Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Att skänka är inte en god gärning!

Inte per definition i alla fall. När jag pratar hållbarhet och hållbart mode med vänner får jag ibland ett litet försvarstal kastat i ansiktet på mig. "Nej jag handlar inte second hand pga... osv, men jag skänker alltid mina kläder till xxx! Då gör jag ändå en god gärning!". Det har hänt mer än en gång att personer rättfärdigat sina nyköps-shoppingsprees med att de skänker ju ändå massa kläder också och det går ju till välgörande ändamål och då är man ju rätt helig ändå. Så enkelt är det faktiskt inte. Om man ser det faktum att man lämnat in en påse kläder till Stadsmissionen eller Erikshjälpen t.ex. som en legitim anledning att köpa massa nytt är miljönyttan och den välgörande handlingen ganska ogjord. Om man fokuserar på miljönyttan nu. Pengar in i organisationer som gör massa gott som ovan nämnda organisationer är absolut bra ur det perspektivet. Men faktum kvarstår att vi skänker 3.8 kg textil till välgörenhet och second hand varje år, men vi köper bara 0.8 kilo begagnat. Överflödet hamnar någonstans och i värsta fall i bränntunnan eller som landfill. 

Att göra sig av med begagnade kläder är bara bra för miljön om de kommer till nytta igen. Om de återbrukas. Så är det. Annars är det helt ogjort och faktiskt inte alls bra för miljön. En deponerad t-shirt av bomull genererar metangas som är riktigt dåligt för miljön. Eldas t-shirten istället upp blir den till koldioxid. Också väldigt dåligt. Vi återkommer till siffrorna från BjörkåFrihet: de får in 10 ton kläder om dagen, 4 ton av dem sorteras och 6 ton säljs utomlands. Vad som görs med kläderna utomlands har man rimligtvis ingen vidare koll på. Alltså har du ingen som helst koll på om den där skjortan du skänker säljs vidare i butik eller om den blir till växthusgaser. Blir den till växthusgaser är det ju faktiskt sämre än om den ligger kvar i din garderob och används en gång vartannat år.

Alltså, när du rensar din garderob behöver du säkerställa att dina plagg används vidare när du ska göra dig av med dem. I första hand: se till så det du ska göra dig av med är bra grejer som är värt att ta vara på. Sortera och vik snyggt istället för att knöla ner i en sopsäck. Och se till att det är helt och rent. Större second handaktörer i alla ära men det kanske inte är bästa utvägen. Fundera över vad ni har i närheten. Har ni någon mindre second hand från kyrkan, IOGT, någon idrottsklubb eller annat där det är större chans att de tar till vara på allt? Satsa på dem då! Är det trasiga kläder? Finns det någon remakeverksamhet som Kupan i Åmål eller WeReDo Fashion på orten? Då vet ni vart den kassen går. 

Ett annat sätt för att kläderna kommer till användning igen är att ge bort eller sälja till en kompis du vet har samma stil och storlek. Själv har jag en personal clothing dealer som brukar komma med en laddning då och då eftersom hon vet att vi har liknande storlek och smak. Eller varför inte ordna en klädbytardag! Jag har ett schysst koncept för det som man kan läsa i det här inlägget. Jag älskar klädbytardagar och tycker det är ett lysande koncept, både stora offentliga sammankomster och små man anordnar med kompisar. Det blir ju liksom gratis shopping och man har möjlighet att testa grejer man är lite osäker på utan att det blir ett extra inköp. Gillar man det inte när det kommer omkring kan man ju ta med det nästa gång igen så får någon annan testa.

Faktum är att kläder kommer mest till användning igen om det finns något värde i dem. Vad som är värt något är väldigt individuellt men vår inställning till vad som är värt något spelar definitivt roll. Det är skillnad på en säck med skrynkliga ihopknölade plagg och en påse med fina och vikta välstrukna plagg. Att sälja kläderna vidare själv blir liksom lite mer värdefullt än att knöla och skänka. Och där finns det många olika möjligheter. Att låta någon göra det åt en är väl det enklaste om man inte orkar hålla på och greja med det själv. Sellpy är en enkel variant, med risk att få plagg bortrensade och väldigt lite för lite betalt för dem dock. Jag har testat att sälja via Sellpy och blev ändå nöjd vilket man kan läsa om här. Sedan finns det fysiska butiker som säljer väl utvalda plagg på kommission. Arkivet STHLM, Systrarnas Gröna och Varié är exempel på det. 

