måndag 24 november 2014

Thornton


Jag vill härmed förkunna att jag håller på och stickar vad som kan vara världens snyggaste vantar! I helgen hade jag och Linda garnlan. Vi lanade egentligen inte så mycket, men vi ägnade i alla fall ungefär ett dygn minus sömn åt garn och stiliga män i gammaldags kläder. Främst var det Richard Armitage som John Thornton i North & South vi dreglade över. Och så stickade vi flerfärgsstickade vantar. Det är inget någon av oss egentligen har sysslat med innan så vi ville utmana oss. Linda började sticka på Tore från Vantar för alla årstider (som numera är slut på förlag) eftersom den är inspirerad av påfåglar och påfåglar är hennes grej. Jag hade flera idéer på vad jag ville sticka. Jag funderade på Vega eller Doris från samma bok, eller Freja av Emmy Petersson eller Gudrun av Maria Lärkäng men inget par av vantarna kändes som att jag hade rätt feeling och rätt garn just nu. Och eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av flerfärgsstickning kände jag att jag ville öva lte utan för långa floteringar för få in knycken lite. Då är det ju tur att Ravelry finns och efter en avancerad sök under fliken patterns fick jag fram massa fina vantar och valde till slut Paradoxical Mittens av Lucy Neatby. Och de är verkligen fantastiska! Snygg design, genialisk konstruktion, snygga, roliga att sticka och har ett mycket välskrivet mönster. Jag stickar dem i gul enfärgad Kauni som jag köpte i Tallinn sommaren 2013, 2-trådig Järbo Gästrike i grått och någon växtfärgad historia från loppis. Kan sätta min hatt på att det är färgat med krapp. Och om jag får säga det själv så börjar jag faktiskt bli rätt bra på att sticka med fler färger. Är lite imponerad av mig själv faktiskt!

onsdag 19 november 2014

Ärm.


Jag upptäckte för några veckor sedan, återigen, att jag har helt sjuka mängder garn och de måste verkligen användas upp. Jag tänkte då att jag skulle sticka, virka och kroka julklappar till alla nära och kära. En är färdig, en är nästan färdig och en är påbörjad. Och nu har jag snöat in på Surry Hills igen. Och jag tänker att det här med nyårslöften och utmaningar och grejs går ju sådär, samt att beställningar är det absolut värsta jag vet att göra, så jag ska helt enkelt unna mig att handarbeta med det jag vill och har lust till. Och just nu är det Surry Hills. Och det är ju egentligen också en utmaning eftersom Sigrid har utmanat mig att sticka en kofta. Hittills har jag stickat en bäbiskofta (med tveksamt resultat) och jag tror dessutom att jag har hela året på mig, så det känns som att det kan gå vägen.


I övrigt så stickas Surry Hills på stickor 4.5, förutom mudden som stickas med 3.5, och garnet är Rowan Calmer. Det har jag köpt för 10 kr nystanet hos Tummelisa. Till kroppen har jag använt mina fina Hiya Hiya som jag köpte i Fattigskogen, och till ärmarna används strumpstickor enligt beskrivningen. Det gillar jag för jag avskyr magic loop. När jag höll på med mudden på stickor 3.5 konstaterade jag att jag nog inte har några strumpstickor i 4.5 började planera in när, hur och var jag skulle kunna köpa ett par och givetvis vilken sort det skulle bli. Men innan jag gjorde slag i saken tittade jag i alla fall på ett av ställena där jag förvarar stickor och hittade en uppsättning 4.5. Vilken tur att man är prylbög, insåg jag då, och att stickning är en materialsport. Jag hade ju köpt en uppsättning 4.5 i Ponys rosewood serie som jag aldrig använt. Dessa köpte jag 2011Karnaluks i Tallinn och de kostade en liten ansenlig summa, med estniska mått mätt. Och jag gillar dem. Men jag är helt kär i mina Hiya Hiya och deras spetsiga spetsar, så dem kan de tyvärr inte mäta sig med. Får nog införskaffa mig några strumpstickor av märket Hiya Hiya med.

