Utmaning: en lagning om dagen i November

Har du liksom jag en megahög med kläder som ska lagas hemma? Jag gillar ju egentligen att laga, särskilt när det är klart! Den tillfredsställelsen, när jag förlängt livet på ett plagg, är rätt oslagbar! Men jag är ändå så kass på att få tummen ur...

Jag såg dock att Johanna Nilsson och hennes kompanjon Jennie gav sig på att göra en lagning om dagen i oktober. Lysande tyckte jag men upptäckte det några dagar in i oktober och då går det inte att hoppa på! Jag är en sån som måste vara med från början. Att läsa bok tre i en bokserie först eller att se uppföljaren innan film nummer ett är inte ett alternativ för mig! Därför bestämde jag att det får bli i november istället.

Så, under varje dag i november ska jag göra minst en lagning från min megalaghög! Och ja, det kommer räcka månaden ut. Jag har även konstaterat att fix gills med eftersom jag har en del plagg som inte är trasiga men behöver ändras till förmån för min form. Så, det är novembers utmaning. Det kommer bli små och stora lagningar och fix, alla räknas! 

Är det någon mer som är med mig? Kom igen nu, det är bara att få tummen ur, det är därför jag skriver här på bloggen! Då går det liksom inte att backa ur. Där kan ju folk kommer hålla koll på mig så jag sköter mig. Jag kommer även rapportera på instagram. Och nu tror jag att jag snor någon annans citat men det får jag för det är så bra; det är bättre att det blir av än blir snyggt! För det viktigaste är ju att plaggen blir lagade och använda än att man använder några konstens regler. I lagning finns det ju inget rätt eller fel ändå.

Färg för fan!

Det är ett uttryck jag ofta hänvisar till, både när det gäller kläder, garn och allt möjligt. Jag älskar helt enkelt färg. Inte alla färger dock. Har man läst bloggen der senaste vet man att marinblått inte är för mig och inte blå över huvud taget egentligen. Turkos och petrol är däremot dödssnyggt.

Häromdagen pratade min kollega om färg och hävdade att jag väl är en sån som använder alla färger, bara jag gillar dem? Det är jag helt klart! Att ens fundera över vad jag "passar i" är helt främmande. Att jag skulle vara en "vår" eller liknande (ni som var med på 80-90-talet vet) frånsäger jag mig helt. Min favoritfärg är gul, no more no less. Då använder jag gärna gula kläder och skiter fullständigt i om jag passar i dem. Och att jag skulle se ut som ett lik i någon färg känner jag inte alls igen.

Ok, jag har inte alltid varit så färgglad. Jag hade en period på 00-talet när jag pluggade arkeologi när jag hade mest svart. För att se ut som en blivande arkeolog skulle man ha svarta kläder, långt hår och skägg. Jag prickade in två av tre i alla fall. Och jag gillar svart, verkligen, men det är fan dystert att bara ha svart alltså. Så den fasen har jag kommit över och svart får vara ett komplement.

Jag såg en diskussion om färg hos en annan hållbar influencer på instagram (jag övar på att kalla mig själv för influencer) och där såg jag att det var förvånandsvärt många som funderade på om de egentligen passar i färg. Varför skulle man inte göra det? Man passar väl i det man vill ha på sig eller? Och jag såg även att det var flera, som precis som jag är modell större, som funderade över om de verkligen kan ha färg pga denna modell större. Det var det dummaste jag hört! Varför skulle bara smala få använda färg?

Att man inte vill dra uppmärksamhet till sig för att man är tjock kan jag gott förstå men jag håller verkligen inte med! Det är en farlig tanke att bara normkroppar får synas och jag ställer då inte upp på det i alla fall! Alla modeller av kroppar behöver synas och hyllas och jag tänker fortsätta använda färger och mönster precis så mycket jag vill! För mig är det till och med extra viktigt som jobbar inom skolan skulle jag vilja hävda.

Vad har du för inställning till färg då? Bra eller anus? Känner du några begränsningar? Finns det några färger du inte gillar? Och du inbillar väl inte dig att det finns färger du inte passar i? För då är det bara att sluta med det!