Sedan kan man så klart anordna en egen loppis i en lokal eller på gatan. Det blir mer och mer poppis med promenadloppisar och den klassiska barnloppisen finns i olika modeller. Kvarstår dock pandemin. Jag tror på när jag ser det att vi kommer kunna gå tillbaka till det normala igen här snart men mer och mer verksamhet har dragit igång har jag märkt. Här i Göteborg har t.ex. bakluckeloppisarna i Slottskogen kommit igång igen, med mer avstånd och restriktioner. Har man bil är ju det ett bra alternativ. I lokala köp- och säljgrupper på facebook säljs det ofta klädpaket för avhämtning och i andra grupper, sådana för ett visst område eller ett kvarter, har jag mer än en gång sett att folk drar ihop egna små loppisar i trädgården. Bra grej.

Så har vi ju nätet med. Tradera och Blocket är klassiker om man orkar hålla på och fota och lägga upp men så finns ju även Marketplace och diverse andra tjänster som Plick t.ex. Det finns även appar och hemsidor för klädbyten som Renew outfits och Popswap. Sedan finns det ju otaliga facebookgrupper för köp och sälj av kläder. Och jag har testat. I början på sommaren lade jag upp ett antal plagg i grupperna Gudrun Sjödén Köp & Sälj och Circle of clothes. Det funkade riktigt fint faktiskt! Av fjorton plagg fick jag sålt nio och det var jag nöjd med. En klänning jag inte fick sålt sålde jag sedan istället via instagram som också är ett tips. Många har bloppiskonton på insta som är väldigt populära.

Det var som sagt en positiv upplevelse att sälja via facebook och här kommer lite nybörjartips från mig. En viktig grej är att lägga ut rätt plagg i rätt grupp. Det finns mängder med typer av grupper och kolla runt lite och lär känna dem rätt. Moderna lite "poppis" kläder i en grupp, vintagekläder i en grupp, kulturtantskläder i en grupp osv. Det är större chans att få plaggen sålda om de visas upp för rätt publik. Det finns även särskilda grupper för specifika märken och då kan man ju räkna med att plaggen faller publiken i smaken. Sedan är det alltid bra att ta flera bilder i olika vinklar och skriva ut lite mått så man vet att det passar. Bilder med plaggen på tycker jag själv är väldigt trevligt! Och skriv ut material för skjutton! Vi är flera som är lite kinkiga med material i denna värld. Sedan tycker jag inte heller man behöver ta i priset så mycket för man vill ju ha det sålt. Samt att jag personligen också föredrar om det är ett pris inklusive fraktkostnad. Så slipper man böka med det. Det känns ju också alltid positivt med pris inkl frakt. Nästan som att frakten är gratis, hehe. Spårbart upp till ett kilo för 66 kr tycker jag är enkelt.

Ok, är du en sån som absolut inte orkar greja med att sälja så är det ju så klart bättre att dina påsar hamnar i Myrornas container än i den för brännbart. Men testa en klädbytardag eller att sälja på ett eller annat sätt! Det är faktiskt rätt kul! Och som sagt, det är större chans att kläderna verkligen kommer till återanvändning då och det är då miljönyttan blir av. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kläder måste få ett värde igen och inte bara slit och släng! Detta är ett sätt. Att låta dem bli metangas är inte ett. Att hantera sina kläder rätt, både före och efter brukningstid är ett ansvar. Om vi vill leva kvar på denna jord. Men jag tvivlar rätt rejält nu om jag ska vara ärlig...

MNOP - smycken av återvunnet silver

Här kommer ett till småskaligt tips! Det här är för dig som gillar äkta vara. Personligen är jag inte så knusslig med mina smycken men det här är riktigt bra grejer! Jag råkade på MNOP på instagram när det flimrade förbi i flödet. MNOP Jewelry är ett litet svenskt företag stationerat i Tranås som gör smycken i återvunnet silver och guld. På företaget jobbar tre personer där Magdalena Nehm är grundaren och den som designar alla smycken. Magdalena har en bakgrund som designer och produktutvecklare inom klädbranschen men har nu hoppat av den branschen och designar smycken istället. MNOP är både miljövänligt och etiskt eftersom det handlar om återbrukade material och alla smycken tillverkas under schyssta förhållanden i Sverige, och en stor del av dem i sin egen verkstad. I den mån det går är även ädelstenarna återanvända samt att de jobbar med återvunnet emballage. Läser man på deras hemsida kan man även se att de har återbrukade grejer runt omkring sig såsom gamla valsedlar som anteckningspapper, begagnade kontorsmöbler och laptops och att de även köper miljövänligt fika. Väldigt inspirerande! Man kan givetvis även lämna sina MNOP-smycken till återanvändning och återbruk om man tröttnar på dem. Men varför skulle man vilja göra det så snygga som de är?

