1.5 år sedan på Emmaus när det fortfarande hette Emmaus. Och en del gummistövlar har det blivit med.

Så, hur göra för att aktivera sina skor och gå in dem? De gör ju ingen nytta i hallen liksom! Det får bli på kvällspromenaden med hunden. Så här har det sett ut de senaste tre dagarna. Och alla tre paren är second hand. I tisdags blev det ett par nya Dr Martens jag nöjt ropade in på Tradera för ungefär ett år sedan. De har stått oanvända sedan dess. Vänster sko helt ok, höger klämde över foten. I onsdags blev det ett annat par Dr Martens som jag använde en hel del för 6-7 år sedan. Sedan svällde väl mina fötter eller något och började skava både på tårna, hälen och över foten. En dag på väg till vagnen på morgonen på väg till jobbet fick min sambo komma och möta mig som kom barfota tillbaka i vätan. Så illa var det. Men jag har fått dem av en kompis och jag gillar dem. Jag har en fäbless för Dr Martens och för läder nämligen och det har ändå lagts ner kärlek och omsorg på dem hos skodoktorn. Det gick helt ok. Skavde vid tårna dock. Och över höger fot då. Så klart. Igår torsdag hade jag ett par lite mesplatå från Din Sko på mig. De inhandlades för 149 kr på Myrorna Olskroken i somras. De klämde över båda fötterna och särskilt den högra. Men jag kände att det finns hopp om att alla tre kommer bli bra. Lite brutallästning och fler hundpromenader så! Jag har ett särskilt knep som innefattar läst, toapapper och varmluftspistol som har gjort underverk för mina Duckfeet. Jag tänker att det borde funka även för fejklädret i dem från Din Sko.

Märk väl att jag har samma strumpor på mig både på tisdagsbilden och onsdagsbilden. Inte tvätta i onödan. Och de har inte använts två hela dagar i rad. Det vore helt otänkbart för mig pga fotsvett. De bruna prickiga är för övrigt också second hand. Inköpta på Röda korset i Vänersborg. Jag älskar när man hittar nya strumpor second hand som kommer från något restlager. Och märk väl dammet på onsdagsskorna. Så länge har de stått orörda. I flera år som sagt. Känns bra att använda dem igen nu.

Jag gillar inte hållbart mode!

Ja, du läste rätt. Så är det. Eller, själva modebiten i alla fall. Ordet mode kommer från latinets modus och betyder egentligen sätt, fason, rytm, mått och gräns. Man kan säga att mode betyder det som är förenligt med tidens smak. Det handlar om vad som är modernt, populärt och trendigt alltså. Och där tappade man mig...

Ok, modehistoria gillar jag. Jag tycker kläder är roligt i allmänhet och det är absolut spännande att läsa om, och se bilder på, hur man klädde sig förr i tiden. Detta är nog något jag fått med mig hemifrån. Min mamma har alltid varit historiskt intresserad, och kläder från förr har gärna smugit sig in. Jag har fått gå i klädparader och haft tvådelad klänning modell tidsenligt för en torpare i Småland vid flera tillfällen. Och jag har gillat det. Kläderna ovan har jag sytt själv för övrigt. För hand till och med, helt frivilligt när jag vurmade för vikingatiden för tio år sedan ungefär. So far so good.

Men allvarligt, vad för strömningar som är modernt just nu och vilka trender som kommer i vår, I couldn't care less. Jag gillar kläder och jag gillar fina kläder. Men vad som är fint för mig är knappast fint för alla. I höstas skrev jag ett inlägg om stil och hur jag tänker om det och jag kan konstatera att jag knappast har någon renodlad stil. Jag kallade min klädstil brokig förra veckan, vilket nog är en rättvis beskrivning. Jag gillar en hel del vintage, jag gillar lager på lager, jag gillar assymetriskt, jag gillar oversize, jag gillar färg, jag gillar mönster, jag gillar randigt, jag gillar prickigt... och så vidare.

Jovisst har jag också varit en slav under trender. Jag hade adidasbyxor i äkta plast (aka polyester) när jag var ung på 90-talet. Jag hade även en svart collagetröja som det stod Marwin på på bröstet i blå text. Den var köpt på JC. Någon som minns den? I början på 00-talet försökte jag väl också hänga på vad som var modernt till en viss del får jag säga. Även om jag en lång period nästan enbart gick runt i svarta manchester och svart munkjacka. Men jag har också alltid vågat sticka ut. På högstadiet raidade jag och min kompis Magda våra mödrars garderober och gick gladeligen i deras gamla kläder till skolan. Det provocerade en hel del. Vi blev till och med utskällda för att vi inte kunde klä oss. Det var en dag är vi hade lustiga hattar på oss vill jag minnas. Och på gymnasiet blev jag kallad för "hippien" när jag hade 70-talsskjortor och blusar på mig. Kan avslöja att min favorit ändå var ny från Indiska. Åh vad jag hade velat ha tag på en sådan igen!

