onsdag 30 september 2020

Dagens hållbara outfit #20: lappat och lagat


#hållbarstilchallenge tuffar på och jag försökte få på mig så mycket lagat som möjligt idag. Jag har mycket lagade kläder men inte så stora och avancerade saker. Än. Jag har har däremot en stor laghög som behöver lite tid och omsorg. Koftan är en gammal sak från Indiska som fått en synlig lagning i form av langettstopp som är en av mina favoritlagningar. Klänningen från Monki har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och den lyckades jag spräcka tyget i första gången jag provade den. När jag böjde mig ner för att gosa med min hund gick den sönder precis vid nedersta knappen. Det lagade jag hyfsat osynligt och sen har jag gjort samma sak med näst nedersta knappen. Bräckligt tyg alltså. Leggingsen har fått ett minihål som lagats medelst snörpa ihop med sytråd och mina bästa Duckfeet har fått nya sulor hos skomakaren. 


Till och med strumporna, som har mopsar på, är lagade och örhängena med. Örhängena köpte jag för ett par år sedan på Ebbe och Haldis när det fanns kvar på Vallgatan och jag tycker de är döfina! Jag hittade en lös tråd en dag som jag klippte av och då visade det sig att den släppt och när jag klippte den tappade jag pärlor. Så jag fick reparera skadan med ny sytråd och de pärlor jag hade kvar. Så ena damen är lite naggad i kanten nedtill. Men det syns ju inte! Någon mer än jag som har en fäbless för sådana här pärlsmycken?

I övrigt så gillar jag konsten av att laga skarpt! Jag kan vara lite kass att få tummen ur och lägga på hög som sagt men tillfredsställelsen när jag har fått en lagning kvar och vet att jag ökat plaggets livslängd är oslagbar. Och av någon anledning gör jag de mest avancerade lagningarna till min partner. Inte för att han är försöksperson på något sätt utan mer att det känns mer värt att laga hans kläder. Mina kan jag ju laga någon annan gång! Jag har dessutom en bra deal med mina kollegor när deras kläder behövs lagas som ni kan läsa om här.

tisdag 29 september 2020

Dagens hållbara outfit #19: lägst PPA i garderoben

Idag är temat i hållbarhetsutmaningen att ha plagg med lägst PPA (pris per användning) i garderoben på sig. Man kan läsa mer om det fenomenet i detta gamla inlägg för övrigt. Jag har förvisso plagg som säkerligen har lägre PPA men de är köpta nyproducerat och det ville jag inte ha på mig idag. Så det blev den här trotjänaren till kofta som köptes på Lindra när det låg i Backa för 80 kr. Den användes fem dagar i rad häromveckan (en annan utmaning) och bara det bättrade ju på PPA:t rejält. Och så mycket som jag har använt den tror jag nog att jag är nere i ca 1 kr per användning. Klänningen kommer från förra årets tjockisloppis och kostade runt en 50-lapp och den har jag också använt mycket. Leggingsen fick tyvärr bli ett par nyproducerade men de är välanvända och skorna från Eriksjälpen i Kortedala (95 kr) är garanterat nere i mindre än en krona per användning. Örhängena, som fick ett eget inlägg för ett tag sedan, kostade 234 kr på Etsy och det känns som att jag har använt dem 2234 kr vid det här laget så de har riktigt låg PPA! Bra jobbat till mig själv.

Och jag har insett det att ett PPA på 1 kr är en bra allmän inställning. Jag har nog undermedvetet tänkt så att om ett plagg kostar 10 kr på loppis ska jag väl ändå kunna använda det 10 ggr. Och om jag investerar i ett lite dyrare second handplagg, för säg 200 kr, då är ändå mitt mål att använda det 200 ggr. Förhoppningsvis duger kvalitet och mina lagningskunskaper till det med. För kläder är ju till för att användas. Eller vad tycker du?

måndag 28 september 2020

Dagens hållbara outfit #18: köpt i andra hand

Idag var så första dagen i utmaningen #hållbarstilchallenge som jag skrev om igår, som för mig är en slags motreaktion till en annan utmaning där man kan vinna presentkort på nyproducerat. Jag vill inte ha det så jag valde den schyssta utmaningen istället. Dagens tema var "köpt i andra hand" och jag gick in för att försöka ha allt på kroppen begagnat. Jag erkänner att jag misslyckades med linnet, underbyxorna och strumporna. De är från GeKås, Dollarstore och Kappahl tror jag. Koftan däremot har jag köpt på Myrorna på Järntorget och jag älskar den! Leopard och cerise, kan det bli bättre? Toppen och leggingsen är från Sellpy, kjolen från årets tjockisloppis och skorna, som har klack hör och häpna, köpte jag på megaloppisen i Majorna förra året. Till och med örhängena är begagnade från Erikshjälpen i Frölunda. Och jag kan avslöja att jag köpt bh:n i en facebookgrupp. Det som är lite kul med skorna förresten är att jag fick låna ett par likadana av en kollega på en blöt rastvakt härom året. De var för stora men jag gillade dem skarpt och började leta efter dem på Tradera och Sellpy utan resultat. Så stod de bara där i rätt storlek för 30 spänn på ett av de första borden jag tittade på på megaloppisen. Destiny! Kjolen är för övrigt hemmasydd och även om det här inte var det jag var sugen på att ha på mig idag blev jag väldigt nöjd! Får bara öva lite på det där med klackar igen då jag kommit av mig efter att ha vägrat klack i flera år. I morgon får ni se ett nytt hållbart tema!

