Dagens hållbara outfit #25

Jaha, så var det två veckor sedan jag bloggade senast. Jaja, blabla tristess, blabla corona. Idag har jag i alla fall tagit på mig min finaste tröja! Jultröjan må vara stor men den är skön och den har en mops på sig. Och den är second hand. Jag har köpt den i facebookgruppen Fancy Fatshion. Kjolen har jag sytt själv och finstövlarna har jag fått av en kollega. Och så var det ju sol med! Bara en sån sak!

Världens fånigaste ord

Jag stannar bara till så här för att göra en liten reflektion över världens fånigaste ord. Nämligen det töntiga: villhöver. Jag ser det fan överallt nuförtiden! "Jag villhöver den tröjan" och "jag villhöver det garnet". Trams. Det finns väl ingenting som heter villhöver? Jag har egentligen inte så mycket emot att språket förändras och att det dyker upp nya ord men det där är ju bara fånigt. Snippa och hen är jag positiv till men villhöver fyller ingen nodvändig funktion.

Let's face it, det finns vill ha och det finns behöver. Jag har t.ex. leggings på mig nästan varje dag. Jag använder oftast svarta och de går sönder till slut av flitigt användande. Då behöver jag ändå ett par nya eftersom det är ett plagg jag använder och som fyller en funktion för mig. Jag kan behöva nya underkläder när jag nästan bara har trosor med stora hål i och om mina vinterkängor blir slitna och trasiga behöver jag ett par nya för att inte frysa om fötterna på vintern. Fine så.

Jag behöver inte örhängena jag visade i gårdagens inlägg. Jag ville ha dem. Och det kanske kan låta förmätet av mig att vilja ha saker när jordens temperatur hela tiden ökar pga överkonsumtion och flygresor (vilka inte jag står för i alla fall) och människor dör i svält varje dag. Eller krig. Men att jag skulle på något sätt motivera mina köp av nya blingiga örhängen för att jag -höver dem på något sätt är ju bara tramsigt. Det är som det är. Jag ville ha dem.

Hur motiverar jag att jag köper sådant som jag helt enkelt och väldigt egoistiskt bara vill ha då? Jo, det handlar ju ändå om att jag köper nästan allt jag tar på mig i andrahand. Kläderna och accessoarerna finns redan. Det gör inte att jag behöver dem mer men jag har åtminstone inte belastat miljön ytterligare. Köper jag något nytt gör jag i regel det från småskaliga producenter som inte heller belastar miljön nämnvärt om man jämför. Och det händer ändå rätt sällan. Mina småskaliga favoriter använder främst återbruksmaterial och miljömärkta tyger dessutom. Det är ett bättre val alltså. Det handlar inte heller om impulsköp jag kommer tröttna på ett halvår senare utan plagg jag kommer använda länge men jag får återkomma till varför jag gillar småskaligt så mycket vid ett annat tillfälle. Så låt oss sluta tramsa nu och vara ärliga med att det finns sådant man helt enkelt bara vill ha. Jag vill ha.

Stora örhängen

Jag tog hål i öronen sent. 26 år gammal var jag och det var hösten 2009. Jag pluggade textila tekniker på folkhögskola då. Jag ville ha lite snyggare piercinghängen så jag gjorde 2 mm hål på en riktigt piercingstudio. Piercearen hette Ville och jag blev lite småkär i honom. Så småkär att jag snodde en reklamskylt med honom på på spårvagnen en natt på väg hem. Men det är en annan historia. Jag tog hålen sent eftersom jag inte hade varit så intresserad innan. När jag växte upp på 90-talet var örhängen rätt tråkiga. Små snirkliga saker i silver och guld som inte tilltalade mig. När jag var 26 år upptäckte jag hur mycket kitsch som finns att hänga i öronen så då var det dags!

Till en början köpte jag en del på lite trashiga fast fashionbutiker och på tradera, jag plockade en del på klädbytardagar och jag har köpt en hel del småskaligt producerade grejer. Jag har dock lärt mig att är örhängena för "vanliga" och tråkiga går de bort snabbt. Jag använder dem helt enkelt inte. Kitsch ska det vara! Och de ska väcka uppmärksamhet. Tråkiga stilrena grejer funkar inte för mig! Och det råkar vara så att jag har snöat in på stora örhängen det senaste. Statementgrejer ska det vara. Jag har dock massa fina små öronpynt men de används sällan. Alldeles för sällan för de är fina! Men jag får nog göra en rensning till. Det är ju bättre att de kommer till användning.