I övrigt bloggar jag dåligt nu för tiden. Har en annan, lite hemlig blogg, som handlar om något helt annat, som jag tycker det är roligare att blogga på. Fast just den här månaden har jag varit dålig där med.

onsdag 12 november 2014

Att börja spinna


Jag har tänkt på att börja spinna ett tag men ännu inte kommit till skott. Jag har en spinnrock, som tyvärr är förpassad upp på vinden nu pga platsbrist, och en slända, men mina försök hittills har varit något misslyckade. Jag lärde mig faktiskt spinna när jag var fyra år av min mormor, men typ aldrig spunnit sedan dess. Jag testade dock att spinna på turkisk slända på Syfestivalen i september och det visade sig att jag var grym på det! Då i alla fall... Jag gillar verkligen konstruktionen på turkiska sländor så jag har haft plan på att tillverka en själv, men jag fegade ur till slut och köpte en från Etsy istället. Och så fick jag så klart köpa lite ull med, och klart man köper från Manduzana som var i Fattigskogen då! Bilden är grynig och färgen är fel, men så här ser det ut i alla fall. Nedan ser ni färgen bättre. Ska bli sjukt spännande att prova på att spinna!

lördag 1 november 2014

Mörkt och regnigt i Nossebro


Efter att vi sålde så bra i Skene blev vi väldigt pepp på att hantverka mer och sälja mer. Både jag och Linda har enorma mängder garn som verkligen behöver göras åt så varför inte sälja av lite, i hantverkad form! Linda hade fått tipset från en kollega att Nossebro markad är bra så vi har funderat på det ett tag. Nu är det bara det att Nossebro marknad är enbart på onsdagar kl 07.00-13.00 och då jobbar jag så det går ju inte. Men det finns dock något som heter höstlov och denna onsdag, när jag var kompledig, visade sig sammanfalle med sista onsdagen i månaden, dvs datumet för Nossebro marknad. Så vi slog till! Vi ångrade oss dock lite när vi fick kliva upp 04.45 och packa iväg oss i bilen, och vi ångrade oss ännu mer när det regnade och var kolmörkt när vi skulle sätta upp tak, som vi ju vet efter Ramnaparken inte är regntätt. Dessutom läckte min ena sko så jag var pisseblöt om foten redan innan jag satt mig i bilen! Så i mörkret och regnet krånglade vi med tak, bord och presenningar, men det hjälpte föga då det ändå droppade rakt ner på bordet och våra grejer blev pisseblöta. Vi var hungriga, kalla och blöta och insåg snabbt att det var en krimskramsmarknad och att vi troligtvis inte skulle sälja något. Det var typ nio mil dit också så vi kände att det var väldigt ovärt. Men, vi sålde faktiskt helt ok ändå. Vi fick som vanligt massa beröm får våra grejer och många provade och klämde och sa att de nog skulle komma tillbaka. Vilket de inte gjorde. Men jag fick sålt för en liten nätt slant och för Linda gick det ännu bättre. Så över förväntan! Vi kan nog tänka oss att återkomma dit också, men vi tänker att kanske inte i oktober. Dock är det ju på hösten våra grejer passar bäst, eftersom vantar, mössor och sådant inte säljer lika bra i juli. Men vi får se hur vi göra i framtiden. Och när det ljusnade och slutade regna hade vi det faktiskt riktigt trevligt!

tisdag 21 oktober 2014

Ola Salo


Se där ja! En frivirkad tröja! På Ola Salo! Och den är helt fabulös! Jag tvingade fästmannen att titta på Så mycket bättre igår. Det har egentligen inte varit bra sedan E-Type enligt mig men med både Ola Salo, Familjen-Johan och Orup i samma program blir man helt enkelt tvungen att titta. Orup är för övrigt min stora förebild. Har alltid haft komplex och blivit tråkad för min stamning, och skämts över den, men så var Orup med i Sen kväll med Luuk en gång och pratade om sin stamning på ett sätt som gjorde att jag blev stolt över att jag stammar. Sedan dess är Orup min stora förebild

Men nu var det Ola Salos frivirkade tröja detta skulle handla om! I ett klipp, som visade sig vara från Nyhetsmorgon (som de visade i Så mycket bättre i lördags), där The Ark spelar Echo Chamber, har alltså Ola Salo en frivirkad tröja, i vitt och blått. Hur fantastiskt är inte det? Jag blir sjukt sugen på att frivirka, vilket jag aldrig testad ens. Men jag och Linda har sagt att vi måste göra det snart. Jag menar, hur svårt kan det vara? Säkert jättesvårt.


Jag har en bok om Frivirkning av Lis Paludan som jag tror jag köpt på Tradera. Jättefin, men ganska svår att få tag på. Den kan jag rekommendera om man är sugen på att prova på frivirkning. Så mycket mer svensk litteratur finns det inte om denna teknik. Det finns ett litet avsnitt om det i Stora boken om virkning av Margaret Hubert. Om någon känner till någon mer litteratur får ni gärna hojta. Och vill ni se en ett riktigt proffs på frivirkning ska ni kolla in Kristins nitsirks blogg! Hon håller även i kurser.

Så åter till Ola Salos tröja igen! Det går ju inte att virka med maskin så den är garanterat handvirkad. Men vem har virkat den? Ola själv? En släkting eller partner? En vän? Eller har han köpt den svindyrt av den designer? Vill ni se Ola Salos fantastiska virkade tröja in action ska ni följa länken: https://www.youtube.com/watch?v=XaADLP6z2aY.

torsdag 16 oktober 2014

Ge inte knark till en knarkare


Kan någon tala om för mig hur jag ska få slut på mitt stash när alla envisas med att ge mig garn hela tiden? Tack snälla Moa för det fina garnet! Jag är ju som bekant svag för strumpgarn och det här är perfekt både till strumpor och min krokade filt. Vilka stickvänner jag har alltså!

onsdag 15 oktober 2014

Garnberoendet


Alltså jag blev lite förfärad häromdagen. Jag vet att jag har mycket garn, men så mycket garn! Jag skulle dokumentera mina strumpgarner och samtidigt lägga i dem i ziplockpåsar. Det finns onda små kryp som heter pälsängrar nämligen. Nu är det iofs så att garnerna tar mer plats när de ligger i ziplockpåsar, men ändå! Nu räcker det inte med två plastbackar längre utan jag kommer behöva tre! Detta kan ju inte fortgå! Nu har vi iofs en marknad inbokad (återkommer om detta) men det räcker liksom inte. Jag får göra massa julklappar med. Men både julklappar och marknadsgrejer? Hur ska jag hinna med?

I övrigt kan jag konstatera att jag kommer bryta vartenda jäkla nyårslöfte i år. Jag kommer inte ha lagt in hela min stash (akryl och bomull är tråkigt), jag kommer inte ha gjort klart alla UFO:n (tråkigt) och det kommer inte bli några 14 sjalar inte. Hittills har jag stickat tre sjalar i år, jag har en virkad snäckskalssjal på g och jag har paus från Styltakrobaten eftersom han bråkar med mig. Och Dödergöks sockutmaning fullföljde jag inte heller (ska dock försöka sticka klart koftan, lovar Astrid) Så så är det!

tisdag 30 september 2014

Metall


Jag var inte bara på Sy(garn)festivalen i helgen utan även på bokmässan. Där köpte jag två HBTQ-relaterade böcker och den här. En bok om metall, hantverk och arkeologi. Den liksom talade till mig. Eller skrek rättare sagt. Jag köpte den från Hemslöjdens förlag och den är jättefin. Misstänker att jag kommer läsa den från pärm till pärm. Hade en period, när jag löste textil på folkhögskolan, när jag läste massa hantverksböcker. Inte beskrivningar och mönster och så, utan faktadelarna, och det var sjukt intressant. Får nog bli en sån period till. Får försöka hinna med både det och att titta på gays på youtube. Och jobba heltid. Och sticka. Och så vidare.