söndag 27 september 2020

#hållbarstilchallenge, greenwashing och osäker stil

Det dyker ju som sagt upp en och annan stilutmaning då och då på instagram. Jag har inte tid eller lust att haka på alla, men det har ju hänt ett par gånger. I somras var det #northstylechallenge och för ett par veckor sedan var jag med i en där jag skulle ha samma plagg på mig alla fem vardagar i veckan. Väldigt inte jag, men det gick ju bra. 

Säker stil är en podd som är rätt välkänd. Det finns även böcker med samma namn och jag vet ju att Ebba och Emilia är väldigt väl ansedda när det handlar om stil och kläder. I veckan lanserade de en stilchallenge för v 40, dvs nästa vecka. En hållbar utmaning där man ska visa upp återälskade plagg, lappat och lagat och så vidare. Man skulle ju kunna tro att jag jublar. Mden jag kände ändå att något inte stämmer när en hållbar stilutmaning lottar ut 2000 spänn till en webbutik som börjar på Z som säkert flera känner till. Det där zätat säljer asmånga olika märken påbjuder ju ändå till överkonsumtion och är en del i fast fashionkulturen. För mig rimmar det rätt illa att en utmaning som går ut på att vara hållbar kommer innebära 14000 spänn till Z och konsumtion av nyproducerat. 

Det har givetvis, som sig bör, ifrågasatts. Jag själv påpekade att det ju hade varit fräschare med ett presentkort hos t.ex. Myrorna. Flera andra frågade vad Z har för hållbara märken egentligen och det var fler än jag som reagerade över det olämpliga att uppmana till att ännu mer nyproducerat säljs. Svaren som löd var rätt luftiga. Det sades saker som "Vi är övertygade om att våra följare är medvetna nog att göra kloka köp". Typ. Och de verkar tycka att Z gör ett bra hållbarhetsjobb. I beg to differ. Visst, man kan tydligen se någon flaggning om vilka plagg som är hållbarhetsmärkta på något sätt när man är inne på deras sida men jag tycker inte det är good enough när det ändå är ett företag som bygger på fast fashion. Även om så klart alla initiativ för att lyfta hållbarhet är bra men att uppmana till nyproduktionsköp är inte så himla härligt enligt mig. Det känns som seriös greenwashing här.


Så nä, det kändes inte rätt för mig och jag ville inte hoppa på den utmaningen. Tur för mig då att vi, jag skriver vi för jag var med, skapade någon form av motreaktion och en annan utmaning dök upp, signerat aeknsgarderob och en.garderob.till. Det här känns mycket fräschare! Klockrena teman och man vinner ingenting. Och tanken med det här är inte för att shamea någon eller något, folk gör som de vill, men om det inte känns rätt att vara med i en z-utmaning kan man få vara med och leka ändå. Den här känns det bra att vara med i. Så bra och peppigt att det kan hända att jag får rapportera dagligen från den här på bloggen. #hållbarstilchallenge, eller #osäkerstilmenhållbart som jag kallar den, är här. Get used to us.

torsdag 24 september 2020

Avlagda paltor i mitt hjärta

Det hettar alltid till lite i mig när jag hör någon säga något sånt här: "Jag vill liksom inte ha någons annans gamla avlagda paltor på mig!". Men vad är det liksom? Vad grundas det i? Är det inte fint nog att ha kläder som någon annan använt innan? Är det fräschheten det handlar om igen? Att det skulle vara ofräscht med begagnade kläder och second hand är helt grundlöst, det har jag skrivit om flera gånger förr, och det finns många bra anledningar till att man ska ha just någon annans gamla paltor. Det har jag också skrivit om förr. Men jag har kommit på en grej. Jag har kommit på att jag trivs allra helst i någon annans gamla avlagda paltor. 


Och så har det nog alltid varit. Jag kommer från en arbetarfamilj och har alltid fått ärva kläder. Kanske inte främst för att vi inte hade råd med nya kläder utan för att man gjorde så då. Och säkert fortfarande, kommer många föräldrar påpeka nu. När jag var liten var det självklart att jag fick rota igenom mina kusiners avlagda kläder, både de som är över 10 år äldre än mig och den som bara är ett par tre år äldre. Och så fick jag ju ärva av mina syskon så klart. Det var inte sällan de plaggen redan var ärvda en eller flera gånger. En enda stor cirkel. Och jag älskade att få rota igenom påsarna själv och prova och välja de där plaggen som just jag gillade. Det spelade ju ingen större roll om de var nya eller lite lätt omoderna. Många känner säkert igen sig i det här. Här hade det för övrigt varit perfekt att ha en gammal bild på mig en härligt ärvd 80-talströja, men jag har inte det just nu. Så bilden ovan får duga. Jag har klänning från tjockisloppis och tröja från BjörkåFrihet.

Jag har ibland velat ha exakt samma som alla andra, men helst med en liten unik twist som i en annan färg t.ex., men oftast har jag velat ha det som ingen annan har. På högstadiet plundrade jag och min kompis M våra mödrars garderober och använde glatt i skolan och skäll fick vi för det. Av andra ungdomar då som tyckte vi var knäppa. Mödrarna tyckte det var kul. Och ju mer udda kläder desto bättre. På högstadiet och gymnasiet kom jag också igång med min second handshopping ordentligt. Vår second hand i Gnosjö, Emmaus i Björkå när det fanns kvar och UFF här i Göteborg var favoriterna. Och vill man se hur jag såg ut på gymnasiet hänvisar jag till detta inlägg


På den tiden fick man ju en hel de plagg av sina kompisar med. Eller, åtminstone fick jag det. Och det är just flera av dessa plagg, de jag förvärvade från begagnatmarknaden, jag minns mest från den tiden. De där byxorna jag fick och sedan sydde om av min kompis F, den där lila velourtunikan jag köpte på UFF för att den var så mycket hon den där gothiga i Sjätte dagen och den där fina mockakappan med kaninpälskrage jag var så jäkla snygg i. Allt var avlagda paltor. Jag har många plagg jag köpt nya genom åren jag verkligen älskat men de som någon annan ägt innan mig var lite mer härliga liksom. Toppen på bilden i fråga kommer från en klädbytardag. Och jag har tandkräm runt munnen.

Och så är det ju ändå. Mina loppisfynd kommer med en mycket bättre känsla än de jag köpt nya. Jag tror att jag känner så här dels pga unikheten. Flera av dessa plagg är mer unika och alla springer inte runt med sådana. Jag tror dels det handlar om att de har en proveniens och mer, vad ska man säga... intressant historia om de köpts på en gatuloppis än "Jag köpte dem på H&M.". Dels tror jag att det handlar om att det känns bättre i mitt miljömedvetna sinne om jag vet att kläderna inte gått direkt från fabrik till mig. Och så kan man ju inte förneka att lite mer använda och ingådda plagg är mer bekväma en kemikaliestela och nya. Så tycker jag i alla fall.


Och det är faktiskt inte ett problem för mig att plaggen är lite slitna. Som den här tröjan från Monki t.ex. Jag tycker så vansinnigt mycket om den. Den var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag väl började göra det igen, den är i favoritmaterialet 100% bomull, den är lös och ledig och dessutom snygg. Och nu har jag använt den så mycket att den börjar bli lite tunnsliten och jag har lagat den ett par gånger. Men jag har liksom bara bestämt att jag ska ha den, och laga den, tills den inte håller ihop längre! Det ska bli spännande att se när jag måste ge upp den. För det är så kläder ska bli behandlade. De ska användas, älskas, lagas och lappas tills det inte går mer. Då har plagget fått det det förtjänat. Så mycket är den gamla avlagda paltan värd!

måndag 21 september 2020

Materiallära är livsviktigt!

När jag gick ett år textilt hantverk på folkhögskola ingick det en kurs i materiallära. Jag tyckte det var jättespännande! Där fick jag bl.a. lära mig att bomull inte blir rent i 40 grader utan att bomullskläder kräver minst 60 grader för att bli rent. Tvättar man det i 40 krymper plagget gradvis över en tid istället. Därför ska man alltid köpa ett bomullsplagg i en storlek för stort och tvätta det i 60 direkt så det krymper klart. Nu handlar ju jag nästan bara second hand så jag räknar med att det redan är färdigkrympt i tvätten. Och då behöver jag inte vara så knusslig med om jag tvättar det i 60 grader heller. En av de fina grejerna med att handla second hand. En av många.

