Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här hade jag faktikst blivit VIP-inbjuden. Då fick jag ju helt enkelt gå! För några veckor sedan fick jag ett DM på instagram med frågan om jag hade lust att deltaga under kvällen när Erikshjälpen skulle dela ut priset Sveriges second handprofil 2021 och mingla och shoppa lite hållbart i Göteborgs nya Erikshjälpenbutik. Klart jag ville!

Erikshjälpen Rosenlund öppnade för bara tre veckor sedan och ligger på Rosenlundsgatan 8. Japp, de gamla skumma kvarteren där män ibland ville plocka upp en med bil om man passerade. Butiken är hela 550 kvadrat stor och har öppet vardagar 11-18 och 11-16 på helger. Det är öppet varje dag alltså! Det är en s.k. omnikanalsbutik som tydligen betyder att ett företag interagerar med sina kunder genom flera kanaler. Här alltså både genom en vanlig butik och genom sin webbhandel secondhand.se. Här kommer det anordnas event, pop-ups, föreläsningar och olika samarbeten. Låter jättespännande! Precis vad vi behöver i Göteborg centrum.

Priset Sveriges second handprofil delades ut för nionde gången (om jag räknat rätt) och i år var det Naturskyddsföreningen som vann. Väldigt välförtjänt! I motiveringen nämndes Naturskyddsföreningens väldigt välbesökta klädbytardagar och prylbytardagar som de hållit på med sedan 2009. Senast, 2019 (of obvious reasons), anordnades det 160 olika klädbyten bara i Sverige i stort sett samtidigt. Tydligen så anordnas även klädbyten i övriga nordiska länder samtidigt vilket ju är enormt häftigt! Det stora klädbytet brukar ligga under Fashion Revolution week i april men nästa år, om det går, kommer det ske 26 mars. Tidigare vinnare av priset har t.ex. varit Johanna Leymann, Henning Gillberg på Repamera och Elsa Billgren. Häftigt att få vara med när priset delades ut i år!

Kvällen till ära hade jag förresten en t-shirt (det bruna som sticker ut under) jag bytte till mig på Naturskyddsföreningens stora klädbyte på Världskulturmuseet 2019. Det var egentligen ingen särskild tanke med det utan det bara blev så. Säkert något undermedvetet som gjorde att jag valde den! Till den hade jag en egenstickad tröja, en kjol jag köpt på tjockisloppis, leggings från Sellpy, och mina vinterkängor från Smyrna second hand. Snömodd har varit Göteborgs mellannamn den här veckan.

Hela kvällen var supertrevlig och vi fick både mumsigt tilltugg och smaka på kombucha. Tilltugget kom från Julie's café i Göteborg och var veganskt. Som sig bör. Jättegott som sagt. Och här kommer det. Jag är faktiskt inte ett jättefan av kombucha. Fattar inte riktigt grejen. Vissa sorter jaghar  testat har smakat lite disktrasa. Men den här sorten, som smakade hallon, var faktiskt riktigt fräsch! Jag minns så klart inte vad de hette... Kombucha fastnar liksom inte på mig. 

Butiken då? Vi fick lite chans till VIP-shopping med när butiken var öppen bara för oss speciellt inbjudna. Ja, jag får malla mig lite och låtsas att jag är influencer på riktigt. Butiken är i vart fall jättefin! Väldigt fräsch och välplanerad. Mycket fint, både prylar och kläder. Ett trevligt café har de med. Det är som sagt 550 kvadrat stort och det känns verkligen rymligt men ändå fullpackat med massa bra! Priserna är väl som man tänker sig att det ska vara i en fräsch second hand inne i city.

Det fanns lite vintage men jag hade gärna sett mer, som de har i Kortedalabutiken t.ex. Kan dock avslöja att man tydligen kan göra fynd här! Det fyndades en superfin vintagejacka från Hettemarks för 85 spänn under kvällen! En supersöt tant sa att så billig hade den aldrig varit i Kortedala där hon har koll på vintagekläderna. Men kul för den som fyndade! Det var tyvärr inte jag. För liten storlek för mig ändå.

Jag blev ändå imponerade över hur mycket bra stuff det fanns där! Inte bara kläder utan även bra prylar och det kändes liksom kvalitet på hyllorna. Det fanns massor med köksgrejer t.ex.  Hyllorna var fullpackade med fina glas, grytor, porslin och annat. Det fanns även ett par tallrikar (som jag redan har) i brun Old Höganäs som jag samlar på. Då är det ju en bra butik! Textilavdelningen var ganska liten men bra!

Jag fyndade också. Jag hittade en kitschig brosch, en julklapp till hunden, en vanlig basickjol som jag gillade och inte mindre än två likadana t-shirts med bästa budskapet! Först hittade jag en och gick runt lite med den. Sen pratade jag med en kvinna som blev lite avis och sen kollade jag på ställningen lite till och hittade en till. Nej, jag behöver givetvis inte två men jag köpte en till mig och en till min partner. Vi kan behöva tvinna med #fuckfastfashion tänker jag! T-shirten är från Thrive och trycktes upp till deras ettårsjubileum har jag fått reda på. Kul! Och så fick vi en goodibag. Det är ju alltid trevligt. I den låg en bok från Naturskyddsföreningen som det uppmanas att man ska cirkulera vidare, en burk honung, lite presentkort och annat bra. 

Passa på att besöka Erikshjälpen Rosenlund. Väldigt fin butik som sagt och jag ser fram emot att besöka den fler gånger, både för att handla och att omnikanala mig!

Jag är så jäkla trött på snabbmode!

Jag känner det mer och mer. Snabbmode, eller fast fashion, jag är så jäkla trött på det! Slår man på begreppet fast fashion på wikipedia står det att det är "ett segment för modekedjor där man har låga priser, konstanta nyheter och hög omsättningshastighet". Detta innebär att vi har råd att köpa mycket, vi vill köpa mycket eftersom det kommer nytt hela tiden och den höga omsättningshastigheten innebär både att kläderna produceras snabbt, finns i butiken kort tid och gärna hamnar på rea eftersom det ska få plats annat. Det innebär också att de spenderar kort tid i våra garderober eftersom det kommer nya och "ballare" kläder rätt snart. Den snabba produktionen och omsättningen gör dessutom att kläderna är av en kass kvalitet så de tål inte att användas särskilt länge. Det behövs ju ändå inte eftersom det kommer nytt som är mer modernt, typ omgående. Kläder är egentligen inte till för att användas längre. Detta är skevt.