Jag köpte alltså inget garnrelaterat alls på bokmässan, men var ändå med om en garnrelaterad händelse. En stickpodd, dvs Rätt avigt, sände nämligen live från mässan. Jag och kollegan kikade förbi. Dock håller jag med kollegan som påpekade att de inte är trovärdiga som stickpodd, när de inte har ett enda handstickat plagg på sig själva. Och ingen stickning hade ni med er heller. Sorry jejer, det må låta lite kaxigt, men så är det? Hur an man stickpodda offentligt utan nån sorts synlig indikation på stickning? Jag tycker så i alla fall. Så nu har jag sagt det.

måndag 29 september 2014

Garnfestival

Ja, jag tänker kalla den för det. För jag köpte bara garn. Syfestivalen i Borås dvs. Den här gången visar jag inga bösgarner från Ateljé Margaretha utan bara lite finare garner jag shoppat.


Jag köpte fyra härvor Marks & Kattens Alpaca för 25 kr styck, en härva Järbo Naturgarn Nr 1 (i precis mina färger) för 10 kr, en härva rosa strumpgarn från Tant kofta, ett kit strumpgarner också från Tant Kofta och två härvor Softblend från Färgkraft i färgen Trollskog. De sistnämnda härvorna kostade 240 kr styck. Som hittat! Ekologiskt handfärgat ullgarn från ett familjeföretag. Bättre kan det inte bli! Jag ska kroka sjalen Northern Lights av Patrick Hassel-Zein av det. Ett projekt planerat sedan tidigare så jag är nöjd!


Strumpgarnskitet är till ett par strumpor designade av Eddy och de heter Furuvik. När jag kikade på dem insåg jag att det ju var furor på dem. Dvs, ett par strumpor med tallar på. Jag kände att som slöjdlärare är dessa strumpor ett måste! Total impulsshopping men jag är mycket nöjd!


Visst är de skitsnygga? Fast jag köpte dem i grönt då. Det rosa Tant Kofta-garnet har jag inte bestämt vad det blir av än, men ett par strumpor får det bli i alla fall!


Och när vi ändå är inne på strumpgarn så är det nog ingen som förvånas över att jag köpte ännu mer strumpgarn på mässan. Men Regias Kaffe Fasset, Camouflagegarn (som jag suktat efter länge) och ormgarn för 20 kr nystanet är lite för bra för att bara gå förbi. Jag behöver så klart mer strumpgarn! Jag ska lägga upp en bild på min strumpgarnsstash så får ni se att jag så klart behöver mer!


Det här är för övrigt enda bilden jag tog. Det är Ullcentrums smygmaskvirkade och krokade grejer. Jag hade fullt upp med att träffa folk jag kände, klämma på garn och spendera pengar. En bra festival var det!

söndag 28 september 2014

Disktrasor


Jag tycker det är trevligt att sticka disktrasor. Jag tycker det är trevligt att ha stickade disktrasor. Jag tycker inte om att använda dem för jag hatar att städa. Det syns hemma hos mig kan jag säga. Men i vilket fall. Jag brukar ju även snappa upp idiotiska kommentarer från besökare på marknader. Och på Skene Marten för ett par veckor sedan kom den som tog priset. På lördagmorgonen, när marknaden precis började komma igång, kom det en man gående förbi med sin fru. Han slängde ett getöga på våra grejer innan han stannade framför våra disktrasor (jag stickar i regel och Linda virkar), plockar upp en av dem, tittar på oss och säger: "Dom här, dom är fullkomligt jävla värdelösa!". Och jag blev så paff. Jag tittade på honom och sa: "Då har du inte provat våra kan jag säga!". Och inte för att vara sådan, man måste inte gilla våra stickade och virkade disktrasor (även om i alla fall min svärmor och bonussvärfar är helt lyriska över dem), och man måste inte ge oss beröm för dem heller, men säger man så eller? Vad grundade han det på? Jag har inget minne av att han handlat av oss så jag tror helt ärligt inte att han har en egen erfarenhet av dem. Tror hans fru skämdes lite över honom också för hon manade på honom att gå och så försvann de snabbt. Jag ångrade så klart direkt att jag inte kallat honom för gubbjävel. Tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att använda det ordet som jag i övrigt i stort sett aldrig använder!

