I love 90-tal!

Japp, så är det. På mer än ett sätt faktiskt. Jag är född under första halvan av 80-talet så jag minns 90-talet väl. Även om jag brukar säga att jag inte gillade att vara barn så var det väl ändå det glada 90-talet på ett sätt. Min tidiga tonårstid var då med. Och den gillade jag, även om den var sjukt jobbig. Så, what's not to like? Musiken, tv-programmen, humorn! Vem blir inte nostalgisk av Barbie girl och Skilda Världar? Min partner hade faktiskt ett tag en 90-talsklubb som jag älskade mycket mer än 80-talsklubben han fortfarande har kvar. På sätt och vis. Det är ju ändå pandemi. Men, jag älskar kort och gott 90-talet!

Jag älskar även 90-talskläder! Jag gillar 80-talskläder med och ibland kan det vara svårt att skilja på dem. Talen flyter ju ändå ihop. Men, låt oss fokusera på 90-talet här. Och det jag symboliserar med 90-talet. Som den här vindjackan. I love it! Jag köpte den i våras på Lindra i Gårdsten och den kostade bara 60 spänn. Nu råkar 90-tal vara ganska poppis just nu men det gäller ju att hitta sin guldklimpar. Den här kan vara 80- eller 90-tal men den känns väldigt 90 för mig. Perfekt till blommig kjol! Kjolen är från Erikshjälpen i Frölunda, linnet från en second hand i Tallinn, leotoppen under från Myrorna Järntorget och sneakersen är från Sellpy.

I Tallinn kan man förresten hitta en hel del 90-tal på second handbutikerna. De gillar vintage där. Eller, det var så 2019 i alla fall, när jag var där senast. Och sommaren 2019 hittade jag den här pärlan! Det är egentligen en klänning tror jag men jag har den som öppen kaftan. Stängd blir den lite i tightaste laget för mig. Och jag tycker den är så snygg! Nån sorts typ 90-talsbatik som lika gärna hade kunnat vara tyget på en sarong. Och vem gillar inte 90-talets saronger? Jag hade tur den dagen då allt i butiken kostade 1.5 euro! Men jag hade köpt den om den kostat 11 euro med, som det stod på prislappen. Jag tyckte den funkade fint ihop med leoklänningen Kind of köpt till mig! Skorna har jag fått av en kompis och örhängena är från Pow Studio, men jag har köpt dem begagnat på facebook.

Sen har jag ju min lilla 90-talssamling med. De stickade tröjorna med härlig myskaraktär. Den här är min senaste i samlingen från i våras. Jag blev väldigt glad när jag hittade den på Smyrna second hand. Den här har lite grövre garn än mina andra och den var i stort sett i nyskick. Men, kläder hade ju en helt annat kvalitet på den tiden så det är inte så konstigt att den är i toppskick. Och det är det här som är det fina med 90-talskläder enligt mig! Pga att modet var så oversize och löst och ledigt på 90-talet kan till och med jag hitta vintage som passar! Det är ju en bra bonus för mig som 90-tals-lover. Jag tycker alla årtionden har sin charm och älskar 60- och 70-talsmode med men det är nåt speciellt med 90-talet. Många i min generation har sagt att de tycker det är lite "close to home" men det är inget bekymmer för mig! Kjolen på bilden är från en tjockisloppis och strumporna är från Myrorna Järntorget, de med. 

Man kan ju säga att jag var väldigt nöjd med det rymliga 90-talet när jag hittade den här bomberjackan i rayon hos Retrosagan på instagram i förra veckan! Vindjackan ovan är storlek 38/40 och den här färgbomben är storlek L. Båda passar fint. Och den här var definitivt för fantastisk för att låta passera! 200 spänn fick jag ge för den och det kändes så sjukt värt för det här härliga plagget! Den kan ju lyfta vilken outfit som helst känner jag. Jag fick hem den i torsdags och bestämde mig raskt för att ta bort axelvaddarna. Och det var ju enkelt ordnat med en sprätkniv, nåloch tråd. Vid axelvaddarna går ändå min 90-talsgräns! Till färgbomben, som ibland kan kännas lite clownig (jag är dock rädd för clowner), har jag en klänning från samma tjockisloppis som den gråa kjolen, Adidas-sneakers från Circle of clothes och örhängen från Kajsaellen. 