Jag har sedan en tid tillbaka valt bort snabbmode från butikerna. Alltså, jag köper inte nyproducerat krafs. Och helt ärligt, då vill jag inte köpa det second hand heller! Visst, jag gör vissa undantag när jag hittar något jag verkligen vill ha från t.ex. Monki eller H&M. Allt snabbproducerat mode är ju inte heller helt kass. Man kan hitta rätt bra kvalitet ibland ändå. Men jag känner mer och mer att jag är mätt på all form av snabbmode, för det finns vart jag än vänder mig! För ett par veckor sedan var jag på en av Göteborgs största second handbutiker. Det är en sådan butik där jag alltid hittar något. Jag vandrade upp på tredje våningen och bara kände mig matt! Det var ju snabbmode överallt! Jag var inte ens sugen på att rota runt bland alla klädställningar och jag ville liksom inte hitta något bland allt det överflödet som hänger där. För ja, det överproduceras kläder så in i helvete och då kan man bara räkna med att det överkonsumeras och överskänks med! Ok, det kanske inte är ett riktigt ord, men ändå. 

Jag känner mig mer och mer mätt på alla stora second hander med bara, i stort sett helt nya plagg, av snabbmode, galge efter galge. Visst, alla second hander vill få in fina och välbevarade plagg, men när blev det så här att second hand bara blev ytterligare en butik för fast fashion? Vill jag köpa nyproducerat skräp kan jag gå till H&M direkt istället. Det jag gillar med en second hand är att man kan hitta lite vad som helst där, att rota runt och hitta gudlkornen. Inte årets mode, i nästan nyskick. Små second hander, gärna på småorter, med plagg från för fem år sedan o h tio år sedan blandat med vintage från 90-talet och bakåt. Det är det jag vill ha! Det är där jag hittar guldkornen, inte bland plagg jag kunde köpt på Monki i maj. Jag gillar när det är blandat och inte bara same same.

Jag landar mer och mer i att det är vintage jag vill ha. Vintage och kläder av god kvalitet, kanske hemmasydda, men inget jäkla snabbmode! Jag vill att mina kläder ska hålla för användning och tvätt, i flera år framöver. Där duger inte fast fashion, och helt ärligt, vem vill gå runt och se ut som alla andra? Inte jag i alla fall. Eller, jag har inget emot att det finns snabbmode på loppisar (även om jag så klart vill att det inte ska finnas något snabbmode alls), men inte bara. Och det finns en tendens till det just nu. Man ser överproduktionen tydligt i second handbutiker, lika mycket som i vanliga butiker, och det gör mig matt. 

Som en liten motpol till detta deppiga ovan vill jag bara visa hur trevligt det kan bli om man bläddrar sig förbi allt det där snabba och satsar på lite långsamt mode istället. Koftan som jag köpt på Röda Korset i Vänersborg är handstickad, och det var nog rätt länge sedan. Dragkedjan är till och med påsydd för hand. Och så har jag lagat den lite. Toppen han någon sytt själv på maskin innan den hamnade på Myrorna och kjolen är sydd av ett handfärgat vintageloppistyg! Den har varit en klänning ett tag men till slut blivit en kjol perfekt för mig. Jag har köpt den på tjockisloppis. Strumporna har jag stickat själv och skorna är omsulade hos skomakare. Jag matchar väl rätt fint till den k-märkta macken va? Och vet ni, det var faktiskt bättre förr. I alla fall när det gäller kläder!

Visat hantverk

Idag är det den sista oktober och jag har visat mitt hantverk i en månads tid. Inte mindre än 39 egengjorda grejer har fått visa upp sig i mitt instagramflöde. Det har handlat om egensydda kjolar, stickade strumpor, sjalar, örhängen i trä, ett och annat par haremsbyxor och några stickade tröjor. Jag gillar att använda sådant jag gjort själv. Jag gör det redan men det är ju alltid bra att pressa sig lite. Här kommer ett litet urval av hur det har sett ut.

Jag gick ut ganska hårt med att under dag två ha på mig en egenstickat x3. Strumporna har jag både stickat själv och färgat garnet till, tröjan är egenstickad och mössan var ett experiment av restgarn jag blev så förtjust i att jag behöll själv. Till detta hade jag en regnkappa från Sellpy, mina favorit-Duckfeets och en vintagekjol jag köpte på Röda Korset i Åmål i somras. Detta var premiäranvändningen, ibland låter jag plaggen mogna lite, och jag blev riktigt förtjust ska erkännas! Den är ju superfin! Väskan köpte jag 2013 på Åhléns. 

En annan outfit som blev himla bra var den här från 19 oktober. Det var någon som sa att slipovrar "ska" användas med skjortplagg och någon annan sa byxor så jag fick behaga en av dem i alla fall. Och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med kombon! Slipovrar behöver inte alls användas till byxor utan klänning och lång skjorta funkar fint! Slipovern, som jag gissar är från 90-talet, har jag köpt på Lindra Wiesel, skjortan är köpt i facebookgruppen Circle of clothes och klänningen är en gammal historia från H&M jag sytt om. Ja och så var det ju det egenhantverkade med! Det är de stickade benvärmarna. De finkar fint med mina Dr Martens jag fått ta över av en kompis, tycker jag!

Mycket stickat har det blivit men jag har en del plagg jag sytt själv med. Igår använde jag ett par haremsbyxor jag sydde på ett sylan 2017. Jag har inte använt dem så mycket av olika anledningar och fick byta mudd förra året eftersom jag sytt på alldeles för smala och för slappa muddar nedtill. Igår insåg jag att jag gillar dem massor och borde använda dem mer! För jag är inte en sån som ogillar haremsbyxor (host Hållbar stil!). Jag älskar det till och med! Till dem hade jag, förutom mina egenstickade strumpor nummer jag vet inte vilka i ordningen, en kaftanliknande grej jag plockat upp på en klädbytardag på jobbet i fredags. Jag hade egentligen inte tänkt hitta något men kan man ha för många kaftaner eller? Jag tror inte det. Lördagkvällen är kaftanens dag.

Jag får passa på att visa en till av mina stickade tröjor. Jag är ändå lite stolt över dem. Den här stickade jag jag klart våren 2020 efter att den legat och marinerat en stund. Den blev lite lång i ärmarna men himla mysig! Den heter Rock Creek och var både rätt enkel och snabb att sticka. Det är ju najs med rätt tjockt garn. Ni ser min entusiasm över hösten när jag försöker få till en sån där härlig lövkastarbild va? Jag gillar som bekant inte alls hösten. Då blir det inte bättre än så här! Klänningen har jag köpt på Myrorna Järntorget och halstuben är nog min favorit bland allt jag har stickat! Den är stickad på snedden av enbart massa smårester i fingeringgarn. Jag älskar restgarnsbösgrejer!

Vissa dagar har det blivit så här också. Helhetsoutfits är inte alltid vad jag är pepp på. Men jag gillar oftast det jag har gjort och använder det flitigt. Gör jag inte det får det gå hädan, som den gröna mössan på bilden. Den var slapp och otrevlig så den är numera upprepad. Och varför är jag lila under ögonen, kan någon berätta det för mig? Örhängena är universitetspoäng för slöjdutbildningen, strumporna har jag fått sticka om på grund och kryphål och handledsvärmarna har jag smygmaskvirkat av en upprepad loppishalsduk. Hantverk och hållbarhet när det är som bäst!

Hantverk såsom stickning, virkning och sömnad har varit inne ett tag. Åtminstone inom vissa kretsar. Jag tror dock att vi, den stora massan, behöver komma tillbaka till de kunskaperna. Vi kommer inte kunna producera och konsumera kläder på det här sättet i framtiden. Jag tror på att vi behöver kunna laga, sy och sticka för husbehov igen. Jag är ju slöjdlärare. Det är naturligt för mig att vilja sprida entusiasmen över hantverk. #visahantverket kommer inte glömmas av bara för att oktober är över. Jag kommer använda hashtaggen på instagram även i fortsättningen. För hantverka kommer jag ju fortsätta att göra! Hoppas du gör det med!

Det här med Halloween

Alltså, jag är inte en fantast av Halloween. Det är myisgt, pumpor är fina, jag gillar både skelett och vampyrer och sånt förvisso. Helt ok liksom, men jag har nog bara varit på en enda Halloweenfest vad jag kan komma på. För sisådär sex år sedan var jag faktiskt på en lite större Halloweenfest utklädd till Amy Dyer i In The Flesh. Fast med smink. Ni som fattar fattar. Det var en nödläåsning pga att vi bestämde oss sent. Det finns inga bilder som förevigat detta. Det var inte särskilt klockrent men jag tog i alla fall både en klänning och en tyllkjol jag hade hemma sedan tidigare. Inget var nyköpt. 

Och hör här nu. Ska du  på Halloweenfest, idag eller nästa helg, eller något annat år: köpt inte nåt jäkla plastbös från typ Buttericks! Såna utklädningskläder är riktig skräp och håller antagligen inte mer än en kväll, och överprisade är de också! Jag gissar mig till att typ 90% av alla dessa plastutstyrslar, sexig sjuksköterska och så vidare, hamnar i soporna sedan. Och det ska inte kläder göra, ens om det är plast! Det enda rimliga är att inte köpa sånt skräp från början. Vad jag kan komma på har jag aldrig köpt några nyproducerade plagg till någon form av maskeradutstyrsel. Second hand däremot, det vet jag att jag har köpt.

Jag gillar temafest. Jag kan tycka att det är kul att klä mig enligt tema, men maskerad och att klä ut mig till sexy kitten och sånt, det har nog aldrig varit min grej. Jag brukar istället försöka ta något jag redan har hemma, eventuellt göra om och i så fall komplettera med second handplagg. När jag var ung och viril arkeologistudent hade vi en tradition att ha en insparksfest varje termin där B-kursarna sparkade in A-kursarna. Det kunde vara spacetema, westerntema osv. Jag minns särskilt västkusttemat där jag var räköga och hade målat en svart cirkel på en blå t-shirt med textilfärg. T-shirten hade jag sedn innan. När det var pirattema hade jag köpt en svart långärmad t-shirt och en något blekt mössa på Myrorna. Kombinerat med svarta byxor jag redan hade och en påtad stubin min kompis gjort åt mig var jag kanonkula, obviously. Ja ok, kanonkulor har inte stubiner men det funkade ändå. Både tröjan och mössan använde jag i flera år efteråt. Skitbra. Inga bilder finns här heller. Eller, jag har inga i alla fall. Lika bra det kanske. 

[foto Cicci Leppänen]

Vad det däremot finns bild på är när ett par kompisar hade fest med temat att man skulle klä ut sig till sin favoritkaraktär från en tv-serie. Är det tydligt att jag var Abby i NCIS eller? Just då var jag lite besatt av henne och hennes gothiga stil. Byxorna, ett par riktigt gothiga sådana med kedjor och sånt hade jag sedan innan, köpta på Shock. T-shirten var en barn-t-shirt från Sjöfartsmuseets shop, som jag dessutom använde flitigt på de barnkalas jag gjorde där, och rocken hade jag lånat av en kollega på Stadsmuseet. Jag kan eventuellt ha köpt halsbandet nytt men armbandet hade jag sedan innan. Det som inte var super ur hållbarhetssynpunkt var väl den svart hårfärgen. Två sprayflaskor gick det åt och det täckte inte riktigt ändå. Men snygg var jag ju!

Min kompis Cicci har haft några episka temafester genom åren. När det var mustaschfest var jag Mustaschmannen, en karaktär från stället vi dansade på, med danskläder jag redan ägde och lite tovat spill från folkhögskoletiden som mustasch. Bra användning av material. Och jag kan avslöja att det går alldeles utmärkt att använda samma kläder vid flera tillfällen. 80-tal är ett populärt tema och jag har använt exakt samma outfit på hemmafest, som på personalfest på Stadsmuseet som på 80-talsklubben Safety Dance. Så vill jag passa på att be om ursäkt till dem som inte gett sitt samtycke till att läggas ut på bild så här på min blogg. Men bilderna är ju så fina!

Med detta vill jag då säga till er som får för er att köpa massa töntiga och kassa maskeraddräkter på skämtbutiker osv: låt bli det! Försök skapa en kostym av det ni har i garderoben istället. Det finns säkert något! Förstör inte fullt fungerande kläder genom att stoppa ut någon dockarm ur magen eller något, om du inte tänkt använda just den kostymen flera gånger igen. För det är faktiskt helt ok att använda samma maskeraddräkt flera gånger. Om du behöver komplettera med något, välj second hand och välj något du kan använda fler gånger, även till vardags. Engångskläder är inget vi ska ägna oss åt! Och vill du ha lite tips på vettiga och hållbara Halloweenklädslar? Lyssna på avsnitt 9 av Hållbar Stil. Där har de en hel lång lista på hur man kan klä sig till Halloween, enbart i vintage. Det är hållbarhet det!