Och visst, ibland faller jag ändå för trender. Men alldeles för sent skulle jag tro. Jag köpte faktiskt de där low crotch-byxorna i leopardmönster till slut som blev poppis våren 2014, trots att jag lovade dyrt och heligt att de inte skulle inhandlas. Mina elever hade ju såna! Men jag såg dem så mycket så de blev ju ändå snygga till slut. Och sköna var de så jag hade dem i flera år efter att de blivit omoderna sen. Jag har faktiskt kvar ett par stycken i garderoben. Och jag bryr mig faktiskt inte om att de kläderna jag har på mig är last season. Eller before last. Som jackan/kavajen, eller vad det nu är, från Lindex 2016 eller 2017 som jag har suktat efter sedan dess. När jag väl hittade den på tjockisloppisen tänkte väl inte jag en sekund på att den skulle vara omodern? Det är ju det som är så bra med second hand och loppis. Man kan hitta finfina kläder från tidigare säsonger som någon tröttnat på och betala bara en spottstyver av vad de kostade från början. Win win för miljön och plånboken.

Jag kollar inte upp säsongens trender. Jag tycker det är rätt ointressant. Jag har inte alls koll på vad som blir modernt i vår. Förutom det där med broscher då. Fast jag kom ju på att broscher var underskattade och bör få en revival innan jag visste att det skulle bli en trend! Och visst, smak ändras. Det finns grejer jag trodde att jag aldrig skulle gilla igen. Som grälla början på 90-talströjor t.ex. som jag har fått en rejäl fäbless för. Det får jag återkomma till. Men det finns ändå grejer jag nog nästan kan svära på att jag aldrig kommer ändra mig om. Jag tycker att jeans ska vara baggy och stora och inte några jäkla stuprör. Jag tycker det är jättefult faktiskt. Jeans måste gå ut någonstans om det ska funka för mig, annars får det vara. Fråga mig om tio år igen så får vi se om jag har ändrat mig.

Så, jag gillar egentligen inte hållbart mode. Jag gillar hållbara kläder! Vad som är modernt är sekundärt. Jag gillar fina och snygga kläder. Jag gillar kläder som är sköna och bekväma och gärna kläder som har en kontext. Det gör inget om det är slitet eller lagat så det syns att det är använt. Desto bättre till och med. Vad gillar du?

Loppisförbud

Japp. Det har fått komma till den punkten. Jag har loppisförbud. Men bara resten av månaden! Eller till löning typ. Det kan hända att det har gått liiite för mycket pengar det senaste. Men det gör det ju när man lever! Mat och öl kostar ju liksom. Och jag är ju som bekant egentligen inte för förbud av olika slag. Det här med köpstopp och sånt blir ju bara trist. Men, jag vet att jag kan leva på en tight budget. Jag har gjort det förr vid flera tillfällen. Mina studier till lärare bestod enbart av halvt studielån förutom sista terminen när jag inte hade något alls. Det gick. Och jag tror att det är nyttigt att leva lite tight ibland. Man vet aldrig när det skiter sig nästa gång och då är det bra att veta att man klarar det.

Men, tillbaka till vad det handlade om. Jag är inte i någon ekonomisk knipa, jag känner bara att jag kan behöva en paus från loppisarna och lägga undan lite pengar istället. Jag vet ju, att besöker jag loppisar kommer det bli handlande. Jag hittar kanske delar i det där porslinet jag börjat samla på, fler bestick av dem jag fyller på min besticklåda med, ett och annat gosedjur till den lilla byrackan och så hittade jag visst en fin kjol med. Så jag skippar det nu. I ett par veckor. Inga loppisar för mig innan löning. Visst är jag duktig om jag klarar det? Skojar bara, det är faktiskt helt rimligt att inte gå på loppis varje helg. Eller?

Remake

I tisdags hörde jag ett föredrag med sortimentsansvarig på BjörkåFrihet. Det berättades om den kommande remakekollektionen. Och jäklar vad jag är sugen på remake! Både att ha på mig och göra! Jag är, även om man kan tro att jag bara är blygsam men så är det inte, inte asbäst på att sy. Framför allt inte kläder. Så jag skulle gärna ha på mig andras remake också. Jag suktar verkligen efter remake just nu!