Men det här med olika material, det behöver man verkligen hålla koll på. Man behöver veta vad man gillar och hur det funkar på ens egen kropp innan man köper det. Ett plagg i polyester skulle förvisso kunna sitta superbra på mig i provrummet men jag vet att jag inte kommer gilla att bära det. Om jag ska köpa ett plagg i 100% rayon behöver jag ju också veta vad rayon är för något. Jag kan avslöja att rayon egentligen är viscose, alltså en cellulosafiber. Just rayon brukar vara vävd och ska efterlikna siden. Det är nog många som inte vet vad rayon är och en del hade kanske misstagit det för syntet och skippat det. Den här klänningen har ett helt fantastiskt fall och är inte det minsta syntetig. Därför gäller det att läsa på lite för att inte gå på nitar eller missa grejer. 

Ska man handla kläder av bomull tycker jag också att det är viktigt att man vet vad man köper. Man ska veta att man köper uttorkning av stora områden, att inte alla får rent vatten att dricka och föroreningar av odlingsområdena där odlarna blir sjuka. Om man inte köper ekologisk bomull då. Då är det bara det där med vattnet man köper. Jordbrukskemikalier och konstgödsel används inte vid ekologisk odling av bomull. Om man inte handlar second hand då och bomullsplaggen redan finns i cirkeln. Det är det bästa.

Det gäller dessutom att ha koll på om plaggen är av vävt eller stickat tyg. Jag har köpt en del plagg via facebookgrupper, Sellpy och Tradera det senaste då loppisbesöken uteblivit en längre period. Även om material och mått står väl utmärkt i annonsen behöver man veta hur plagget beter sig när man har det på sig. Ett visst bystmått är liksom inte likadant i ett plagg av vävt tyg som i ett av stickat tyg. Stickat tyg är nämligen stretchigt vilket inte vävt är och för mig som har en mer fyllig form spelar i alla fall det roll. Om inte det vävda plagget innehåller elastan då, men det gör få av mina plagg. Om det är bra bilder i annonsen kan jag dock oftast se om det är stickat eller vävt tyg. Den är en av mina superkrafter. Och jag undviker oftast syntet. Jag höll förresten på att köpa en skjortklänning i polyester i helgen. Jag hade nämligen för mig att just den klänningen var i viscose men det visade sig senare att den var i polyester. Säljaren var dock schysst och lät mig hoppa av. Mitt råd är dock: skriv alltid ut material i annonsen! Jag blir omåttligt provocerad om det inte står nämligen. 

Att bli bra på material sker dock inte i en handvändning. Och man behöver inte heller bli så nördig som jag som ofta kan känna i fingrarna vad det är för material. Jag har flera gånger imponerat på partnern med det. Men olika materialblandningar och olika kvaliteter på materialen kan göra det knivigt. Se därför alltid till att kolla materiallappen. Och läs på. Boken Slow Fashion innehåller ett utmärkt materialschema med tillhörande information. Böckerna Wow - jag kan bidra och Om att utbilda unga i hållbar textil, som jag skrivit om tidigare, innehåller också materialskolor värda att kika på. Helena Bäckströms slöjdsida har en bra sida med material samt att Naturskyddsföreningen har en kortare genomgång på sin hemsida. Det finns garanterat fler där ute samt att gamla textilböcker, såsom Hemmets handarbetslexikon, innehåller mycket bra. Men om du vill börja någonstans kan du börja med Slow Fashion

Men först av allt ska du komma fram till vad du gillar och trivs i, både vad gäller material, plagg och stil. Sedan ska du leta på second hand efter det tycker jag. Och efter det ska du nörda in dig ordentligt och en hel värld öppnas.  Om du vill. Och nu när jag googlade runt hittade jag en hel 7.5-poängskurs i textil materiallära vid Högskolan i Borås. Den låter väldigt spännande! Och lockande!

fredag 18 september 2020

Stockholm international Digital Fashion Days 2020

Förra året kunde jag berätta om att Stockholm Fashion Week var inställt. Anledningarna som gavs var många men de ökade kraven på digitalisering och hållbarhet nämndes. Men det var också tal om att bokade designers, besökarantal, inköpare och internationell press minskat och det har varit svårt att få showerna fullbokade. De hade ju lite tur där stockholmarna när vi fick en pandemi och det mesta har fått tvingas bli digitalt det här året. Så den fick de gratis. I år har de dock gått ut och meddelat att det är ett större hållbarhetsfokus på detta event. Bra, givetvis. Men hur jag än har letat på deras hemsida hittar jag liksom inget konkret om på vilket sätt eventet är mer hållbart. För de menar väl inte att det faktum att folk inte flyger dit pga att det är digitalt är det hållbara i det? Det är ju modeindustrin och tillverkningen av kläder som behöver bli mer hållbar. Men upplys mig gärna om du vet något.