Men vad gör man när man inte kan göra så mycket annat än jobba och... jag inte så mycket mer? Jo, jag erkänner, jag shoppar på nätet. Örhängen har det blivit en hel del. Och det har blivit stora sådana. Här är mina senaste inköp. Behöver jag fler? Nja, behöver och behöver, men jag vill. Och ibland får det vara så. De runda största slog jag till på för ett par tjugor i Circle of clothes på facebook. Tyckte de var stora och kitschiga nog. Och de är verkligen stora! Ansiktena är från samma nämnda grupp och av märket Kina & Tam. De har massa fina modeller. De svarta köpte jag faktiskt nya från Pampas men de är gjorda av rester från deras klädproduktion. De har plagg med sketastora paljetter som är värda att kolla in! Jag älskar småskaligt producerat! Och de här känns verkligen som jag! Jag gillar stora och tunga örhängen. Om jag går utan örhängen eller med vanliga små tunna krokar ett tag drar mina hål ihop sig så att ha lite tyngre hängen löser det. Alla mina favoriter har lite tyngd i sig. 

Och så har jag köpt ett par Pows till i facebookgruppen Labels We Love. De brukar gå åt som schmör när de kommer ut i gruppen  och just svartvita har jag varit sugen på. Ministorleken har jag inte kikat seriöst på innan men jag chansade på att jag skulle gilla dem ändå. De andra paren jag har är i storlek small men nu vet jag att mini faller mig i smaken, de också. Visst är de snygga! Ni ser väl hur nöjd jag ser ut? Och man kan väl säga att mina örhängen matchar min personlighet? Stora och högljudda. Jag är inte den som håller käft. Och det är helt ok.

Tristess

Jag ska inte gnälla, men det är så jäkla trist nu! Jag känner mig rätt oinspirerad av det mesta just nu. Det händer inget alls som får mig inspirerad till att skriva och inte ens stilkontot känns peppigt just nu. Det är så jäkla mycket klubben för inbördes beundran på instagram. Alltså, jag har egentligen ingenting alls att klaga över direkt eftersom jag både har jobb och fantastiskt sällskap hemma men om hösten och vintern är inte mina säsonger i vanliga fall tar väl denna priset. Förra året besökte jag föreläsningar, workshops och klädbytardagar som kunde inspirera mig men nu får jag roa mig bäst själv. Inte ens loppisbesök blir det nu. Jag får nog laga och fixa lite mer för att inte avlida...

Ok, nu har jag väl klagat nog. Jag tänkte så här lite käckt visa upp lite härliga loppisfynd jag gjort tidigare istället. Jag kan ha visat dem innan, men det är skitsamma. Härliga loppisfynd kan man se fler gånger. Den här tröjan är verkligen en favorit. Den har jag köpt på Myrorna Järntorget för 139 kr och den är välanvänd och väldigt uppskattad av mig. Jag trivs väldigt bra i den faktiskt. Den är något visst med sådana där tröjor från slutet på 80- början på 90-talet. Jag känner mig väldigt fancy i den!

Och apropå Myrorna Järntorget blev jag väldigt nöjd med både kjolen och toppen jag hittade för 99 spänn styck tidigare i höstas. Det var när man trodde att coronan hade lugnat ner sig lite men så fel vi hade hela bunten. Både kjolen och toppen är hemmasydda för övrigt. Jag tycker faktiskt att de passar rätt bra ihop dessutom. Mönstermix blir mer och mer min grej känner jag!

Jag är väldigt förtjust i den här kjolen faktiskt. Kan man sina flumplagg från tradera känner man igen kjolen som en sån där kjol man kunde köpa från Thailand för lite mer än tio år sedan. De syddes upp där och såldes sedan på tradera i Sverige. Jag köpte ingen då eftersom jag fokuserade helt på haremsbyxorna och köpte nog fem par tror jag. De var så himla bra för de var one size. Det var för övrigt ett par stycken av dem som fick spindlar på sig under november. Jag föll dock för kjolen direkt och tyckte den var väldigt värd 40 kr på Smyrna second hand. Jag har tyvärr använt den ganska lite. Det är bara att skärpa sig. Och det här med att det skulle vara en sommarkjol är ju bara trams. Man kan ju faktiskt använda alla plagg året runt, bara man kombinerar dem rätt. Jag ska nog köra igång mer hardcore med det tror jag. Skorna och byrackan är för övrigt också second hand men det vet ni ju sedan gammalt.