Jag hatar hösten!

Förra året kom jag ut som hösthatare. Det ät verkligen så. Jag hatar hösten innerligt. Jag fattar inte alls när folk säger: "Men det är ju så fina färger!". Ja, jag gillar gult, orange och brunt men träden dör ju! Eller, löven dör i alla fall. Jag fattar verkligen inte charmen... Jag kunde dock sträcka mig till att jag gillar höstkläder i förra årets inlägg. Men nu är det ju så här att jag inte har någon särskild höst- eller vårgarderob utan de är ju samma, och våren fullkomligt älskar jag! Kan det vara därför jag gillar höstkläder, för att de är egentligen vårkläder? Jag gillar ändå den där mellanperioden när man får vara lite mer påklädd men det funkar ändå med lite kortare leggings och en tunnare jacka, mest. Sommar är fantastiskt pga ledighet men det är lite för varmt aka avklätt. Sen sommaren/början på hösten funkar ändå rätt bra för mig.

Men nu har vi gått in i den där riktigt äckliga hösten när det mest regnar och är mulet och min bästa gröna jacka är för tunn. Jag har nu gått över till den här kappan. Det kan vi väl kalla den för? För ja, jag är en periodare med jackor. Jag orkar inte byta hela tiden och plocka över hörlurar, bajspåsar, hundgodis och allt som behövs i fickorna varje dag. Kappan fick jag köpa av en kompis efter att ha kastat lystna blickar efter den på tjockisloppisen i vintras. Hon tyckte inte den passade på henne när det kom omkring och erbjöd mig att köpa den. Jag slog till, trots att den är marinblå! Känner man mig vet man att jag hatar marinblått. Men modellen är perfekt så den fick gå ändå. Kanske kanske gör jag ett försök att färga den någon gång dock. Till den har jag en tröja jag stickat själv i alpackaull, en ljuvlig kjol jag köpte på samma tjockisloppis och mina bästa Duckfeets. Strumporna, mössan och halstuben har jag stickat själv. Som sig bör.

Och jag gillar ju förvisso gosiga tröjor och koftor och så men återigen, det kan man lika gärna ha på våren. Eller vintern eller sommaren faktiskt. Vi bor ju ändå i Sverige. Men så här kan jag skrota omkring på jobbet en höstdag. Koftan köpte min kollega, jag tror egentligen till sig själv, men gav den till en annan kollega som inte ville ha den och så fick jag den. Man kan ju undra vad som händer med mig för jag avskyr verkligen blått! Och akryl som den här koftan är stickad i. Men jag gillar den ändå! Funkar finfint på jobbet där det är rätt kallt ibland. Klänningen från Vamlingbolaget har jag köpt på en instabloppis och även lagat den lite. Bältet kommer från Reningsborg i Angered och skorna som skymtar är ett par andra Duckfeet. Strumporna har jag återigen stickat själv.

Jag får liksom peppa mig lite för att överleva hösten med att ha kläder jag gillar. Ett par stickade strumpor kan verkligen lyfta en outfit om du frågar mig. För mig är strumpor, även om det är vanliga köpestrumpor, en accessoar som ska synas. De får gärna avvika i färg och mönster. Till och med om jag har finklänning. Jag minns inte ens när jag hade strumpbyxor sist om jag ska vara ärlig. Leggings och strumpor är det som gäller för mig.

Jaha, nu blev det ett inlägg med fokus på mig igen. Men det är väl ok tänker jag. Det är ju min blogg! Jag fyller den ju med vad jag vill. Men när jag nystartade den för ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig jag skulle lägga ut så många selfies. Är jag influencer nu? Obs, ironi.

Att vara rimligt klädd i skogen

Eftersom jag har hund går jag en hel del i skogen. Jag kanske inte kan tala för alla hundar men min är väldigt förtjust i skogspromenader i alla fall. Då kan man ju fundera över hur man ska göra med vettiga funktionskläder? Och hur får man tag på det på ett hållbart sätt egentligen? Kan man hitta det second hand?

