Men det här med fickor alltså. Det är ju lite av ett måste. Inte för att man behöver stoppa dem fulla och gå med putande knölar på kroppen men just när man bara behöver lägga ifrån sig det man har i händerna och samtidigt bära med sig något, då är de väldigt lämpliga. Varför har inte alla damkläder det egentligen? Jeans har ju det absolut men jag har haft så många par byxor, kjolar och klänningar som varit helt ficklösa till ingen nytta. Jag är ingen kuvertväskmänniska direkt och bara en sån grej som att stoppa händerna i fickorna så där lite bekvämt. Det är najs.
Jag fattar ju att alla plagg inte är ficklämpade men jag skulle nog säga att ungefär nästan alla underdelar och klänningar jag har är det. Snittet på mina kläder liksom påbjuder fickor. Fickor på marknaden är dock lite svårare att hitta så jag får liksom passa på när jag hittar ett bra plagg med fickor. Om jag gillar plagget. På second hand givetvis. Som den här kjolen t.ex. Jag hittade dem för 50 spänn på tjockisloppisen i vintras och den är även hemmasydd. Bara en sån sak! Enkel, fin och även praktisk - för den har ju fickor.
Hemsydda plagg har ofta en tendens att ha fickor. Visst, det är lite bökigare att sy fickor, men när man ändå ska göra det och lägga ner den tiden kan man ändå se till att det blir bra. Det kan vara dekorativt med fickor dessutom. Utanpåfickor är ofta snyggt. Den här sitter på drömklänningen, också hemsydd, som jag införskaffade på samma nämnda tjockisloppis. Det här är liksom fickor när de är som bäst.
Utanpåfickor i utförandet ovan är inte alltid den mest praktiska modellen dock. Det får liksom inte plats så mycket i dem. De duger till att bära mobilen i givetvis men ska man bära både mobilen, nycklarna, läppsylen (jo, det heter så i min värld) och kanske ett par bajspåsar och lite hundgodis, då kan den här praktiska fickan vara bra. Lite som en bälgficka och med den här modellen och materialet i kjolen kan det gärna puta lite. Kjolen i fråga kommer från Indiska från början och jag har nog haft den i ungefär tio år nu. Och jag har lagat den med en bit uttjänt lakan. Jag sydde faktiskt ihop en söm som släppt alldeles nyss när jag skulle ta den här bilden. Plagg får gärna ha lite lagningar och patina.
Jag älskar verkligen klänningar med fickor, som den jag hade på mig häromdagen, och jag tycker nog att det kommer mer. Gudrun Sjödén (som jag har lite aber mot) har det ofta, ibland bara en dock vilket jag upplever är lite märkligt. Monki har ganska ofta fickor med, tre av fyra av mina skämmigt inköpta har det, och även alla mina tre Rinoplagg samt sjoket från Lille-Lo. Men där fattar ju kreatörerna verkligen vad som gäller. Fickor är bra. Och Rino.se och Lille-Lo är väldigt bra. Nu blev det mycket länkar här.
Men det här förstår jag liksom inte. Bröstficka på en damtopp i linnetrikå, vad är poängen? Bröstfickan är väl ändå till för att förvara en bröstnäsduk i eller? Jag planerar inte att förvara något i den där fickan, mobilen skulle bara ramla ur och vill man verkligen ha mer volym direkt över bröstvårtorna? Det måste ju vara någon form av designgrej. En märklig sådan i alla fall. Om materialet och modellen tillåter brukar jag sprätta bort fickan, eller som här där jag har sytt igen den med langettstygn. Det är nåt bös mitt på där, inte en fläck. Fyi.
Dagens fickiga outfit bestod av kort kaftanklänning från Monki, nyköpt som folk som har hängt med här vet, och således även lagad eftersom nyproducerade nätshoppade kläder tydligen innebär defekter för mig. Men det blev ju mer hållbart att behålla och laga än att skicka tillbaka i alla fall. Leggingsen är från Indiska, också nya för i år eftersom jag sliter ut dem med jämna mellanrum. Sandalerna är ett par år gamla och från Duckfeet. En helt nyproducerad outfit alltså. Inte det vanligaste när det gäller mig. Men byrackan är i alla fall begagnad. Det känns tryggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar