söndag 30 december 2012

Jag har ju gett bort lite julklappar med

Jag hade storslagna planer på alla julklappar jag skulle ge bort. Det skulle vara flådigt värre. Nu gick det inte riktigt så... Examensarbete, två jobb och två julmarknader kom emellan. Men alla fick något hantgjort i alla fall, även om inte allt var handgjort just nu. Jag kommer här bara visa några av julklapparna eftersom det blev lite klassiska nålbundna mössor, enkla raggsockor och sånt.


Men jag stickade faktiskt en Wingspan. Det är en rätstickad sjal som består av förkortade varv som jag tidigare inte har tilltalats av. Och egentligen hade jag andra planer för den här julklappen. Jag visste att jag ville använda det här garnet och hade egentligen tänkt sticka en spetsstickad sjal men så hittade jag inget bra så då tänkte jag kroka en istället. Men det blev inte heller bra. Garnet var för tunt för mönstret och jag orkade inte räkna om mönstret så det blev en sån här. Och den blev faktiskt väldigt bra! Och den var kul att göra. Garnet är Rustik från Netto och det gick åt lite mer än två nystan. Sambons mormor fick den. Är man över 80 år gammal behöver man fina sjalar!


Mamma fick ett par stickade strumpor. Ett par Kristina-strumpor blev det. Jag har tidigare stickat de här till mig själv och modellen är himla bra. Men jag gillar verkligen inte att sticka dem. Jag ogillar verkligen att sticka räta maskor vridna, och det är omständigt och flätan är pillig. Men resultatet blir som sagt väldigt bra så när man väl är klar med dem var det mödan värt. Drops Fabel är garnet och jag tror faktiskt att mamma uppskattade dem.

Det var nog faktiskt dem jag blev mest nöjd med. Men jag kan väl kosta på mig att visa lite mer.




Pannband och handledsvärmare, krokade handledsvärmare och nålbunden mössa med. Till svärmor, syster och pappa. Så det var det. Jag får vara lite tidigare med julklapparna nästa år så jag hinner färdigt och slipper stressa.

Nästa år ska jag läsa slöjd igen och skriva ännu ett examensarbete. Jag ska försöka vara lite mer aktiv med bloggandet. Jag har varit bättre andra halvan av året så lite mer på den nivån så det händer lite på bloggen i alla fall. Och jag ska försöka vara lite roligare. Bättre bilder och så. Men det blir säkert inget med det!

lördag 29 december 2012

Blir man sugen på att brodera nu eller?

En fin jul


Jag vet inte vad jag har gjort för att göra mig förtjänt av så fina julklappar men jag har fått ännu massa fint! Igår firade jag och sambon vår egen jul här hemma och då bytte vi julklappar. Han var faktiskt undantaget från de handgjorda julklapparna (givetvis fick han en handgjord med, annars är det ju inte rättvist) då jag hade köpt lite till honom ändå. Och jag fick t.ex. den här fina boken! Karin Holmberg har sedan tidigare kommit ut med boken Karins broderibok som köpte på bokmässan förra året och den här var lika fin! Den innehöll mer applikationer den här gången och det är ju alltid trevligt! Dessutom finns det mönster på görsöta Pacman-spöken som jag definitivt måste brodera. Och nu har jag blivit rejält inspirerad att brodera igen! och boken jag fick av min syster om smyckesslöjd av återbruk gjorde också mig väldigt inspirerad. Det blir nog lite sånt på slöjden nu till våren.

onsdag 26 december 2012

En liten bokrecension


Jag tänkte ge mig på en liten bokrecension. Jag fick höra att det skulle finnas nålbundna vantar i boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig så det var jag ju tvungen att undersöka! Fattig som man är och eftersom det fortfarande var några veckor kvar till julafton så ställde jag mig på kö till den på biblioteket. Och jag fick den så lagom till jul. Boken innehåller flera mönster på härliga stickade vantar, några virkade, en del raggsockor och lite nålbunden som sagt. Och de stickade vantarna är verkligen kanonfina! Det finns ett par vantar med fåglar på som är fantastiska, och ett par estniska halvvantar som är to die for. Men, ska jag vara ärlig blev jag inte helt såld på boken. Boken är upplagd så att varje beskrivning inleds med en liten text om vantens/strumpans historia eller bakgrund vilket är trevligt, men jag för min del tycker att det ges för lite information. Till exempel kan det stå om författarens vän Björn som gjort en egen version av en vante. Vem är Björn undrar jag då? Jag gillar inte när man får lite information men inte tillräckligt. Och för lite är det på flera ställen. Det finns t.ex. en fin berättelse om en vante som hittats i snön och som har fått en uppstickad maka till för att det skall bli ett helt par, men det finns ingen beskrivning. Det berättas bara om vanten, visas en bild och sedan får man inte mer. Det står att om man vill lära sig tvåändsstickning, som vanten är stickad i, får man vända sig till en bok. Varför är ens vanten med om ingen beskrivning på den presenteras undrar jag? Likadant är det tyvärr med nålbindningen. Tre hela par nålbundna vantar figurerar på fina bilder, en kort historia om nålbindning presenteras, men man får aldrig veta hur man gör. Det hänvisas till att delta i "någon kurs" hos hemslöjdskonsulenter eller studieförbund. Hade jag skaffat boken för att få lära mig nålbinda hade jag känt mig snuvad på pengarna kan jag lova. Och den korta beskrivningen av hur man nålbinder som ändå finns är något irriterande men jag ger mig inte in på det. Dessutom beskrivs nålbundna plagg som som glesa, elastiska och formbara. Jag tycker det låter som motsatsen till nålbundet jag. Enda sättet att få nålbundna plagg täta ska tydligen vara att valka dem. Mina nålbundna plagg blir varken glesa eller elastiska! Valkar gör jag bara om det blir för stor storlek. Nu finns det ju olika sätt att nlbinda på men att all nålbindning blir gles och elastisk är direkt fel hävdar jag! Och något jag verkligen irriterar mig på på riktigt är ett par vantar med rosor på i boken. De är kanonfina och det är inget fel på dem, MEN det som är lite provocerande är att det även finns med en flickvariant av dessa vantar. Det ses bara som självklart att inte pojkar kan vilja ha sådana vantar. Barnvantar hade jag föredragit om de benämnts som.

Men, jag ska inte vara alltför negativ. Det finns mycket positivt med boken också. Många av de stickade vantarna är som sagt kanonfina, det är fina bilder, mycket estniska vantar och strumpor vilket ju särskilt uppskattas av mig då. Dessutom är slöjdmodern Hulda Lundin nämnd i boken och två av beskrivningarna bygger på vantar hon gjort, och det gillar jag verkligen! Det kan även hända att jag köper den någon gång i framtiden, kanske om den gått ner lite i pris, men inte pga. nålbindningen då, för den korta beskrivning som finns i denna bok hade lika gärna kunnat vara.

