Ärm.

Jag upptäckte för några veckor sedan, återigen, att jag har helt sjuka mängder garn och de måste verkligen användas upp. Jag tänkte då att jag skulle sticka, virka och kroka julklappar till alla nära och kära. En är färdig, en är nästan färdig och en är påbörjad. Och nu har jag snöat in på Surry Hills igen. Och jag tänker att det här med nyårslöften och utmaningar och grejs går ju sådär, samt att beställningar är det absolut värsta jag vet att göra, så jag ska helt enkelt unna mig att handarbeta med det jag vill och har lust till. Och just nu är det Surry Hills. Och det är ju egentligen också en utmaning eftersom Sigrid har utmanat mig att sticka en kofta. Hittills har jag stickat en bäbiskofta (med tveksamt resultat) och jag tror dessutom att jag har hela året på mig, så det känns som att det kan gå vägen.

I övrigt så stickas Surry Hills på stickor 4.5, förutom mudden som stickas med 3.5, och garnet är Rowan Calmer. Det har jag köpt för 10 kr nystanet hos Tummelisa. Till kroppen har jag använt mina fina Hiya Hiya som jag köpte i Fattigskogen, och till ärmarna används strumpstickor enligt beskrivningen. Det gillar jag för jag avskyr magic loop. När jag höll på med mudden på stickor 3.5 konstaterade jag att jag nog inte har några strumpstickor i 4.5 började planera in när, hur och var jag skulle kunna köpa ett par och givetvis vilken sort det skulle bli. Men innan jag gjorde slag i saken tittade jag i alla fall på ett av ställena där jag förvarar stickor och hittade en uppsättning 4.5. Vilken tur att man är prylbög, insåg jag då, och att stickning är en materialsport. Jag hade ju köpt en uppsättning 4.5 i Ponys rosewood serie som jag aldrig använt. Dessa köpte jag 2011 på Karnaluks i Tallinn och de kostade en liten ansenlig summa, med estniska mått mätt. Och jag gillar dem. Men jag är helt kär i mina Hiya Hiya och deras spetsiga spetsar, så dem kan de tyvärr inte mäta sig med. Får nog införskaffa mig några strumpstickor av märket Hiya Hiya med.

I övrigt bloggar jag dåligt nu för tiden. Har en annan, lite hemlig blogg, som handlar om något helt annat, som jag tycker det är roligare att blogga på. Fast just den här månaden har jag varit dålig där med.

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.

Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.

Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!

Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.

Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!

Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.

Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.

Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.

Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

Rip it!

Nä, idag var det dags.

Idag blev det en groda. Jag froggade. Det blev rip it. Jag har i nästan ett års tid haft strumporna Butterflies are free på gång. Jag tycker verkligen att mönstret är skitsnyggt och jag vill verkligen sticka dem, men nä. Jag insåg av mitt misstag med pannbandet att strumpan blev för oelastisk och att den gick verkligen inte ens på foten. Och jag ville verkligen inte sitta i timmatal med ett par assnygga strumpor som jag sedan inte kan använda, liksom pannbandet (som jag hoppas kunna rädda). Och jag ville ju egentligen ha med picotkanten upptill som jag inte fick till. Så bättre lycka nästa gång, men picotkant och troligtvis större stickor! Det blir ju en helt annan struktur med flerfärgsstickning så jag kanske inte behöver ha stickor 2 till dessa strumpor. Fördelen med denna upprepning är dock att jag nu kan använda mina favoritstrumpstickor av modellen Knit Pro Karbonz till något annat! Och faktum är att jag nu inte har någon strumpstickning igång vilket jag ju behöver ha. Funderar dock på att sticka ett par benvärmare istället. Det kan få gå som strumpor.

Del 2

Jag har kommit igång med del två på Rockefeller. Jag och Linda kör en egen liten knitalong så då kan det bli lite väntetid. Men idag var det dags och det flyter på bra. Jag är hittills väldigt förtjust i Stephen Wests mönsterskrivning. Dock missade jag att korsa garnet några gånger så på bilden kan man se ett tydligt oönskat hål vid färgbyte. Men skit samma, det går att snörpa ihop.

Men. Jag har ytterligare en åsikt om mina Signature needles som jag ju redan berättat att jag inte är kär i. Kabeln är lite för gummiaktig så maskorna glider inte så bra på den. Flera gånger har jag upptäckt att kabeln har knorvat ihop sig och bildat en ögla mitt i stickningen. Inte så bekvämt. Men det är inte ohanterbart. Och jag ångrar inte att jag köpte dem.

Men så var det det här med flerfärgsstickning. Mitt regnbågspannband är klart. Och det var ju inte min grej. Det blev alldeles för litet. Jag stickade den största storleken men det går inte på huvudet. Det beror nog på tre saker. Dels hade jag mindre stickor än mönstret angav. Dels hade jag kanske lite tunnare garn. Dels har jag nog fått färgbyterna lite väl tighta. Dessutom har jag läst att flera på Ravelry har fått lägga till ytterligare en rapport för att få rätt storlek. Så jag skyller lite på mig själv men lite på mönstret med. Så lyckas jag inte blocka ut pannbandet nu kommer någon av mina vänners eller släktingars barn få ett fint pannband.