Jag har länge velat besöka Remake STHLM:s butik driven av Stockholms stadsmission. Jag följer dem på instagram och suktar ofta efter deras kläder som ser riktigt najs ut! Att deras kläder sedan är unisex och även utmanar kroppsnormen, då mycket är oversize och passar många olika modeller av kroppar, gör det ju inte sämre. Tyvärr har jag inte lyckats hinna med att besöka butiken vid Mariatorget de senaste gångerna jag varit i Stockholm. I veckan har jag dock haft sportlov (yay för att vara lärare) och ett besök i den kungliga hufvudstaden i några dagar gick av stapeln. Vi har vänner där vi gillar att besöka med hund och allt. Dock sket det sig den här gången med eftersom de ska flytta och bara har öppet några få datum i februari, inget av dem i helgen. Dock finns just nu lite av Remakes kläder på Stadsmissionens butik på Skånegatan, vilket var trevligt.

Inte mycket dock men väldigt fint! Jag tilltalas verkligen av deras raka linjer, lappteknik och cleana färgskala. Alice Bah Kuhnkes nobelklänning från 2018 lyckas liksom fånga allt det där och den är verkligen amazing. Och här kunde jag även tydligt se det David Njie pratade om på föredraget i tisdags, det måste vara bra kvalitet för att det ska bli bra remake. Det känns lätt i fingertopparna när man känner på kläderna. Men det blev inget köp. Jag hade faktiskt planerat för det om jag  hade hittat nåt najs. Men nu är det så här att jag bär inte vitt för jag kommer garanterat fläcka ner det och blått är inte min kopp te. Och de snygga lapptekniksjeansen må vara one size men inte one size som går på mig. Jag kan nog tycka att de skulle kunna utmana kroppsnormen ytterligare lite.

Jag är väldigt pepp på BjörkåFrihets kommande kollektion men jag är även väldigt sugen på egen remake. Att alternera kläder så de passar mig bättre har jag alltid gjort så länge som jag har kunnat sy. Jag är kort och har således fått lägga upp alla byxor hur smal eller tjock jag än varit. Men det är liksom inte samma sak. Jag är väldigt sugen på att sy storskjortor i lappteknik, färga om plagg och sy en kjol av skjortärmar eller liknande. Jag har spanat på snygga skjortor på second hand och loppis att sy om men det känns liksom inte rätt att ta fullt fungerande, hela och fina plagg till detta. Jag tilltalas särskilt av idén att rädda trasiga och fläckiga plagg som ändå ska brännas t.ex. Jag kanske borde flirta in mig hos någon second handbutik så man kan få ta över lite sådant...

Jag har lite idéer på remake på gång. Jag tänker att kläder jag redan har som inte passar mig eller funkar duger till detta. Jag har bl.a. en jättefin hemsydd klänning i traftigt blommigt bomullstyg jag köpte i tonåren som förtjänar ett bättre öde. Jag passar även på att visa den väldigt anspråkslösa remaken jag gjorde i somras. Jag hade en avklippt nederdel av ett nattlinne jag fått en en kollega samt en halstub i färger jag gillade som jag väldigt enkelt bara sydde kanaler i längst upp och satte i resårband. Väldigt enkelt men inte så dumt ändå eftersom jag fick två nya sommarkjolar utan särskild ansträngning.

Just nu fantiserar jag lite om att starta upp någons sorts remakeverksamhet. Men det lär ju aldrig hända så jag tipsar istället om andra som kan inspirera. Förutom Remake STHLM då finns även WeReDo fashion i Alingsås och Re-Design Kupan Åmål som jag har kikat in. Känner du till några andra bra remakeverksamheter? Tipsa mig! Och förhoppningsvis kommer det lite inspiration härifrån med. Bara jag får lite ork, tid och mod till det.

Dagens hållbara outfit #12

Japp, vi kör hållbart för hela slanten idag. Kjol och topp införskaffades på tjockisloppisen jag hade för ett par veckor sedan and I like them a lot. Kjolen kostade 80 kr och toppen var gratis. Koftan är ett av mina mest användna plagg får jag nog säga. Den är från Gina Tricot från början men inköpt på Lindra, inte nån superkvalitet direkt men den är sjukt lätt och bekväm och bara att slänga på sig över vad jag än har på mig och den passar alltid bra. Leggingsen är från Sellpy, halsbandet köpte jag för 20 kr i måndags på Smyrna second hand och strumporna har jag stickat själv av restgarn. Det enda som inte är andrahand är underkläderna och örhängena. Men det får gå ändå.