Själv firar jag den här fredagen i soffan med en stor hink godis, sambo och byracka, barnfri och härlig som jag är. Kläderna för dagen är en tröja och kjol jag köpt på Lindra på Wieselgrensplatsen. Finfina plagg varav kjolen är hemmasydd. Bara en sån sak! Hur firar ni då?

måndag 14 september 2020

Second hand = loppis

Härmed ska jag förkunna någonting. Att all form av begagnathandel är loppis för mig. Jag har liksom alltid sagt att man ska leta på loppis även om det är t.ex. Myrorna jag menar. Någon gång har jag faktiskt fått en kommentar som: "Jaha, du kallar second hand för loppis?". Ja men varför skilja på det? Alltså, butikerna får gärna heta second hand, det är ju ett uttryck jag använder med, men det är ju ett koncept att "leta på loppis" eller "ta en loppisrunda". Om jag är på en loppisrunda spelar det liksom ingen roll om jag går på Kommersen eller besöker Arkivet som för övrigt har öppnat i Göteborg. Vad gäller ordet loppis så kommer ju det från uttrycket loppmarknad som jag inte tänkte fördjupa mig i här. Vill man dock göra det ska man lyssna på Återbrukspodden som reder ut detta begrepp, jag tror redan i första avsnittet


Apropå Smyrna second hand, som ju är en loppis, på bilden ovan så var jag där i lördags. Jag var där sent så det inte skulle bli någon trängsel och det är ju onekligen så att det är rätt utplockat senare på dagen. Det är dock inget problem för mig, alla letar ju inte efter samma grejer så fyndet kan finnas ändå, och jag hittade en väldigt stor men väldigt skön tröja. Från det där tantmärket jag hatälskar. Jag blev lite kär när jag tog på mig den och jag ska sätta resår i ärmsluten och färga om den tänkte jag. Då blir det en perfekt gå-i-skogen-tröja. Eller något annat. Grafitgrå tänkte jag mig. 


Och så hade de satt upp den här. Tråkigt tycker jag. I min värld är ändå loppisar som gjorda att ta med hunden in på. Man kan liksom inte skylla på allergier där eftersom hela sortimentet är besudlat. Men jag uppskattar butiken ändå och det är en av mina favoriter. Och vill man ha tips på hundvänliga loppisar istället hänvisar jag till detta inlägg. Tipsa mig gärna om fler!

fredag 11 september 2020

Dagens hållbara outfit #17

Jag har kramat träd idag. Fattar ni att det finns forskning som säger att man mår bättre av att krama träd? Alltså, på ett sätt kan jag förstå det, det här med naturen och så, men varför just bara träd? Funkar det inte med en sten? Det kanske i och för sig har med liv att göra. Stenar är kanske lite för döda...

Min hållbara outfit idag består av favorittröjan (förvisso en av dem) från klädbytardagen på Frilagret i vintras och en lagom tantig zebrarandig klänning jag köpt på Reningsborg Angered. Klänning och tröja är min favoritkombination och den här blev riktigt bra. Tröjan, som är i storlek xs/s men det spelar ju ingen roll, är förvisso en sån där töntig trasig-med-mening-grej, men jag älskar den ändå. Det är töntigt att göra sönder hela kläder från början, men jag är en sucker för trasigt och slitet så det funkar. Det är nog punkaren i mig som går igång på det. Klänningen sitter bra på mig, zebra är najs och den är i skön men stabil bomull. Bomull är det bästa enligt mig. Att det inte ens står ett fabrikat i den spelar inte mig någon roll. Snajsiga och dyra mkärken är inget viktigt för mig. Skorna är mina, numera, skitsneakers från Erikshjälpen Kortedala och så har jag standardleggings från Indiska. En lagom piffig fredagsoutfit!

tisdag 8 september 2020

Låt oss vara lite nostalgiska ett tag

Kläder kommer och går. Hur mycket vi än inte vill det så har vi kläder vi älskar som efter ett tag blir helt obrukbara för oss. Man växer, på olika håll, under hela livet, krymper ibland och är plaggen väldigt älskade blir de till slut utslitna. Ibland tröttnar vi dessutom. Jag räknar kallt med att de som läser den här bloggen inte slänger några kläder så jag förutsätter att plaggen istället lever vidare på andra sätt. Klädbytardagar i första hand och second hand i andra hand blir det för mig. Är plaggen slitna sparar jag det som kan sparas till återbruk. Men i vart fall, vissa plagg sörjs mer och andra mindre, och det har hänt mer än en gång att jag gjort mig av med en del plagg som jag senare lite önskar att jag hade haft kvar. Då är det lätt att bli nostalgisk. 

Jag har snokat upp några gamla foton från min tonårstid med lite gamla favoritplagg jag tänkte bjuda på här. Nu handlar det om avfotade gamla bilder så kvaliteten är inte super. Men det här är plagg jag fortfarande känner lite pirr i magen av att se!
 