Att jag gillar stora kitschiga örhängen är uppenbart men de här föll jag för direkt. Jag gillar när designen är både praktisk och snygg med en twist. De här köpte jag i september förra året och de kostade 379 kr. Det är verkligen inget att bråka om när det handlar om schyssta producerade, svenskdesignade och handgjorda grejer. Jag älskar dem och de funkar både till vardags och fest. Jag är särskilt svag för den hamrade ytan. MNOP har supersnygga örhängen, halsband, armband och ringar i silver eller 18 karats guld. De har även manchettknappar och slipsnålar om man gillar det. Jag skulle säga att MNOP är det självklara valet om man ska köpa present till konfirmation, dop eller namngivning t.ex. Det finns även superfina vigsel- eller förlovningsringar i både silver och guld och jag ska erkänna att jag är väldigt sugen på en ring. Jag har min förlovningsring i titan och silver men någon annan har slarvat bort sin. Så det kan vara läge med två nya ringar om det blir bröllop någon gång...

Så, kolla in MNOP Jewelry! Som jag har sagt tidigare, det här tror jag att vägen att gå för framtiden. Att använda det som redan finns är grejen och det finns så jäkla mycket smycken och bling där ute som bara ligger och dammar i smyckesskrin som inte används. Varför inte låta dem bli något annat då?

Du skall icke blanda

Jag är inte religiös. Alls. Jag försökte bli det en gång men det funkade inte. Jag är helt klart ateist. Jag kan inte heller min bibel ska jag säga. Ja, jag är konfirmerad men inte mer än så. Och då och då stöter man ju på dem som maler "vi är skapade till man och kvinna..." och blabla och har nåt tröttsamt bibelcitat på lut. Härom dagen blev jag dock uppmärksammad på något rätt spännande. Jag har lärt mig något helt nytt om mina synder! För inte är det bara sexualitet, otrohet och stöld och sådant som man kan läsa om i bibeln.

"Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans."

I femte moseboken 22:11 står det här. Eh, jaha? Så, det är en synd, det står alltså i bibeln, att jag inte får ha kläder av blandade material på mig? Nu är det ju det här med tolkning då. Antingen kan jag tolkade det som att jag inte får ha linnebyxor och ulltröja på mig samtidigt. Vad är problemet? Jag blir för varm på överkroppen när jag har svala byxor på mig? Eller, är det viktigaste att jag inte har plagg av olika garntyper och material i samma plagg samtidigt? Jag får i så fall inte ha en bomullskavaj med polyesterfoder i. Det är rätt ofta det är polyestertråd i sömmarna kan jag säga, även om resterande plagget inte är polyester...

Eller, är synden att jag inte får ha kläder av blandgarn på mig? Är det blandningen av fiber som är förbjuden? Om man tänker ur ett återvinningsperspektiv blir ju det lite logiskt. Fast nu börjar det dyka upp lösningar på hur man återvinner blandmaterial också så jag vet inte jag... Men man får inte blanda bomull med polyester eller elastan alltså? Inte polyester med viscose? Och inte heller ull med akryl? Då är vi nog många som syndar. Med tanke på hur stor del av alla kläder som är blandmaterial just nu så har jag svårt att någon kommer undan där.

Eller är det bara just ull och lin jag inte får göra blandmaterial av? I så fall är jag nog safe för någon sådan blandning har jag inte hittat i min garderob Jag har dock strumpgarn med ull och nässlor i liggande i en låda. Är det lika illa? Jag tyckte det var en rätt festlig grej i alla fall. Personligen föredrar jag kläder i rena material så jag kanske skulle bli bokstavstroende? Nä, jag tror inte det. Jag fortsätter synda på jag.