Om någon skulle vilja höra någon annans åsikter om denna boken har även Stickpodden recenserat den i sitt femte avsnitt som ni kan hitta här.

tisdag 25 december 2012

Fått julklappar

I flera år har jag varit inne på att sluta med julklappar. Det blir press och stress och vi är alla vuxna i vår familj så vi skulle lika gärna kunna lägga ner det. I år tillåter dessutom inte min ekonomi några dyra julklappar eftersom jag nu fått mina ynka sista 1100 från CSN och utan fast jobb så blir den ekonomiska situationen inte så hållbar. Så jag har tillverkat alla julklappar själv, förutom några stycken till sambon. Men när man får så här fina julklappar av sin familj så vill man inte sluta med julklappar alls.




Äggkorgen har min pappa gjort helt själv! Han är grym på luffarslöjd och när vi var med på marknaden i Skene i september hade han sådana med sig. Nu blev båda dem sålda men jag nämnde för pappa att jag också ville ha en och det kom han ihåg! Jag är mycket nöjd med min äggkorg! Ägg brukar jag ha i kylskåpet så det finns risk att det blir garn i den korgen.

Jag blev väldigt förvånad när jag fick boken Vikingamönster i stickat av min bror! Mamma hade visst hjälpt till lite med den julklappen men det spelar ju ingen roll. Jag har velat ha den länge nu och eftersom den är slut hos förlag blev jag ju extra glad förstås! Det finns så fina flätmönster i den och jag kommer nog använda den mycket. Maskor och medeltid fick jag av mamma och den kommer nog bli lika använd den. Så fina mönster! Säger bara det.

Så fick jag även en bok om smycketstillverkning. Jag ägnar mig i regel inte åt det (mer än de virkade örhängena) men den här boken var kanonfin och väldigt inspirerande! Jag älskar ju återbruk och det är mycket sådant i den här, och mycket smycken av bestick och det gillar ju jag! Jag har ju sedan tidigare gjort ett halsband i slöjden. Den boken kommer jag nog använda mig mycket av både privat och i yrket.

Man kan säga att det var en julafton som gav bra utdelning helt enkelt!

torsdag 20 december 2012

Lite kärlek


Jag har en julklapp på g till en familjemedlem. Jag insåg härom dagen att jag hade fel stickstorlek så jag fick passa på att köpa strumpstickor i 3.5 efter jobbet igår. Egentligen tänkte jag köpa några billiga Netto eller TGR men det hittade jag inga så jag fick gå till riktig garnaffär och shoppa. Jag hade inte all tid i världen så jag plockade åt mig ett set bambustickor utan att egentligen fundera över det, men jag har inga bambustickor i lite större storlek av strumpstickor så jag tänkte väl testa det. Och lite kärlek uppstod får jag säga. Jag har både strumpstickor av bokträ och knitpro-varianten av trä och jag älskar dem, men jag älskar nog faktiskt de här lika mycket. De var faktiskt bra. Så bambustickor av märket Prym gillas!

söndag 16 december 2012

Årets sista marknad avklarad


Och vilken marknad sen! Det fanns så mycket fint hantverk! Fina smycken, keramik, textil, återbruk you name it! Men kommersen gick inge bra... Det var liksom inget folk. Jag vet inte om de hade promotat det dåligt, men det sas att det funnits med i GP's kalendarium så jag undrar: vadär det med göteborgare?! För två veckor sedan var det massor med Varbergsfolk ute och rörde sig på julmarknad, men inte denna helg i Göteborg. Är göteborgarna för julklappsstressade eller? Jag hade lätt kunnat hitta julklappar till alla mina nära och kära på den här marknaden. 150 kr fick jag in, och det var enbart pga att andra utställare köpte av mig. Men det var en fantastisk lokal, Villa Överås visade sig vara ett helt underbart hus, det var massa fint att titta på, jag och Linda hade jättetrevligt och vi fick lite hantverkat. Och det var god kakbuffé!

Och som vanligt får man höra någon rolig kommentar. Jag har börjat samla lite på sådana. Det var en dam där och frågade om mina kavel/langettvirkade armband. Jag förklarade för henne men hon förstod inte alls. Hon pratade något om någon ställning, jag vet inte om hon blandade ihop med med gaffelvirkning eller vad hon gjorde. Så fortsatte hon att titta på mina grejer och jag guidade henne lite i vilket hantverk jag har, dvs främst krokat, smygmaskvirkat och nålbundet. När jag förklarade kort vad nålbindning är sade hon: "Ja alltså, jag är slöjdlärare så jag har lite koll". Kommentaren i sig var det väl inget fel på, men sättet hon sa det på! Liksom: "Lilla gumman, du som knappt är torr bakom öronen, jag är minsann slöjdlärare så jag har väl bättre koll än vad du har!". Men då drämde jag till med: "Det är jag också om ett halvår". Lite hånfullt (upplevde jag det som i alla fall) frågade hon om jag sagt "en halvtimme" men då fick jag berätta för henne att jag tar examen till sommaren. Lite gött att drämma till med den! Jag menade inget överlägset med min kommentar utan ville som sagt bara vägleda henne i vad det fanns på bordet och jag kan säga att det är inte sällan, utan snarare kanske 5-10 ggr per marknad jag får frågan "Är det det här som kallas tvåändstickning?" och så pekar de på nålbindningen! De flesta brukar faktiskt inte veta vad nålbindning är och då tycker jag att det är viktigt att informera om det så kunskapen om nålbindning kan sprida sig. I all välmening.

fredag 14 december 2012

Missa inte!

Jag tänkte bara påminna alla att inte missa att jag och Linda och Nornornas garn står på julmarknad på Villa Överås imorgon lördag på Danska vägen i Göteborg. Kl 13-16.30 kan ni träffa oss där, köpa julklappar och lyssna på julmusik. Missa inte!

tisdag 4 december 2012

Får jag lov att presentera...

Jag insåg att jag inte presenterat Ralf här på bloggen så det måste ju ske! Får några år sedan gick jag en textilutbildning på Löftadalens folkhögskola som en personlig förberedelse för ett eventuellt slöjdlärarprogram. Eftersom jag inte hade tillräckligt med CSN kvar ville jag dels känna på om det här med textilslöjd var något för mig, och jag hoppades även på att jag skulle kunna tillgodoräkna det textila året i mitt slöjdlärarprogram. Det gick inte alls visade det sig. Men jag ångrar inte alls att jag gick utbildningen, för hade jag inte gått den kanske jag inte hade kommit på att jag verkligen ville bli slöjdlärare. Och det var både roligt och lärorikt. Både undervisningen och lärarna var dock av varierande kvalitet och något vi märkte tidigt var att det fanns status mellan utbildningarna på skolan. Utbildningen var en textil inriktning av Konst och konsthantverksprogrammet så en del av undervisningen bestod i att förbereda oss för att bli konstnärer. Just i min årskull var det främst personer som ville lära sig olika hantverkstekniker och inte hur man skall vara konstnär, så det hände ibland att det var viss frustration. Mycket av förberedelserna till att bli konstnär var dock både lärorikt och nyttigt, däribland kursen i kroki vi hade. Till en början var jag livrädd för krokin. Jag är verkligen värdelös på att teckna, och det här med skissa snabbt funkar bara inte för mig. Jag har varken rutin eller talang för det och jag fick en hel del kritik för mina små och detaljrika krokier, som jag dock själv var toknöjd med! För jag märkte verkligen en utveckling! Från att inte kunna teckna alls gick jag till att teckna något jag blev nöjd med! Och det var verkligen kors i taket!

En gång per termin hade vi så modellveckor, dvs vi hade modell hela dagen, varje dag i veckan som skulle avbildas. I Konst och konsthantverksprogrammet fanns även inriktningarna Väv, Bild och Keramik. Och under dessa modellveckor blev verkligen den här statusen bland inriktningarna extra tydlig. Inför modellveckan fick vi höra från våra lärare att de som går inriktning bild skall måla tavlor; prova helst på både olja, akryl och akvarell samt att ni ska skulptera eftersom det ingår i er utbildning att ha lite keramik. De som gick keramik skulle lägga fokus på skulpterande, men de skulle också måla tavla eftersom de också hade det i sin utbildning. Och vi som gick textil och väv ja vi... vi kunde måla om vi ville. Eller teckna. Tja, det var inte så viktigt vad vi gjorde. Vi kände oss därmed ganska oviktiga och gick ner i den kalla gympasalen en halvdag och tecknade i våra skissblock och sedan sket vi i det sen. Vi kände inte riktigt att vi fyllde någon funktion där så vi skapade våra modeller i textila material i vår textilsal istället, och det var inte alls populärt för de tyckte ju att vi skulle teckna i en hel vecka helst.

Jag struntade dock helt i detta och gjorde något jag tyckte var inspirerande och meningsfullt. Jag valde att brodera vår modell Carina i ett linnetyg som är en avklippt ärm från en medeltidsklänning som modifierades om på en tidigare arbetsplats. Och jag blev toknöjd!


Jag bara älskar hennes kroppsform! Den gör sig enormt bra både som teckning och bild. Vi var fler som broderade henne och alla blev kanonnöjda!

Den andra modellen jag valde att återskapa i textilt material var Ralf. Ralf hade en väldigt olik kroppsform från Carinas, och han var betydligt äldre. Jag tyckte han var svår att teckna då han var så jäkla smal och senig. Men med lite övning så gick det ganska bra.


Så här såg han ut när man tecknade av honom. Jag var inte så sugen på att brodera igen så jag kom på att han borde bli en amigurumi. Jag virkade honom helt på frihand utan några särskilda beräkningar så han blev kanske lite oproportionerlig.


Och om ni undrar varför han har så stor penis så är det för att han hade det.
Så det här är Ralf. Och visst är han ganska söt!

måndag 3 december 2012

Ett smultronställe i form av en garnbutik

Jag har hittat en helt fantastisk garnbutik! Eller egentligen är det Linda som hittat den, men nu har jag fått uppleva den med! Butiken heter Garnglädje och ligger i lilla Sätila i Marks kommun. Och det är ett helt fantastiskt ställe! Garnglädje har även en webbshop som man kan besöka här. Och jag kan verkligen rekommendera det!

En fantastiskt trevlig kvinna som heter Kerstin har butiken och den ligger på hennes gård ute i Sätila, i en byggnad på hennes tomt som jag skulle tror är en ombyggd ladugård eller loge (lite pinsamt att jag inte kan identifiera vad det är för något faktiskt, jag är från landet och mina föräldrar är hembygdsentusiaster så jag borde veta) och man kan se bilder från butiken här. Butiken är dels fantastiskt fint inredd och väldigt mysig. Sedan så har hon ju även helt fantastiska garner! Här är det inget snack om gnisslig akryl (inget ont om akryl, men om den gnisslar är det inget roligt) utan här handlar det om ull, lin, silke och alpacka. Det finns varumärken som Noro, Manos del Uruguay, Marks & Kattens, Ullcentrum och Östergötlands ullspinneri. Färgerna är fantastiska och garnerna är gosiga. Hennes finaste garn får jag nog säga var det växtfärgade Luxury DK Bracken från Shilasdair i fantastiska färger! Här kan vi snacka mysigt växtfärgat garn! Och jag var tvungen att handla så klart.


Det blev tyvärr inget växtfärgat den här gången utan jag sparade det till nästa gång. Jag har dock länge suktat efter Manos Silk Blend och nu blev det en härva i en kanonfin färgkombination. 159 kr kostade den och det är inte heller ett högt pris tycker jag. I övrigt blev det reagarn eftersom min ekonomi är som den är just nu och då blev det två Natur Uld och två andra ullgarner som ropade på mig. Det ena var Eco ull från Viking och det andra hette Artesano British wool. Allt detta fick jag för 259 kr och jag kände mig mycket nöjd när jag gick därifrån. Så ska det vara när man lämnar en garnbutik lite fattigare. Besök gärna Garnglädjes fantastiska blogg och framför allt, gör ett besök i hennes butik om du har vägarna förbi!

Första julmarknaden


Så var första julmarknaden avklarad. Och det är faktiskt första julmarknaden vi någonsin deltagit i. Och det gick bra! Vi sålde ganska bra och det var en mysig julmarknad med fint hantverk och goda saker man kunde stoppa i munnen på Vareborgs bärodling, anordnat av Wilhelminagården. Det var dock väldigt kallt, framför allt om fötterna, och kanske lite långt att åka för att vara med på en marknad, för oss båda. Men det var helt klart värt att åka dit och vi fick mycket beröm för vårt hantverk och det är ju alltid kul att visa upp sig och träffa folk! Vi hade även kanontrevligt sällskap av min vän Maria från Löftadalens folkhögskola, Fagermyrskan.