 
När jag och vännena skulle klä oss som hippies på ett minidisco vi hjälpte till på tvingade jag min mamma att sy den här kjolen. Jag valde ut några tyger jag gillade, förklarade hur jag ville ha det ungefär och sedan satte mamma igång. Jag tror hon tyckte det var rätt kul och resultatet blev finfint! Det är lite av en sorg att jag inte kan ha den länge för jag tycker så mycket om den. Och jag har den kvar. Jag är en sentimental hoarder. Blusen köpte jag på någon loppis, troligtvis Gnosjö Hjälper, för en tia eller två, och jag använde den jättemycket i flera år. Den blev jag också för tjock för tids nog. Och märk väl att jag har den istoppad. Det händer typ aldrig idag. 
 
 
Vi kan kalla den här för "Jenny och Thomas Vikströms långa tunga". Jag har alltid varit lite wannabepunkare och den här långärmade t-shirten med Union Jack på var precis min smak. Jag hade lätt kunnat tänka mig att använda den idag med om jag hade haft den i min ägo fortfarande. Och den formen på min kropp fortfarande. Jag är ändå tonåring at heart. Och kulturtant med. Den bästa kombinationen!
 
 
Nu kommer det bilder på temat första gången i Estland. Det här är på båten dit. Skjortan köpte jag på rea för inga pengar alls på Indiska och jag använde den hur himla mycket som helst! Jag tror jag tvättade sönder den till slut. Jag blev även misstagen för en estet (jag gick samhäll) och kallad för hippien pga den här skjortan och några andra härliga plagg jag använde mycket då. Jeansen har en lång historia. Jag köpte dem på H&M i sjuan och använde dem massor hela högstadiet. Sedan blev det modernt med utsvängt på gymnasiet så jag sydde ut dem själv med fösta bästa tygbit jag hittade hemma. Det blev inte perfekt men jag gillade det. Sedan sprättade jag upp knäna och använde dem som klotterplank ett tag. Till sist blev det också modernt med äckligt lågt skurna jeans och linningslöst så jag sprätte bort den med. Inte riktigt det mest smakfulla jag gjort. De blev dock bara snyggare och snyggare för varje år och jag har dem kvar de med. I källaren. Och det var bra kvalitet på jeansen på H&M på den tiden. Ingen jäkla elastan och skit. Och päronryggsäcken förresten. En sådan skulle jag vilja ha igen.

 

Koftan alltså. Och håret! Koftan köpte jag för julklappspengar jag fått av farfar. Jag hittade den på en reastång på Kappahl i Värnamo. Tillsammans med massa andra plagg. Jag älskade den så fruktansvärt mycket. Supersnygg grön färg och jag använde den jätteofta eftersom den passade till nästan allt. Den var dock någon akrylbajs så den blev nog alldeles söndertvättad och solkig till slut. Under sticker även en supernajs t-shirt upp som jag hittade på Emmus Björkå, dvs originalet i Björkå. Den får ni nog se mer av någon annan gång. Den har jag tyvärr inte kvar. En klädbytardag blev dess öde. 
 

Här äter jag hamburgare på Hesburger. Och har en bra hårdag igen. Tröjan är en reklamtröja för parfymen 4711 och inköpt för 20 kr på High Chaparall. Min syster hade en likadan som hon nästan inte använde. Den ansågs vara ful av folk. Jag älskade den! Den var dåligt sydd och sömmarna släppte i ärmhålorna men jag brydde mig inte. Tyvärr gick den sönder under en arkeologisk utgrävning i Ungern 2006. Jättesönder. Men jag har den kvar och har plan på någon form av återbruksprojekt med den. Och jag skulle verkligen vilja ha tag på en "ny". Spana gärna åt mig på loppisar hörrni!

Vi är fortfarande i Estland vänner. Sista dagen innan hemresan. Kappan jag har på mig köpte jag också på Gnosjö Hjälper för någon hundralapp. Den använde jag också jättemycket. Jag tyckte dock det var lite Sovjet och Lenin över den så jag lämnade min röda stjärna från Ung Vänster hemma när jag åkte till Baltikum år 2000. Varför jag gjorde mig av med den vet jag faktiskt inte för jag tror inte jag växte ur den. Nu hade den ju förvisso inte passat längre men den fick i alla fall ett nytt liv hos mig kusin på en klädbytardag.

Ok jag bjuder på den här med. På skolavslutningen i tvåan sjöng skolkören jag var med i Jimmy Dean av Troll i kyrkan. Jag sjöng solo. Och jag lånade kläder min syster inte använde längre. Det skulle vara lite åttiotal och tacky men hallå, det är ju riktigt snyggt ju! Undrar vart den jackan har tagit vägen...