Vetenskapens värld om E-handeln och klädindustrins framtid

Jag sticker in så här på fredagskvällen och tipsar om ett program ni bör se, dvs Vetenskapens Värld från förrförra söndagen. Det avsnittet handlade nämligen då dels om E-handeln och den helt galna utvecklingen som har skett det senaste. De tog upp just det att vi svenskar tar med oss butiken och provrummet hem när vi köper flera plagg i olika storlekar för att testa och bestämma oss hemma. Vi brer på med "kanske-plagg" och har med i planen redan från början att vi ska skicka tillbaka kanske två tredjedelar. Och så det här med att returerna åker fram och tillbaka till olika länder hit och dit. De nämnde att ett par skor t.ex. kan ha varit hemma hos fem personer innan de kommer till sin slutgiltliga användare. Helt galet. Och vad som är ännu mer galet är att vi i Sverige är rätt kassa på E-handel. Vi ligger långt efter Storbritannien som ligger i framkant och har haft skitmycket E-handel i flera år. Sedan nämndes också att det ju egentligen är bättre för miljön att vi beställer på nätet och att massa beställningar samlas i en bil än att vi alla (även om så klart inte alla gör det) tar bilen till flera olika affärer för att göra sina inköp. Inte en lätt nöt att knäcka alltså. 

I programmet finns även ett annat inslag om klädinsudtrins framtid som fokuserar särskilt på återvinning av textilier och hur man kan göra nya textilier. Man kan t.ex. se hur man göra nya jeans av gamla. Problemen med textilåtervinning har handlat om att det är svårt och tidskrävande med handsortering, att sömmar behöver sprättas pga att tråden ofta är i polyester vilket kanske inte övriga plagget är samt att blandmaterial inte har kunnat återvinnas tidigare. Forskningen leder framåt vad gäller blandmaterial och i Vetenskapens Värld får vi även se en maskin vid namn Siptex som finns i Malmö som verkar vara hela lysande! Den känner nämligen av med sensorer vilka material och vilken materialhalt plagget har. Hur fantastiskt är inte det? Det känns väldigt cyber för mig och väldigt bra! Revolutionerande förhoppningsvis. Nu har jag spoilat typ hela programmet för er men det är helt klart sevärt för en textilnörd. En som som jag är alltså. Man kan se programmet här på SVT Play.

Och apropå textilåtervinning. Jag har en påse som ligger och tar plats i min klädkammare. I den finns plagg med permanenta fläckar plus dålig passform plus slitet (en av nämnda orsaker är inte skäl nog att kassera tänker jag), söndersprätta plagg, trasiga strumpor och så vidare. Inget att ha alltså. Jag är tyvärr inte riktigt där än att jag använder mina trasiga strumpor som skurtrasor utan kör på egenvirkade/stickade disktrasor istället, så de här trasorna bör återvinnas. Och det måste fasen bli lättare att återvinna! Lindex, Kappahl och H&M brukar ha återvinning i butik även om det är greenwashing som handlar om att sälja mer. Man brukar nämligen för en rabattkupong på 50 kr om man handlar för över 300 kr. Det bidrar ju bara till ännu mer överkonsumtion och jag är inte så sugen på det. Jag handlar ju ändå inte nyproducerat snabbmode. Men så såg jag att Hemtex också har återvinning i butik och lakan eller handdukar kanske jag hitta något bland. Men så har Hemtex pausat sin återvinning pga covid-19. Så vad ska jag göra med min påse?! Ett ganska allvarligt i-landsproblem ändå. Jag ser fram emot framtiden när vi förhoppningsvis har boxar vid återvinningsstationen. Jag ser den framför mig mellan kartong och klarglas.

Polyester - inte min favorit

Dagens understatement. Jag kan inte med polyester. Varken fysiskt eller psykiskt. Och det tråkiga är att det finns så mycket fina polyesterkläder. När jag scrollar på olika second handsiter, i facebookgrupper eller går på second hand ratar jag plagg efter plagg enbart pga materialet. Jag är lite av en materialnörd och kollar alltid lappen innan jag provar. Står det 100% polyester eller bara en allt för stor del polyester (20% och uppåt är tok för mycket), får plagget inte ens följa med in i provrummet.

Lite fakta då. Polyester är en konstfiber, alltså syntet, som är gjord av fossil olja eller naturgas, alltså inte en förnybar resurs. Det hade kunnat räcka för mig där. Bara den lilla meningen kan få mig att avstå. Polyester är alltså plast gjord av olja eller gas, alltså skitdålig för miljön. Den kan därför inte brytas ner naturligt och både utvinningen av råmaterialet samt tillverkningen av polyester är väldigt energikrävande. Det krävs tre gånger så mycket energi att producera polyesterfibrer som bomull, och vi vet ju att bomull kräver rätt mycket det med. Mer om bomull i detta inlägg.