måndag 15 september 2014

Rekord


Ja, vi slog faktiskt rekord igår. Vi sålde för mer på Skene Marten än vad vi någonsin gjort tidigare. Lördagen började trögt, men när dagen var över hade jag nästan såt för 2000. Och på söndagen ramlade det in lite med. Så jag är nöjd kan man säga! Linda (som fortfarande är sämst i världen på att blogga) och Ewaleena sålde också bra och var nöjda så klart. En trevlig sak var att både jag och Linda sålde lite större saker, dvs halstuber och sjalar, vilket vi inte gjort tidigare. Innan marknaden tyckte jag det var totalt oinspirerande att hantverka grejer till den, men nu är jag pepp igen! Och vi har ingen ny marknad inplanerad... Tipsa mig gärna om någon om du känner till nån!

En parentes jag gärna vill delge är att Sossarna, som brukar vara våra grannar, inte stod på sin vanliga plats i år utan mer ute i smeten någonstans. Däremot fanns det ett annat, och dessutom läskigt, parti som stod inom synhåll för oss. Blä.

tisdag 9 september 2014

De där strumporna...

Hur gick det egentligen med Dödergöks sockutmaning som jag gick med i tidigare i år? Jotack! Den är inte färdig får man väl säga... Min första tanke var att som Dödergök sticka åtta par strumpor innan 1 september. Så tänkte jag sen att jag behöver ju inte sticka lika många som Dödergök men jag kommer säkert sticka fler. Så tänkte jag följa mönstren till punkt och pricka. Och så tänkte jag sticka ett par Skew och ett par efter mitt eget mönster (som skall komma) till. Ett par stickade jag efter mönstret till punkt och pricka. Det blev inga åtta par och det blev inga Skew och inga efter egen modell heller. Men det här är de jag stickade:


Ett par Murgröna av Joanna Nordstrand. Här följde jag mönstret rakt av. Och de blev förstora. Som ankfötter. Men garnet var av krympande art så det gick bra ändå. Och jag lärde mig kitchener stitch. Jag lärde mig även att jag inte gillar kitchener stitch. Men mönstret var jötteroligt att sticka efter!


Ett par vanliga enkla strumpor med istickshäl efter Stickameras beskrivning. Jag påmindes om att jag inte gillar istickshäl. Men garnet är fantastiskt och strumporna blev rätt så bra. Även fast jag även insett att jag inte gillar istickshäl.


Ett par Hermiones everyday socks i Drops Fabel. De blev helt fantastiska! Tyvärr är stövlarna lite obekväma. Det är alla skor på mig eftersom jag har ankfötter helt naturligt. Dvs väldigt breda fötter. Men de är awsome ändå!


Ett par Basket Weave Rib Socks i Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Och de blev också helt fantastiska!


Och ett halvt och lite till par Gander. Just nu håller jag på och förbereder marknaden i helgen så Gander får vänta lite. Men jag tror att de kommer bli awsome för det är fint garn och jag är nöjd med första riktiga försöket till flerfärgsstickning! Så jag fortsätter väl utmaningen helt enkelt!

måndag 25 augusti 2014

Hantverk i Ramnaparken


[Foto: Chrisse]
I helgen var jag och Linda (som är värdelös på att blogga!) och representerade Nornornas garn på slöjdfestivalen i Ramnaparken i Borås. Och det var sjukt trevligt! Det var väldigt mysig miljö med duktiga hantverkare, bra arrangerat och mycket trevliga besökare. Och vi sålde riktigt bra också.