Jag har frossat i lyxgarn!

I torsdags kände jag mig sådär lite moloken och som om världen var emot mig som man kan göra ibland. Jag ville pigga upp mig själv. Vad piggar upp mer än garn? Vart hittar man fint garn att pigga upp sig med? Jag vände mig till Garnkorgen. Jag bestämde att jag ville ha ett par härvor svart Visjögarn till en liten kofta jag har plan på att sticka i framtiden. Jag slog ett getöga på strumpgarnerna och hittade två sorters Regia i en färg som tilltalade mig. Och så kände jag för nåt riktigt najs och mysigt, bara som feel-good shopping. Jag bestämde att jag ville ha Malabrigo Sock. Jag har blivit lite inspirerad av Elin i Stickpodden och har blivit sugen att sticka en Marin av Ysolda Teague. Jag valde ut den enligt mig snyggaste färgen - lettuce. Igår kom garnerna och jag blev inte besviken!

Den skarpögda kan se att Regiagarnet Fluormania Color är exakt samma som det jag fick av Linda i helgen. Jag sa ju att hon känner mig väl! Och som jag redan konstaterat innan - jag gillar gult.

Jag passade även på att fylla på med lite kablar och även tippar i storlekarna 3.25 och 3.75 som jag inte har innan, från Knit Pro. Här bjuder jag på en sån där fin bild med blänkande kamerablixt i plast.

Som om inte lyxgarnsbeställningen i torsdags var nog så var jag tvungen att shoppa lyxgarn i lördags med. Jag och Linda var nämligen på min absoluta favoritgarnaffär, har jag insett, nämligen Garnglädje i Sätila. Det är verkligen en helt fantastisk affär med superfina garner och en supertrevlig, supermysig och superengagerad innehavare! Och så ligger det fint och är en mysig lokal också. När man kommer dit vill man bara ha allt i stort sett. Och alla plagg som är uppstickade fina och moderna och man vill ha dem själv. Inga akrylgarner eller 80-talsmodeller så långt ögat kan nå. Och jag gick lite bananas. Jag har varit där en gång innan och då hade jag inte den ekonomin jag har idag. Idag har jag bättre. Alltså shoppade jag allt jag ville ha. Jag funderade inte, utan bara köpte. Det kändes rätt bra att kunna göra det med!

Från vänster till höger har vi: Soft Silk från BC Garn, Shilasdair Luxury DK, Malabrigo Sock i färgen Persia, Malabrigo Sock i fägen Primavera, Manos Maxima och Bamyak (yakgarn) från Ullcentrum. Yakgarnet köpte jag enbart för att det var spännande. De andra garnerna kommer det nog uteslutande bli sjalar och andra halsdon av.

 

Jag köpte även en kanonfin sjalnål av horn. Nålen och Shilasdairgarnet, som för övrigt är växtfärgat, hade jag planerat sedan länge att köpa. Hela kalaset kostade 960 kr och jag ångrar inte mina köp en sekund!

Och har du aldrig varit på Garnglädje i Sätila skall du verkligen ta dig dit! Det är ett fantastiskt ställe!

Jag är lite otrogen

Jag hade ju lovat mig själv att göra klart alla mina UFO'n och det förutsätter ju att jag inte startar upp så många nya projekt eller har för många igång samtidigt. Jag hade sagt att jag bara skulle ha ett projekt igång samtidigt, men frångick det redan från början eftersom jag redan hade två aktiva projekt igång när året startade. Jag håller med på med Flow av Andrea Rangel och så håller jag även på med ett par strumpor som jag döpt till Timothy som tanken är att jag ska författa ett mönster till. Men nu var det så här att jag och Linda bestämde oss redan i höstas för att vi skulle ha en stickdejt 25:e januari 2014 och att vi då skulle börja sticka Rockefeller av Stephen West. Så då fick det ju bli så helt enkelt. Alltså har jag nu tre projekt igång, förutom mina UFO'n som jag i alla fall ska jobba med aktivt.

Jag blev förälskad i Rockefeller redan när den kom i juli 2012. Jag tycker den är så vansinnigt snygg i alla olika utföranden och bestämde mig redan då för att sticka en. Linda gillade den med, och eftersom jag hittills inte fått tummen ur att göra den bestämde vi oss för att nu var det dags. Jag hade ett estniskt ullgarn hemma som jag köpte på Syfestivalen i Borås 2010 som jag tyckte kunde passa. Det är ett sånt där ullgarn som är så underbart som bara estniska ullgarner kan vara! Jag hade köpt två roströd/orange/bruna färger som är finfina att kombinera. Enligt mönstret ska sjalen stickas med stickor 3.25, men eftersom jag inte har det, eller är en fan av provlappar (no shit) eller gillar att räkna så fick det bli som det blev.

I lördags satte vi igång att sticka. Än så länge har vi egentligen inte stött på några svårigheter i sektion 1. Vissa grejer visste vi inte riktigt vad det innebar, men hans beskrivningar och youtube gör allt väldigt tydligt.

 

Den övre bilden visar hur långt jag kommit i processen, men den undre återskapar färgerna bättre, även fast den inte heller är helt bra. Färgerna är mycket finare i verkligheten! Den är inte alls så brun som den kan verka på övre bilden. Kanske att den blir lite lite gles, men jag vill ju heller inte ha den stabbig så jag tror det blir bra efter att man blött upp den och blockat. Jag kommer inte behöva blocka den så hårt då garnet är ganska oelastiskt. Men det är definitivt en rolig stickning och jag är övertygad om att jag kommer älska resultatet!

Märk väl att jag även använder mina Signature Needles i detta projekt. De är väldigt trevliga, men nej, jag har inte träffat mitt livs kärlek. Det kan hända att jag till och med föredrar mina Knit Pro i trä. För de är faktiskt minst lika spetsiga. Men jag gillar verkligen den mjuka kabeln och att den snurrar fritt i fästet. Kanske att jag köper nåt par till, men som sagt, jag är inte dödsförälskad.

Lyxstickorna

Jag har haft en oplanerad bloggpaus. Det här med heltidsjobb som innehåller utvecklingssamtal tar både av tiden och kraften. Och det har varit mycket över huvud taget det senaste. Det har dessutom kombinerats med att jag inte haft så mycket handarbetslust som jag brukar ha heller. Då finns det inte heller mycket att blogga om.

Men jag har i alla fall provat lyxstickorna! I augusti unnade jag mig själv ett par Signature needles från USA eftersom jag hade fått min första lön och tyckte jag var värd dem. De kostade skjortan kan jag säga och det blev faktiskt lite av ett antiklimax när jag till slut fick tummen ur att testa dem. Visst var de bra och trevliga att sticka med, men de var inte spetsigare än mina Knit pro i trä. De sägs ju vara något alldeles vansinnigt spetsiga, men jag menar då alltså att de inte är mer spetsiga än vissa andra.

Jag ska försöka uppbåda lite mer handarbetslust då jag har flera grejer jag egentligen vill göra, jul på gång och även en marknad i slutet på månaden. Men just nu pausar jag lite. Det får man faktiskt ibland.

Postleverans

Idag har det kommer två trevliga grejer på posten. Dels har jag beställt en riktigt lyxig sticka till mig. När jag fick min första lön ville jag kosta på mig något lyxigt. Jag bestämde mig för att beställa en rundsticka av märket Signature needle arts. Stickorna sägs vara riktigt bra att sticka spetsmönster med eftersom de är så spetsiga. Kabeln sitter dessutom inte fast i stickorna utan kan snurra runt vilket gör att de är lite lättare att hantera. Kabeln visade sig även vara väldigt mjuk och trevlig. Jag har sett en hel del ha dem innan, och det som egentligen mest tilltalade mig med dem var att man kunde få dem signerade, med exempelvis sitt namn. Jag tänkte det kunde vara coolt med en rundsticka som det står Kanonkulan på. Men nu är det så här, om jag förstått det rätt, att de skall sluta med de fasta rundstickorna och bara köra med sådana med löstagbara tippar. Dock, pga den snurrbara kabeln, har de gjort så att det finns särskilda kablar till varje stickstorlek, och det tycker jag är lite tramsigt. Då försvinner poängen med att kunna ta loss kabeln tycker jag, om man bara kan ha den till en storlek på tipparna. Jag ville därför ha en fast i storlek 3.5 och de signeras ej. Så det fick vara. En rundsticka från USA beställdes således för ca 400 kr och idag fick jag hämta ut dem. Tull på 169 kr fick jag betala med så det var en sjukt dyr sticka! Vi får hoppas att den är värd pengarna!

Idag kom även ett helt gäng visitkort på posten som min kära sambo designat! Jag och Linda beställde ihop från Print24 i Tyskland. Vi gjorde dem dubbelsidiga så Nornornas garn skulle finnas med på baksidan. Strax över 500 kr för 1000 visitkort tycker jag är överkomligt. Jag tycker de är skitsnygga, min kära sambo har gjort ett bra jobb, men jag stör mig lite på att de är dåligt tillskurna. Kanske att man får karva lite till i dem... Men nu har vi i alla fall något att dela ut till eventuella kunder på Skene Marten i helgen!

Strumpstickor

I höstas köpte jag 13 cm långa strumpstickor i bambu från Ullcentrum på Syfestivalen på Åhaga i Borås. Två av stickorna kändes lite wobbly. Nu har jag lyckats knäcka en i när stickningen låg i väskan. Med handen. Och jag kan inte påstå att jag tog i eller att det föll sig illa. Den gick helt enkelt sönder ändå. Och det var en av dem som inte var wobbly. Så störande! Jag stickar strumpor med stickor 2 eftersom jag vill ha dem riktigt täta. Nu har jag jag inga i bambu längre. De i trä från Knit Pro känns också lite wobbly, och där har jag också knäckt en utan att egentligen göra någonting. Men Knit Pro har ju garanti så jag fick en ny. Just nu stickar jag även ett par ankelsockor med stickor 2. Metallstickor. De glider dock lite för mycket för min smak, även om de håller bra.

Så summan av kardemumman är att jag gillar mina kolfiberstickor från Knit Pro bäst. De håller och glider lagom. Tyvärr är nu de upptagna i en annan strumpstickning, dvs Butterflies are free av Rose Hiver. Och blä för flerfärgsstickning! Jag vet inte om de någonsin kommer bli klara. Jag är kass på det där med flera färger. Jag behöver peppning!

Tallinnshopping

Även fast det stora målet med denna resa var att äta och dricka gott så var en del shopping planerad. Jag planerade t.ex. att köpa en turistig fingerborg eftersom jag börjat samla på fingerborgar. Det gjorde jag också.

Tyvärr upptäckte jag i butiken jag gick in i efteråt att de hade fingerborgar med Tjocka Margareta på och det hade jag nog hellre velat ha men då har jag något att skriva upp på shoppinglistan inför nästa gång jag åker till Tallinn. Jag planerade även att köpa ett par nya vantar i modellen torgvantar med både fingrar och "hylsa" eftersom de jag har har blivit lite slitna på insidan av tummen. Det blev inte alls så. Det blir inte direkt som man tänkt sig när man vandrar bland alla käsitöö-butiker och utomhusstånd utan man blir väldigt spontan och köper det man gillar utan att tänka.

Det blev det här i stället. Muminstrumpor minns jag inte att de hade sist och jag kände att de helt enkelt kallade på mig. Får dock ge er alla ett tips och en tumregel vad gäller att köpa strumpor i utomhusstånden i gamla staden i Tallinn. Säger damen i ståndet att strumporna är i en viss storlek skall ni lägga på minst två storlekar till. Jag bad om storlek 36 och de här är för stora. Min sambo som har storlek 42-43 kan tom. ha dem. Men det funkar på mig med. Blir mysstrumpor i soffan, och det var lite det jag var ute efter med. De fingerlösa vantarna kallade på mig, och jag gillar den modellen med. Strumporna kostade 15 euro och de fingerlösa 12. Det blir ungefär 132 respt 106 kr. Som hittat! De andra vantarna såg jag när jag kikade in i en lite käsitöö-butik strax intill Depeche Mode Baar en kväll och jag blev lite kär. Jag kände att jag helt enkelt behövde dem. Dagen efter gick jag dit och det var en mycket liten och trång butik full med hantverk och det jobbade en jättesöt tant i dem. Och här får jag ändå säga att jag slog på stort. De kostade hela 38 euro vilket blir ungefär 335 kr och det är dyrt i Estland skulle jag säga! och om ärligheten ska fram är de kanske på gränsen till för små för mig då de sitter väl tight över tummen. Men de är bara så fina! Flerfärgsstickade med flätor i resåren och en virkad kant och jag kunde bara inte motstå dem. 100% ull är de och jag har bestämt mig för att det är tanten som stickat dem själv. Och det är lite blandat både i butiken och stånden huruvida plaggen är handstickade eller maskinstickade, men priset skiljer inte direkt skulle jag vilja påstå. Och det är jättefint hantverk alltihop!

 
Mor och far skickade även bud att jag skulle köpa lite åt dem så jag köpte lite stickat till dem med. Båda fick strumpor och mammas är garanterat för stora med, men pappas kan nog passa. Han har feta fötter. Pappa fick ett par vantar eftersom mamma fick ett par sist och mamma fick även en mössa som garanterat är maskinstickad och ganska kommersiell, men jag tror att hon kommer passa i dem.

Jag hade skrivit upp en lista över alla garnaffärer jag kunnat snoka upp i min mobil och hade plan på att besöka en och annan av dem. Dock hanns det bara med en av dem. Och det är rena himmelriket kan jag säga. Nämligen Karnaluks. Har ni aldrig besökt Karnaluks kan jag verkligen rekommendera att ni gör det. Det ligger lite off, tar ca 25-30 min att gå från båten, men är väl värt det. När man väl kommer fram till adressen som är K.A. Hermanni 1 ska man gå in i port C (och inte A som vi gjorde för då hamnar man fel) och sedan är det bara att följa tanterna. Man får ringa på en klocka för att komma in och innanför dörren finns det något helt underbart. Vi var där med Jaana sist vi var i Tallinn och då shoppade jag en del men fick lite ångest och blev överväldigad så när jag gått därifrån hade jag ännu mer ångest över att jag missat att shoppa saker. Den här gången var jag mer vågad.

Jag missade tyvärr att fota den här gången men har bilder från sist och här kommer ett smakprov på hur det ser ut där inne. Vad man ska tänka på när man är där är att alla priser är utan moms så det blir ett påslag på 20% i kassan, men det är sjukt billigt ändå! Man kan hitta i stort sett allt. Där finns garn, lite tyg, stickor, spets, band, tofsar, knappar mm. När jag var där sist köpte jag lite smått och gott men ångrade mig rejält att jag inte köpt tillräckligt med maskinbroderitråd. Jag vågade inte heller gå i närheten av garnet i stort sett för det var för överväldigande. Och det var det den här gången med, men jag kom in i det efter ett tag och började fylla korgen. Jag hade dock inga speciella planer på något garn jag skulle köpa så jag gick efter lösgodisprincipen, dvs. att köpa två av allt jag tyckte verkade spännande.

Ja, jag gillar gult. Jag tycker att det ganska skoj att sitta och räkna ut vad det blir i svenska pengar, och allt det här, bortsett från den regnbågsfärgade härvan längst ner i bild som jag köpte på ett annat ställe, kostade lite drygt 450 kr. Får säga att det är helt ok. Maskinbroderitråden köpte jag tio av eftersom det då kostade 4 kr rullen! Det visade sig även att jag råkat köpa en rulle av samma färg som jag köpte sist, men det är en fin färg så det gör inget. Pärlgarnet kunde man också köpa 10 av för billigare pris, men jag nöjde mig med fyra, men det kostade ändå 4 kr rullen. Det dyraste jag köpte var en dubbeländad kroknål i bambu som kostade 66.63, men väl värt ändå. Jag plockade på mig sådant garn som jag gillar eller som är svårt att hitta i Sverige och kom då hem med två nystan Punto från Schachenmayr för ca 9 kr styck, Rowan Calmer (som inte tillverkas längre) för ca 27 kr styck, strumpgarnet Lane Cervinia som jag tidigare köpt i Frederikshavn och gillar för 23 kr styck och ett mysigt garn med angora i från Austerman för strax över 30 kr styck. Det gula nystanet är "klassisk" estnisk tvåtrådig ull av Aade Löng-typ och kostade hela 21 kr! Borde mer. Stickorna är jag väldigt nöjd med. Kortare stickor i plast som är till för barn i storlek 3.5 och 4, tio par för 20 kr. Jag tänker på dem ur pedagogisk synpunkt. Resårspetsen är till spetstrosor och kostade 21, 23 och 28 kr metern. Jag gick även loss på lite stickmarkörer och en kroknål i storlek 3.75 som jag inte har sedan innan.
Det regnbågsfärgade garnet köpte jag i en ull- och linnebutik mitt emot stickmarknaden. 91 kr för 240g är inte att förakta! Det var något jag planerade att köpa och det ska nog bli en sjal av det.

Det var allt från Tallinn för den här gången men jag hoppas på att få återkomma dit snart igen! Landet, folket och hantverket är verkligen i en klass för sig!

Garnköp gone bananas på mässa

Jag gick lite bananas på symässan i Kviberg i helgen. Man kan fundera över om jag var nykter. Men jag har ju en speciell garnkassa så jag blir inte mer fattig än nödvändigt av det här. Jag passade helt enkelt på att köpa fina garner som jag annars har svårt att få tag på. Jag köpte en härva Malabrigo Lace som ska bli något mysigt, tre härvor Drops lingarn som verkar vara på väg bort och jag gillar att sticka disktrasor av det, ett nystan Kauni som jag har varit sugen på att testa länge, en härva kanonfint gult garn i ull och bambu och det bästa och dyraste kan man väl säga: en härva grön, handfärgad 100% silke som jag inte riktigt vet vad det ska bli men det är det dyraste jag någonsin köpt! 250 kr kostade det men det liksom kallade på mig! Det kan hända att det blir en skir estnisk sjal av det. Sedan köpte jag tre små snuttar till min filt, två kroknålar med kabel och en liten rundsticka i 2.5mm som jag behöver till ett mössprojekt. Nu har jag inte nåt kvar i garnkassan knappt, men det får det ha varit värt!

Jag gillar: #12 Raka stickor

Ja, det är faktiskt sant. Numera är väl det vanligaste att sticka på rundsticka, även om man stickar fram och tillbaka. Åtminstone bland vana stickare. Och jag har mer än en gång fått höra att raka stickor är förhatliga. Men det tycker inte jag. Jag gillar dem. Framför allt den lite kortare varianten. Jag tycker att det är perfekt att sticka mindre projekt som t.ex. disktrasor på den kortare varianten av raka stickor. Men visst stickar jag på rundsticka med. Det beror lite grand på humöret och ibland har jag inte rätt storlek på raka stickor. Och missförstå mig inte nu, jag förstår verkligen poängen med rundstickor. Det finns jättemånga som har kunnat ta upp stickningen igen efter att den vilat i flera år just pga att de börjat med rundstickor. Rundstickor skall vara mer skonsamt för axlar, armar och händer och alla vill ju ha det så bekvämt som möjligt när man stickar! Så jag har full förståelse för dem som ogillar raka stickor å det grövsta, men jag har inga sådana problem. Jag har inga onda axlar eller armar och därför kan jag sticka på raka stickor utan problem. Och det tror jag att jag kommer fortsätta med fram tills jag får problem med kroppen, om det händer. Åtminstone den kortare varianten.

Jag gillar: #10 Att handarbeta på möten och föreläsningar

När jag sitter på möten, föreläsningar och seminarier måste jag göra pyssla med något för att inte somna. Det kan vara intressant, men jag klarar inte att bara lyssna. När jag läste arkeologi antecknade jag febrilt eftersom allt var så intressant och viktigt. Numera handarbetar jag helst. Idag har vi haft lagt upp våra uppsatser och fått lyssna på opponeringar av andra uppsatser som vi inte läst. Då passade en stickning bra för att hålla fokus. Jag stickar just nu ett par strumpor i avbruten mosstickning i mina fina kolfiberstickor. Och de är bra. Garnet jag stickar i är Nettos strumpgarn som jag köpte i förra veckan och strumpgarnet Lane Cervinia som jag köpte i Frederikshamn i år. Det sistnämnda är hur härligt som helst! Måste köpa mer nästa gång vi åker till Frederikshamn. Nettogarnet är ganska mycket tunnare än Danmarksgarnet, men det funkar ändå. Avbruten mosstickning är också trevligt så det blir nog flera sådana. Och jag tänker inte skämmas för att jag stickar på möten och föreläsningar. Jag menar att det måste ju vara ännu mer oartigt att jag somnar än att jag sitter och stickar eller nålbinder. Stickpodden diskuterade i sitt första avsnitt huruvida det är ok att sticka på möten och föreläsningar och kommer fram till att det är ok i vissa fall, men mindre passande i andra. Men för min del är det alltid ok! Någon där emot?

Jag gillar: #4 KnitPro

Till en början tyckte jag nog mest att de var fula. Jag hade nog bara sett de flerfärgade. Men jag gav mig på att köpa en uppsättning strumpstickor i alla fall när jag skulle sticka raggsockar och vantar till sambon. Och jag älskade dem direkt. Och sedan har det blivit mer och mer. Lite som knark. Jag fick ett set av sambon i födelsedagspresent (ja, jag har en fin karl) och sedan dess har jag shoppat på mig både tippar, kablar, strumpstickor, kroknålar och virknålar. Och nu fick jag lite julklappspengar och då tyckte jag att jag fick shoppa lite. Så en uppsättning strumpstickor i kolfiber fick det bli! Jag gillar att sticka strumpor i nr 2 men har än så länge inte hittat de perfekta stickorna. Jag har en uppsättning i metall som är bra men maskorna glider av lite för lätt från dem. Så har jag en uppsättning i bambu i 13 cm och en uppsättning KnitPro i trä, men de känns faktiskt lite fäschlia som de säger i Vänersborg. Så nu ska jag testa kolfiber. Jag har stora förhoppningar på dem! Och så fick jag passa på att köpa en dubbeländad kroknål i storlek 7, en virknålstip i storlek 7 (som kan bli en lång kroknål om man sätter på en kabel) och lite stickmarkörer. Jag känner mig mycket nöjd med mina köp. Och jag gillar verkligen KnitPro. Lite då och då hör man kritik mot dem att de skruvar upp sig och är bökiga därför. Sedan jag lärde mig att använda nyckeln som kommer med har de aldrig skruvat upp sig för mig i alla fall. Ibland berättas det om att de har gått sönder och sådant kan ju så klart hända, men då kan man reklamera dem och få nya. Än så länge har bara en tip lossnat ur fästet men det var för att jag drog för hårt i den när jag höll fast kabeln så det var mitt eget fel så jag lagade med lite superlim. Jag minns inte ens vilken det var och det går inte se någon skillnad på dem så jag måste lagat den bra. Och så gick en av strumpstickorna i nr 2 av i höstas vid första användningen av enbart lätt beröring. Jag gick tillbaka till butiken och fick en ny utan problem. Det var inget snack om det. Så jag gillar dem! På alla sätt!

Lite kärlek

Jag har en julklapp på g till en familjemedlem. Jag insåg härom dagen att jag hade fel stickstorlek så jag fick passa på att köpa strumpstickor i 3.5 efter jobbet igår. Egentligen tänkte jag köpa några billiga Netto eller TGR men det hittade jag inga så jag fick gå till riktig garnaffär och shoppa. Jag hade inte all tid i världen så jag plockade åt mig ett set bambustickor utan att egentligen fundera över det, men jag har inga bambustickor i lite större storlek av strumpstickor så jag tänkte väl testa det. Och lite kärlek uppstod får jag säga. Jag har både strumpstickor av bokträ och knitpro-varianten av trä och jag älskar dem, men jag älskar nog faktiskt de här lika mycket. De var faktiskt bra. Så bambustickor av märket Prym gillas!