Tisdagsklubben: Hållbart mode - finns det?

Jag har varit på föreläsning igen. Göteborgs Stadsmuseum har en föreläsningssatsning som heter Tisdagsklubben, men tydligen är den främst för pensionärer. Den är nämligen kl 15 på tisdagar och då jobbar jag i vanliga fall. jag tänker att många gör det, och jag kan inte flexa. Jag har varit på Tisdagsklubben en gång innan, i höstas, när Philip Warkander berättade om sin, och andras, dyra kostymer. Då var det höstlov och jag och mina två kollegor hade fått lov att gå på arbetstid. Idag var det sportlov. Båda gångerna har det varit främst pensionärer där. Jag har inget emot pensionärer, tvärt om, men det är orättvist att de får en hel klubb på tisdagar för sig själva.

Man kan dock säga att jag hade en jäkla röta att just dagens föreläsning var med sortimentsansvarige David Njie på BjörkåFrihet som var där för att prata om hållbart mode, och om det egentligen finns. Det kändes extra fint att han började berätta lite historik om Emmaus Björkå, som de ju hette tills förra året, och visade hur det såg ut på den tiden det begav sig i just Björkå i Småland. Jag har tidigare skrivit om hur vi åkte dit varje sommar när jag var liten, och jag kan vittna om att det osade hippiekollektiv om hela stället. Underbart!

Eftersom BjörkåFrihet är just en second handkedja fick ju rimligtvis föredraget fokusera på hållbart mode i och med second hand. Jag visste sedan tidigare att BjörkåFrihet får in ungefär tio ton kläder varje dag. Nytt för mig var däremot att de bara sorterar fyra ton av dem och exporterar resten. Det är tyvärr allt de hinner med nämligen. Resten hamnar i Belgien eller Polen och sorteras där istället för att sedan säljas där istället, kanske exporteras igen eller brännas. Det är mer kläder som exporteras än som säljs i butikerna i Sverige, och ett antal ton bränns även här pga att det varken kan säljas eller återbrukas eller återvinnas. Alltså finns det inga garantier för att det man själv lägger i boxarna kommer hamna ens i Sverige. Dock har BjörkåFrihet i veckan flyttat sin sortering till en större lokal. Det verkar ju lovande.

Jag har varit på ett antal sådana här föreläsningar nu med olika föreläsare, och det är mycket samma som dyker upp. Vilket ju är vettigt, eftersom verkligheten ser ju ut som den gör. Davied Njies råd till oss konsumenter inför framtiden är, som sig bör, att handla mindre och bättre grejer och ta hand om våra kläder bättre samt att handla second hand givetvis. Han visade även ett flödesschema där, innan man kommer till återvinning av material (som ju idag knappt existerar) ska landa i remake och redesign. Han siade om att i framtiden kommer det vara mycket mer återbrukade, som i remakade, kläder ute i handeln. Det ser jag verkligen fram emot!

Förra gången jag stötte på David Njie var på F/ACT festival i september. Då nämnde han, och visade även upp, lite remakade kläder signerade BjörkåFrihet. Nu fick jag veta lite mer. BjörkåFrihet är på gång med en kollektion kläder och accessoarer, som är sydda eller omsydda av plagg som sorterats ut pga olika defekter. Och jag kan vittna om att det ser lovande ut. Kläderna är sydda i Göteborg och färgade i Borås, så det är inte mycket transport det handlar om heller. Alla kläder i unisex och lanseringen sker i april. Jag ser mycket fram emot detta! Jag fick även med mig ett tips för framtida egen remake som jag är sjukt sugen på. Det är att välja kläder av god kvalitet i bra material att sy om. Det säger ju egentligen sig själv. Böskläder blir inte bra om man syr om dem heller.

En väl spenderad eftermiddag helt enkelt! Jag hoppas det blir mer på det här temat i framtiden, men se till att planera dem till när jag har lov va? Det är väl något jag kan önska av en tidigare arbetsgivare va?

Kläder på vikt och loppistips #12 - Stadsmissionens Alelyckan

Igår skrev jag ett inlägg om köpskam. Jag kan meddela att jag inte känner så mycket köpskam så jag låter bli att besöka loppisar typ varje helg. Igår kände jag dessutom att det var dags att testa någon ny förmåga. Jag hade sett att Stadsmissionens second hand Alelyckan hade kilopris på sina kläder och det tyckte jag verkade spännande. Det känns som att alla bra loppisar blir mina favoriter och den här gillade jag också. En ny på favoritlistan alltså. Jag skriver även upp den här butiken på hundvänligtlistan. Toppen!