Lite lappteknik

Jag börjar med en liten anekdot. Jag hade en kollega en gång som fick för sig att vi skulle rensa ut massa tyg hen inte tyckte var snyggt. Det var mycket småmönstrat, alltså typiskt bra för lappteknik. Jag påpekade att vi visst kunde behålla tygerna eftersom man kunde ha dem just till denna ädla teknik. När jag påpekat det ett antal gånger frågade hen: "Gillar du lappteknik eller nåt eller?", typ. Tro fasen att jag gör det! Vem gör väl inte det? Tyvärr har jag inte supermycket kläder i just lappteknik dock. Jag har lite loppisgrejer i tekniken, som t.ex. någon grytlapp och ett supersnyggt lapptäcke som ligger i "hundfönstret", alltså burspråket där byrackan ligger och skäller om dagarna. Men kläder i lappteknik, varför har jag inte det?

Eller jo, ett och annat plagg har jag väl ändå. Den här kjolen är ett riktigt mästerverk faktiskt. Jag skulle vara hippie på en tillställning en gång (inget problem för mig tydligen enligt förra inlägget) och dikterade för mamma hur kjolen skulle se ut som hon fick sy åt mig. Tygerna valde jag bland hennes rester och stuvbitar. Som lappteknik påbjuder. Visst är den helt fantastisk? Och jättemycket för liten. Jag har den dock i källaren fortfarande. Jag kan ju inte göra mig av med den. Inte när mamma sytt den. Och jag minns att hon tyckte den var rolig att sy! Synd att den inte blir använd dock så jag kanske lånar ut den till någon.

Och apropå för små kjolar så har jag den här med. Jag köpte den på Myrorna på Järntorget för kanske tre år sedan, trots att den var för liten. Men. Jag är ändå slöjdlärare. Det kan ändå vara befogat att köpa riktigt bra textilhantverk, t.ex. i återbruk, för att ha som inspiration eller så. Så, en lite för liten kjol sydd av slipsar, helt ok att ha i sin ägo va? Hade jag haft plats hade jag fan samlat på kläder seriöst och haft dom på väggen alltså... Och lappteknik, det är det ju ändå! Om än med slipsar istället för resttyger. 

Ja, jag gillar lappteknik. På riktigt. Det är snyggt och jäkligt bra ur miljösynpunkt. Tekniken uppstod för att ta tillvara på allt tyg som ju faktiskt var väldigt dyrbart förr. Vår miljö är dyrbar nu så det liggerju definitivt i tiden. Jag älskar långskjortorna och jeansen i återbruk som Remake STHLM gör. Redesign på Kupan i Åmål gör helt fantastiska kreationer, t.ex. min anorak jag köpte i somras. Det finns massor med fantastiska kreatörer där ute som använder gamla textilier och loppismaterial till olika kläder. Det blir ju på ett eller annat sätt ofta lappteknik av det hela när man syr ihop olika delar för att det ska bli ett större stycke. Skitfint helt enkelt. Och till och med lite större och snajsigare märken sysslar med lappteknik ibland. Rodebjer har t.ex. sålt jeans ihopsydda av lappar. Fast jag tycker ju bättre om Remakes variant då.

Så idag var det faktiskt en elev som gjorde mig uppmärksam på att min fantastiska träningsoverallsjacka köpt på Lindra i Gårdsten i våras, ja den är ju faktiskt gjord i någon form av lappteknik! Riktigt schysst sådan också. Det är kanske lätt hänt att tänka att lappteknik är lite mossigt, och fattigmansteknik, men jäklar vad schysst det är ändå! Det kan aldrig bli fel med lappteknik. Fram för lapptekniken! Och så var det visst nåt mer jag måste komplettera min garderob med... Mer plagg i lappteknik alltså! I vintage. Helst.

Garderobsbekännelser

Jag har lite saker att bekänna. Om min garderob och vad som finns i den. Jag har, genom att gå den hårda vägen med pågångna nitar och andra gupp på vägen, kommit fram till vad jag vill ha i min garderob och vad de kläderna ska stå för. Och vad jag främst har kommit fram till är, inget jäkla snabbmode! Men vi backar tillbaka bandet lite.

Jag har ju egentligen alltid älskat kläder! När jag var barn var det bästa som fanns att få rota igenom en kasse från mina äldre kusiner och prova och plocka på mig allt jag tyckte var fint. I tonåren raidade jag mammas garderob på 70-talskläder och började handla second hand själv. Under hela mitt vuxna liv har jag, har jag insett i efterhand, snöat in och mer eller mindre på kläderna som hör en hobby till, allt från dans till vikingareenactment. Jag har handlat second hand till och från och när jag kom på att ju även vi tjocka kan handla second hand för några år sedan ska erkännas att jag kanske köpte allt istället för det jag gillar. Det kan hända att jag, både på second hand och tjockisloppis, köpte typ allt som passade och som jag gillade just där och då, utan att egentligen tänka efter om jag egentligen kommer gilla det i långa loppet. Jag funderade inte över om jag behövde det eller om det för den delen skulle hålla och vara snyggt efter några användningar. Jag var bara glad att jag hittade kläder som passade.

Jag tänker att det är väl lätt hänt att det blir lite hoardingtendenser när man, alltså jag, gått omkring i flera år och tänkt att inga kläder passar och jag är ful i allt för att sedan inse att det finns ju faktiskt asmycket snyggt second hand och vips så blev kläder kul igen! Som kjolen på bilden t.ex. Den är klart för stor. Och för lång. För mig i alla fall. Jag köpte den på en second hand i Uddevalla och tvekade ett bra tag i provrummet men det var något jag gillade med den så jag köpte den. Något gillade jag, ganska mycket gillade jag inte. Som att den satt för löst runt höfter och lår. Det är ju ändå en stretchig pennkjol. Och att den har en sån där mellanlängd jag inte gillar. Niten med mellanlängden har jag gått på flera gånger. Men jag hamnade i en sådan där situation där jag ville köpa något och kjolen var ju nästan bra. Inte en bra strategi kan jag säga. Jag använde kjolen kanske fyra gånger varav en gång i Tallinn som synes bilden. Den ser faktiskt för jäklig ut på mig så den har rensats ut för länge sedan. 