Ingen aning säger jag då, för jag har i alla fall inga! Byxor är inte för mig. Inte just nu i alla fall. Och visst fattar jag att det är vettigt med sådana där funktionsbyxor med svarta fält på benen och knäna och gärna även rumpan med. Men jag har faktiskt inga sådana och jag kan gå i skogen ändå. Så här brukar jag se ut i skogen. Det är klänning där med, i stort sett varje gång. De gånger jag har haft byxor på mig har jag ändå fått gå och dra upp dem hela tiden och det är störigt. Nej för mig funkar det fint med klänning, leggings och lämpligt överdrag till. I somras funkade min stora munkjacka, aka sommarjackan, bra. Klänningen är en omsydd historia från H&M och tröjan har jag köpt på tjockisloppis.

Det funkar till och med att plocka svamp i klänning. Visst kan man fastna i en och annan gren men man kommer ju loss. Jackan må vara av en lite mer funktionell modell, men jag köpte den, second hand givetvis, mest för att ha något som är lite mer regntätt. Är det en sådan jacka som kallas för skaljacka? Jag har ingen aning. Tycker det där med skal låter mystiskt. Jag tänker på nötskal jag. Klänningen på denna bild är en välanvänd och lagad sak från H&M den också, och tröjan, halstuben, mössan och handledsvärmarna har jag stickat själv. De grejerna funkar ju finfint i skogen. Och på jobbet. 

Kängorna på förra bilden må vara av mer skogsmullig typ dock. Det är ett par vandringskängor om jag inte misstolkar dem som jag köpt på BjörkåFrihet på Backaplan för 150 spänn. Väldigt prisvärt. Och när det gäller skor så får jag ändå nämna att där är jag helt med på funktionsbanan. På denna bild har jag vandringsskor från Sellpy. Jag fick tag på dem splitt nya förra året för 400 spänn. Visst hade jag lätt gått ut i skogen med vanliga sneakers med om jag inte haft några andra. Hellre vanliga skor i skogen än ingen skogstur alls, men nu har jag ju dem och då använder jag dem. I skogen. Det är inte lika vanligt att jag har vandringsskor/kängor i stan. Kanske om det är dåligt väder på väg till jobbet någon gång. Men riktigt bra skor i skogen är ändå värt.

Och med detta vill jag säga att det egentligen är lite trams att ha speciella kläder för speciella aktiviteter. Det funkar ju fint med "vanliga" kläder för att gå i skogen om det är det man vill ha. Inte behöver man köpa särskilda kläder för det. Sunt förnuft räcker ju för att välja kläder och jag hade ju knappast haft paljettklänningen på svampplockningen. Om jag hade haft någon. Men om någon vill ha det är det helt ok. Och vill man handla funktionskläder begagnat tycker jag att man ska göra det på Tracks Recycle. Slut på meddelandet.

Förspilld kvinnokraft

Förspilld kvinnokraft. Vilket jävla uttryck egentligen. Jag antar väl att man menar att kvinnor är så starka att det är slöseri att vi ska ägna oss åt handarbete när vi kan ägna oss åt "riktig" kvinnokraft istället. Nu brukar förvisso det i allmänhet inte uppskattas när kvinnor är kraftfulla ändå, men vem har egentligen sagt att det är slöseri med handarbete? 

Vi är väl alla överens om att det är på väg att gå åt skogen med planeten? Och klimatavtrycket från textilindustrin är dubbelt så stort som flyget. Hela 80% av av ett plaggs klimatpåverkan sker under produktionen. Frakt, tvätt och allt annat är tillsammans bara en femtedel av den påverkan på klimatet som plagget ger. Att köpa nyproduktion är alltså kasst för miljön, kort och gott. Och jag kan lova att klimatavtrycket var inte detsamma på den tiden när man hade egna får, odlade sitt eget lin, vävde sitt eget tyg och färgade själv med hjälp av växter. Det var inte ens samma klimatavtryck när man köpte nyproducerat bomullstyg av en knalle och sydde sin dräkt själv på en trampsymaskin. 