Vi hade med oss allt vårt växtfärgade garn och satsade bara på växtfärgat hantverk. Vi fick massa beröm för både vårt hantverk och garn (som ju också är ett hantverk) och många var intresserade och frågade om olika tekniker och färgning och sådant. Vi stiftade många nya och trevliga bekantskaper. Dit vill vi absolut återkomma!

Det enda negativa var dock vädret. Stundtals var det jättefint och soligt, men det var väldigt ombytligt för stunden efter öste det ner. Och det visade sig att taket som vi så snällt hade fått låna av en kollega till Linda inte var ett regntak utan ett soltak så det regnade helt enkelt igenom och både vi och våra garner och grejer blev blöta.


Men jag var glad ändå. Dagen till ära hade jag tagit på mig i stort sett allt växtfärgat jag äger. Jag hade på mig min nålbundna mössa i york-stygnet som jag har fått höra är chapeau-formad, min nålbundna sjal som jag köpt på Ale vikingamarknad för några år sedan, mina nålbundna benvärmare som är delvis högskolepoäng och ett par nålbundna handledsvärmare. Bara nålbindning alltså.

Dock var det ju som vanligt något som irriterade mig som hände denna marknad. Det var en äldre man med på marknaden som sålde jättefina svep och jättefina svarvade grejer. När jag tog en liten runda runt marknaden och stannade en stund vid hans försäljningsstånd stod det även ett medelålders par där. Hantverkaren berättade att han gjort allt själv och den medelålders mannen frågade lite skämtsamt "Jasså, har du gjort det alldeles själv?". Hantverkaren skrattade till lite och sa "Ja det har jag gjort helt själv, inte ens gumman har varit med". Och då. Då sa den medelålders mannen, kanske på skämt, kanske på allvar, "Ja det är bäst att hålla henne borta från det där" med kontentan att hon förstår väl sig inte på det där. Då var jag tvungen att gå därifrån. Jag blev förbannad. Men jag borde ha sagt något. Nu är kanske inte svep och skärsvarvning just mina starkaste sidor, men det har väl ingenting med mitt könsorgan att göra eller?

Jaja, i alla fall så var det som sagt sjukt trevligt och vi vill gärna åka dit igen!

söndag 17 augusti 2014

Partyvagn på stan!


I våras när vi var ute med Stickspår kom Mimmi på att vi kanske kunde åka partyvagn med Stickklubben. Detta tyckte vi lät som en bra idé eftersom stickning och spårvagn är ett bra koncept och tillsätter man ett glas vin eller en god öl till det blir det ju ännu mer win win win. Och eftersom Lisa ska bo på Island i ett år fick det ju bli innan hon flyttade. Och så blev det en liten avslutningskväll för henne.

Vår trevlige chaufför för kvällen.

Så i fredags kl 18 drog partyvagnen genom stan full med glada stickare och trevlig stämning. Det var ju även Göteborgs kulturkalas så stan var verkligen packad med folk och det var nog fler än en som undrade vad det var för spårvagn full med stickande tanter som drog förbi. Men det var vansinnigt trevligt i alla fall och det vore riktigt skoj om vi kunde göra det igen tycker jag!


Mitt sällskap för kvällen, förutom de stickande vännerna i Stickklubben, var Ola Lauritzen och hans spanska mandlar (som ju heter Ohlala, bara en sån sak!), lite rödvin och Maria Magnussons Surry Hills Cardigan. Jag hade egentligen bara tänkt sticka ett par varv innan jag skulle ge mig på något enklare för att riskera att röra till det pga vinet, men så gick det så bra så det blev att jag stickade på den under hela tiden i de fyra timmarna spårvagnen drog fram över Göteborg. Och jag tror att det blir riktigt bra faktiskt!

onsdag 13 augusti 2014

Lite försäljning tro?