Inte nog med all energi som krävs vid utvinning och tillverkning, när tyget är klart och har blivit ett plagg fortsätter det förpesta vår miljö. Polyester släpper en hel del mikroplaster som hamnar i våra vattendrag och ställer till bekymmer, även om det skulle vara återvunnen polyester. Och apropå återvunnen polyester, det är ju inte alls så bra som man kan tro med tanke på att man tar pantningsbara petflaskor till detta och måste tillverka mer och mer flaskor istället. Mer om det i detta inlägg. Man kan minska utsläppen av mikroplaster genom att använda någon form av uppsamlare vid tvätt, som t.ex. en guppyfriend, men det hjälper bara delvis. Det bästa är istället att inte tvätta sina polyesterplagg så släpps inga mikroplaster ut.

Är det bara skit med polyester då? Finns det inga positiva egenskaper? Det beror givetvis på vem man frågar, många gillar polyester i t.ex träningskläder vilket jag inte förstår. Träna i en hinna av plast... De tvättas ju rätt ofta dessutom, bara en parentes. Men fördelar med polyester är i alla fall att det är ett slitstarkt och tåligt material, ett plagg kan hålla väldigt länge utan att bli uttvättat eller tappa formen, det skrynklar knappt, är lättvättat, torkar snabbt och krymper mycket lite. Till skillnad från t.ex. bomull eller silke skulle man kunna ha ett polyesterplagg i stort sett hur länge som helst och det är lika fint som när det var nytt.

Dock är polyester enligt mig väldigt oskönt. Jag svettas som en gris i det och jag gillar inte den plastiga känslan av polyester. Det blir väldigt lätt statiskt och ger stötar, noppar lätt och det kan dessutom smälta vid för hög temperatur. En fleecetröja (som släpper skitmycket mikroplaster) vid lägerelden är inte så himla smart. Polyester blandas dessutom ofta upp med andra material för att få "rätt" egenskaper. Det kan låta bra för det är liksom inte bara polyester i skjortan, men det är faktiskt också skitdåligt. Blandmaterial kan nämligen, ännu, inte återvinnas. Återvinningen av textil är försvinnande liten men man kan räkna med munkjackan i bomull och polyester bränns när den hamnar i slutet av kedjan.

Har jag inga polyesterplagg då? Jo, det finns en del plagg med några procent polyester i min garderob. Ibland slinker det med även om jag försöker undvika det och helst använder naturmaterial eller regenatfiber som viscose. Kjolarna ovan är lite undantag då jag liksom "kan med" plast i en kjol. Jag svettas inte nämnvärt om höfterna. Jag tvättar inte heller kjolar särskilt ofta. Samtliga är dessutom förvärvade second hand. Sedan har jag ju den där monkikaftanen jag köpte på Sellpy förra sommaren. Den var dock ett noga övervägt köp då jag hade suktat efter den länge och dessutom forskat i, dvs frågat min kompis Anna, om det funkar med polyester i ett sådant plagg. Vi är båda överens om att i ett så pass löst och fladdrigt plagg går det bra med polyester även om jag hade föredragit ickeplast.

Nä, jag är verkligen ingen syntetmänniska. Plast mot huden är big no-no. Tyvärr känner inte alla i mitt hushåll likadant. Men smaken är som baken. Vissa gillar polyester, andra inte. Jag tycker dock det är viktigt att vara medveten om vad polyester innebär för vår miljö. Men som vanligt, second hand i första hand, och det får ändå vara ok att handla sina polyesterplagg på second hand. Om man inte tvättar dem för ofta. Klart slut.

Rocka sockorna är hållbart!

Idag, 21 mars, är ju lite som gjort för att göra ett hållbarhetsstatement. Ok, det är inte huvudsyftet, Internationella Downs syndromdagen är ju grejen. Sedan 2006 finns denna dag och sedan 2015 har vi rockat sockorna efter Natheas fina initiativ. Jag jobbar inom skola och där känns det som en självklarhet både bland lärare och elever. Och om du nu inte är som jag och tycker att det är skitsamma om du har två matchande strumpor eller ej, är det här dagen du ändå bör/ska/helst vill ändå går med omatchande strumpor. Så nästa gång det har gått hål på en strumpa i ett par och den andra fortfarande är hel, då gör du dig bara av med den trasiga och behåller den hela. Det är ju totalt onödigt att slänga eller återvinna den hela. Snart har du då ett omatchande par som du åtminstone kan använda en gång om året. Jag har flera "par" som egentligen inte är par utan enstaka som har blivit ensamma. Idag valde jag dock två som har hela makar men de är hållbara på annat sätt. Jag har nämligen köpt dem på second hand, fast nya. Jag älskar när second handbutikerna fått in restlager någonstans ifrån och säljer strumpor billigt. Dessa kommer från Röda korset i Vänersborg och Myrorna på Järntorget i Göteborg. 10 kr paret känns som hittat. En bonus, som tyvärr inte syns på bilden, är att det är taxar på de gråa. Jag har även likadana svarta. Och sköna är de med! Bra och billigt, som min gamle arkeologikompis Micke skulle ha sagt! Och skorna är från Tradera.