Problemet stavas ju givetvis fast fashion. Snabbväxande bomull med mängder av vatten och bekämpningsmedel, kemikaliebomber i tillredningsprocesser, syntetmaterial av råolja osv, överkonsumtion, kläder som slängs och bränns, ännu mer överkonsumtion... Jag blir helt matt bara jag tänker på det. Och mörkrädd. Så jag tänker: är det inte på sin plats med lite förspilld kvinnokraft ändå? Det är ju knappast den handquiltade västen i lappteknik som förpestat världen. Jag har skrivit det förr och jag får skriva det igen: kläder måste få kosta! Vi måste sluta se på kläder som slit och släng utan som något som är värt något. Ett plagg ska få kosta i tid. 

Så här kommer dagens tips. Investera i den förspillda kvinnokraften. Se till att den inte blir förspilld. Antingen kan du slösa din egen kraft genom att sy, sticka och virka dina kläder. Det finns en enorm tillfredsställelse att ha stickat sin egen tröja om du frågar mig. Se till att investera i schysst producerat garn så blir det ännu bättre. Tröjan på bilden har jag stickat själv i schysst svensk ull från Ullcentrum på Öland. Visst tar det tid att sticka en tröja men vem har sagt att ska gå snabbt att göra kläder? Det är ju inte ett självändamål.

Är man inte så händig eller intresserad kan jag avslöja att det kryllar av fantastiska skapelser på second hand på loppis för spottstyvrar. Visst kan en riktigt fin handstickad tröja eller kofta kosta lite mer på en second hand där de har lite koll, men om man tänker på vad materialet och framför allt tiden skulle kosta dig att göra en likadan är det ju inte mycket att bråka om. Koftan ovan hittade jag på Myrorna Järntorget förra helgen. Alltså vilket arbete! 199 kr kostade den vilket säkert vissa skulle vilja skriva "dyrt" om. "Det ska vara loppispriser!". Says who? 199 kr för en så fin kofta är verkligen inte dyrt. Och jag kan förfära er alla med att jag inte köpte den. Jag tyckte inte den satt helt klockrent. Lite ångest över det känner jag förvisso men nu får någon annan chansen. 

Mitt bästa fynd är nog ändå den här tröjan. Näverstickning har jag ännu inte gett mig på och garnet i den här är ju ändå helt fantastiskt, trots att det är så mycket blått i det. Och allvarligt, 50 spänn! Jag har lätt betalat 250 spänn kan jag säga. Jag gjorde om den lite i muddarna så den passade mig bättre dessutom. Och när vi ändå snackar remake och förspilld kvinnokraft. Det har blivit lite inne att sy om gamla broderade dukar till blusar och annat. Visst att det gör lite ont i mig att man klipper sönder det gamla fina men i ett linneskåp gör det ju ingen nytta. Kvaliteten och hantverket i sådana där gamla skapelser brukar vara fantastiskt! Bättre plagg kan man inte få nyproducerat idag.

Personligen är jag stolt över min förspillda kvinnokraft. Jag tänker fortsätta förspilla, för jag tycker inte det är slöseri med tid. Och utan att ha några särskilda belägg för det här vill jag slänga ut en tes, eller ett påstående kanske: det är inte kvinnor som äger de flesta textilfabrikerna i Bangladesh med minimilöner och inga kissepauser. Det är inte kvinnor som sitter på de flesta stora VD-posterna för de stora fast fashionföretagen. Eller tror ni jag har fel?

Därför håller dina kläder sämre än vad de gjorde förr

Så lyder rubriken på en intressant artikel som kom ut i GP i måndags. Men eftersom Göteborgs Posten är snåla får man inte läsa någon av deras artiklar på nätet ever men en snäll person såg till att jag fick läsa den ändå. Och jag tänkte att jag kan ju sammanfatta lite för er här. För den var väldigt intressant! Jag har också reagerat på att kläder är sämre idag än vad de var när jag var ung på 90-talet. Och det är ändå bara 90-talet. Man behöver inte gå så lång tillbaka.