I år har det inte varit så mycket marknadsaktivitet. Förutom Kungsäter i maj har det varit helt tomt på marknadsfronten, men nu får det nog bli ändring på det.


Nästa helg, dvs 23:e augusti är det söjdfestival och spelmansstämma i Ramnaparken i Borås. Mellan 11 och 16 kan man komma dit och titta på och handla hantverk och lyssna på folkmusik. Jag tror det kan bli helt fantastiskt! Vi är där med Nornornas garn och kommer hålla oss till vårt växtfärgeri då. Vi kommer ha växtfärgat garn och även lite hantverk till försäljning. Kom och besök oss! Man kan läsa mer om dagen här.


I september är det så dags för Skene Marten igen. Närmare bestämt 13-14 september kommer vi att stå på vår vanliga plats under Ängskolans tak. Vi kommer som vanligt ha med oss vårt växtfärgade garn och massa hantverk. På bilden syns sossarna som vi brukar ha som grannar. Man kanske kan tycka att marknaden inte så mycket att hänga i granen, men vårt marknadsstånd är alltid behållningen med marknaden. Om du frågar mig. Så kom till Skene Marten 13-14 september och se själv!

torsdag 7 augusti 2014

Skagen levererar

Jag och sambon (eller kanske får börja kalla honom för fästmannen nu) brukar åka till Frederikshavn i augusti varje år. Inte för att Frederikshavn är en så rolig stad (för det är den inte, den är dötrist!) utan för att vi uppenbarligen är lite traditionsbundna. Första året vi åkte dit åkte vi mest för att vi spenderat hela sommaren i sängen och soffan. Det kan låta mysigt men det var det inte. Vi var hyfsat nykära, men anledningen till att vi låg i sängen så mycket var för att han fått en läskig ledsjukdom som gjorde att han inte kunde röra sig utan stor smärta. Så det var sängen/soffan och svenska deckare för hela slanten! Så i augusti var han så pass bra att vi kunde åka stenabåten i Frederikshavn, som också vår ekonomi tillät just då. Och jag köpte lite garn. Ett par år senare köpte jag likadant garn på danska Coop, utan att  ha använt det första jag köpte. Garnet, som heter Lane Cervinia Strømpegarn använde jag först när jag stickade ett par strumpor med avbruten mosstickning and I loved it! Så stickade jag även ett par Ugly ducklings och ett par med istickshäl och sen var garnet slut till mitt stora förtret eftersom jag insåg i augusti förra året att butiken jag handlat garnet i har blivit en annan butik som inte har garn. Bajskorv. Men så i år konstaterade vi att vi är mer än lovligt trötta på Frederikshavn och bestämde oss för att åka till Skagen över dagen i år och jag hade ju givetvis kollat upp att det fanns en Coop.


Och där fanns garnet! Yay! Men jag blev lite överväldigad. Jag visste inte vad jag ville ha. Så jag köpte två nystan lite grönturkos flammig färg, ett vitt,  ett petrolblått (som jag haft innan) och ett rosa. Varför köpte jag inte mer? Kan någon tala om det för mig? Det här var ju inte nog! Varför köpte jag bara ett nystan av varje färg av de enfärgade? Det räcker ju ingenstans. Jaja, jag får väl åka till Skagen igen då. 