Tisdagsklubben: Hållbart mode - finns det?

Jag har varit på föreläsning igen. Göteborgs Stadsmuseum har en föreläsningssatsning som heter Tisdagsklubben, men tydligen är den främst för pensionärer. Den är nämligen kl 15 på tisdagar och då jobbar jag i vanliga fall. jag tänker att många gör det, och jag kan inte flexa. Jag har varit på Tisdagsklubben en gång innan, i höstas, när Philip Warkander berättade om sin, och andras, dyra kostymer. Då var det höstlov och jag och mina två kollegor hade fått lov att gå på arbetstid. Idag var det sportlov. Båda gångerna har det varit främst pensionärer där. Jag har inget emot pensionärer, tvärt om, men det är orättvist att de får en hel klubb på tisdagar för sig själva.

Man kan dock säga att jag hade en jäkla röta att just dagens föreläsning var med sortimentsansvarige David Njie på BjörkåFrihet som var där för att prata om hållbart mode, och om det egentligen finns. Det kändes extra fint att han började berätta lite historik om Emmaus Björkå, som de ju hette tills förra året, och visade hur det såg ut på den tiden det begav sig i just Björkå i Småland. Jag har tidigare skrivit om hur vi åkte dit varje sommar när jag var liten, och jag kan vittna om att det osade hippiekollektiv om hela stället. Underbart!

Eftersom BjörkåFrihet är just en second handkedja fick ju rimligtvis föredraget fokusera på hållbart mode i och med second hand. Jag visste sedan tidigare att BjörkåFrihet får in ungefär tio ton kläder varje dag. Nytt för mig var däremot att de bara sorterar fyra ton av dem och exporterar resten. Det är tyvärr allt de hinner med nämligen. Resten hamnar i Belgien eller Polen och sorteras där istället för att sedan säljas där istället, kanske exporteras igen eller brännas. Det är mer kläder som exporteras än som säljs i butikerna i Sverige, och ett antal ton bränns även här pga att det varken kan säljas eller återbrukas eller återvinnas. Alltså finns det inga garantier för att det man själv lägger i boxarna kommer hamna ens i Sverige. Dock har BjörkåFrihet i veckan flyttat sin sortering till en större lokal. Det verkar ju lovande.

Jag har varit på ett antal sådana här föreläsningar nu med olika föreläsare, och det är mycket samma som dyker upp. Vilket ju är vettigt, eftersom verkligheten ser ju ut som den gör. Davied Njies råd till oss konsumenter inför framtiden är, som sig bör, att handla mindre och bättre grejer och ta hand om våra kläder bättre samt att handla second hand givetvis. Han visade även ett flödesschema där, innan man kommer till återvinning av material (som ju idag knappt existerar) ska landa i remake och redesign. Han siade om att i framtiden kommer det vara mycket mer återbrukade, som i remakade, kläder ute i handeln. Det ser jag verkligen fram emot!

Förra gången jag stötte på David Njie var på F/ACT festival i september. Då nämnde han, och visade även upp, lite remakade kläder signerade BjörkåFrihet. Nu fick jag veta lite mer. BjörkåFrihet är på gång med en kollektion kläder och accessoarer, som är sydda eller omsydda av plagg som sorterats ut pga olika defekter. Och jag kan vittna om att det ser lovande ut. Kläderna är sydda i Göteborg och färgade i Borås, så det är inte mycket transport det handlar om heller. Alla kläder i unisex och lanseringen sker i april. Jag ser mycket fram emot detta! Jag fick även med mig ett tips för framtida egen remake som jag är sjukt sugen på. Det är att välja kläder av god kvalitet i bra material att sy om. Det säger ju egentligen sig själv. Böskläder blir inte bra om man syr om dem heller.

En väl spenderad eftermiddag helt enkelt! Jag hoppas det blir mer på det här temat i framtiden, men se till att planera dem till när jag har lov va? Det är väl något jag kan önska av en tidigare arbetsgivare va?