Dock måste jag berätta om en händelse som irriterade lite. Innan marknaden hade satt igång gick övriga utställare runt och kikade lite och då kom det två damer och kikade på våra grejer. De konstaterade att vi virkade mycket och att det var saker som är "enkla att göra själv". Bara det var ju en lite ohyfsad kommentar, men vi lade inte så mycket vikt vid det. Vi gör inga extremt avancerade grejer, utan vi gillar det enkla i fina garner. Enkelt behöver inte vara tråkigt. Men så kom frågan vart vi hade lärt oss virka, för vi var ju väldigt unga, ungefär. Nu är vi båda i 30-årsåldern, men jämfört med dem kanske vi är unga. Jag svarade sanningsenligt att det är i slöjden jag lärt mig och då blev de väldigt förvånade och sa: "Menar du det? Det hade jag aldrig trott! Att slöjdlärarna lär ut sådant!" och fortsatte prata om att det minsann har varit en lång period när ingen har kunnat virka och att man inte alls lärt ut det i slöjden. Linda svarade då att hon lärt sig både i slöjden och av sin mamma och då fick de vatten på sin kvarn och var väldigt nöjda med att det minsann är något man lär sig av damer i deras generation och tyckte ungefär att jag borde ha lärt mig av min mormor eller farmor och liksom inte riktigt trodde på att jag lärt mig i slöjden. Vad är det för inställning egentligen? Varför misstror alla slöjdundervisningen? Min fantastiska mormor både virkade, stickade, nålband, spann, kardade och vävde och när jag var liten lärde hon mig både tova, karda och spinna, en kunskap som tyvärr inte upprätthölls ordentligt, och av någon anledning blev det heller inte mer än så. Mamma kan också sticka och virka, men har aldrig riktigt hållit på med det ordentligt, och någon farmor har jag aldrig haft då hon tyvärr gick bort när pappa var ung. Så där fick min slöjdlärare Lena träda in och jag är väldigt glad över den kunskap jag fått i skolslöjden. Idag läser jag till slöjdlärare och mina största intressen är textilhantverk av alla slag, även fast jag "bara" lärt mig i slöjden. Det får mig även osökt att tänka på när jag var på en loppis och hittade en stickbok från 1945 och en dam kom förbi och klappade mig på axeln och sa att det är kul att se att unga tjejer håller på med sånt och att det är viktigt att det bevaras. Det kanske är dags att vakna nu världen och inse att handarbete är inne, även i den "yngre generationen"! Och det känns lite grand som att vi får just de reaktionerna när vi besöker marknader att "Oj, ni som är så unga håller på med sånt här!".

Men om vi ska sluta klaga en stund så var det som sagt lyckat igår! :)

fredag 23 november 2012

En julmarknad till!


Vi har bokat in oss på en julmarknad till! Den 15:e december står jag och Linda och Nornornas garn på en julmarknad på Villa Överås på Danska vägen 20 i Göteborg. 13-16.30 pågår marknaden och det blir tydligen både kakor och julmusik! Mysigt värre låter det så kom och hälsa på oss!

torsdag 22 november 2012

Dille på krokning

Jag har fått lite dille på att kroka igen. Jag "behövde" fylla på mitt lager av rundkrokade handledsvärmare inför julmarknaden eftersom jag faktiskt sålde av lite i Skene, kors i taket. Jag kom på idén med att kroka i växtfärgat ullgarn, som jag ju har en hel del av, och blev faktiskt kär.


Blir de inte ganska läckra? I övre raden är det växtfärgat, och i under lite annat garn. Nu fick jag även användning för de växtfärgade ullgarnerna jag köpte av Ing-Marie i somras. Paret längst till vänster är gjorda av garn från hennes samling, så jag är tyvärr lite osäker på vad de färgats med. I ordningen som följer är det cochenielle, andrabad rödlök och något annat som jag fått av Kajsa och längst till höger krapp på två olika garner. De blir varma, sköna och faktiskt jäkligt snygga om jag får säga det själv! Jag har massor och åter massor med växtfärgat, tvåtrådigt ullgarn i olika kvantiteter som är perfekt att använda till sådana här handledsvärmare. Så det lär nog bli fler. Har satt igång med ett par till nu, också från Ing-Maries samling.

Lisa brukar säga att stickning är en materialsport. Och så är det ju faktiskt. Och det innefattar ju egentligen alla garntekniker. Så även krokning. Och jag har ju en del kroknålar...


Några har jag passat på att köpa när jag hittar i garnaffärer, vissa har jag ärvt av mormor, och de större seten med kulörta kroknålar och de i bambu har jag köpt på Tradera. Man behöver ju många om man håller på med flera projekt samtidigt. Så jag fick ju passa på att köpa ett par till när jag hittade på Tradera. Och jag tycker att jag gjorde ett fynd!


Två något antika kroknålar är numera i min ägo och den ena är i ben! Jag gillar ben. Min bästa nålbindningsnål är i ben och verktyg i ben blir bara bättre och och bättre ju mer man använder dem. Den är ganska kort så den är anpassad till mindre projekt som grytlappar eller bindor kanske, som man krokade förr. Den ska bli kul att använda! Den andra känns uppenbart hemmagjord och kanske är gjord av ett penselskaft eller liknande om jag får gissa. Mycket trevlig den med.


Och när vi ändå är inne på krokning och krokning runt så funderar jag lite över ett par virknålar i ben jag har hemma med krok i båda ändar. Kan det vara korta kroknålar tro?

Om man ännu inte har provat på krokning kan jag verkligen rekommendera det för det är superkul! Jag har haft en torrperiod vad gäller krokning ett tag nu men har nu snöat in rejält på det igen. Vill man prova kan jag rekommendera att besöka Slöjdmagasinet för en enkel och tydlig beskrivning, samma som jag lärde mig av. Vill man ha inspiration kan man besöka ett par bra bloggar Krokning och Ullcentrum där man kan hitta beskrivningar och massor med fina bilder.

Jag vill avsluta med att säga: krokning is the shit!

onsdag 14 november 2012

Våga vägra magic loop


Ibland kan jag uppleva nån slags handarbetssnobberi, oftast när det gäller stickning faktiskt. Användandet av magic loop är en sådan sak, som jag kan uppleva att användarna "snobbar" en del med. Om någon exempelvis ställer en fråga hur man kan göra för att slippa gliporna som blir mellan stickorna när man använder strumpstickor får personen garanterat svaret från någon att man istället ska använda sig av magic loop. Och missförstå mig inte nu, jag tycker det verkar jättesmidigt att använda magic loop, framför allt verkar det smidigt att sticka båda strumporna på en gång. Om man är osäker på om garnet räcker kan man ju få det att räcka precis lika långt på båda strumporna med, så att de blir symmetriska. Men det är inte min grej. Jag skulle bara trassla in mig i alla garnändar och säkert börja sticka med fel garn på fel strumpa. Och jag gillar strumpstickor, det är något tillfredsställande med att hela tiden byta sticka och det går runt runt... Jag tycker till och med att slätstickning är roligt med strumpstickor. En slätstickad fot är skoj att göra! Och jag tycker verkligen att det är upp till var och en att välja den teknik som passar en själv bäst men jag har märkt av att det finns väldigt många magic loop-förespråkare där ute som det verkar sticka i ögonen på när någon inte använder sig av den tekniken. Och har man problem med sina strumpstickor "måste" man helt enkelt påpeka för dem att magic loop är bättre. Till exempel råkade en person jag känner ut för en märklig händelse när hon ringde till en garnbutik för att fråga om de hade fasta rundstickor med 40-kabel. Till svar fick hon då att de slutat sälja sådana för att de tycker att man skall använda sig av magic loop-tekniken istället. Ursäkta, men vad är det för trams? Varför ska man loopa en mössa exempelvis när man kan sticka den på en kabel på 40 cm som är väl anpassad till en mössa? Det är väl ganska dumt att loopa allt bara för att man kan, när det finns enklare sätt? Jag fortsätter med mina strumpstickor för att jag gillar strumpstickor. Vill jag göra två samtidigt kan jag ha två uppsättningar strumpstickor i så fall, men jag tycker inte att det är något problem att göra dem var och en för sig. Jag lider inte heller av något särskilt "andrasockssyndrom" utan får den andra strumpan eller vanten stickad också. Och de glipor som uppstår när man byter sticka tränar man i regel bort ju mer man stickar och ju bättre man blir på det. Dessutom tycker jag inte att de syns när man har strumporna på sig så för mig är inte det något problem. För mig är det Länge Leve Strumpstickorna och för någon annan är det Magic Loop FTW! Jag tycker man ska få välja själv vilket man vill använda sig av, men då får man faktiskt också acceptera att andra väljer det som passar dem bäst.

