Stilutmaningar

Sedan jag började följa lite stilkonton, med hållbar profil givetvis, på instagram har jag suttit lite vid sidan av och kikat på när andra har haft det roligt. Både enskilda användare och poddar och organisationer som Säker stil och F/ACT Movement har kommit på olika teman för varje veckodag som man sedan ska klä sig efter i en veckas tid. Syftet med detta är att inspirera, aktivera och kombinera antar jag. Eller om man har något annat syfte. Det är väl lite upp till var och en. Den här veckan har northstyle.ish en stilutmaning man kan hitta under taggen #northstylechallenge. Och jag bestämde mig för att inte sitta bredvid den här gången. 

De teman som gällt denna vecka är följande. Det är fri tolkning som gäller och inte särskilt pretentiöst. Och har man lagt upp och taggat har man blivit repostad i northstyle.ish's stories, om man vill ha lite fame. Och så är det kul att titta på hur andra tolkar och blir inspirerad. Och här kommer, enligt mig, mina höjdpunkter.

I tisdags var temat "På café i Paris". Jag har inte varit i Paris någon gång och jag känner inte att jag identifierar mig med french chic direkt, men croissant gillar jag! Byrackan fick ett ben under vårt "cafébesök". Kjolen kommer från Reningsborg i Angered och toppen har jag köpt av en kompis för en tjuga. Och byrackan vet ni ju att den är begagnad.

Igår var temat "mönstermix deluxe". Det gillar jag och är bra på, om jag får säga det själv. Jag passade på att lufta två av mina guldkorn i garderoben som visade sig passa finfint ihop, dvs skjortklänningen från Rino.se som jag tokgillar och den extremt härliga kaftanen från Dots'n'bows som jag gav mig själv i sommarpresent i år. Småskaligt tillverkade kläder får man unna sig tycker jag. Visst är färgerna najs ihop!

Och så dagens. Lager på lager. Det är min standarduniform. Jag gillar inte ett lager kläder. Jag känner mig naken och får lårskav. Så så här ser jag ofta ut. Kjolen är från Erikshjälpen i Frölunda, t-shirten är Gudrun Sjödén från en facebookgrupp och skorna är från Sellpy. Linnet är gammalt. Och stapelvaran mina sedvanliga leggings. Men det är på tok för varmt för detta kan jag meddela. 

Imorgon är temat "Min favoritbakelse". Jag har nog aldrig funderat över vad som är min favoritbakelse. Men jag har en idé. Och det var rätt kul med en sån här utmaning, även om jag inte är superbra på det här med att visa upp mig själv så här. Men det är bra övning! Det kan hända att det böir fler sådana här utmaningar. 

Hur intresset för kläder kom tillbaka

Nu tänkte jag berätta om något som hände förra året, och i och med det ge er ett litet tips. Är det så att du är en av dem som tittar in i garderoben varje dag och suckar över att du inte har något att ha på dig? Är du en av dem som känner dig opepp och inte så jäkla piffig när du går till jobbet eftersom du har samma gamla kläder dag ut och dag in som dessutom är tråkiga? Då är det här ett inlägg för dig.

Redan som liten älskade jag kläder och något av det bästa som fanns var när jag fick rota igenom påsar med mina kusiners urvuxna kläder. Jag har en bl.a. kusin som är tre år äldre än mig och en som är 13 år äldre än mig och vem brydde sig om mode och trender när man var barn på 80- och 90-talet? Redan då gillade jag second hand alltså.

När jag var tonåring använde jag allra helst min mammas 70-talskläder och jag och min kompis Magda gjorde en grej av att ha på oss lustiga hattar och färgglada blusar i skolan. En klasskompis sa till och med till oss en gång: "Alltså, lär er att klä er va!". Det tyckte åtminstone jag var ganska lustigt. Sedan flyttade jag till Göteborg och hittade gärna annorlunda och roliga kläder på Emmaus och Myrorna.T.ex. den gröna jackan/tröjan på bilden ovan som det står Landvetter Airport på ryggen på. På bilden försöker jag blåsa såpbubblor med rök i. Jag rökte egentligen inte på riktigt. Men sedan träffade jag partnern, slutade dansa, började plugga och blev tjock. Då blev det lite trist på klädfronten.