Göteborgs kyrkliga stadsmission driver totalt fem second handbutiker i Göteborg, en i Alingsås och just nu även en pop up-butik i Mölndals galleria. I somras hade de dessutomen pop up på Drottninggatan inne i stan. Tidigare hette de Ebbes hörna, efter en präst vid namn Ebbe, och hade även en butik på Vallgatan och en på Vårväderstorget. Dem saknar jag ibland. Butiken jag besökte igår ligger vid Kretsloppsparken i Alelyckan, närmare bestämt på Lärjeågatan 12. Bredvid Stadsmissionens butik ligger även Återbruket som drivs av Göteborgs stad och som säljer begagnat byggmaterial och interiörprylar från offentliga anrättningar. Om jag någon gång skaffar hus och behöver renovera kommer jag definitivt åka dit för att kika på fönster och dörrar mm. En väldigt trevlig grej!

Jag tyckte butiken var lagom stor med lagom mycket grejer, varav mycket till köket vilket alltid är trevligt. Jag fick tag på några bestick i bestickserien jag samlar på vilket gjorde mig glad. Kanske att bokavdelningen var lite snål dock. En trappa upp finns kläderna och jag tyckte det var en trevlig klädavdelning. Man hade nog kunnat nosa fram några enstaka vintageplagg men det mesta var förhållandevis nytt. Jag tycker det var bra ordning där uppe, det kändes inbjudande men kanske att det var lite lite herrkläder. Det fanns även en liten liten hörna med tjockiskläder men som vanligt ska man ta den med en nypa salt. De kläderna jag provade hängde inte där utan bland det andra "vanliga" och som vanligt hängde det L och XL modell pytteliten på tjockisstången. När man gör den där sorteringen får man ändå ha lite källkritik tycker jag och inte bara hänga dit sådant som har vissa bokstäver på lappen.

Hur gick det då med kilopriset då? Tackar som frågar, det gick alldeles utmärkt. Jag hittade ett fint linne som kändes i stort sett oanvänt i vävd viskos. Det är kanske till och med är lite stort på mig men jag har som plan att börja experimentera lite med att knyta i sidan och att bära instoppat. Det är en riktigt läskig tanke för mig men det är dags att våga prova nu. Linnet har som synes egentligen kostat 45 kr, vilket är ingenting, men när kläderna kostar 69 kr kilot räknades det om till, och håll i er nu - 9 kr! Helt galet. Och väldigt trevligt. För 9 kr är det värt att testa lite instoppat.

Det här med kilopris är en kampanj de har just nu som startade på julafton och pågår till 21 februari. När jag frågade om det sa tjejen i kassan att de får se hur det har gått och ska utvärdera och se om det är något de ska fortsätta med. Jag tycker det är lysande. Det tycker jag inte bara för att jag fick ett linne för 9 kr utan för att jag tycker det ibland kan vara mer rättvist så här än ett godtyckligt satt pris av någon individ. Det är ju ändå rimligtvis så att kraftig och god kvalitet vad gäller material väger mer och bör således kosta mer. Märke eller trendig modell bör inte alltid få sätta priset. Även om jag kommer kunna ha linnet länge är det ingen superkvalitet. Jag gissar att det kommer synas efter några tvättar.

Hur vanligt är det egentligen att second handbutiker säljer kläder enligt kilopris? Om jag inte minns fel har Återbrukspodden pratat om en butik i Stockholm som har det konceptet. Känner du till några fler någonstans i landet? Jag tycker det är ett spännande sätt att handla kläder. Då vet man ju inte innan man kommer till kassan vad det kostar. Kanske att man inte gör massa impulsköp av sådant man egentligen inte vill ha då, bara för att det är billigt? Kanske att man bara tar med sig det till kassan som man bara verkligen vill ha? Eller vad tror du?

Köpskam

Flygskam känner väl de flesta till tänker jag. Att flyga är skitdåligt för miljön och personligen tycker jag gott att man kan skämmas lite om man flyger. I alla fall om man gör det mycket och frivilligt. Jag hade garanterat gjort det, även om det inte var mycket och frivilligt. Men faktum är att jag inte flugit sedan 2003. Jag har totalt flugit fyra flygresor i hela mitt liv, och då har det egentligen handlat om två resor tur och retur. Så när eventet Flygfritt 2019 dök upp på facebook hakade jag på, utan att varken känna ångest eller att jag gjorde någon uppoffring. För helt ärligt, något som förpestar miljön så mycket kan man faktiskt skämmas över och istället hitta alternativ till.