söndag 11 november 2012

Mysig förberedelse inför marknad


Jag har ju glömt berätta att jag ska vara med på en marknad igen! Och så här mysigt kan man ha när man förbereder för den. Mysig tax med huvudet i knät när man smygmaskvirkar. Sämre kan man ha det. Och den 2 december skall jag och Linda och Nornornas garn sälja hantverk och växtfärgat garn på Wilhelminagårdens julmarknad. Wilhelminagården är en hästgård där de har en gårdsbutik med bl.a. ekologiskt utbud och hantverk. Marknaden är dock inte på just Wilhelminagården utan på ett ställe som heter Vareborgs bärodling som ligger en liten bit utanför Varberg. Det verkar vara mycket spännande med på marknaden och för att läsa mer om det kan man hitta programmet på Wilhelminagårdens hemsida här. Kl 11-16 pågår marknaden och titta gärna förbi och hälsa på oss och kika på marknaden!

måndag 5 november 2012

Ibland har man tur!

I förra veckan lade jag upp en bild på den här boken i en facebookgrupp jag är med i, och ville få lite input om hönsestrik eftersom jag var sugen på att testa att sticka det själv. Då har jag en sån enorm tur att en enormt trevlig person erbjuder sig att skicka mig boken för att hon inte har någon användning av den längre! Har man tur eller har man tur? Så tack så mycket snälla Agneta för att du skickade mig boken! Hönsestrik är definitivt något jag skall prova på snart!

söndag 4 november 2012

Nålbindning + Eskimo = sant


Jag har nålbundit en hel del i mina dar i flera olika garner och alla har sin charm. Jag började dock att nålbinda mest i Drops Eskimo och nu är jag tillbaka där igen. Drops Eskimo är ett trevligt entrådigt lite tjockare ullgarn, som det egentligen inte är något särskilt med, men varenda gång jag nålbinder i det så är det en ren njutning! Det är inte historiskt korrekt, och finns inte i så många naturliga färger, men ibland vill man ha modern nålbindning och där är Eskimo en ren fröjd att nålbinda i! Det är så pass tjockt att det blir resultat snabbt och strukturen blir finfin! Har ni inte testat att nålbinda i Drops Eskimo så kan jag rekommendera det! Jag gillar det i alla fall!

lördag 3 november 2012

Matchande vantar

Jag stickade ett par matchande vantar till tågstrumporna med, ett par så kallade tågvantar. Mönstret på båda finns i boken Värma varandra från Libris. Och det var nån som frågade mig vad vitsen med tågstrumporna är. Jag tyckte det var en ganska korkad fråga. Vitsen med strumpor är väl att ha dem på fötterna eller? Eller har jag missförstått något? Vill man reda ut varför strumpan egentligen heter som den heter kan man t.ex. läsa om det här.

fredag 2 november 2012

Söta små fötter.


Har man kusinbarn som man aldrig träffat ska de skämmas bort med stickade strumpor. Och har man kusinbarn man aldrig träffat (skäms) kan man lika gärna sticka söta strumpor i nya favoritmodellen tågstrumpan. Eftersom det önskades lila strumpor tyckte jag att det passade ypperligt att använda det från slöjden färgade garnet som blev över efter sambons julklappsstrumpor. Så här söta kan fötterna bli då:

torsdag 1 november 2012

Slöjdporr

Igår var det kvällsöppet hos Tummelisa med ett ypperligt erbjudande med 20% på hela köpet. För bra för att missa tyckte jag, och dessutom hade jag spanat in en kalender jag ville köpa. En kalender som heter Slöjdlustar måste man ju helt enkelt ha! Jag sprang på den på en blogg och turligt nog för mig sålde Tummelisa den.


Det är tre studenter som gjort kalendern med syftet att uppmärksamma det sensuella och porriga i slöjden. Kalendern passar alltså mig som handen i handsken. Den är kanonfin och jag vill rekommendera alla där ute att köpa den! Antingen kan man gå till Tummelisa eller så kan man beställa den på deras blogg som du hittar här. Jag kan avslöja att min favoritbild är den för juni månad.


Och appropå porr så fick jag lova att köpa lite lyxgarn med. Jag är egentligen ingen garnfinsmakare då jag tycker att allt garn har sin plats i vår herres hage, men någon gång ska man väl äga och sticka av Rowan-garn så varför inte nu? Rowan Fine Tweed finns numera i min ägo i den här härliga färgen!

onsdag 31 oktober 2012

Avocadofärgning

När jag gick på Löftadalens folkhögskola 09/10 inleddes höstterminen med en experimentell växtfärgningskurs med Jeanette Schäring. Jag hade provat att växtfärga lite garn med lökskal vid det laget, men det här var något helt annat. Vi gjorde mycket växtfärgad batik med blad, bär, rostiga spikar och kapsyler mm som vi rullade in i små paket som fick puttra på spisen. Jeanette själv sysslar mest med kallfärgning och introducerade "burkfärgningen" för mig. Man tar helt enkelt någon växt av något slag som ger färg och stoppar i en glasburk ihop med vatten och en bit tyg eller garn exempelvis (ull, siden eller även bomull) och låter stå i ett soligt fönster i några veckor och så har det blivit färg. Det är jättespännande och ger spännande färger, men en nackdel är att det luktar rätt illa. Ett exempel på vad jag gjorde i en puttrande gryta under de tre dagarna kursen pågick ser ni här. En bit gammal lakansväv färgad med, om jag inte minns fel, lökskal och alun, tillsammans med någon sorts bär.


Under denna kurs var det en tjej i vävklassen som färgade en liten tygsnutt med avocadokärna. Det blev en något hudfärgad ton av rosa och jag minns att hon inte alls blev nöjd med den färgen då hon ville ha mer knallrosa. Jag bestämde mig i alla fall i somras för att testa att färga med avocado. Jag sparade på både kärnor och skal som jag lät stå ihop med vatten i glasburkar i ett par månader i fönstret. Igår hällde jag så upp dem i en gryta och kokade ur växtdelarna i ca en timme. Det luktade härskna oliver ungerfär. Inte alls mysigt.


En liten härva vitt ullgarn, förbetat (kors i taket) med alun hamnade i grytan i ca en timme och fick sedan svalna i badet. Jag hade inga stora förhoppningar om färgen, men jag blev positivt överraskad över hur mycket färg det blev. Dock blev det inte direkt någon snygg färg...


Grådassigt beige tillhör inte mina favoritfärger direkt men det blev ju färg i alla fall. Och trots att jag sköljde garnet med ättika så luktar det fortfarande lite härsken oliv. Men men, färg blev det och det är alltid roligt att testa! Det kanske går att blanda med någon annan växt för bättre färg?

lördag 20 oktober 2012

Tågstrumpor!


Så var jag klar med tågstrumporna! De blev faktiskt väldigt söta om jag får säga det själv. Jag gillade mönstret för det var enkelt utan att bli tråkigt då det händer något hela tiden. Det kommer nog bli fler sådana tänker jag. Det går åt ganska lite garn, och förhoppningsvis kan jag få restgarner till min krokade filt genom att sticka sådana. Men frågan är vem som skall ha dem...? Jag har ju ingen bäbis och de flesta av mina vänner har barn som har växt ur bäbisåldern... Jaja, jag hittar nog nån! Jag funderar även på att konstruera något liknande till vuxna fötter då jag gillade modellen så. Garnet är strumpgarn från TGR.

onsdag 17 oktober 2012

Bubinga


Bubinga är något slags regnskogsträ som jag inte vet något alls om mer än att man brukar göra gitarrer av det. Jag kom över lite spillvirke på min praktikplats nu och var ju tvungen att testa att göra en nålbindningsnål av det. Det var ett ganska vresigt träslag som var svårt att tälja eftersom det är lite "trådigt" och bara går att tälja åt ett håll om man skall få tillfredsställande resultat. Men efter ett antal timmar med täljkniven och sandpappret blev det en bivaxad nålbindningsnål. Bubingan blev väldigt len och trevlig att nålbinda med, även om just denna kanske blev något för lång för min smak. Men fler nålbindningsnålar i bubinga kommer det bli, förhoppningsvis till försäljning.

lördag 6 oktober 2012

Intern minimarknad


Intern minimarknad kan man väl ändå kalla det när man blir inbjuden att sälja sitt hantverk hos Göteborgs Tolkienförening Mithlond. Det var kanontrevligt och jag sålde faktiskt för 935 kr! Det tycker jag inte alls är illa! Jag sålde hela fem par smygmaskvirkade handledsvärmare. De kanske inte är så tråkiga ändå?

fredag 5 oktober 2012

Gratis garn

Jag har upptäckt något som provocerar. Någon som försöker tigga till sig garn. Jag håller, som tidigare nämnts, på med en filt i strumpgarner. I denna krokade filt ska det bara ingå restgarner har jag bestämt, för att det är en poäng att använda restgarner och för att jag vill ha mångfalden som det blir om man bara har små snuttar i många olika mönster och färger. Jag har slängt ut lite frågor här och var om någon har små snuttar med restgarner till min filt. Jag tycker att min fråga har varit ödmjuk och jag är noga med att poängtera att jag bara vill ha snuttarna om de är så små att det inte går att göra nånting med dem och de bara ligger och tar plats. Men folk blir verkligen provocerade och säger åt mig att köpa hela nystan istället, att frågan inte passar sig i just det forumet och plockar bort mitt inlägg utan att säga till. Jag har aldrig sagt att jag vill att folk ska tömma sitt garnförråd och ge gratis till mig, utan vad det handlar om är helt enkelt att jag gärna tar över något någon annan inte vill ha. Jag betalar gärna en slant för det om man vill och eventuell frakt ersätter jag även självklart för. Men ändå sticker det i ögonen på folk. Folk tycker att jag är åpen. Men vill folk missuppfatta mig får de väl göra det då. Vill folk förvränga min ord så fine. Jag bjuder på det. Att tigga garn är tydligen värre än att tigga hasch. Det bekräftar ju vad jag misstänkt länge: garn är en drog. Garn gör att folk blir beroende och får abstinens. Garn gör folk otrevliga. Garn är makt.

Ny tävling


Hos min vän Maria kan man vinna grytlappar och garn! Var med i tävlingen du också! Och så har hon en annan tävling via hennes sida Fagermyrskan på facebook. Där är jag också med. Grytlappar och garn kan man ju inte ha för mycket av!

måndag 1 oktober 2012

Krokningsmönster

Jag har sett lite här och där att det efterfrågas mönster på krokade plagg och annat. Det finns inte så många krokningsböcker på svenska att tillgå där ute, Patrick Hassel-Zeins Krokning till vardags och fest är ett undantag (vilken jag inte har), men ibland smyger det in något krokat plagg i en virkningsbok. Jag gillar krokning så jag brukar samla på mig sådana. Jag tänkte göra en liten förteckning över dem jag hittat och har i min ägo, som tips till dem där ute som fortfarande letar.

Ahlqvist, Drake, Jungmark, Köhlmark, Svennäs, Bonniers stora bok om handarbete, 1980
Sockor

Andersson, Mössor, Vantar, 1989
Mössa
Halsuk
Vantar

Braw, Värma varandra, 2010
Barnvagnsfilt

Bursell, Virka vantar, halsduk och mössa, 2003
Vantar

Fredens, Mössor, 2009
Mössa

Furusjö, Klingberg, Tjernlund och Widhager, Stickning virkning krokning, 1965
Slipover
Bandkantad jacka
Herrblazer
Barnkappa
Babyfilt
Sommarväska

Hallström, Hägg, Åhgren, Stora handarbetsboken, 1965
Grytlappar
Pläd
Gosskostym
Dräkt
Jacka

Hubert, Stora boken om virkning, 2011
Babyfilt

Wenström, Husmoderns handarbetsbok, 1927
Babykofta

Om någon känner till något mer krokat mönster publicerat i en bok får ni gärna hojta till. Jag samlar som sagt lite. Man kan aldrig ha för många handarbetsböcker eller hur var det?

söndag 30 september 2012

Kärt barn har många namn


Denna teknik kallar jag för langettvirkning. Jag vägrar kalla den för kvastskaftvirkning som är en direktöversättning från engelskans broomstick lace. I mina virktidningar från 70-talet som jag ärvt efter mormor heter det langettvirkning. En god vän till min sambo kände till och med till det vid det namnet då hans mormor sysslat en del med det förr. Men nu hittar jag i Hemmets handarbetslexikon att det tydligen heter kavelvirkning med! Och om man virkar ihop öglorna efter ett bestämt mönster med samma antal, dvs fem och fem, kallas det tydligen för påfågelvirkning med! Jag antar att det beror på att mönstret som bildar ser lite grand ut som påfågelögon. Alltså två "nya" bra namn. Så vad ska jag kalla det för? Rent spontant känns kavelvirkning bäst eftersom det påminner om sätter man gör kavelfrans på. Men ska jag verkligen ändra det och kalla det för något annat nu? För jag tänker i vart fall gå mot strömmen och inte kalla det för samma som alla andra, det ytterst löjliga namnet kvastskaftvirkning.

Massa mässor 2


Vem har sagt att man kan ha för mycket garn?

För två år sedan var jag på massa mässor en helg. Eller rättare sagt två. Syfestivalen på Åhaga i Borås på lördagen och Bokmässan i Göteborg på söndagen. Jag körde samma koncept i år. Jag och Linda var på Åhaga igår och förköpte oss på garn. Ateljé Margaretha hade nystan för 10 kr styck och då är det ju faktiskt korkat att inte handla! Vem håller med? Så vi var där i två omgångar och handlade massa Létt Lopi, Tuva, Raggi och Mellanraggi. 14 nystan på 50-100g styck för 140 kr är ju faktiskt inte alls så illa! Så hade vi hört att butiken i stan också sålde ut en del garn för 10 kr nystanet så då fick vi ju åka dit med! Där hittade jag ett blandgarn av ull, akryl och alpacka bl.a. som var jättemysigt. Silenzio från Schachenmayr. Jag gillar deras garnet. Klubbgarnet, som jag har en alldeles speciell plan för, kostade 25 kr och två nystan Drops Fabel för 28 kr styck var det enda jag köpte för fullpris. Det ska bli ett par Kristina-strumpor till tänkte jag. Totalt fick jag 25 nystan för 301 kr igår! Inte helt fel. Måste bara hitta något sätt att förvara dem med, så inte den fantastiske sambons tålamod med mitt garn börjar tryta, och projekt att använda upp dem med! I övrigt på mässan hittade jag lite småsnuttar strumpgarn till min krokade filt, ett set med bambustrumpstickor i 2mm och ett set Knitpro akryltippar i 5.5mm för 20 kr. Har bara tippar i trä sedan innan och tänkte att jag kan ju testa akryl med.

Idag var jag så på bokmässan med. Fick tag på en fribiljett (tack Titti) och kände att en sväng kan man ju ta. Det var inte alldeles för mycket folk så man knappt kan gå och jag hittade lite fynd. De små böckerna i serien Kyrkkaffe var jag faktiskt lite ute efter. Jag är inte så kyrklig av mig men jag har ett par böcker på samma tema innan och de är väldigt mysiga. Det finns massa bra mönster i dem och så står det små historier runt omkring mönstren och ofta får man med något recept med. Två för hundra var det för dem och boken Sticka till babyn kostade 10 kr så jag kände att även den var värd sitt pris. Så två lyckade mässor var det! Och så träffade jag på Claudia med och det är alltid trevligt!

lördag 29 september 2012

Jag gjorde det till slut


Ja, jag gjorde det. Jag köpte garn från det där turkiska stället alla pratar om. Och nu kommer ytterligare en av de där löjliga förkortningarna (men LYS är min absoluta ogilla-favorit): YP. Det står för Yarn Paradise, finns i Turkiet och är löjligt billigt. Jag ville inte beställa därifrån eftersom alla har hajpat upp det så och jag vill oftast inte vara som alla andra. Och så tänkte jag att är det så billigt måste det ligga nåt skumt bakom. Men jag är en dålig människa ibland och köpte lite garn. Jag ser det som en empirisk undersökning. Vi var tre som delade på en beställning och det här är vad jag fick hem. Lite olika blandgarner i ull, angora och akryl. Och de var jättefina och billigt var det. Och smidigt. Det tog mindre än 48h att få dem och de levererades direkt till dörren. Det kan hända att jag får beställa därifrån igen, men jag kommer aldrig sluta handla garn i lokala butiker. Dessutom köper jag mest rea- och loppisgarner ändå så jag får tag på billigt garn ändå. Så jag behöver egentligen inte beställa billigt turkiskt garn, men det var roligt!

torsdag 27 september 2012

Strumpor


Jag har fastnat i strumpträsket. Jag har varit där förr. Förra sommaren köpte jag mina första strumpgarnsnystan i form av Drops Fabel. Det var roligt att sticka strumpor så jag köpte massa strumpgarn under året. Tre par strumpor till har det blivit sedan dess. Ett par i det närmaste regnbågsfärgade till mig själv, ett par egenfärgade i julklapp till sambon och sist ett par spiralstrumpor i garnet Lupin. Fler har det inte blivit trots att jag har massa strumpgarn. Innan dessa blev klara då. Detta är Kristina-strumporna efter mönster av Ulrika Korkala. De blev riktigt bra får jag säga. Jag stickar nog egentligen inte särskilt löst men jag gillar inte glesa strumpor så jag stickar i nr 2 för att det ska bli bra. Och det är ju lite pilligt. Det var ett bra mönster med förstärkt häl och en fin fläta som hjälper passformen, men det är faktiskt lite pilligt med så tunna stickor. De är inte perfekta, men jag är väldigt nöjd ändå. Garnet är strumpgarn från OnLine.

Baktanken med de här strumpprojekten är ju givetvis delvis att jag ska få restgarn till min fantastiska filt jag håller på och krokar på! Jag vill gärna ha små snuttar som inte går att göra något annat av så jag stickar på. Har börjat på ett par tågstrumpor idag med. Tågstrumpor är söta bäbisstrumpor som jag får visa när de är klara.