Våga vägra magic loop

Ibland kan jag uppleva nån slags handarbetssnobberi, oftast när det gäller stickning faktiskt. Användandet av magic loop är en sådan sak, som jag kan uppleva att användarna "snobbar" en del med. Om någon exempelvis ställer en fråga hur man kan göra för att slippa gliporna som blir mellan stickorna när man använder strumpstickor får personen garanterat svaret från någon att man istället ska använda sig av magic loop. Och missförstå mig inte nu, jag tycker det verkar jättesmidigt att använda magic loop, framför allt verkar det smidigt att sticka båda strumporna på en gång. Om man är osäker på om garnet räcker kan man ju få det att räcka precis lika långt på båda strumporna med, så att de blir symmetriska. Men det är inte min grej. Jag skulle bara trassla in mig i alla garnändar och säkert börja sticka med fel garn på fel strumpa. Och jag gillar strumpstickor, det är något tillfredsställande med att hela tiden byta sticka och det går runt runt... Jag tycker till och med att slätstickning är roligt med strumpstickor. En slätstickad fot är skoj att göra! Och jag tycker verkligen att det är upp till var och en att välja den teknik som passar en själv bäst men jag har märkt av att det finns väldigt många magic loop-förespråkare där ute som det verkar sticka i ögonen på när någon inte använder sig av den tekniken. Och har man problem med sina strumpstickor "måste" man helt enkelt påpeka för dem att magic loop är bättre. Till exempel råkade en person jag känner ut för en märklig händelse när hon ringde till en garnbutik för att fråga om de hade fasta rundstickor med 40-kabel. Till svar fick hon då att de slutat sälja sådana för att de tycker att man skall använda sig av magic loop-tekniken istället. Ursäkta, men vad är det för trams? Varför ska man loopa en mössa exempelvis när man kan sticka den på en kabel på 40 cm som är väl anpassad till en mössa? Det är väl ganska dumt att loopa allt bara för att man kan, när det finns enklare sätt? Jag fortsätter med mina strumpstickor för att jag gillar strumpstickor. Vill jag göra två samtidigt kan jag ha två uppsättningar strumpstickor i så fall, men jag tycker inte att det är något problem att göra dem var och en för sig. Jag lider inte heller av något särskilt "andrasockssyndrom" utan får den andra strumpan eller vanten stickad också. Och de glipor som uppstår när man byter sticka tränar man i regel bort ju mer man stickar och ju bättre man blir på det. Dessutom tycker jag inte att de syns när man har strumporna på sig så för mig är inte det något problem. För mig är det Länge Leve Strumpstickorna och för någon annan är det Magic Loop FTW! Jag tycker man ska få välja själv vilket man vill använda sig av, men då får man faktiskt också acceptera att andra väljer det som passar dem bäst.

Stort projekt

Idag har jag gjort nånting jag sällan gör. Jag har köpt massa nystan i ett och samma garn! Till och med samma färgbad. Eller ja, Caroline köpte det åt mig, men jag betalade i alla fall. Jag ska nämligen sticka ett stort projekt och då behövde jag både nytt garn, nya stickor och ny kabel. Vad det blir får ni se senare. Någon som kan gissa?

Lite smått och gott

Jag har varit med i mitt första byte! Åsa skickade mig detta trevliga paket! I det fanns te vid namn Lundablandning som luktar fantastiskt! Sedan fick jag urmysigt strumpgarn i färger som passar mig perfekt! Och så fick jag finfint lingarn och raggsocksgarn i mysiga färger. Det var jättetrevligt med byte och jag tänkte pilla ihop mitt paket som ska till en annan imorgon. Det ska bli skojigt!

Idag har jag även gjort min sista dag på praktiken för den här gången. Det har varit superkul och bra på alla sätt och vis! Jag har även pysslat lite. Har fått pysslat lite i lappteknik. Jag fräschade upp minnet lite vad gäller stack and slash som jag gjort innan och fick ihop en liten påse som kanske blev lite sned, men ganska fin ändå.

Jag fick även en liten present i form av metallstrumpstickor i en söt förpackning. Jag tyckte det var väldigt charmigt faktiskt!

Och så har jag även stickat lite. Jag har stickat en lövbasker till i garnet Sarayli. Den här gången i storleken större och den har redan hamnat hos en god vän. Den första blev nog faktiskt lite bättre. Mittenpartiet blev inte helt spot on men den blev fullt godkänd. Mönstret är signerat Caroline Levander.

Estland!

Estland är underbart! Det visste jag egentligen redan, men eftersom det var 11 år sedan jag var där sist så fick jag åka dit igen för att bli påmind om hur underbart landet och folket är! Båda gångerna jag har varit där har det varit någon form av skolresa, och inte någon nöjesresa, men att besöka landet är nöje nog!