Jaha, det var allt jag hade just nu. Men jag får nog snoka upp lite fler gamla bilder. Och det är ingen idé att vara bitter och sörja det som var. Jag har ju ändå bilderna kvar.

söndag 6 september 2020

#ettplaggfemdagar

Nu kan man ju tro att jag är lite schizofren med tanke på vad jag bloggade om för en vecka sedan. Då påstod jag att jag är en väldigt inbiten olika-kläder-varje-dag-människa, och det är jag! Ändå hoppade jag på en stilutmaning på instagram som gick ut på att man skulle ha samma plagg fem dagar i veckan. Alla fem vardagar skulle jag alltså ha ett och samma plagg på mig och stajla det olika. Jag borde ju fattat att den utmaningen inte var för mig men jag blev faktiskt lite pressad också. Eller utmanad. Eller påhejad om du hellre vill det. Sagt och gjort, jag har ändå hävdat att den där koftan från Gina Tricot, som jag köpte i Lindras förra butik i Backa för snart två år sedan, funkar till allt. Jag har använt den jättemycket, året runt, så upp till bevis. 


Så här såg det ut. I måndags och torsdags hade jag orangea kjolar. Måndagens kommer från Sellpy och är en Gudrun Sjödén, märket jag egentligen inte vill gilla men gör ändå, och torsdagens är en hemsydd historia jag köpt av min kompis Anna på tjockisloppis. Slytherin-t-shirten har jag fått av en annan kompis. I onsdags försökte jag ändå vara lite kreativ och drog på ett bälte över koftan. Lite mer påhittigt kanske men inte så himla snyggt egentligen. Tisdagens look var jävligt bekväm och najs, vilket har behövts den här veckan pga överöst med extrajobb. Den klänningen är också köpt av Anna på samma tjockisloppis. Fredagen var nog den dagen jag blev mest nöjd med när jag återigen hade hemmasydd kjol från nämnda tjockisloppis och ett linne, också hemsytt, jag köpt i Fancy Fatshion på facebook. Det är älvor och kantareller på det. Bara en sån sak!

Vad tyckte jag om veckan då? Jag kan inte påstå att det kändes tryggt och skönt att veta att jag skulle ha samma kofta på mig inför varje dag och utgå ifrån den. Jag är inte så himla bra på att kombinera och lattja med uttryck och kombinationer. Jag vet att jag behöver öva på det, men mitt jobb och min kroppsform kan begränsa mig ganska rejält i det. Upplever jag i alla fall. Och jag tyckte ärligt att det var tråkigt att ha samma kofta varje dag. Och det är något som inte är helt socialt accepterat med att ha samma kläder på sig dagligen. Därför valde jag ett så säkert kort som en vanlig svart och icke uppseendeväckande kofta som jag vet passar till vad som helst jag tar på mig. Mesigt och lite fegt av mig. Och jag blev helt ärligt irriterad i veckan över att jag inte kunde ta på mig tröjan jag köpte förra helgen på BjörkåFrihet. Det var för varmt för både den och koftan samtidigt nämligen. Dessutom blev koftan lite lätt svettig i veckan så... Jag borde bli bättre på vädring!

Ok, det var väl ändå lite utvecklande för mig att göra det här eftersom jag helt ärligt är askass på det. Men jag gillar att vara ombytlig med mina kläder och ha en ny outfit vare dag när jag rör mig ute bland folk. Så det kommer jag fortfarande göra. Men jag har ju fått nosa på att bli lite mer kreativ och kombinera i alla fall. Om du är nyfiken på vad andra sysslade med i veckan kan du klicka in på hashtaggen #ettplaggfemdagar på instagram. Alla var inte lika mesiga som jag kan jag säga. Och tur var väl det.

torsdag 3 september 2020

Är jag en skosnobb?

Jag tror nog inte att någon skulle ge sig på att kalla mig för märkesnörd. Visst finns det klädmärken jag gillar bättre eller sämre dock. Det handlar nog snarare om att jag vet vad som funkar på mig och vissa märken har ju en viss stil som tilltalar mig dock. Monki t.ex. brukar jag gilla pga passform och snitt. Gudrun Sjödén är precis lagom kulturtantigt för mig. Men jag blir inte såld på allt de gör. Särskilt inte eftersom det finns tvivelaktigheter med båda företagen som man kan läsa om här och här. Och jag tror verkligen inte att jag är en sån som skulle köpa en, i mina ögon, asful tröja bara för att den är i ett känt och dyrt märke. Jag tror inte heller att jag inbillar mig att jag gillar saker bara för att det är modernt och/eller dyrt. Eller?