Men det finns annan skam med. Köpskam eller klädskam t.ex, och den känner jag av lite mer. Konsumtion är också en miljöbov, speciellt om det handlar om nyproducerat. Vi i västvärlden konsumerar och överkonsumerar gärna, vilket leder till mängder och mängder med utsläpp. Och det är inte vi som får betala det högsta priset, även om klimatkrisen når oss också. Människor svälter, lider och blir förgiftade, i detta nu, för att vi ska kunna köpa de där fina kromgarvade läderskorna eller den där billiga t-shirten med tryck med ftalater, för det är ju vår rätt eller? Nä, jag tycker vi behöver tänka ett varv till på om vi verkligen behöver skorna eller t-shirten, eller om de jag har hemma duger. Troligtvis.

Jag har under 2019 inte tillåtit mig köpa några nypoducerade kläder eller skor då jag varit med i en utmaning och jag klarade det bra. Några tillåtna par trosor och ett enda nyproducerat plagg, som jag fortfarande inte presenterat närmare, var allt som köptes in. Istället köpte jag bara kläder second hand och det känns som att jag hittade mig själv igen. Och grejen är att skulle jag börja köpa nyproducerade plagg igen skulle jag faktiskt skämmas. Varför ska jag bidra till en konsumtion som förpestar världen när det redan finns plagg som vill byta ägare, som passar och faller mig i smaken? Jag har faktiskt svårt att tro att jag någonsin kommer gå tillbaka till att köpa nyproducerat igen, bortsett från något enstaka plagg, kanske någon gång om året. Det tilltalar liksom inte mig med nytt.

För ett par dagar sedan förkunnade jag att jag är en superhjälte i och med att jag peppar mina vänner till bra val i sin garderob. Det tycker jag att jag gör när jag t.ex. har fått min syster att handla second hand igen efter många års uppehåll och har en sambo som numera säger att han ska köpa en "bättre begagnad" hoodie istället för en ny. Bra där. Men tydligen sprider jag en gnutta köp- och klädskam runt mig också. Det har framkommit att en kollega inte vågar prata om webbshoppingen av kläder hon gjort när jag är i närheten för att jag kommer skamma henne. En annan, väldigt medveten, kollega påpekade lite skämtsamt skamfyllt att klänningen jag berömde henne för häromdagen är nyköpt. Självklart vill jag inte att folk runt omkring mig ska må dåligt men lite skam har ingen dött av. Om jag kan få min omgivning att tänka till och nästa gång kanske göra det lite snällare valet att köpa second hand i första hand, då kanske det är ok med lite skam?

Men, värt att påpeka, bara för att jag nästan helt utseslutande handlar kläder på second hand betyder inte det att jag bör shoppa utan samvete och hoarda som om det inte fanns någon morgondag. Därför lät jag bli att köpa den gulgröna koftan på Reningsborg Angered idag. För ett år sedan hade jag köpt den utan att blinka men idag konstaterade jag att passformen kunde varit bättre och kvaliteten likaså. Årets är mer genomtänkta köp och kläder i allmänt bättre kvalitet. Det borde inte vara några problem!

Vilket garderobsmonster är du?

Precis i början av det här året såg jag ett begrepp flimra förbi som lät intressant. Jag såg ordet garderobsmonster hos Myrorna. Det lät ju intressant. Det är lite oklart vad egentligen ett garderobsmonster är dock. Jag trodde mest man hade ett. Men det är ok så. Man måste inte förstå allt. Jag svarade dock helt sanningsenligt på testet och valde det alternativet som passade bäst på alla frågor. Resultatet blev som följer:

Jag måste säga att jag blev rätt nöjd med mitt resultat. Ett superhjältemonster alltså! Jag är gärna en förebild för andra och när det gäller mina kläder tar jag ändå ett miljöansvar eftersom det är second hand i första hand. Sen det där med att peppa sina vänner. Det tycker jag nog att jag gör även om andra kanske snarare anser att jag skammar. Men det handlar nog mer om deras eget dåliga samvete!

Gå in på Myrorna och gör testet här. Det består av fem frågor och man gör det på ett kick. Jag tror det kan vara en ögonöppnare både vad gäller konsumtions- och klädvanor. Och så är det ju alltid kul att höra att man är felfri! Så, vilket garderobsmonster är du? Låt mig veta!