Sen är det ju det här med att gå utanför lådan med. Jag har tidigare proklamerat att jag tycker herravdelningen på second hand är en bra grej. Det här tror jag är en herrpyjamas och jag tror att den är 90-tal. Jag vet i vart fall att den är från Resteröds och att den är tillverkad i Sverige. Det står nämligen i den. Bara en sån sak! Anledningen till att jag tror den är 90-tal är bomullskvaliteten. Det görs knappt sådana bra bomullskläder längre. Och även om det är en pyjamas tycker jag att den funkar finfint att ha även dagtid. Som ett set. Det är verkligen värt att kolla igenom alla avdelningar i second handbutikerna för man kan hitta sådana här pärlor! Jag hittade den i somras på min lokala Kyrkbytorgets second hand. Den kostade 52.50, eftersom det var 25% på allt just den dagen. Den är verkligen fabulös!

Jag har som sagt några tröjor till och en hel del hemsydda loppisfynd jag misstänker kan vara 90-tal. Hemsytt över lag är ju trevligt också. Men som sagt, kvaliteten, rymligheten, färgerna, printsen, snitten... Jag gillar 90-tal så mycket! Jag hoppas på mer i min garderob. 90-talskläderna känns så mycket mer värda att ha och använda än krafs från snabbmodekedjorna! De har ju ändå överlevt tills idag och då ska de få vara kvar ett tag till!

Trädgårdsloppis

Idag har jag varit på trädgårdsloppis! Det var inte bara en trevlig klädloppis, som jag ju förvisso älskar, utan även ett riktigt peppigt event i hållbarhetens tecken! Och det var inte igår får jag säga. Jag har sedan jag omstartade den här bloggen, och lite innan det, försökt gå på så många hållbara events som möjligt. Om det handlar om kläder och textil då. Annars hade jag nog inte fått göra annat för hållbarhetsevents dyker det ju upp en del. Eller dök då. Sedan pandemins intåg har det varit sådan torka på roliga grejer som har med hållbart mode att göra och det är faktiskt lite deppigt. Inga föreläsningar, förutom några webbaserade men de flesta har varit dagtid då jag jobbar, inga klädbytardagar och inga megaloppisar. Visst kan man ordna mer eller mindre covidsäkra klädbyten men jag har inte haft glädjen att besöka några. Några loppisbesök har varit de enda ljusglimtarna på det här temat.

Så, när Fridasfynd och 50something.se fixar trädgårdsloppis med sina garderobsrensingsrester passade jag på! Fint väder fick vi och trevligt var det! Det är ju en alldeles lysande idé att ha loppis i sin trädgård när man rensat garderoben. Att slå ihop sig med en kompis, som med fördel har trädgård då för det har inte jag, är ju toppen! Det kanske skulle kunna vara något för våra tjockisloppisar? Ha en utomhus kanske? Loppisen var i vart fall hos Frida som i Fridasfynd och förutom massa fina kläder kunde man fika hembakt i sonens café. Bara en sån sak!

Ett annat trevligt inslag vad att Rekitchen var där! Rekitchen.nu finns just nu bara på instagram men en webbshop kommer om ca en månad. Emma, som kommit på den smarta grejen, kommer ha en renodlad köksbutik med begagnade prylar på nätet och att hon kommit på idén och nu satsar på den tycker jag både är totalt lysande som extremt rätt i tiden! De har faktiskt efterfrågat det i Återbrukspodden och nu är det på g, här i Göteborg dessutom. Jag hoppas ju på att det blir en fysisk butik med. Och just det, ni ser ju, inget plastkrafs utan rejäla och gedigna köksgrejer. Precis sånt jag vill köpa till mitt kök! Kul att få se en liten försmak av utbudet!