I artikeln intervjuas Mats Johansson som är lärare och forskare på Smart Textiles och Textilhögskolan i Borås och han berättar att textilbranschen har blivit snabbare, billigare och sämre med åren. Och precis som jag har påpekat tidigare är kläder lika billiga idag som de var när jag var ung. Och när Mats var ung tydligen. Han påpekar att man man kan köpa jeans för 199 kr idag vilket man även kunde när han var ung medans en bil har gått från 25 000 till 250 000 kr under dessa år. Det är ju helt galet. Och det är ju inte för att textilkvaliteten har blivit bättre utan för att den blivit just sämre. 

Mats pekar på tre viktiga faktorer när det gäller våra försämrade textilier. Den första är att man på 70-talet kom fram till att man kan stressa bomullen och på så sätt få två skördar per år istället för en. Om bomullen stressväxer blir då fibrerna kortare och således sämre. Precis som med ull är det bättre kvalitet ju längre fibrerna är. Logiskt, eller hur? Den andra faktoren är att man har uppfunnit en ny spinnteknik, den så kallade open-end spinningen som gör att man kan spinna kortare fiber, vilket ju uppenbarligen krävs för stressbomull. Det positiva med detta är dock att man med denna teknik kan använda mer av bomullen, men den blir ju sämre kvalitet på tråden eller garnet. Lite både bra och dåligt alltså. Den tredje faktoren är att man någonstans på vägen kommit fram till att man ska väva tyget glesare för att få fler meter per timme helt enkelt. Det kan man lätt se om man jämför lakan från 70-talet och framåt med dagens som ibland kan kännas lite som spindelväv och går sönder så fort man tar i det typ. Illa. Visst tyget blir glesare och därmed är det mindre bomull i det vilket innebär mindre klimatavtryck men plagget, eller lakanet, håller ju väldigt mycket kortare. I det stora hela lär det ju vara sämre.

Sedan är det ju också alla de där mjukgörande och skönhetsprocesserna som gör det. Jeans ska från början vara slitna och tvätt, slitning och enzymer kan göra att ungefär två år dras från plaggets livslängd. Sedan påpekas det också i artikeln att ekologisk bomull inte är likhetstecken med att plagget är mer hållbart, som i att det håller längre. Det säger ju egentligen bara hur bomullen har odlats. Plagget kan ändå slitas snabbt och resten av processen för att göra plagget behöver inte vara miljövänlig heller.

Slutligen får Mats Johansson också frågan om det fortfarande finns kläder av bra kvalitet att få tag på, vilket det finns. Ofta kostar dessa plagg mer men, och nu är det jag som talar, bara för att ett plagg är lite dyrare betyder inte det att det automatiskt är bättre kvalitet och mer miljövänligt. Alla tramsiga märken kan slänga på ganska mycket på prislappen bara pga en jäkla dekal. Dock, och nu är det Mats som talar, kan man vända på det och konstatera att billigt inte är bra kvalitet. Oftast. Om det inte är second hand då. Då kan man hitta både kass och bra kvalitet både billigt och dyrt. Ska man dock hitta bra kvalitet ska man leta efter plagg som är lite platta och robusta. Och ju mer man grejer med textilier desto mer lär man sig att känna i fingrarna vad som är bra.

Och det är det jag alltid har sagt. Bra kvalitet som håller länge ska vara lite rivigt. Det gäller både ull och bomull. Jag gillar inte onödigt mjuk och fluffig ull och jag avskyr elastan och stretch och skit i kläderna. Kläder ska hålla för användning och nötning och det är skittråkigt när ett par byxor får hål mellan låren på bara ett par månader. Ett par riktigt bra och robusta jeans fungerar inte så samt att de är lättare att laga. Att laga stretchjeans är en styggelse! Så, nu har ni fått en redogörelse både från Mats och mig. Jag skull passa som textilforskare tror jag. I nästa liv kanske. Eller kanske detta.