När jag köper kläder (second hand givetvis) spelar det faktiskt ingen roll vad det står i lappen där bak. Noname-märken, handsytt, fast fashion och snobbmärken är alla välkomna hem till mig om jag blir lite kär i plaggen och de passar bra. Det är ju ändå second hand. Men när det gäller skor erkänner jag att jag är lite lite snobbig. Visst finns det noname-skor som kan vara skitsnygga men tyvärr håller de oftast inte måttet utan går sönder rätt snabbt. Som de här, om än väldigt fina, silverskorna jag köpte i en krimskramsbutik i Bohuslän för några år sedan. Jag använder dem inte så ofta dock eftersom de är rena skiten och inte tål användning, uppenbarligen.

Jag skulle säga att vem som helst kan känna på skorna om de är åtminstone ok kvalitet eller ej. Silverskorna känns som papp typ och det är ganska lätt ändå att känna på sömmar och så vidare om de kommer hålla ett tag. Jag har lärt mig den hårda vägen att köper man crap blir de snart det också. Ett par skor ska ju ändå hålla några år när man använder dem. Tycker jag i alla fall. Jag har också köpt "tag tre - betala för två" i den där billighetsbutiken ni vet. Alla de skorna har fallit sönder inom en allt för snar framtid.

Och jag älskar ändå skor! Mina absoluta favoriter genom tiderna är mina orangea Dr Martens som jag köpte i årskurs 8, de där som tog mig tre år att gå in men som jag sedan använde nästan dagligen i tio år innan det gick hål i dem. Jag använde dem ett tag till sedan men nu är de ändå lite för trasiga för att använda. Jag har dock en dröm om att hitta den där skomakaren som vill rädda dem. I vart fall får jag glädja mig över mina andra Dr Martens istället. Jag har två par, båda är begagnade. De på bilden köpte jag på Tradera för 150 spänn och mina andra har jag fått av en kompis. Jag har plan på att skaffa ett par kängor igen någon dag också. Dr Martenskängor är ju ändå den bästa allroundskon enligt mig.


Jag gillar också mina Clarks och jag har två par Nike Air Force 1, alla paren också köpta begagnade. Sneakers är annars lite av ett gissel för mig eftersom jag sliter på dem så mycket. Mina bästa jag haft där var två par (köpte ett par nya och ett par begagnade) Adidas Superstars i vitt och grönt som var nästan lika mycket fastväxta på mig som mina orangea Dr Martens. Adidas Superstars har varit den ultimata sneakern för mig i flera år men jag blir mer och mer förtjust i mina Nike nu. De är ju bra så snygga!


Sedan så är jag väldigt förtjust i mina vandringsskor från Salomon och de fantastiska, men ack så skaviga, skorna från The Last Conspiracy var ju verkligen ett fynd! Mina favoriter alla kategorier är dock mina Duckfeet. Inget av de paren har jag köpt begagnade, helt enkelt för att jag inte hittat några begagnade än. Hittar jag några i min storlek kommer jag nog garanterat slå till. De har en väldigt bra kvalitet och är breda nog för mina fötter samt i vegetabiliskt garvat läder och med rågummisula. Bara bra grejer där alltså. 

Och tycker du nu att det låter som att jag har många par skor så bekräftar jag det. Det har jag. Det har jag nog haft sedan jag började handla mina kläder själv. Jag gillar skor jättemycket helt enkelt, och ja, jag gillar skor av vissa snajsiga märken. Jag är en skosnobb. Lite lagom i alla fall. Och mitt tips till att få skorna att hålla länge, förutom att köpa kvalitet då och lite allmän skovård (som jag tyvärr är askass på) är att varva dem. Använd inte samma skor flera dagar i rad utan låt dem vila 2-3 dagar innan du använder dem igen. Då blir de inte lika insvettade och de håller längre. Och skor second hand är inte alls en big no no som vissa hävdar. Det går att hitta nästan nya eller helt nya på den marknaden med. Så det så.

tisdag 1 september 2020

Hyllning av favoriterna


Idag blir det ett kort appreciationinlägg till mina favoritörhängen. De här pärlorna, som inte är några pärlor, utan i silver, är handgjorda och jag köpte dem på Etsy för lite mer än fyra år sedan. De kostade 234 kr för ett par, vilket är helt galet billigt. Och så lite frakt på det. Säljaren finns i London och heter passande nog Tribulondon. Jag har hål som är 2mm från början och de här är enligt mig de perfekta piercingsmyckena. De är lätta att ta på och av, de hänger kvar, de är snygga och passar till varje tillfälle. Helt ärligt skulle jag inte behöva några fler örhängen någonsin och det här är helt klart de jag använder mest. Några gånger i veckan blir det i alla fall. Så det är garanterat lågt PPA på de här. Men... Känner man mig så vet man att jag har många många fler par örhängen. Men om jag skulle till en öde ö och bara fick ta med ett par örhängen hade det blivit de här. Har du något sådant par?

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...