Om jag köpte nånting då? Jodå, jag slog till på ett par kitschiga halsband för några tior. Nu när jag har snöat in på det fick jag liksom fylla på min lilla samling. Valen tycker jag var riktigt fin dessutom och inte bara kitschig! Även om det inte utesluter varandra då. Och så köpte jag en klänning från H&M med i väldigt fint tyg. Gult mönster. Min favoritfärg. Jag var lite osäker på modellen men det satt väldigt snyggt men det finns risk för att jag ändrar om den lite. Jag får återkomma med den!

Men, även om jag är väldigt nöjd med mina fynd var ändå det bästa att komma ut och träffa lite folk och att det händer något! När jag omstartade bloggen var det mest jag som skrev på min lilla kammare och var något event smög jag runt lite för mig själv. Det är lite knäppt att ett rätt anspråkslöst instagramkonto helt plötsligt gjort att jag känner igen folk så här och de känner igen mig! Innan jag startade det kände jag ingen i hållbarhetsinfluencervärlden men nu träffade jag flera, för mig, kända instagramprofiler. Och tydligen blev jag igenkänd med. Förutom Frida och Maggan som arrade loppisen träffade jag för första gången min instakompis Sofie och det var så himla trevligt att bara sitta och fika prata med henne och Miasstil i solen och det kändes helt naturligt och som att vi känt varandra ett bra tag och inte alls som första gången vi träffades. Man ska inte underskatta sociala medier! Tack alla för en toppendag och så kul att träffa så mycket trevliga människor i verkligheten! Jag vill ha mer sånt här! Och märk väl hur himla fint färgkoordinerade vi är på bilden. Tack Sofie för lånet av bild.

Vi har ett val.

I lördags skrev jag ett blogginlägg om att inte passa in i tjockisnormen. Jag delar mina inlägg ibland lite här och var i sammanhang där jag tänker att folk kan vara intresserade av att läsa för faktum är ju att det är roligare om folk läser bloggen. Så det gjorde jag i lördags. Jag fick reaktioner så klart. Jag fick förklarat för mig att inom tjockisvärlden finns det en form av gradering (smallfat, midfat, largefat) som man gör för att visa på privilegier och om jag förstod det rätt är jag i nedre skalan och då alltså privilegierad. Uttryck som "sätt dig ner på mattan" dök också upp. Kontentan i det hela var (om jag förstod det hela helt rätt) att jag inte riktigt kan uttala mig om att handla kläder second hand som tjock eftersom jag inte är tillräckligt tjock. Att jag kan handla i vanlig butik och därför inte kan förstå. Det blev också en diskussion om vilken min storlek är och att jag undvek att skriva ut den. Jag försöker inte mörka någonting, jag vet inte vilken storlek jag har. Eller, har jag ens någon? Jag menar ju att storlek och passform är flytande, beroende på hur man själv vill att kläderna ska sitta. Det finns liksom inget facit till vilken storlek på kläder jag har på mig. 

Vad jag vill komma till med detta är helt enkelt att jag min tes, det faktum att jag inte riktigt får vara med i "tjockisklubben", styrkes där. Det var ju precis det jag sa. Jag är inte tillräckligt tjock helt enkelt. Men. Så här är det. Jag kommer inte sluta peppa andra tjocka människor, vare sig de är mindre eller större än vad jag är, till en hållbar klädkonsumtion, för jag hävdar att det går. Visst är det svårare än om man är en typisk 38, men jag vägrar acceptera att man som överviktig ska tvingas köpa värdelöst snabbmode, om man inte vill det.

För vi har nämligen ett val. Och vi har även ett ansvar. Om vi verkligen vill. För mig är det viktigt att inte bidra till den dåliga klädindustrin, då gör jag val utifrån det. Hur man väljer att göra är olika. Vissa köper väldigt få kläder och använder dem tills de faller i bitar. Det är bra. Vissa gör genomtänkta och smarta val, vårdar sina kläder och använder dem länge. Köper ingenting i onödan liksom. Vissa göra det bästa valet man kan göra vad gäller miljö och etik och köper bättre producerat och bättre material. Vissa syr själv och vissa köper småskaligt och schysst. Det finns olika sätt helt enkelt. Jag säger inte att något sätt är bättre än de andra.

Jag köper däremot främst second hand. Jag gillar det. Jag hänvisar återigen till mitt inlägg från 2019 som jag tycker är lika aktuellt idag som då. Men en lite snabbrepris här då eftersom vissa inte ville klicka sig vidare i lördagens inlägg. Jag lyckas med min second handshopping genom att: strunta i storlekslappen och satsa på att prova och välja själv hur jag vill att plaggen ska sitta. Jag köper en del grejer som inte passar helt perfekt och ändrar hemma genom att sy om eller fixa till. Jag köper en hel del i facebookgrupper och där finns det flera som är inriktade just på plus size-kläder. Jag handlar på tjockisloppis när det anordnas sådana och jag har även arrangerat själv två gånger. Jag köper även en del herrkläder som passar bra och sitter fint på mig. Så gör jag. Jag gillar second hand och att man kan handla second hand även som större och omfångsrikare än normen är som sagt en hjärtefråga för mig.

Och jag hävdar fortfarande att det går! Om man vill. Jag skulle ljuga om jag sa att det är plättlätt och enkelt för alla, men för mig har det varit en process där jag har fått ändra mitt mindset och vänja mig vid grejen. Allt kan man inte hitta direkt, man kan få leta och vänta lite men vem har sagt att omställningen måste ske över en natt? Vill du handla kläder i andrahand så finns det definitivt möjligheter. Jag säger inte att "om jag hittar kläder second hand gör du det också". Jag vet att jag har det lite lättare som bor i en storstad t.ex. Jag har tid att leta och jag har bara mig själv att köpa kläder till. Och min partner ibland, men bara för att det är kul. Annars kan han själv. Men, återigen, vill du så kan du. Lite grand i alla fall. Börja smått och köp ett plagg second hand. Ta en liten kik i butiken när du är där. Helt plötsligt hänger det där plagget i perfekt storlek och stil till dig där. Eller så kanske du hittar det där plagget du vet passar på dig, kanske som du redan har, men i en annan färg, där på Tradera eller Sellpy eller liknande. Gå med i några facebookgrupper! Jag hänvisar till flera olika i det här inlägget.

Sen finns jag här och peppar! Jag finns med mina tips och tricks och du får gärna kontakta mig om du vill ha råd och påhejning. Bor du i Göteborg kan jag även följa med dig på en loppistur om du vill ha riktig handgriplig hjälp. Nej, jag är inte ytterligheten av tjock men jag baserar min positivism för second hand för tjockisar på verkligheten. Jag har en flera vänner som är större än vad jag är som handlar begagnat, både på nätet, tjockisloppis och i butik. En person har jag agerat personal shopper åt och det blev väldigt bra! Så tveka in att kontakta mig om det är så! För, som sagt, vi har ett val. Steget kan vara nog så litet men varje steg räknas man vill börja ställa om mot en mer hållbar klädkonsumtion. Det är ett val vi kan göra. På ett eller annat sätt. Valet behöver inte vara att överkonsumera krafs, även om man är överviktig. Jag brinner för second hand och cirkuläritet. Du kanske brinner för något annat. Men, återigen, jag kommer inte sluta peppa till att kunna handla cirkulärt, även om det är storlek 56 man är ute efter, och inte 36.

Är jag tillräckligt tjock?

Det är augusti och det är tjockmånaden. Det vill säga, det brukar vara i augusti jag skriver om att vara tjock och handla second hand. Jag är lite trögstartad men i år blir inget undantag. Jag har nämligen tänkt på en grej. Alltså, jag är tjock. Det är inget snack om saken. Kikar man på normerna är jag långt jag över normalbyggd. Jag har fått ha tjockisbälte på Liseberg, min rastvaktsväst på jobbet (som är typ xxl eller nåt) blir funkar inte över vinterjackan så jag har fått modifiera om den och det är inte utan att jag skälver lite av skräck när jag sätter mig på en gunga. Den kan ju gå sönder! Jag har nog aldrig kallats smal, och då har jag varit betydligt smalare! Och let's face it, jag har svårare att hitta kläder än någon random som är storlek 38 och 172 cm lång. 