Återvunnen polyester är bara crap

Jag är verkligen en syntethatare. För mig finns det liksom inget positivt med akryl, polyester och nylon. Jag använder faktiskt inte ens nylonstrumpor längre och jag föredrar inte elastan i kläder. Inom den hållbara bubblan får man ibland höra eller läsa att ett plagg är hållbara eftersom det ju ändå är återvunnen polyester. Tji fick ni för i förra veckan kom Råd & Rön med en artikel som förklarar att återvunnen polyester inte alls är hållbart. Läs gärna artikeln själva men jag ska försöka sammanfatta det här.

Ok, det låter ju himla bra med att träningstightsen eller vad det nu kan vara är av återvunnen polyester vilket ju är bra eftersom polyester kommer från fossil olja vilken ju inte är förnybar. Eller? Enligt artikeln gör den "miljövänliga" polyestern inte alls någon skillnad. När jag gick i mellanstadiet kom fleecen och jäklar vad häftigt man tyckte det var att en tröja kunde vara gjord av gamla petflaskor. Och visst, är det så att man har rensat haven från gammal plast och petflaskor, då finns det klart en mljövinning i det men så är i regel inte fallet. Eller om gamla obrukbara polyesterplagg blir nya polyesterplagg. Så är det inte heller. Istället handlar den återbrukade polyestern om petflaskor so borde bli nya petflaskor, men som istället mals ner och blir kläder. Vad innebär det? Jo att man behöver tillverka nya petflaskor, eftersom de pantade flaskorna inte räcker till, och då behöver man bryta råolja igen. Totalt värdelöst alltså.

Och faktum är att den största andelen av ett plaggs klimatpåverkan när textilier tillverkas, varesig det handlar om polyester, bomull eller vad det nu kan vara. När plagget produceras, dvs spinns, vävs, färgas och sys, då ger de mest utsläpp. Produktioner sker dessutom oftast i länder där fossila källor står för energin. Då spelar det liksom inte så stor roll om det är ny eller gammal polyester det handlar om. Enligt textilforskaren Sandra Roos vid Rise kan vi inte ens veta om den återvunna polyestern ens är alls bättre än den helt nya. Då känns det väl faktiskt ganska meningslöst med återvinning. Det känns mer som greenwashing eftersom det där med återvunnen känns hållbart och är i tiden. Sedan har vi ju det där med att alla syntetplagg släpper ut mikroplaster vid tvätt vilket gör att det känns väldigt olämpligt med träningskläder i polyester vilka rimligtvis tvättas ofta.

Ok, det är faktiskt inte möjligt att jag ändå sjunger polyesterns lovsång och ändå kommer mer lite hopp här på slutet. Jag gillar som sagt inte polyester. I min garderob finns det extremt få polyesterplagg, varken ny eller återvunnen. Ett linne med återvunnen polyester i äger jag, om jag inte minns helt fel från när jag köpte det. Det kan hända att jag föll lite för greenwashingen där och köpte det lite därför. Dock ska sägas att jag har älskat och använt det mycket. Tyvärr är det sånt där konstigt nätigt material med bomullsskruffs intuftat i som har nötts bort så nu är det nästan helt genomskinligt och tunt som en strumpbyxa. Jag har dock plan på att sprätta upp det och använda delarna som mönster när jag syr ett nytt likadant linne. Modellen gillar jag ju ändå. Jag har ett par träningstights som jag köpte i panik förra julen som man kan läsa om här och en kjol som är helt i polyester. Sen är det inte mycket mer. Och här kommer mitt enda råd till dig om du är polyesterälskare. Köp second hand eller byt till dig plaggen på klädbytardagar som jag gjorde med kjolen. Eller slakta second handplagg och sy nya. Faktum är att syntetplagg släpper mest mikroplaster vid de fyra första tvättarna och har man då inhandlat det second hand har rimligtvis oftast de tvättarna redan avklarats. Det är ju bättre än att köpa nya plagg i alla fall som bidrar till mer mikroplaster! Och så tycker jag att du ska fundera över din polyesterfäbless. Det känns inte helt hälsosamt...

ReusedRemade

Innan jul kom jag över en sån här skönhet på Systembolaget efter att ha letat ett tag. Jag antar att de är populära. Jag har införskaffat mig något så lysande som en tygpåse, i formen av en vanlig systemetpåse, sydd av gamla hotellakan! Bakom denna lysande uppfinning står företaget ReusedRemade och påsen kostar 49 kr på Systembolaget.