Återvunnen polyester är bara crap

Jag är verkligen en syntethatare. För mig finns det liksom inget positivt med akryl, polyester och nylon. Jag använder faktiskt inte ens nylonstrumpor längre och jag föredrar inte elastan i kläder. Inom den hållbara bubblan får man ibland höra eller läsa att ett plagg är hållbara eftersom det ju ändå är återvunnen polyester. Tji fick ni för i förra veckan kom Råd & Rön med en artikel som förklarar att återvunnen polyester inte alls är hållbart. Läs gärna artikeln själva men jag ska försöka sammanfatta det här.

Ok, det låter ju himla bra med att träningstightsen eller vad det nu kan vara är av återvunnen polyester vilket ju är bra eftersom polyester kommer från fossil olja vilken ju inte är förnybar. Eller? Enligt artikeln gör den "miljövänliga" polyestern inte alls någon skillnad. När jag gick i mellanstadiet kom fleecen och jäklar vad häftigt man tyckte det var att en tröja kunde vara gjord av gamla petflaskor. Och visst, är det så att man har rensat haven från gammal plast och petflaskor, då finns det klart en mljövinning i det men så är i regel inte fallet. Eller om gamla obrukbara polyesterplagg blir nya polyesterplagg. Så är det inte heller. Istället handlar den återbrukade polyestern om petflaskor so borde bli nya petflaskor, men som istället mals ner och blir kläder. Vad innebär det? Jo att man behöver tillverka nya petflaskor, eftersom de pantade flaskorna inte räcker till, och då behöver man bryta råolja igen. Totalt värdelöst alltså.

Och faktum är att den största andelen av ett plaggs klimatpåverkan när textilier tillverkas, varesig det handlar om polyester, bomull eller vad det nu kan vara. När plagget produceras, dvs spinns, vävs, färgas och sys, då ger de mest utsläpp. Produktioner sker dessutom oftast i länder där fossila källor står för energin. Då spelar det liksom inte så stor roll om det är ny eller gammal polyester det handlar om. Enligt textilforskaren Sandra Roos vid Rise kan vi inte ens veta om den återvunna polyestern ens är alls bättre än den helt nya. Då känns det väl faktiskt ganska meningslöst med återvinning. Det känns mer som greenwashing eftersom det där med återvunnen känns hållbart och är i tiden. Sedan har vi ju det där med att alla syntetplagg släpper ut mikroplaster vid tvätt vilket gör att det känns väldigt olämpligt med träningskläder i polyester vilka rimligtvis tvättas ofta.

Ok, det är faktiskt inte möjligt att jag ändå sjunger polyesterns lovsång och ändå kommer mer lite hopp här på slutet. Jag gillar som sagt inte polyester. I min garderob finns det extremt få polyesterplagg, varken ny eller återvunnen. Ett linne med återvunnen polyester i äger jag, om jag inte minns helt fel från när jag köpte det. Det kan hända att jag föll lite för greenwashingen där och köpte det lite därför. Dock ska sägas att jag har älskat och använt det mycket. Tyvärr är det sånt där konstigt nätigt material med bomullsskruffs intuftat i som har nötts bort så nu är det nästan helt genomskinligt och tunt som en strumpbyxa. Jag har dock plan på att sprätta upp det och använda delarna som mönster när jag syr ett nytt likadant linne. Modellen gillar jag ju ändå. Jag har ett par träningstights som jag köpte i panik förra julen som man kan läsa om här och en kjol som är helt i polyester. Sen är det inte mycket mer. Och här kommer mitt enda råd till dig om du är polyesterälskare. Köp second hand eller byt till dig plaggen på klädbytardagar som jag gjorde med kjolen. Eller slakta second handplagg och sy nya. Faktum är att syntetplagg släpper mest mikroplaster vid de fyra första tvättarna och har man då inhandlat det second hand har rimligtvis oftast de tvättarna redan avklarats. Det är ju bättre än att köpa nya plagg i alla fall som bidrar till mer mikroplaster! Och så tycker jag att du ska fundera över din polyesterfäbless. Det känns inte helt hälsosamt...

Världens bästa loppis!