För många herrans år sedan, och många kilo sedan, skulle jag prova ut en 1700-talsklänning i Stadsmuseets kostymförråd för ett jobb jag skulle göra. Kostymören slet sitt hår, gnällde och klagade över att _inget_ gick på mig. Jag försökte vara käck och säga att jag ju ändå såg ut som kvinnor gjorde på 1700-talet. "Ja men skådespelare ser inte ut som du!" utropade hon då. Till slut fick hon fram en rätt tråkig klänning som gick på mig, med korsett, som var ca 30 cm för lång för mig. Så redan då, för många kilo sedan, var jag tjock.

Jag skulle aldrig benämna mig som något annat än tjock. Eller, det skulle vara frodig då. Eller fyllig eller trind. Ja, ni fattar poängen. Men vet ni, när det gäller att peppa tjocka att handla second hand, då är jag inte tjock! Jag har kallats för smallfat och "kom tillbaka när du drar storlek 56!", typ. Varför säger man drar i storlek förresten? Tycker det låter fånigt. Men i alla fall. För det märkliga är att när det handlar om att peppa till second hand shopping är jag inte tillräckligt tjock tydligen! Då får jag inte vara med i klubben. Jag får inte vara med i smalklubben heller, så klart. Men som man kan läsa i det här inlägget, som för övrigt är mitt mest lästa, går det uppenbarligen att handla second hand även om man är större! Man får bara tänka utanför boxen lite. Om man vill.

Och jag får mycket kärlek med. Erika Kvarnlöf kallade mig härom veckan för expert på området hållbart mode för stora storlekar. Lite blygsam blev jag, men kände sedan att jo, så är det nog ändå! Johanna Leymann har också berättat för mig att hon tipsat om och delat mitt ovan nämnda blogginlägg massor av gånger. Det kanske är därför det har så många läsningar! Men det känns ju ändå toppen att jag är någon sorts ambassadör för hållbart mode för tjockisar. Det är ju ändå det jag brinner för och lite av en hjärtefråga. Så jo, jag kan ta den rollen! Med glädje!

Så satt jag och skrollade runt bland mina bilder på instagram härom dagen. Det är ju ändå så att jag väljer de bilderna där jag har minst putmage, där jag ser lite slätare ut och det inte syns någon påtaglig dubbelhaka. Det är jag nog inte heller ensam om. Smalnormen är ändå faktum. Många bilder raderas just av det faktumet. Men så kände jag, härom veckan, är jag verkligen tjock nog för att vara det där ansiktet utåt för att tjockiskläder second hand? Tittar folk in på mig på instagram och blir besvikna över att jag inte är tjock på riktigt? Borde jag välja att lägga ut mina "sämsta" bilder enligt mig själv. 

Det är då fasen då att man aldrig kan få duga! Jag är utanför normen och därmed undesireable. Fråga bara Katrin Z vad hon tycker om mig. Men jag är bara inte tjock nog och ska bara hålla käften! Eller? Det finns även något som kallas "midsize fashion" nu för tiden. Där passar jag heller inte in. Så jag är inte tjock, men inte heller medel. En knepig kategori att tillhöra. Sedan gör jag ju det inte lätt för mig när jag väljer att lägga ut de mindre påtagligt tjocka bilderna. Men faktum är, jag gillar inte tighta grejer som smiter åt och framhäver formen av mig själv. Det har jag aldrig gillat, inte ens när jag var smalare. Jag gillar rymligare flowy plagg. Kanske är det därför jag har lite lättare att hitta second hand? Jag är inte ute efter saker som ska sitta på något speciellt sätt någon speciell stans på kroppen utan gillar när det böljar runt bara. Fri passform är min grej. Smaken är ju som baken, och jag vill fortfarande hävda att det visst går att köpa second hand som tjock, bara man tänker om och letar lite. Jag vill återigen nämna mina fem tips i detta inlägget. De funkar, tro mig!

 

Kan vi enas om att jag får vara med även om jag inte är normtjock? Eller, vad är normer egentligen? Men det är inte kul att inte få vara med i de tjockas klubb heller. Att aldrig duga, varken som smal eller tjock. Jag är ju jag och kläder sitter som de sitter på mig. Och det är inte superlätt att hitta rätt second hand. Men numera tycker jag det är lättare med second hand än vanliga butiker. Nu vet jag mer vad jag vill ha och vilka möjligheter jag har. Jag får ju ändå gilla min kropp. Den funkar ju fint!