Vad är det då som är så bra med garnet? Jo, det är lite tjockare än exempelvis Drops Fabel och Opal, och för mig som gillar riktigt täta strumpor är det asbra. Det är sjukt trevligt att sticka med och det håller bra i tvätten och you name it! Jag är nöjd med allt förutom att jag köpte för lite då.
 

tisdag 5 augusti 2014

Swing


Jag plockade inte bara åt mig massa fint garn under garnlotteriet i Fattigskogen utan jag fick även tag på en fin virknål! Jag har velat testa Addo swing ett bra tag nu och det fanns faktiskt flera stycken i olika storlekar på lotteribordet. Jag plockade åt mig en storlek 3 för det är en gångbar storlek. Inte minst om man virkar amigurumis vilket jag aldrig gör nu för tiden. I vilket fall ville jag testa den igår och satte igång med en snäckskalsjal som är en sån där poppis sjal som alla virkar. Därför har jag varit lite anti den ett tag men jag har hört att den ska vara rolig så why not! Och den är faktiskt jätterolig att virka! Mönstret är enkelt och sätter sig i huvudet snabbt och det är olika moment på olika varv så man blir liksom inte trött på det heller. Jag tycker det blir rätt najs faktiskt!

måndag 4 augusti 2014

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.


Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.


Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!


Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.


Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!


Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.


Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.


Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.


Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

måndag 28 juli 2014

Ser man på, en kofta!


Japp, ute i skuggan på en filt på Hisingen blev min första stickade kofta klar. Kan ni tänka er! Jag klarade av utmaningens delmål! Nu var den här modellen enkel, och den blev allt annat än lyckad kan jag säga! Garnet var inte det ultimata då koftan blev lite oformlig och slapp och den kommer nog hänga ut sig en del. Jag skippade halskanten och virkade fasta maskor runt de andra kanterna. Jag är verkligen inte nöjd men det blev en kofta i alla fall. Så det så!

torsdag 24 juli 2014

Upprepning


Nja. Jag har blivit hetsad att sticka en kofta i år av Sigrid och jag tänkte mjukstarta lite med en bäbiskofta till en nykläckt bäbis. Nu är han inte så nykläckt längre och jag var liksom inte nöjd. Mönstret jag stickade efter var Lilla koftan av PetraO och det är ett trevligt mönster på alla sätt och vis men jag blev i alla fall inte nöjd. Jag gjorde en skarv i garnet som inte blev bra (knuthelvete) och jag tappade liksom sugen. Så var det det där med en för tjock sticka till för tunt garn och min slätstickning fram och tillbaka blev ful som stryk. Så fick jag lite eld i röven häromdagen och tog fram koftan och insåg att den var ful och jag repade upp.


Garnet är mer rosa i verkligheten och jag bytte det ljusblå mot Sandnes Mini Duett som jag impulsshoppade på Knit & Purl i går. Jag hade inte rätt sticka så jag var tvungen att köpa en ny. Hur den blir (ska vara klar på måndag) får vi se. Det får ju bli lite överraskning med. Men flera kan nog gissa modellen!

onsdag 23 juli 2014

Basket weave rib socks


Så heter dessa strumpor som blev nr 4 att bli färdiga i Dödergöks sockutmaning. Det blir nog inte åtta par som blir färdiga innan 1 september. Men i den här utmaningen sätter jag ju själv reglerna så det gör ju ingenting! Och den här gången drabbades jag faktiskt av en liten släng av SSS. Det gör jag ju annars så sällan. FSS däremot. Men jag har haft massa annat för mig som att åka på semester och sticka styltakrobater och titta på gays i såpor och läsa Isfolket och sånt. Och jag har ju semester så jag gör ju det jag vill!


Dessa har jag dock hållit på med sedan i början på juni och de blev klara i förra veckan. Garnet är Tant Koftas handfärgade trekkinggarn och jag köpte det när jag var på öppen koffert för några i maj. Jag köpte det eftersom jag ville ha ett knallgult Tant Kofta-strumpgarn och jag ville sticka ett par strumpor med enkel struktur i det. En liten Ravelry-surf senare hade jag hittat ett mönster som kallade på mig. Kanske för att projektbilden till mönstret är ungefär lika gult som mitt garn. Assnyggt blev det i alla fall och de här sitter som en smäck! Fast den ena blev lite större som sig bör. Det ska vara så!