Igår var det dags för den andra tjockisloppisen arrangerad av mig och min vän Anna. Jag hade två planer. Den ena var att inte köpa lika mycket som sist. Den andra var att bara titta efter sånt jag hade planerat för och där behov finns. Man kan säga att jag misslyckades. Men det får vara så! Jag är verkligen inte för överkonsumtion, men när man befinner sig i en lokal full med peppiga och härliga kvinnor och superfina kläder får man liksom släppa det där. Vem försökte jag lura egentligen? Klart jag skulle handla massor! Det är ju liksom dumt att inte göra det när man befinner sig på en loppis där större delen av kläderna passar. När det dessutom är andrahand och seriöst billigt.

Mitt mest lästa inlägg här på bloggen är det som handlar om att man visst kan handla second hand som tjock. I det listar jag helt enkelt mina fem bästa tips på hur man ska lyckas med sin second handshopping om man är lite mer omfångsrik. Nr fyra på den listan är att man ska passa på när det är tjockisloppis. Och det gjorde jag. Och på ett sätt lyckades jag dock med mitt mål med gårdagens loppis. Jag köpte faktiskt inte lika mycket som förra gången. Jag köpte faktiskt bara 22 plagg mot förra gångens 24. Så det så.

Och ok, det kan hända att jag hoardar kjolar. Jag har massor med kjolar, och igår kom jag hem med sju till. Jag använder dock kjol och klänning ca 28 dagar i månaden så de kommer alltid till användning. Och nu känner jag mig lite grand som nån sån där vloggare som visar upp nån haul från något lämpligt fast fashionföretag med ursäkten att "Jag var bara tvungen för de var ju så fina och jag behövde verkligen en sån kjol..." yadayada men jag ser det som så här. Jag lånar kläder ur ett enormt klädbibliotek och när jag har använt klart plaggen lämnas de tillbaka via klädbytardag och sedan eventuellt i sista hand till loppis igen. Cirkulär konsumtion är ju ändå den bästa konsumtionen, om man ska konsumera.

Ok, nog med ursäkter, jag är superglad över alla mina fina plagg! Jag går lite särskilt igång på att sju av plaggen är hemsydda. Hemsytt på second hand är slow fashion på riktigt. Jag lovar att använda och vårda plaggen ömt. Finast av alla är den gröna klänningen jag köpte av Anna. Den är så himla fin och hon har både sytt och designat den själv. Den är dessutom universitetspoäng. Bara en sån sak! Hur lycklig är inte jag över att den numera passar mig! Med ett bälte i midjan ser den ut som en dröm på mig. Finklänningarnas finklänning!

Jag är även jätteglad att jag hittade den här bomberjackan/kavajen eller vad det nu är. Jag har suktat efter den sedan jag såg en kollega i den när den var ny. Jag har letat efter den på second hand ett tag men bara hittat den i små storlekar. Den är från Lindex och innehåller 15% lin vilket ger den ett fint fall. Den är välanvänd och välälskad och nu kommer jag älska den ett tag till. En värdig framtid för ett fint plagg. 50 spänn gav jag för den! Extremt som hittat när det är ett plagg man verkligen vill ha.

Det känns som att alla var nöjda med sina inköp och jag är även väldigt nöjd att jag fick agera personal shopper åt min syster igen. 10 plagg fick hon med hem. Hon var ute efter toppar och kjolar vilket jag försåg henne med, plus några klänningar. Och jag hade ju som sagt en plan. Jag var ute efter tre kategorier plagg som jag tycker mig behöva, nämligen byxor, toppar med kort ärm och rutiga skjortor. Jobbar man som slöjdlärare och gillar att dricka öl på fritiden behöver man rutiga skjortor anser jag. Inga rutiga skjortor kom med hem, bara en topp med kort ärm men däremot två par byxor a 20 kr styck. Det är jag väldigt nöjd med. Ett par jeans och ett par "vanliga" byxor som kommer användas flitigt på hundpromenader i skogen.

Japp, nu blev visst det här ett sånt där inlägg där jag skryter om mina senaste inköp. Men jag är verkligen löjligt nöjd. 22 plagg från 0 till 150 kr styck och alla kändes helt rätt. Nischad klädloppis där klientelet är rätt är verkligen grejen. Då snackar vi verkligen cirkulärt mode! Det är större chans att plaggen hamnar hos någon som kommer älska och använda dem om man anordnar en sån här loppis än om man lägger dem i en second handbox. Så mycket kläder som de får in måste de rensa ut massor och då finns det stor risk att de går ett ovärdigt öde till mötes. I värsta fall brännugnen eller som landfill. Personligen gillar jag att få lite historia om plagget med och veta vem som haft det innan t.ex. Då får kläderna ett andrahandsvärde värt att bevara. Vi planerar att köra loppis i höst igen. Håll utkik efter info!