Kajsaellen: en småskalig pärla

Jag tänkte bara sticka in lite så här emellan loppisrundan och lördagsmiddagen med ett litet tips. Jag gillar ju som bekant att handla småskaligt och örhängen är lite av en fäbless för mig. I somras tipsade jag om Jocelyn som gjort mina tegnellisar och gör mängder med snyggt som hon släpper lite då och då på sin hemsida och jag har numera två par skönheter i min ägo. Så är det ju så med instagrams algoritmer att börjar man klicka på något och följa lite konton så tänker de att: "Aha, den här personen gillar örhängen i polymerlera!" och sätter igång att mata en med det. Det var så jag hittade kajsaellen. 

Här snackar vi örhängesporr här med! Hur fina är inte de jag köpte i somras? Och inte fasen är hon dyr heller! Nu var de här på lite tillbud och kostade totalt 336 kr men de är inte alls dyra annars heller. Från lite drygt en hundring upp till 300 får man ge för ett fint par. Jag har slagit på stort och köpt stora örhängen men det finns mindre och diskreta med. Men jag är över den fasen får jag säga. Och det är ju väldigt trevligt med små handskrivna meddelanden när man köper småskaligt.

Kajsa tillverkar alla sina örhängen själv i små exklusiva upplagor och precis som med alla andra sådana här kreativa konstnärer och hantverkare får man vara snabb när det kommer ett släpp. Så gillar du exklusiva statementörhängen (som jag har lärt mig att det heter) kan jag varmt rekommendera kajsaellen. Jag är riktigt sugen på ett par GRL PWR nu. Jag får hålla utkik! Kika in på hemsidan. Där kan man även se slutsålda varianter. Och just det, hon är från Göteborg också. Så support your local!

Loppistips #20: Reningsborg Partille

För ett år sedan eller två startade Reningsborg upp sin tredje butik här i Göteborgsområdet, nämligen i Partille. Butiken ligger på Laxfiskevägen 4 och går att nå både med buss och bil. Den här butiken har dessutom öppet tre dagar i veckan, tisdag och torsdag 11-15 och lördag 10-14, till skillnad från butikerna i Frölunda och Angered som bara är öppet på onsdagar och lördagar. Jag har varit där några gånger och jag gillar den!

Om en second hand eller loppis ska räknas som en bra sådan enligt mig ska den ha en bra textilhörna och det har den här butiken. Men det jag har fyndat mest här är nog köksgrejer. Senast jag var där köpte jag fina muggar, tidigare har jag köpt glasburkar med gummiring som är väldigt praktiska och min kompis har köpt flera delar i servisen Old Höganäs som jag samlar på där för några kronor styck! Det är inte dyrt där utan bra priser som det brukar vara på Reningsborg. 

Kläderna då. Bra klädavdelning tycker jag. Lite lagom stor om man inte vill bli överväldigad vilket man lätt kan bli i Frölunda och framför allt i Angered. Men jag älskar ändå att bli överväldigad av kläderna på loppis! Klädavdelningen i Partille är dock ljus och fräsch och provrummen är fina. Det finns dessutom en liten tjockissnurra med större storlekar, vilket alltid är bra även om jag inte begränsar mig till den utan lika gärna fyndar i "vanliga" avdelningen. Jag tycker ju som bekant att storleken inte spelar någon roll vad gäller kläder så länge man själv tycker de passar. Sist jag var där provade jag en topp från Twist & Tango men den satt knasigt så det blev inga köp i klädväg då.

Faktum är att hittills har jag inte köpt några kläder där men det hindrar inte att jag ändå gillar butiken och klädavdelningen. Min kompis däremot som jobbar i närheten har fyndat kan jag säga. Jag kan avslöja att hon precis börjat handla kläder second hand efter ett liv av skepsis, men nu verkar hon älska det! Jag tar på mig äran lite där. För ett par veckor sedan kom hon därifrån med inte mindre än åtta plagg och alla var dösnygga! Jag menar, kolla jeansen på bilden! Hur fräcka är de inte? Och som man ser på linnet bredvid är det verkligen inte dyrt där. Min kompis kan verkligen rekommendera att man kikar in om man vill fynda.