Gummistövlar - att kapitulera

Jag har köpt bös. Nyproducerat bös. Jag fick ge upp till slut. Tidigare har jag skrivit om att jag tycker det är så himla svårt med gummistövlar second hand. Jag har till och med proklamerat att det är typ det enda jag aldrig hade kunnat tänka mig att köpa begagnat. Jag har haft otur. Jag har fått gummistövlar som inte passade och tagit över ett par till synes väldigt fina som läckte som två väldigt grovmaskiga såll bara andra gången jag använde dem. 2019 när jag var med i Circular Fashion Challenge gav jag så upp och använde mig av kryphålet att inte köpa nytt genom att "önska" mig ett par av min partner. Han köpte nya jättefina som dessutom verkade vara helt ok ur schyssthetsperspektiv. Och de var väldigt bekväma. Jag har skethöga vrister och får lätt ont i fötterna av gummistövlar som ju inte är särskilt töjbara. Sedan så har jag feta vader så höga stövlar kan också vara svårt. Alltså, här är jag picky. Jag vågar inte begagnat för man vet fasen aldrig om de håller. Det kanske känns som det i butiken men min erfarenhet säger att de kan bli såll rätt snabbt. Jag måste också kunna prova dem så jag verkligen vet att de passar och inte klämmer. Jag behöver således nya från butik. Och när de där fina Kamikstövlarna gått sönder och reklammerats två ggr, vilket innebar att de inte fanns kvar längre så pengarna tillbaka fick det bli, då fick jag helt enkelt köpa nytt.

Nejdå, jag har inte bara köpt second hand i år. Jag har köpt nya strumpor från Lindex (strumpkris) samt att jag köpt lite nyproducerat och schysst från Rino och Lille-Lo samt lite remake, men något så tråkigt som gummistövlar bar mig emot. Så sprang jag på ett par låga, vilket är bra ur vadperspektiv, i en krimskramsbutik i Bohuslän i min favoritfärg. De passade och kändes helt ok liksom. Jag behövde ju ändå stövlar, jag går till och från jobbet varje dag i alla väder samt att man måste ut med hunden ibland trots hällregn, så de används absolut. Ok, de är inte lika snygga som de jag hade innan, och inte heller lika bekväma men de gör sitt jobb. Och om inte annat matchar de mina andra gula plagg! Jag har några eftersom det är min favoritfärg. T-shirten är från en klädbytardag och kjolen har min kompis Anna sytt av en klänning hon själv sytt av ett loppistyg. Jag köpte den av henne på en tjockisloppis.

Jag tycker det är svårt med gummistövlar för det är liksom inte självklart att känna vad som är bra kvalitet. När det gäller kläder är jag rätt bra på att känna på sömmar och tyg om det är bra grejer men med skor och stövlar är svårare. Mina förra som jag fick av partnern kändes riktigt bra och rejäla i kvaliteten men vad hjälpte det? De första jag hade sprack i en söm och läckte i stort sett direkt och de nya jag fick efter reklamationen sprack både i sömmar och gummi efter mindre än två år. Och de trodde jag verkligen skulle vara bra! Partnerns exakt likadana håller dock. Och mina gamlagamla som jag köpte på Coop Forum en gång höll i över 10 år innan de var mer hål än stövlar typ. Jag har dock förhoppningar på de här eftersom svärmor nämnde att hon haft ett par av samma märke, Marine som verkar vara något noname-märke, i typ 10 år. Så hoppas hoppas!

Gummsitövlar är ett nödvändigt ont och ska man ändå ha ett par kan de ju lika gärna vara fräsiga. Och vad är inte fräsigare än knallgult? Jag hade ju velat ha en knallgul regnkappa också men jag får nöja mig med den här blekrosa från Sellpy och låna partnerns gula (också från Sellpy) ibland. Tröjan är från Lindra på Wieselgrensplatsen och Monkiklänningen är från Circle of clothes på facebook.