Ibland kan fynden ligga i att jag hittat goa plagg för nästan inga pengar alls. Det är nämligen så att på BjörkåFrihet Backaplan finns stänger med trikåplagg för 40 kr styck. Där hittade jag förra året två plagg från Gudrun Sjödén, som jag förvisso tycker är en borgartant, men kläderna är ändå bra. Och ofta lite roligare och finare än mycket annat bös. Tröjan är dessutom lite äldre och därav i lite bättre kvalitet än vad de är idag och det är gött. Jag gillar tjock och rejäl bomull. Klänningen är också väldigt najs. 

Jag blev i alla fall lite uppiggad av att visa upp lite fina kläder för en kort stund. Ja, jag är materialist. Jag har alltid gillat mina prylar och kläderna är inte ett undantag. Jag blir lätt nostalgisk. Och det märks att jag gillar färg och mönster va? Det piggar också upp. Kan ni fatta att jag en gång i tiden mest gick omkring i svart? Men färg är bra grejer det! Och mer content är så här blev det alltså inte idag heller.

November är slut - men inte lagningshögen

Min lagningshög tar nog aldrig slut. Och jag har nog inte plats för alla kläder i klädkammaren om alla är lagade eller rena samtidigt. Maximalist javisst. Men min garderob är ju en del i cirkeln som ständigt är i förändring. Det får vara bra så. Och under november har jag lagat eller ändrat 36 plagg/grejer. Inte så illa va? Vissa dagar har jag lagat flera plagg och man kanske tycker att jag borde ha lagat fler men vissa plagg har jag faktiskt fått laga flera gånger. Det har blivit mycket leggings kan jag avslöja. När väl mina leggings började håla sig var det som att det aldrig tog slut. Och leggingsen är faktiskt mitt, ett av dem, dåliga samvete. Jag använder dem i stort sett varje dag och till slut går de ju sönder så jag förbrukar några par om året. Jag har köpt några par på Sellpy men annars blir det nästan bara nyköp, och även om jag använder dem länge så är det inte så länge som jag vill. Och så fort jag gör en lagning går de sönder några dagar senare igen. Nu har jag hittat en lagning, för det finns ju inga rätt och fel, som funkar. Lagningarna håller rätt bra och de är rätt kul att göra. Inte supersnyggt men det blir ju ändå rätt najs med fler och små kratrar som dyker upp. Det är värt att ha ett prickigt skrev för det. Fyra par leggings har i alla fall lagats, i olika omgångar. Det är väldigt mycket bättre än att köpa nya. 

Desto roligare lagningar är mina småkryp. Hål, och även fläckar, kan lätt döljas med en spindel. Jag har nu insett att spindlar har åtta ben, och inte sex som mina spindlar oftast fått tidigare, och visst blir de wonky men det gör inget. Ibland vill jag att de ska synas men ibland vill jag ha mer diskret och väljer en matchande färg. Jag är verkligen inte så himla bra på fritt broderi men det gör liksom inget. Jag gillar när det är lite spretigt och inte så perfekt och ju mer jag gör desto nöjdare blir jag. Vi ska se om jag inte kan utöka repertoaren av småkryp i framtiden. För fler sådana här lagningar och fläckdöljningar lär det bli.

Men jag blev ändå lite löjligt nöjd med tusenfotingen över en defekt/tråddraging i tyget på mina loppisharemsbyxor. Så fler tusenfotingar får det nog bli i framtiden! Just den här sortens lagningar gillar jag särskilt mycket för övrigt. Jag gillar att sitta och småpula framför tv'n så mycket mer än att sy snett vid symaskinen, för snett blir det. Jag är inte alltid så noga. Jag kan dock meddela att tillfredsställelsen över det lagade plagget är lika stor, vare sig det är en pytteliten spindel eller en bytt dragkedja.

Men så har jag ju bytt dragkedja på en av partnerns jackor med. På fulvis. Jag fick tips om att klippa bort piggarna på den trasiga dragkedjan och sy på en ny med trestegssicksack. Ok, det var lättare sagt än gjort eftersom jackan är skräpig fast fashion och är sydd så att man inte riktigt ska kunna byta dragkedjan ens på fulvis. Och i och med detta blev jag återigen påmind om varför jag avskyr fast fashion så mycket! Det är inte meningen man ska kunna laga så klart. Meningen är ju att man ska köpa nytt. Men jag går inte på den lätta och lagar på. Så, jag har som sagt mer att laga och jag kommer nog fortsätta en hel del i december. Så om du har en sådan stor lagningshög som jag, eller berg kanske är mer korrekt sätt att uttrycka det, kan jag verkligen rekommendera att utmana sig själv så här. När man väl har börjat är det liksom svårt att sluta. Så laga på!