När jag började handla second hand kände jag snabbt att mina gamla snabbmodekläder jag köpt nyproducerat, de där jag köpte bara för att de satt ok och jag hittade inget annat, de var inte så himla skoj längre. Mina loppisfynd kändes tusen gånger bättre och undan för undan har de där nyköpen från förr rensats ut. Jag känner mer för andrahandsfynden än för det nya helt enkelt och nu har jag kommit till punkten att jag insett att snabbmodekläder inte är så skoj. Inte om de köps i andra hand heller. På senare tid har jag ratat plagg i rätt storlek och med schyssta snitt för att de är just snabbmode. Jag är så pass textilkunnig att jag numera kan förana att den tunna viskostoppen från H&M kommer vara nopprig, ha vridit sig och blivit jäkligt ytluddig efter två tvättar. Då spelar det faktiskt ingen roll om den är snygg och billig just då, även om den är second hand. Snabbmode, eller fast fashion som de flesta säger, är mindre och mindre välkommet i min garderob. Ska det handlas sånt ska det vara riktigt bra, alltså sånt jag verkligen gillar, av lite bättre kvalitet med bra material så jag anar att det håller formen bättre än mycket annat bös och jag ska vara säker på att det passar. Det blir färre och färre snabbmodechansningar från Sellpy bara för att det är billigt. Det får vara säkra kort som klänningen ovan. Denna visste jag att jag skulle gilla då jag har letat efter den modellen länge. Ett genomtänkt köp helt enkelt. Jag hade dessutom detektivat mig lite angående storleken och det blev en fullträff. Den här kommer jag ha länge och mycket. Jag har fått asmycket komplimanger för den med. Snabbmode kan absolut vara ok, men då ska det som sagt vara riktigt genomtänkt och i andra hand.

Något annat som tar mer och mer plats i min garderob med är vintage. Jag har kommit på att jag ju älskar vintage! I tonåren handlade jag mycket vintage second hand samt att jag använde det mamma hade kvar. Det kan kan hända att jag har ärvt lite hoardingtendenser från henne. Jag kallades till och med för hippien i vissa sällskap när jag var i gymnasieåldern eftersom det tydligen var rätt uppseendeväckande med lila mönstrad bussarong i Gnosjö under 90-talet. Här är det dock inte alltid så lätt att hitta rätt eftersom mycket vintage är smått i storlekarna men jag hovar in lite där och där hela tiden och byter ut skräp mot bra kvalitet. Tur för mig då att jag gillar 80- och 90-tal bäst just nu då modet ändå var ganska oversize. Mina senaste fynd är en fantastisk kofta värdig en plats i min samling jag skrivit om tidigare och en hemmasydd jacka i typ bombermodell. Det finns så många anledningar till att använda vintage istället för nytt skräp (Hållbarstilpodden pratar om det i detta avsnitt) men bara det faktum att kvaliteten är en helt annan än idag är skäl nog tycker jag. Detta gör ju att kläderna håller bättre för användning vilket bara det är bättre för miljön. Den bra kvaliteten gör ju dessutom att kläderna sitter bättre och är bekvämare. Sedan så finns ju kläderna redan och bidrar inte till nyproduktion vilket både är miljömässigt och etiskt försvarbart. Och så är det ju snyggt med vintage. Dösnyggt till och med och det finns verkligen något för alla!

Och apropå hemsytt, som i min nya bomberjacka, så är det ytterligare en kategori jag har en hel del av i min garderob. Inte jättemycket jag sytt själv tyvärr på grund av lat, trött och slarvig, men det finns ju massor som andra sytt där ute som väntar på en! För mig är det riktigt mys när jag hittar något hemmasytt på loppis då jag gillar tanken på att någon lagt ner tid och kärlek av egen fri vilka på det samt att det ju blir en unikt plagg i min garderob. Troligtvis har ingen annan ett sådant plagg! Jag har flera kjolar t.ex. om jag gillar dömycket och det här är en lite nyare favorit jag hittade på Smyrna second hand i början på sommaren. 49 kr kostade den och har ett riktigt fint fall och fina färger. Det ska erkännas att jag har svårt att motstå hemmasydda grejer. Där kanske jag fortfarande har lite hoardertendenser kvar... 

Så även favoritkategorin småskaligt producerat. Om man nu inte är så intresserad av att handla second hand är det här vägen jag tycker man ska gå för en hållbar garderob. Småskaliga producenter, åtminstone av den kalibern jag handlar av, syr antingen själv, producerar i Sverige eller Europa, har bra koll på att deras tyger är antingen vintage, GOTS-märkta eller ekologiska samt att de är transparenta. Vill man handla nytt och etiskt ska man göra detta. Snabbmode är nog det mest ofeministiska du kan stödja och har man möjligheten ska man undvika det. Ja, småskaligt kostar lite mer men kläder kostar faktiskt. Det ska de göra. Gör de inte det är det något fel och man kan räkna med att någon eller några blir utnyttjade och exploaterade under produktionsledet. Vill du bidra till det? På bilden syns min nya fina kofta från Rino.se som Postnord höll på att försnilla för mig. Den var på vift i två veckor. Jag blev enormt glad när den dök upp och titta bara på vilken pärla den är!

Jag känner att det börjar falla mer och mer på plats vad jag gillar och vad jag ska ha i min garderob. Snabbmode skaver (ibland på mer än ett sätt) och det är inget jag ska ägna mig åt, ens i andrahand helst. Ok, det är kanske inte jättelätt att hitta annat än snabbmode second hand. Det kan ta tid att hitta pärlorna. Och ok, det kanske svider lite väl mycket i plånboken om det ska handlas småskaligt. Alla har vi olika förutsättningar. Men för mig är det värt att lägga mer tid och pengar för att få tag på grejer jag verkligen verkligen gillar och som jag kan stå för att jag har på mig. Det här är nog den förändringen jag har gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. För mig är det viktigt att inte bidra till den smutsiga modeindustrin. För mig känns det mer och mer som att jag gör ett avtryck på riktigt.

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

I love 90-tal!

Japp, så är det. På mer än ett sätt faktiskt. Jag är född under första halvan av 80-talet så jag minns 90-talet väl. Även om jag brukar säga att jag inte gillade att vara barn så var det väl ändå det glada 90-talet på ett sätt. Min tidiga tonårstid var då med. Och den gillade jag, även om den var sjukt jobbig. Så, what's not to like? Musiken, tv-programmen, humorn! Vem blir inte nostalgisk av Barbie girl och Skilda Världar? Min partner hade faktiskt ett tag en 90-talsklubb som jag älskade mycket mer än 80-talsklubben han fortfarande har kvar. På sätt och vis. Det är ju ändå pandemi. Men, jag älskar kort och gott 90-talet!

Jag älskar även 90-talskläder! Jag gillar 80-talskläder med och ibland kan det vara svårt att skilja på dem. Talen flyter ju ändå ihop. Men, låt oss fokusera på 90-talet här. Och det jag symboliserar med 90-talet. Som den här vindjackan. I love it! Jag köpte den i våras på Lindra i Gårdsten och den kostade bara 60 spänn. Nu råkar 90-tal vara ganska poppis just nu men det gäller ju att hitta sin guldklimpar. Den här kan vara 80- eller 90-tal men den känns väldigt 90 för mig. Perfekt till blommig kjol! Kjolen är från Erikshjälpen i Frölunda, linnet från en second hand i Tallinn, leotoppen under från Myrorna Järntorget och sneakersen är från Sellpy.