ReusedRemade har funnits sedan 2016 och har fler kunder än Systembolaget på sin lista. Man kan även beställa påsar direkt från deras hemsida. Och jag måste bara understryka igen, det här är verkligen lysande! Hotellakan kasseras i förtid, trots att de är fullt fungerande för att de fått en liten fläck eller slitning. De kasseras eftersom kunden vill sova i vita och fräscha lakan som om de är helt nya. Det kan man givetvis tycka både det ena och det andra om men faktum är att lakanen, som är av riktigt bra kvalitet, kasseras och antagligen bränns, trots att det finns massa bra tyg kvar i dem. ReusedRemade räddar dem då från tvätterierna (eftersom det är tvätterierna som äger lakanen och leasar ut dem till hotellen) och i fabriker i Litauen sys de upp till väldigt hållbara tygpåsar. Man har till och med testat dem i laboratorium och kommit fram till att de klarar att bära 14 kilo och de håller bokstavligt talat hur lång tid som helst.

Vill man veta mer om detta fantastiska företag kan man läsa mer på deras hemsida eller lyssna på avsnitt 27 av Återbrukspodden, en podd som jag skrivit om flera gånger innan. Den är också lysande tycker jag. Och när man läser detta inlägg kanske man kan tro att detta är någon form av betalt samarbete jag har med ReusedRemade, så översvallande positiv som jag är. Men jag sysslar inte med sådant, jag tycker bara att detta är återbruk i sin bästa form! Och förresten, skarpsynta läsare kan se att Josefine, som är en i duon bakom ReusedRemade, spelar en hubbot i Äkta människor.

Greenwashing

Det är väl allmänt känt att miljömedvetenhet, hållbarhet och ECO är inne just nu? Många svenska företag, vad de än håller på med, vill gärna profilera sig som gröna. Det är jäkligt omodernt att inte tänka på miljön helt enkelt. Men betyder det att allt grönt egentligen är bra för miljön? Jag det är frågan...

Det finns nämligen någonting som kallas för greenwashing. Greenwashing, eller grönmålning eller gröntvättning som det ibland kallas för på svenska, handlar egentligen om att en verksamhet utgör sig för att vara grönare än den egentligen är. Ett företag skulle kunna marknadsföra och kampanjera något speciellt de gjort som miljövänligt samtidigt som resten som företaget gör är ganska miljövidrigt. Man plockar liksom pluspoäng och utger sig för att vara miljömedvetna i och med någon detalj, samtidigt som att resten av produktionen kan vara skitkass för miljön. Värdelöst helt enkelt.

Enligt mig är H&M:s, Kappahls och Hemtex:s återvinningsverksamhet där man kan lämna in påsar med kläder för återvinning greenwashing. Återvinning av textil finns i stort sett inte i Sverige utan kläderna hamnar antingen på second handmarknaden (vilket iofs är bra) eller blir isolering, stoppning eller eventuellt bilklädsel. Nån vidare återvinning som pantburkar som blir pantburkar igen handlar det alltså inte om, vilket jag tänker att många tror. Vad det egentligen handlar om är att kedjorna, med sin rabattkupong på 50 kr om man handlar över 300 kr, ska sälja ännu mer kläder. I klädvärde mätt hade man lika gärna kunnat lägga de hela och dugliga kläderna i en Myrornabox direkt. Det blir i alla fall färre mellanhänder då.

Greenwashing kan även ibland innebära rena lögner. Färgen grön på en lapp får oss konsumenter lätt att associera till miljövänlighet. För ett par år sedan hade Polarn o Pyret en märkning på sina kläder som hette ECO som icke betydde ekologisk. Det är ju annars det man tror. ECO brukar ju betyda ekologiskt. Men Polarn o Pyret kom på den smarta idén att märka kläder med ECO som egentligen betydde Environmentally Conscious Option. Vad betyder det då? Inte att det är ekologiskt i alla fall. Det betyder bara att det är lite bättre än alla andra kläder som inte är märkta så. Hur lite bättre det är, det vet ingen. De fick ta bort den märkningen sedan pga kritik. Det kan jag förstå.

Är det bara kass med greenwashing då? Nä visst, rent krasst betyder ju greenwashing att företaget gör något lite lite bättre ändå. Polarn o Pyrets ECO-märkning var ju i alla fall bättre än ingenting. Måste man verkligen köpa ett nytt plagg är det väl bättre med ett greenwashat plagg än ett som är helt konventionellt och giftigt. Men man ska inte låta sig luras av snygga märkningar utan att läsa på lite först. För att läsa mer om greenwashing rekommenderar jag detta inlägg av Johanna Nilsson/Slow Fashion och konstaterar än en gång att det är säkrast med second hand ändå.