Denna gång hann vi bara besöka Tallinn, men jag har ju sett Tartu innan, och vill gärna åka dit igen, men Tallinn är värt en hel vecka kan jag säga! Denna gång fick jag se mycket mer av den gamla stan och det var en fröjd! Tallinn är en medeltidsstad vilket även dagens Tallinn kan vittna om. Visst är gamla Tallinn bra turistigt, men det är inget jag lider av. Det är bra turistigt! Och det är rent överallt. Inget skräp på gatorna och massa fina gamla hus och mysig stämning.

Nu åkte vi dit för att besöka skolor och slöjdundervisning, men vi fick en lagom stor dos av både det och den estniska kulturen. Vi besökte två mycket trevliga skolor och universitetet där man kan läsa till slöjdlärare. Både slöjdundervisningen i skolorna och den på universitetet var väldigt inspirerande! I Estland är inte hantverk nördigt, och man är stolt över sina hantverkstraditioner. Det är ok att gå i en "folkdräktskjol" när man går på hantverksmässa till exempel. Och man är väldigt stolt över sitt ursprung och sin kultur i Estland. Detta är väldigt intressant att få ta del av!
Och detta hantverk! Vad vi har shoppat! Det var faktiskt lite överväldigande med allt hantverk som fanns! Jag började att shoppa garn och vantar redan första dagen på turistgatorna. Vår vän Jaana på universitetet rådde oss att inte göra det då det var mycket dyrare där. Men det gick inte att låta bli. Det fanns så mycket fint och för oss i Sverige är det faktiskt billigt med 140 kr för ett par handstickade vantar! Jag kan nu visa ett urval av allt jag shoppade i Estland. Skulle jag visa allt skulle detta bli icke hanterbart stort inlägg på min blogg ;)


Men några av pärlorna är t.ex. keramiken jag köpte på Old hansa-butiken vid torget. Där fanns en fantastiskt mysig medeltidsrestaurang med jättegod mat och tidsenlig inredning och mycket bra service, som även hade en butik där de sålde keramik, glas, läderhantverk mm. Jag shoppade loss och köpte en kanna och två vinmuggar. De är inte i exakt lika storlek, men de är handgjorda så det är lite av charmen :)


Vår vän Jaana från universitetet tog också med oss till en fantastisk butik som låg inne i ett hus bakom en massa dörrar som man trodde skulle leda in till en lägenhet eller ett kontor eller nåt, men där inne fanns en fantastisk butik med allt man kan tänka sig inom textilt hantverk. Och det blev faktiskt lite för mycket. Jag blev lite stressad över att det fanns så mycket att jag inte kunde fokusera på vad jag ville ha. Så det blev lite maskinbroderitråd, pärlgarn till virkade örhängen, trikåspets, en virknål, strumpstickor och en frivolitetsskyttel som jag letat efter. Detta gick på lite mer än 130 kr och det tyckte jag var helt ok!


Vi var även på en stor och helt fantastisk hantverksmässa som bara är en gång om året och vi lyckades pricka den! Där var fullt av stickat, broderat, en del trä och lite smide och massa med kulturtanter. Kulturtanter som vi också är (åtminstone jag och Anna) så trivdes vi!


Mycket fick följa med därifrån och jag shoppade på mig ett par urfina böcker med estniska spetssjalar och en med klassiska broderier. Sedan fick jag även lov att köpa en färdig sjal med. Jag ska ju lära mig att sticka spetssjalar nu med hjälp av denna bok, men en fin och stor trekantssjal för 24 euro, vilket blir ca 228 SEK, är dumt att lämna kvar tyckte jag. En HBT-sjal som sambon uttryckte det när jag kom hem. Mycket nöjd.


Här har vi det enda, och mycket vackra, garnet jag köpte första dagen, med ett par av vantarna jag köpte och ett litet mobilfodral med klassiska estniska broderier på. Båda de två sistnämnda är från mässan. Mobilfodralet kommer jag nog inte använda, men det kosta 2 euro och jag ville ha en souvenir med just denna form av broderi, som är en annan form än det man kan se i boken. De kom från en annan region i Estland om jag förstod det rätt.

Så detta var som sagt ett urval. Jag har shoppat vantar, strumpor, träknappar, honung, knyppelpinnar, smörknivar, örhängen och allt möjligt! Denna resebudget kommer aldrig komma igen och jag tackar för den! Estland är underbart, inte bara för prisvärt hantverk utan för människorna, kulturen och stämningen. Jag vill även delge er en mysbild från ett ställe som heter Boheem, som hade mysig inredning, då det var inrett i en lägenhet, god mat och trevlig personal. det var Kristiin från Gustav Adolf Gymnasium (en av skolorna vi besökte) som tog med oss dit, och utan henne och Jaana hade inte denna resa varit densamma!