I Tallinn kan man förresten hitta en hel del 90-tal på second handbutikerna. De gillar vintage där. Eller, det var så 2019 i alla fall, när jag var där senast. Och sommaren 2019 hittade jag den här pärlan! Det är egentligen en klänning tror jag men jag har den som öppen kaftan. Stängd blir den lite i tightaste laget för mig. Och jag tycker den är så snygg! Nån sorts typ 90-talsbatik som lika gärna hade kunnat vara tyget på en sarong. Och vem gillar inte 90-talets saronger? Jag hade tur den dagen då allt i butiken kostade 1.5 euro! Men jag hade köpt den om den kostat 11 euro med, som det stod på prislappen. Jag tyckte den funkade fint ihop med leoklänningen Kind of köpt till mig! Skorna har jag fått av en kompis och örhängena är från Pow Studio, men jag har köpt dem begagnat på facebook.

Sen har jag ju min lilla 90-talssamling med. De stickade tröjorna med härlig myskaraktär. Den här är min senaste i samlingen från i våras. Jag blev väldigt glad när jag hittade den på Smyrna second hand. Den här har lite grövre garn än mina andra och den var i stort sett i nyskick. Men, kläder hade ju en helt annat kvalitet på den tiden så det är inte så konstigt att den är i toppskick. Och det är det här som är det fina med 90-talskläder enligt mig! Pga att modet var så oversize och löst och ledigt på 90-talet kan till och med jag hitta vintage som passar! Det är ju en bra bonus för mig som 90-tals-lover. Jag tycker alla årtionden har sin charm och älskar 60- och 70-talsmode med men det är nåt speciellt med 90-talet. Många i min generation har sagt att de tycker det är lite "close to home" men det är inget bekymmer för mig! Kjolen på bilden är från en tjockisloppis och strumporna är från Myrorna Järntorget, de med. 

Man kan ju säga att jag var väldigt nöjd med det rymliga 90-talet när jag hittade den här bomberjackan i rayon hos Retrosagan på instagram i förra veckan! Vindjackan ovan är storlek 38/40 och den här färgbomben är storlek L. Båda passar fint. Och den här var definitivt för fantastisk för att låta passera! 200 spänn fick jag ge för den och det kändes så sjukt värt för det här härliga plagget! Den kan ju lyfta vilken outfit som helst känner jag. Jag fick hem den i torsdags och bestämde mig raskt för att ta bort axelvaddarna. Och det var ju enkelt ordnat med en sprätkniv, nåloch tråd. Vid axelvaddarna går ändå min 90-talsgräns! Till färgbomben, som ibland kan kännas lite clownig (jag är dock rädd för clowner), har jag en klänning från samma tjockisloppis som den gråa kjolen, Adidas-sneakers från Circle of clothes och örhängen från Kajsaellen. 

Sen är det ju det här med att gå utanför lådan med. Jag har tidigare proklamerat att jag tycker herravdelningen på second hand är en bra grej. Det här tror jag är en herrpyjamas och jag tror att den är 90-tal. Jag vet i vart fall att den är från Resteröds och att den är tillverkad i Sverige. Det står nämligen i den. Bara en sån sak! Anledningen till att jag tror den är 90-tal är bomullskvaliteten. Det görs knappt sådana bra bomullskläder längre. Och även om det är en pyjamas tycker jag att den funkar finfint att ha även dagtid. Som ett set. Det är verkligen värt att kolla igenom alla avdelningar i second handbutikerna för man kan hitta sådana här pärlor! Jag hittade den i somras på min lokala Kyrkbytorgets second hand. Den kostade 52.50, eftersom det var 25% på allt just den dagen. Den är verkligen fabulös!

Jag har som sagt några tröjor till och en hel del hemsydda loppisfynd jag misstänker kan vara 90-tal. Hemsytt över lag är ju trevligt också. Men som sagt, kvaliteten, rymligheten, färgerna, printsen, snitten... Jag gillar 90-tal så mycket! Jag hoppas på mer i min garderob. 90-talskläderna känns så mycket mer värda att ha och använda än krafs från snabbmodekedjorna! De har ju ändå överlevt tills idag och då ska de få vara kvar ett tag till!

Loppistips #26: Kupan i Åmål

En butik jag länge har velat besöka är Röda Korset Kupan i Åmål. Jag var så pepp på den att vi förlade en liten semester i Dalsland just för att kunna åka dit. Vi bodde på en schysst och hundvänlig camping i Mellerud i ett par nätter och sista dagen tog vi den lilla bilen till Åmål och besöket blev av. Röda korsets butik ligger på Norra Långgatan 11 och har öppet mån-tis och tors-fre kl 11-18 och på onsdagar 14-18 samt även sista lördagen i månaden 11-14. Bra öppettider alltså.

Det som har lockat mig att besöka den så länge är det här, dvs deras redesignavdelning! De har nämligen ett eget litet remakemärke som heter just Redesign. De använder överblivet material som har kommit till butiken till tillverkningen och alla intäkter går in i deras verksamhet. Jag har följt dem länge på instagram, skrivit om dem tidigare och beundrat allt fint de gör! Och de är verkligen inte dyra vilket jag ska återkomma till. De syr både kläder och stickar och virkar grejer av garn de fått in samt syr typpåsar, grytlappar och allt sånt där ni vet. Verkligen toppenfina grejer! De har så mycket snyggt som kan passa alla coola och hållbara influencers så att folk inte vallfärdar dit förstår inte jag.

Och apropå priser, här är deras prislista för dam- och barnkläder. Som synes är det verkligen inte dyrt! Ett linne för 10 spänn, det är verkligen inget att bråka om! Det är en rätt lagom stor butik med lagom med grejer. Det finns schyssta prylar och grejer till köket, böcker, textil, filmer osv. Det kändes väldigt välsorterat och snyggt helt enkelt. Mycket bra prylar och inte massa skräp.

Jag blev väldigt glad när jag dessutom hittade en vintageavdelning! Där fanns både lite prylar men mest kläder och en del skor. Väldigt fina grejer, och återigen, verkligen inga dyra priser! Snygga dräkter och kavajer t.ex. för 120-150 kr. Och skarpögda kan se att där hänger en kjol i samma cider- och tomatsoppetyg som jag har en kjol i! Denna var väldigt välsydd, hemsydd så klart, och mycket klarare i färgerna än vad min är. Detta vittnar om att min kjol är välanvänd och det gillar jag.

Så, det bästa av allt var att jag fick gå ner till Redesigns showroom nere i källaren! Jag kände till via instagram att det finns men det står även en skylt i butiken om det. De visar det i mån om tid och när jag var där i fredags hade de tid. Det var lite himmelriket där nere! Jag fick hela två personer som visade mg där nere och som presenterade sina personliga favoriter vilket ju är trevligt! Det fanns så mycket fint och allt är så välsytt! Jag fick berättat för mig att vissa plagg är sydda av en kvinna som haft ateljé och butik i Grebbestad så det är definitivt sömnadskunniga som gör detta. Det finns storskjortor i lappteknik, klänningar, ryggsäckar, kappor, jackor, blusar och massa massa mer! I butiken hängde det främst massa blusar av broderade dukar enligt säsong. Det är mycket raka snitt, oversize och fri passform på deras kläder vilket ju är trevligt, men inte supermycket som passade just mitt omfång. Men jag är van. Inga bekymmer. Jag var väldigt sugen på ryggsäcken på bilden kan avslöjas men jag slog till på något annat.

Jag slog till på denna anorak sydd av bolster och en duk och visst är den helt fantastisk! Så välsydd och den är väldigt smickrande på mig. Det som är så schysst med sådana här remakes är att man lätt kan trolla bort fläckar och hål i dukarna och tygerna och de får leva vidare som högst älskade plagg istället för att slängas, vilket säkerligen mycket defekta textilier görs varje år. Den här skönheten har till och med handtvinnade snoddar i ärmslut, nederfåll och i luvan. Och luvan sen! En sån där enorm luva man kan krypa in i, precis som jag älskar! Den här hittade jag lite bakom hela showroomet där de gömt undan sådant de inte tyckte var i säsong, berättade den fina damen som visade mig runt där. Jag har spanat på instagram och kommit fram till att det är en ganska tidig kreation de sydde. Och så har den bara hängt där och väntat på mig. Till slut hittar allting rätt och det älskar jag. Och håll i er nu - 300 kr gav jag för den! Jag blir helt mållös. Det är så billigt för så fina grejer!

Jag hittade lite annat med. Jag hittade två kjolar, båda vintage, men bara en hängde i vintageavdelningen. Den svarta har riktigt kitschiga cerisea svampar på sig och den är i 100% polyester. Vad gäller vintagekjolar kan jag göra undantag för polyester. Den kostade 30 kr och kommer användas flitigt. Den andra fanns som sagt i vintageavdelningen och jag trodde först den var sydd av en gardin men eftersom den har en liten nött lapp där bak samt har sömmar som ser misstänkt maskinsydda ut kan det vara så att den inte är ett hemmabygge. Den är superfin i alla fall och jag tycker den är lite mystisk och svår att åldersbestämma. Är det en underkjol från 20-talet eller en hippiekjol från 70-talet? Who knows? 60 kr kostade den. Väldigt värt!

Som ni märker är jag lite smått lyrisk över den här butiken och jag kan lova att den är värd ett besök! En finfin verksamhet bedrivs och gillar man butiken med det där lilla extra kommer man gilla den här. Är du i trakten - åk dit! Jag kommer definitivt åka tillbaka.

Kaftanklanen

Det är väl ingen som missat att det är sketvarmt? Då vill jag verkligen slå ett slag för kaftanen! Jag snöade in på kaftaner för ett par år sedan och det har hunnit bli en liten samling sedan dess. När är är så här varmt är det det mest perfekta plagget att toffla runt i anser jag eftersom jag inte är typen som gillar avklätt och klär mig i bikini i hemmet bara för att det är varmt. Nä, ve och fasa! Kaftan i schysst material som böljar runt benen tack! Och det finns en hel del att fynda på andrahandsmarknaden. Här kommer en kavalkad av mina pärlor!

Den här, min första, är från Monki och köpt i en facebookgrupp för ett par hundralappar. Det som är bra med kaftaner är att de har rätt fri passform och kan passa både den trinda som den smala och den här är i storlek xs/s. Den funkar både till vardags och fest, eller vad säger du? 100% viskos och både skön och smickrande! En av mina favoriter.

Apropå Monki så har jag även den här enormt populära modellen i polyester från dem. Ja du läste rätt, polyester! Ett av få polyesterplagg jag har och just det här plagget funkar faktiskt i plast. Den finns i många olika prints men just den här gula känns särskilt poppis och gult är ju min favoritfärg så... Den har ett par knappar framtill och känns också lite festlig tycker jag. Jag köpte den rätt dyrt på Sellpy men det var det värt! Den är väldigt attraktiv på andrahandsmarknaden har jag märkt!

Och när vi ändå avhandlar Monki får jag även visa denna pärla! Jag är väldigt förtjust i öppna kaftaner som bara är att dra på sig och den här är i ett väldigt fräsigt print om du frågar mig! Jag har köpt den av min personal clothing dealer för en hundring och den har ett finfint fall och en ganska rejäl viskos där modellen matchar bra. Jag hade lätt kunnat tänka mig fler plagg i det printet!

Slut på Monki och på med småskaligt. Jag har flera småskaliga favoriter även i kaftangenren som jag köpt nyproducerade direkt av designern. Den här är dock också köpt "begagnad" i en facebookgrupp. Ja, den var oanvänd så, "begagnad". Den är från Dots'n'Bows och har också knappar. Den kallas för "kaftan med fall" på hemsidan och är i en ganska klassisk kaftanmodell som blivit väldigt populär på sistone har jag spanat på insta. Det här kan vara det dyraste andrahandsplagget jag köpt men hur fin är den inte? Tung härlig viskos och jag lyckades krympa den till lagom längd med en maskintvätt. Det är skills!

Sist, och minst i tygåtgång, i denna kavalkad är min vintagepärla från Tallinn 2019. Vintage för att den garanterat är 90-tal och det räknas som vintage. Kanske är det en klänning men jag vill ha den som öppen kaftan. Visst är den snygg! Den kostade mig 15 spänn och jag gillar den väldigt mycket! Fattas bara annat!

Annars har det blivit väldigt poppis att sy kaftaner av gamla påslakan har jag märkt. Kanske ger jag mig på det i sommar men då blir det nog en modell med en liten riktig ärm som trean och femman här. Jag trivs bäst i det har jag märkt. Kaftan is the shit, funkar på allt och alla och vem vill ha åtsittande och smått när det är sketvarmt ute? Inte jag i alla fall!

Engångsklänningen

Handen på hjärtat nu, har eller har du haft ett plagg som använts en gång på en fest och sedan aldrig mer? Ett plagg som köptes just för den festen och som sedan inte dög mer? Jag har definitivt haft det. Ibland blev inte plagget som man hade tänkt. Ibland går det åt skogen i tvätten. Det känns som ett onödigt köp. Med dagens priser på kläder är det faktiskt en möjlighet. Men något jag tycker är helt galet är följande. Det finns alltså en vana att köpa en ny klänning till varje fest man går på, med intentionen att använda den en gång för att sedan låta den lämna garderoben igen på något sätt. Antingen skänks, säljs eller slängs klänningen. Nu är det inte mycket fester att tala om men du fattar principen. Det finns en anledning till att Sellpy får in allra flest klänningar i storlek 36 och det är just denna. Man vill ha en ny klänning till festen man går på och sedan vore det ju pinsamt om man använder samma klänning nästa fest igen. Eller hur?

Absolut att jag kan uppskatta att ha på min något nytt på tillställningen. Eller "nytt" menar jag då. Jag gillar ju kläder och visar gärna upp mina nyfångade second handpärlor. Men det där med att klänningen måste vara ny varje gång, det har jag egentligen aldrig förstått. Jag har varit på några bröllop i mitt liv men jag har bara fått för mig att köpa något nytt när jag har haft känslan av att "jag har _inget_ som passar". Det duger gott med en gammal välanvänd klänning för mig annars. Att klänningen måste vara ny och osedd har jag aldrig känt något stort behov av. Faktum är att klänningen på bilden, som var ett nyköp en gång i tiden, har använts på tre bröllop. I rad. Det var inte samma krets som var med på bröllopet förvisso men vad gör väl det om jag har samma klänning igen? Det visar ju bara att jag gillar den! Och den här gillar jag verkligen. Den sitter superbra på mig. Den kommer nog få vara med på några bröllop till tror jag.

Hur många köpte en ny, eller "ny", klänning till midsommar då? Inte jag. Jag bestämde mig för förra årets trendklänning jag köpte på tradera. Jag gillar den och tycker den är midsomrig nog. Det jag gillar med min garderob är att den är så gångbar. Jag gillar att använda mina plagg året runt vid alla möjliga tillfällen. Jag vill att de ska synas och jag vill att det ska synas att jag använder dem. Det är ju det kläder är till för. Koftan däremot, den erkänner jag att den är "ny". Jag har som bekant snöat in på vintage det senaste och den här pärlan fick ju inte hänga kvar på Smyrna second hand i förra veckan. Min favoritfärg, bomull, hemstickad och vintage. Men hallå eller? 59 pix dessutom! Och believe me, ni kommer se den på många speciella tillfällen i framtiden. Sandalerna är också köpta på tradera för övrigt.

Det är ju lite motsägelsefullt att säga att man inte ska köpa nytt samtidigt som jag visar upp mitt "nya" koftfynd. Ja, överkonsumtion är kass, även om det är på second hand. Men jag är för att cirkulera. Allt man behöver finns second hand. Man får testa sig fram, men att köpa utan att tänka är inte en hit. Känns det redan vid provningen som ett engångsplagg bör du låta det vara. Misstänker du att det inte kommer överleva första tvätten är det ingen idé. Köp sådant du gillar och vill använda många gånger, och som håller för det med. Engångsklänningen på bröllopet är bara ofräscht. Och visst, jag har fortfarande plagg i min garderob som jag bara har hunnit använda en gång, Skillnaden nu från förr är dock att jag vet att jag kommer använda dem igen. Många gånger. Allt annat vore ju vansinnigt. Eller hur?

Loppistips #25: Lindra Gårdsten

Sedan gammalt finns det två stycken Lindrabutiker här i Göteborg. Det finns en på Wieselgrensplatsen och förr låg det även en på Selma Lagerlöfs torg i Backa. Den var bra. Men när de byggde om på torget fick de flytta och hamnade då i Gårdsten. Den är också bra! Närmare bestämt på Salviagatan 1 ligger den och har öppet måndag till fredag 11-18 och 11-15 på lördagar. Bra öppettider alltså. 

Det här är en ljus och luftig butik, på ett bra sätt. Den är inte luftig som att det inte finns några grejer alltså. Men den är lagom prylstinn. Det är en butik man kan gå in i utan att bli överväldigad. Det finns prylar, smycken möbler och textilier. Bra priser, om du frågar mig, finnes och jag har bl.a. fyndat en hel del broderigarner där. 

Så till det väsentliga. Klädavdelningen är toppen! Lagom helt enkelt, precis som i butiken på Wieselgrensplatsen. Det finns lagom mycket för att orka kolla igenom allt, även om jag personligen gillar när det är trångt och överfullt och man får rota ordentligt, men det är inte alltid det passar humöret. Man kan hitta lite vintageguldkorn (90-tal är ju faktiskt vintage), vanlig fast fashion, kläder av dyrare märken med lite schysstare kvalitet och roliga statementplagg. Och skor finns det en hel del. 

Det här är mina bästa fynd från Lindra i Gårdsten! Den lila är garanterat 90-tal om inte slutet på 80 till och med. Den är 38/40 och passar mig fint så 90-taligt oversize är min gissning. Och här är ett plagg som är så bra att jag gör avkall på min annars så strikta regel om ingen polyester. Snygg som attan. Leopardtröjan är från H&M och får bli en påminnelse om hur bortskämda vi är i västvärlden. De kostade 6o kr styck vilket jag tycker är som hittat!

Och apropå skor hittade jag skornas skor där tidigare i våras! Precis vad jag har letat efter! Rejäla platåsneakers från 90-talet! Visst är de fräsiga! Jag vill minnas att de kostade 90 spänn och så var det halva priset på det, så 45 spänn! Eller var det 70 till och med...? Det enda negativa var att de var i en sån där mörkblå färg som jag ogillar men fick ändå lov att acceptera. Och så var det det där att de var storlek 35 och för små då... Så jag köpte inte. En stor sorg!

Ja just det, det är ju hundvänligt också, precis som Wieselgrensbutiken. Jag älskar hundvänliga loppisar! Och det här är faktiskt en pärla. Man vet aldrig vad man råkar på i en denna fräscha och välsorterade butik som är väl värt ett besök. Den ligger dessutom bara ett stenkast från Reningsborg i Angered som kan vara min absoluta favorit. Om man vill förena nöje med nöje eller nytta med nytta. Åk dit!