Så, förhoppningsvis slipper jag köpa fler gummistövlar på ett tag. Det är ju verkligen inte hållbart att behöva skaffa nya gummistövlar hela tiden. Tur att reklamationsrätten fungerar men det är så krångligt och bökigt med stövlar så nu får det vara nog. Och ni som köpt gummistövlar second hand, har det funkat? Eller har de blivit de berömda sållen? Jag skulle vilja men vågar ännu inte...

Att skänka är inte en god gärning!

Inte per definition i alla fall. När jag pratar hållbarhet och hållbart mode med vänner får jag ibland ett litet försvarstal kastat i ansiktet på mig. "Nej jag handlar inte second hand pga... osv, men jag skänker alltid mina kläder till xxx! Då gör jag ändå en god gärning!". Det har hänt mer än en gång att personer rättfärdigat sina nyköps-shoppingsprees med att de skänker ju ändå massa kläder också och det går ju till välgörande ändamål och då är man ju rätt helig ändå. Så enkelt är det faktiskt inte. Om man ser det faktum att man lämnat in en påse kläder till Stadsmissionen eller Erikshjälpen t.ex. som en legitim anledning att köpa massa nytt är miljönyttan och den välgörande handlingen ganska ogjord. Om man fokuserar på miljönyttan nu. Pengar in i organisationer som gör massa gott som ovan nämnda organisationer är absolut bra ur det perspektivet. Men faktum kvarstår att vi skänker 3.8 kg textil till välgörenhet och second hand varje år, men vi köper bara 0.8 kilo begagnat. Överflödet hamnar någonstans och i värsta fall i bränntunnan eller som landfill. 

Att göra sig av med begagnade kläder är bara bra för miljön om de kommer till nytta igen. Om de återbrukas. Så är det. Annars är det helt ogjort och faktiskt inte alls bra för miljön. En deponerad t-shirt av bomull genererar metangas som är riktigt dåligt för miljön. Eldas t-shirten istället upp blir den till koldioxid. Också väldigt dåligt. Vi återkommer till siffrorna från BjörkåFrihet: de får in 10 ton kläder om dagen, 4 ton av dem sorteras och 6 ton säljs utomlands. Vad som görs med kläderna utomlands har man rimligtvis ingen vidare koll på. Alltså har du ingen som helst koll på om den där skjortan du skänker säljs vidare i butik eller om den blir till växthusgaser. Blir den till växthusgaser är det ju faktiskt sämre än om den ligger kvar i din garderob och används en gång vartannat år.

Alltså, när du rensar din garderob behöver du säkerställa att dina plagg används vidare när du ska göra dig av med dem. I första hand: se till så det du ska göra dig av med är bra grejer som är värt att ta vara på. Sortera och vik snyggt istället för att knöla ner i en sopsäck. Och se till att det är helt och rent. Större second handaktörer i alla ära men det kanske inte är bästa utvägen. Fundera över vad ni har i närheten. Har ni någon mindre second hand från kyrkan, IOGT, någon idrottsklubb eller annat där det är större chans att de tar till vara på allt? Satsa på dem då! Är det trasiga kläder? Finns det någon remakeverksamhet som Kupan i Åmål eller WeReDo Fashion på orten? Då vet ni vart den kassen går. 

Ett annat sätt för att kläderna kommer till användning igen är att ge bort eller sälja till en kompis du vet har samma stil och storlek. Själv har jag en personal clothing dealer som brukar komma med en laddning då och då eftersom hon vet att vi har liknande storlek och smak. Eller varför inte ordna en klädbytardag! Jag har ett schysst koncept för det som man kan läsa i det här inlägget. Jag älskar klädbytardagar och tycker det är ett lysande koncept, både stora offentliga sammankomster och små man anordnar med kompisar. Det blir ju liksom gratis shopping och man har möjlighet att testa grejer man är lite osäker på utan att det blir ett extra inköp. Gillar man det inte när det kommer omkring kan man ju ta med det nästa gång igen så får någon annan testa.

Faktum är att kläder kommer mest till användning igen om det finns något värde i dem. Vad som är värt något är väldigt individuellt men vår inställning till vad som är värt något spelar definitivt roll. Det är skillnad på en säck med skrynkliga ihopknölade plagg och en påse med fina och vikta välstrukna plagg. Att sälja kläderna vidare själv blir liksom lite mer värdefullt än att knöla och skänka. Och där finns det många olika möjligheter. Att låta någon göra det åt en är väl det enklaste om man inte orkar hålla på och greja med det själv. Sellpy är en enkel variant, med risk att få plagg bortrensade och väldigt lite för lite betalt för dem dock. Jag har testat att sälja via Sellpy och blev ändå nöjd vilket man kan läsa om här. Sedan finns det fysiska butiker som säljer väl utvalda plagg på kommission. Arkivet STHLM, Systrarnas Gröna och Varié är exempel på det. 

Sedan kan man så klart anordna en egen loppis i en lokal eller på gatan. Det blir mer och mer poppis med promenadloppisar och den klassiska barnloppisen finns i olika modeller. Kvarstår dock pandemin. Jag tror på när jag ser det att vi kommer kunna gå tillbaka till det normala igen här snart men mer och mer verksamhet har dragit igång har jag märkt. Här i Göteborg har t.ex. bakluckeloppisarna i Slottskogen kommit igång igen, med mer avstånd och restriktioner. Har man bil är ju det ett bra alternativ. I lokala köp- och säljgrupper på facebook säljs det ofta klädpaket för avhämtning och i andra grupper, sådana för ett visst område eller ett kvarter, har jag mer än en gång sett att folk drar ihop egna små loppisar i trädgården. Bra grej.

Så har vi ju nätet med. Tradera och Blocket är klassiker om man orkar hålla på och fota och lägga upp men så finns ju även Marketplace och diverse andra tjänster som Plick t.ex. Det finns även appar och hemsidor för klädbyten som Renew outfits och Popswap. Sedan finns det ju otaliga facebookgrupper för köp och sälj av kläder. Och jag har testat. I början på sommaren lade jag upp ett antal plagg i grupperna Gudrun Sjödén Köp & Sälj och Circle of clothes. Det funkade riktigt fint faktiskt! Av fjorton plagg fick jag sålt nio och det var jag nöjd med. En klänning jag inte fick sålt sålde jag sedan istället via instagram som också är ett tips. Många har bloppiskonton på insta som är väldigt populära.

Det var som sagt en positiv upplevelse att sälja via facebook och här kommer lite nybörjartips från mig. En viktig grej är att lägga ut rätt plagg i rätt grupp. Det finns mängder med typer av grupper och kolla runt lite och lär känna dem rätt. Moderna lite "poppis" kläder i en grupp, vintagekläder i en grupp, kulturtantskläder i en grupp osv. Det är större chans att få plaggen sålda om de visas upp för rätt publik. Det finns även särskilda grupper för specifika märken och då kan man ju räkna med att plaggen faller publiken i smaken. Sedan är det alltid bra att ta flera bilder i olika vinklar och skriva ut lite mått så man vet att det passar. Bilder med plaggen på tycker jag själv är väldigt trevligt! Och skriv ut material för skjutton! Vi är flera som är lite kinkiga med material i denna värld. Sedan tycker jag inte heller man behöver ta i priset så mycket för man vill ju ha det sålt. Samt att jag personligen också föredrar om det är ett pris inklusive fraktkostnad. Så slipper man böka med det. Det känns ju också alltid positivt med pris inkl frakt. Nästan som att frakten är gratis, hehe. Spårbart upp till ett kilo för 66 kr tycker jag är enkelt.

Ok, är du en sån som absolut inte orkar greja med att sälja så är det ju så klart bättre att dina påsar hamnar i Myrornas container än i den för brännbart. Men testa en klädbytardag eller att sälja på ett eller annat sätt! Det är faktiskt rätt kul! Och som sagt, det är större chans att kläderna verkligen kommer till återanvändning då och det är då miljönyttan blir av. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kläder måste få ett värde igen och inte bara slit och släng! Detta är ett sätt. Att låta dem bli metangas är inte ett. Att hantera sina kläder rätt, både före och efter brukningstid är ett ansvar. Om vi vill leva kvar på denna jord. Men jag tvivlar rätt rejält nu om jag ska vara ärlig...