Alltså, i flera år, framför allt sedan jag började jobba heltid, har jag känt mig ganska oinspirerad och oinspirerande. Jag har tyckt det har varit svårt att hitta kläder som passar mig på kedjorna och jag sliter ändå en hel del på mina kläder på jobbet så jag har inte investerat i så mycket nytt, trots regelbundna klädbytardagar. Min shopping har bestått av någon räd på Indiska ibland när jag ändå behövt köpa nya leggings (stapelvara hos mig typ). På Indiska kan jag oftast ha XL och i regel har de mycket kläder som faller mig i smaken. Men det har inte varit ofta jag shoppat. Shopoholicdagarna var över alltså.

Tills en dag. Jag har en kollega som handlar alla sina kläder second hand. Jag nämnde nån gång att jag också gillar second handkläder men att efter jag blev tjock så hittar typ inget där. "Det förstår inte jag." sade hon då. En eftermiddag i skiftet maj/juni förra året tog jag mig till Emmaus på Ångpannegatan (numera BjörkåFrihet) på Hisingen och prövade min lycka. Och jo, jag fick napp!

Denna gång tog mig verkligen tid att leta och kom därifrån med denna outfit i en påse. En kofta (med egentligen lite för mycket akryl i) för 100 k, en välanvänd tunika från Indiska för 30 kr (prutade ner den en tia pga hål) och ett par haremsbyxor för 70 kr tror jag att det var. Men priset är egentligen sekundärt. Jag hittade något på loppis igen! Och det var kläder jag verkligen gillade. Tunikan har jag använt massor. Koftan har jag för övrigt bytt knappar på eftersom de som satt på var skitfula.

Och i och med detta öppnade sig en nygammal värld. Jag tyckte att det var kul och spännande med kläder igen som jag inte tyckt på flera år! Jag gick runt och tittade på folk och reflekterade över deras stil och plagg och funderade över vad det var som gjorde att de köpt och gillade just dem. Jag undrade vart de fått tag på dem och hur gamla och välanvända de var t.ex. Och det var faktiskt kul! I flera år hade jag knappt ens reagerat på andra människors kläder.

Och det här min vän, det är mitt tips till dig som är lite kläduttråkad. Köp kläder second hand helt enkelt. Det är faktiskt dökul. Och det funkar på riktigt. Deltagarna i F/ACT Movement har flera gånger sagt att de fått tillbaka kreativitet i kläder och stil i och med utmaningen med att köpa second hand. Man får en mer personlig stil med second handkläder och jag skulle vilja påstå att det är lättare att hitta något man verkligen gillar i en second handbutik. För vem bryr sig om trender och vad som är modernt egentligen? Och om du nu vill protestera och säga att second hand är sunkigt rekommenderar jag återigen att du lyssnar på första avsnittet av Återbrukspodden. Och om du har några dåliga ursäkter om att det inte går att hitta något begagnat för att du är för tjock, smal, lång, kort eller vad det nu kan vara så rekommenderar jag att du läser mitt inlägg om hur man shoppar second hand som tjockis. Jag tänker att mina tips lär funka mer eller mindre även för smalisar, långisar och kortisar. Och om du älskar att shoppa mycket kläder bör du definitivt handla second hand eftersom miljöpåverkan är påtagligt mindre än om du shoppar nytt. Jag tror att second handshopping är för alla. Betänkligheter och ursäkter är bara dåliga undanflykter.

F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!

F/ACT Movement

Bild lånad från F/ACT Movement.

Det pågår ett intressant forskningsprojekt på högskolan i Borås just nu. Där pågår nämligen F/ACT Movement. Projektet är en del av Circular Textile Initiative som drivs av Göteborgsregionen, Re:textile, Wargön Innovation och Swedish Fashion Council. I projektet ingår 10 st s.k. F/activister som ska genomgå en shoping-detox där de inte ska göra några nyköp. De ska helt enkelt få en hållbarare inställning till kläder genom att köpa second hand, använda sig av renoveringstjänster, byta kläder med vänner etc, i ett halvår. Alltså, ett halvår är ju lite mesigt tycker jag som är med i Circular fashion challenge där jag inte får köpa nytt på ett helt år! Nä, skämt åsido, det här är ju ett jätteintressant projekt! Jag såg faktiskt när de sökte sina F/activister. För att kunna vara med skulle man vara lite av en shopoholic vad gäller nya kläder fattade jag det som och där platsar jag ju inte riktigt. Inte längre i alla fall. Renoverar kläder gör jag ju med och bytt kläder med vänner har jag gjort i ca 12 år nu. Det ska i alla fall bli spännande vad projektet utmynnar i! Lite spridning av budskapet med hållbart mode iallafall hoppas jag! Du kan se det inslag i Västnytt (heter det ens så längre?) som sändes tidigare idag här.