Och det är väl bara en tidsfråga innan jag hittar något najs där med. Det enda jag inte har sett där är vintage om man är en sådan person. Det finns det däremot i Frölunda och Angered. Särskilt i Angered har jag märkt på min kollegas garderob. Jag har däremot sett lite trevliga märkeskläder om man är mer lagd åt det hållet. Vad de mer har är ett mysigt bokcafé och personalen är alltid trevlig i butiken. Och ett stort plus för mig; det är hundvänligt! Så besök gärna denna butik!

Dagens hållbara outfit #24: fulmatcha

Dagens, och sista temat, i #hållbarstilchallenge, den riktiga hållbara utmaningen, är "fulmatcha". Jag tänker att fulmatcha är finmatcha! För några år sedan hade jag inte kunnat tänka mig att kombinera olika mönster, prints, rutor, ränder och prickar med varandra. Nu tänker jag typ: ju grällare desto bättre! Jag gillar de olika ränderna ihop! Tröjan fick jag hem i veckan och det är en sån där kulturtantig grej från Gudrun igen. Jag fick den för en spottstyver (älskar det uttrycket) i Circle of clothes. Kjolen innehåller blått. Jag hatar egentligen blått i alla former, förutom petrol och turkos och en och annan isblå. Fast det är ju inte blått, utan petrol och turkos. Och isblå då kanske. Men blått ihop med grönt, det är grejer det! Jag köpte den förra året på Reningsborg i Angered och den är definitivt inte ny. 80-90-tal garanterat och den är made in Denmark. Bara en sån sak. Favoritleggings från Indiska som det brukar bli, och sneakers, Nike Air Force 1 som är mina nya favoriter, köpta på tradera. Strumporna är faktiskt också second hand. Jag köpte dem, om än nya, på Myrorna Järntorget förra året för en tia. Jag älskar när det finns nya strumpor second hand. Och hatar det. För vad är det som gör att de inte kan säljas nya i "vanlig" butik? Det är ju bara strumpor.

Så var då #hållbarstilchallenge till ända. Och fint var det! I mina ögon hade denna utmaning en större genomslagskraft än den som Säker stil arrade, och det glädjer mig. Jag älskar att vi är så många som inte ställer upp på fejkad hållbarhet och greenwashing och faktiskt gör något åt det! Jag är förvisso av åsikten att allt som är ett steg åt mer hållbart är bättre än inget alls men det gör inte att man inte kan ifrågasätta och protestera om det behövs. På instagram har det ändå blivit en liten svallvåg och både här och där påpekas det att det får ju vara hållbarhet på riktigt nu! Johanna Nilsson skrev att det inte är upp till var och en vad hållbarhet är och jag håller verkligen med. Trettiodagarharnovember stack ut hakan med att om man om man har ett större konto med en uttalad hållbarhetsprofil då kan man förvänta sig att man har koll på saker och ting och inte bara gissa sig till "fakta". Jag håller med där med. Det går liksom inte att bara slänga ur sig saker för att sedan ursäkta sig med att "nä jag vet ju inte egentligen" och hävda att man inte är "expert". 

Jag är ingen expert, så är det. Men vad jag däremot kan konstatera är att jag hela tiden när jag läser i social media eller lyssnar på poddar kan slå hål på både det ena och det andra. Nej, det är inte fritt fram att köpa hur mycket nyproducerat som helst bara för att det är GOTS-märkt för GOTS är inte så bra som det verkar. Levnadslöner garanteras ej, bl.a. Det är bara ett exempel på grejer jag reagerat på. Jag är ändå trygg i att jag kan det här, bättre än de flesta. Jag har koll och jag lär mig mer och mer varje dag. Jag tänker inte vara blygsam i det. Jag är bra på vad som är hållbarhet i kläder och jag delar gärna med mig av min kunskap. Fråga och diskutera med mig gärna!