måndag 17 september 2012

Entrelac-krokning


Mitt senaste projekt är detta! Jag började igår kväll och har redan kommit så här långt och lite mer därtill under kvällen! Entrelac-krokning har jag velat lära mig länge nu men aldrig riktigt vågat. Verkade mer avancerat än vad det var kan jag säga. Jag inspirerades av dominostickade filtar i strumpgarn som mina vänner fick dille på i våras men jag tänkte att jag vill inte vara som alla andra utan jag ville kroka istället så igår satte jag igång! Roligt är det! Jag använder mig av strumpgarnsrester av olika slag såsom Fabel, Opal, Regia och annat. Jag känner dock att mina rester räcker inte hur länge som helst så antingen får jag sticka massor med strumpor av de mängder med restgarn jag har eller så får jag försöka få tag på snuttar någon annanstans ifrån. Så om någon där ute sitter på strumprestgarner som är så små snuttar att det inte riktigt går att göra något vettigt av dem så kan jag förbarma mg :)

lördag 15 september 2012

Ännu en tävling


Jag tycker att det är kul att vara med i bloggtävlingar! Inte bara för att man kan vinna fina saker och öka sitt stash utan även för att det är spännande med tävlingar, och man hittar ofta nya, trevliga bloggar genom att någon annan länkar till den i och med tävlingen. Visalisa är dock en bekant sedan tidigare både på bloggfronten och annars, men vilken tävling sen! Hon lottar ut ett present-kit som innehåller garn, stickor och stickbok som riktar sig till barn och ungdomar. Jag känner att det här är en tävling jag bara måste vara med i eftersom det känns som en finfin grej för mig som ska bli slöjdlärare. Boken handlar tydligen om Annabell som hittar garn och stickor och sen stickar massor och gör världen färgglad. Låter kanon tycker jag! Maja-garnet som finns med i vinsten är ett garn jag precis fattat tycke för i övrigt. Jag har alltid tyckt det sett lite läskigt ut då det har en lite plastig lyster, men så köpte jag till slut en härva rosa som jag både stickade pannband och virkade smygmaskhandledsvärmare i. Handledsvärmarna ficka jag för övrigt sålda i Skene. Jag får nog skaffa mer... Jag hoppas jag vinner i vilket fall:) Jag kan tycka att jag aldrig vinner, men det är inte alls sant för jag vann ju faktiskt fint Malabrigo garn från Grodans ylledrömmar i våras. Jag har ännu inte stickat något av det, men jag tror att det ska bli en sjal. Tävlingar är roligt och jag funderar faktiskt på att ha en själv snart igen... Ska fundera ut nåt trevligt pris bara!

tisdag 11 september 2012

Vad som finns kvar

Även fast jag sålde riktigt bra i helgen så har jag ju inte direkt sålt slut på mina grejer. Nejdå, jag har ett ganska stort stash kvar av grejer. Jag tänkte visa upp lite här.


Jag har, stöld till trots, 14 par handledsvärmare kvar. Det är blandade material, främst ull, men även ullblandningar och akryl. 80 kr tog jag för dem på marknaden i helgen.


Jag har nio patentstickade pannband kvar i olika material. De lite bredare i översta raden är alla i Drops Eskimo och alltså i 100& ull. Det grälla i grönt och oranget och är stickat i raggsocksgarn och övriga är akryl. De må vara enkla men jag tycker att patentstickning är väldigt snyggt och de sitter väldigt bra ! Även dessa kostade 80 kr på marknaden i helgen.


Lite förvånad är jag ändå över att jag inte lyckades sälja en enda disktrasa. Jag älskar stickade disktrasor! Wettextrasor tar jag inte i, så jag är glad att jag har hittat disktrasor jag klarar av att hantera! De finns i olika material. De flesta (och knalligaste färgerna) är bomull och bambu, vissa är bara bomull och den mörkare blå, näst längst till vänster, är i lin. Jag har provat på lite olika strukturmönster i dem, och har alltså passat på att fortbilda mig lite samtidigt. De kostar 60 kr styck, men man kan få två för 100.


Nålbundna mössor har jag även fått till ett antal genom åren. 14 stycken har jag nu i olika ullgarner, ett antal av dem är växtfärgade. De kostar 300 kr när jag är ute på marknader.

Är det så att man vill köpa något av mig går det bra att maila mig eller skriva till mig här på bloggen. Jag tar även beställningar om man vill ha något i någon speciell färg eller utförande. Jag gör även andra grejer, t.ex. krokade handledsvärmare, men det här är vad jag har ett "litet lager" av just nu. Jag har ju även nålbindningsnålar i olika träslag och virkade örhängen i olika färger sedan tidigare här på bloggen. Kika i högerkolumnen. Men tveka inte att höra av er om ni undrar över något eller vill beställa något!

måndag 10 september 2012

Post marknad


Så var det då dags för Skene Marten i helgen. Jag var ju där och sålde hantverk för två år sedan ihop med Linda och Ewaleena. I år var även min pappa med med sin luffarslöjd. Nu är Skene Marten en vanlig knallemarknad och ingen hantverksmarknad men det funkar bra ändå. Det är mest krimskrams på sådana marknader så lite hantverk av kvalitet är i regel mycket uppskattat bland besökare. Och jag sålde riktigt bra! Jag kom upp i över 1500 faktiskt, vilket betyder att fick lite förtjänst om man räknar in kostnaden för marknaden och resekostnad och så. Så jag är nöjd! Får visa vad mina kamrater hade till försäljning med!


Här ser vi delar av Lindas grejer. Hon virkar bl.a. fantastiska pannband som man bara blir helt kär i!


Eva-Lena stickar jättefina strumpor och bäbismössor och virkar bäbisconverse. För två år sedan köpte jag ett par strumpor av henne och de håller kanonbra och är jättefina! Kan verkligen rekommendera dem!


Och jag är så stolt över att min pappa gör så fantastisk luffarslöjd! Jag har själv hållit på lite med luffarslöjd i skolan men det är svårt, pilligt, kan vara smärtsamt och man behöver öva en hel del för att bli bra. Då är det bra att ha en sådan far som inspiration! Här t.ex. har han gjort en takkrona i taggtråd! En sådan fick han såld, och jag ska beställa en sån av honom så fort jag bor lite större så den får plats.


Två höjdpunkter under helgen var dels att det kom en supertrevlig slöjlärare och pratade med oss om luffarslöjd, slöjdlärarutbildningen och diverse annat, samt att vi fick jättefina blommor!


Vi har nästan en liten fanclub i Skene. En kanontrevlig kvinna har kommit till oss tre år i rad (förra året var dock inte jag med) och pratat hantverk och utbytt kunskaper med oss. I år fick vi en muta i form av denna underbara blombukett mot att jag visade langettvirkning för henne. Det hade jag ju så klart gjort utan muta, men vi blev jätteglada och rörda över de fina blommorna! Visst är de härliga!

En negativ sak i helgen var att jag blev bestulen. Jag har absolut inget minne av att jag sålde ett par orangea handledsvärmare i garn av ull och silke, men på söndag morgon när plockade upp mina grejer fanns de inte där. Jag tror verkligen inte att jag har så pass kort minne att jag skulle ha glömt att jag sålde dem så det mest troliga är att någon försnillade dem när vi inte såg. Det är så tråkigt när det händer!


Dessa har nu då en ny ägare, men jag hade ju önskat att jag hade fått ge bort dem själv till någon, eller behållt dem själv, hellre än att någon hade snott dem. Jag var faktiskt inne på att behålla dem själv, för jag upptäckte att de var väldigt sköna och mysiga och det garnet tillverkas inte längre. Får försöka få tag på ny Drops Silke Alpaca på Tradera eller nåt så jag kan göra ett par till mig själv. För lite bitter är jag. Annars var det på det hela en mycket bra helg med mycket trevliga möten!

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...