Dagens hållbara outfit #23: kärlek till höst

Har man koll sedan förra hösten vet man att jag inte alls känner någon kärlek till hösten. Jag hatar höst! Det är ju inte jag som valt temat utan det är ju sista dagen i #hållbarstilchallenge. Jag var inne på gult för tredje dagen i rad men jag valde istället lite dov kulturtant. Koftan från Gudrun Sjödén, kulturtanternas kulturtant, och leggingsen har jag köpt på Sellpy och jag ser nu att jag fått lagom rynkiga ben, som sig bör som tant. Klänningen är en flera år gammal från H&M och den är väldigt välanvänd och lagad. Skorna, som är för höga för mitt bästa, har jag köpt på Myrorna Olskroken. Jag har även ett par örhängen under barret som jag gjort själv. Ser jag höstig ut eller? Jag kanske borde ha satsat på gult ändå...

Dagens hållbara outfit #22: lufta garderobsvärmaren

Temat idag är "lufta garderobsvärmaren". Jag har alltid varit bra på att ha garderobsvärmare. Dels för att jag köper utan att tänka. Det blir jag dock bättre och bättre på. Men också dels för att jag är alldeles för nostalgisk med mina kläder och har svårt för att göra mig av med plagg som jag gillar, även om de kanske inte passar längre. Där finns det också förbättringspotential. 

Dagens garderobsvärmare är nog egentligen en tunika, fast det blir ju en klänning på mig, från H&M från början som jag köpte på Reningsborg i Frölunda i våras på min sista riktiga loppisrunda innan the c-word. Jag orkade inte prova den, trots att jag vet att jag ska. Jag tänkte att den passar nog. Det gjorde den förvisso men den är lite stor, och samtidigt lite liten. Ibland undrar jag om det är människor kläderna skapas för? Den är skitsmal över axlar och i ärmarna men stor över bröstkorgen. Och den ska nog ändå vara lite mer slimmad. Men med ett bälte från en klädbytardag funkar det i alla fall ok. Tycker ni att jag ska behålla den?

I övrigt har jag örhängen, skor och jeggings som också behöver luftas lite mer. Örhängena har jag tagit på en klädbytardag och de är väldigt tjusiga men jag tycker de sällan passar in i sammanhanget. Jeggingsen har jag fått av en kompis och de har jag både lagat och kortat. Väldigt bekväma och idag lyckades jag faktiskt lura en kollega att de var jeans. Och skorna är ett par Dr Martens jag fått av en annan kompis som jag använde en hel del för ungefär sju år sedan men som jag inte har lyckats gå in helt ännu. Jag har så himla breda fötter. De är dock ursnygga och jag har även fått beröm för mina bra skor av skomakaren när jag lagade dem. Just nu jobbar jag på att gå in dem på jobbet. Och nu är det bara två dagar av #hållbarstilchallenge kvar!

Dagens hållbara outfit #21: outfit på repeat

Outfit på repeat är temat idag i den riktiga hållbara utmaningen. Jag hade både klänningen och tröjan för ett par veckor sedan, men inte tillsammans. Outfiten som är på repeat är konceptet tröja och klänning tillsammans, som jag har insett att jag älskar! Det är fan den bästa kombinationen. Även om jag älskar kjolar och koftor med. Men inte lika mycket tror jag. Tröjan köpte jag på en liten lätt loppistur för en månad sedan på BjörkåFrihet Backaplan. Jag var lite osäker på modellen först, men materialet (lin och bomull) och färgen avgjorde att den var värd en femtilapp. Den var dessutom på tillbud. Klänningen är också på repeat eftersom jag i dagsläget har två stycken av den. Båda har jag köpt på tjockisloppisar, men den här är ett par storlekar större än den "gamla" och passar därmed bättre så den här behåller jag. Den lite mindre tänkte jag kränga. Skorna har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och de är helt awesome! Örhängen är en historia för sig men jag kan erkänna att jag har fallit för en trend igen. De är från Pow studio. Gult är den bästa färgen enligt mig. Och så vill jag avsluta med att säga att ni kommer att få se mig i tröja och klänning här igen. Outfit på reepeat.