En riktigt bra ulltröja

Det är något alla borde ha. I alla fall om du frågar mig. Ull är ju ändå det ultimata materialet. Det värmer när det är kallt samtidigt som det liksom svalkar när det är varmt ute. Det är vattenavstötande (så länge lanolinet är kvar då det vill säga) och det renar sig själv då räcker oftast bara att vädra istället för att tvätta, samt att det är slitstarkt. Det är dessutom helt återvinningsbart. Det är bara några av de goda egenskaperna som ull, eller ylle som det heter om det är ett tyg, besitter. Personligen lider jag inte heller av lite kli. Så, en riktigt bra ulltröja tycker jag att alla borde ha sin garderob. Eller flera.

Lite olika kvalitet och tjocklekar är ju ändå bra att ha. Ulltröja kan man ju ändå använda året runt. Jag insåg häromdagen under skogspromenaden att en lite tjockare tröja som den jag använde då är perfekt just nu. Och det här med att sticka sin egen tröja måste väl ändå vara höjden av slow fashion va? Långsamt går det i alla fall, man får oftast spendera en lite mer pengar eftersom garn i regel kostar en del och då tror jag att man automatiskt tar mer hand om plaggen. Ingen annan har heller fått lida under tillverkningsprocessen. Men man ska vara noga med vilket garn man använder eftersom garnindustrin också kan vara rätt smutsig. Stora miljöbelastningar och att någon annan betalar priset kan man räkna med när man köper billigare garn. Precis som med fast fashion är det svårt att veta vart garnet kommer ifrån och om allt gått rätt till när det är storskalig produktion. Småskaligt och lokalt rekommenderas istället.

Som i den här tröjan. Det heter Flax light och den stickades vintern 17/18. Garnet är 100% svensk ull från Ullcentrum Öland. Miljövänligt, småskaligt och lokalt. Perfekt helt enkelt. Och tröjan är perfekt med då den är tunn och skön och samtidigt värmer. Den funkar lika bra på sommaren som på vintern. Bilden ifråga är faktist tagen i Tallinn i juli. Det funkar med ull i solen med. Den här tröjan är så perfekt att jag håller på med en till. En grön den här gången. Garnet från Öland kostar en del, som sig bör. Har man inte möjlighet eller lust att betala lite mer för garnet och inte vill stödja en mindre bra garnindustri kan jag rekommendera loppis och second hand. Inte alltför sällan kan man hitta jättebra och fint garn i toppenkvalitet för inte så mycket pengar alls. Jag har även hittat påbörjade tröjor och koftor ibland om man vill ge sig på det.

Men ok, jag fattar att alla inte kan (utan att öva i alla fall) eller vill sticka sina egna tröjor. Då kan jag återigen rekommendera loppis och second hand. Tröjan på bilden hittade jag förra våren på Hjällbo Klimatsmart här i Göteborg för så mycket som 50 kr! Garnet är en dröm och hantverket alltså! Just den här tekniken kallas näverstickning eller entrelac och jag känner mig sjukt lycklig som hittade den. Det här är också en lite tjockare tröja som funkar perfekt som ytterplagg i fint vårväder. Eller i svampskogen i höst tänker jag.

Och som om jag inte var lycklig nog när jag hittade entrelactröjan förra året. Jag hittade även den här flerfärgsstickade koftan för 139 kr på Myrorna vid Olskrokstorget i höstas. Hur fin är den inte? Ett fantastiskt hantverk här med. Just flerfärgsstickning är inte min starka sida så då är det ju perfekt om någon annan redan stickat en åt mig. Och jag kan lova att second handbutikerna dignar av fina både handstickade och maskinstickade tröjor och koftor i högkvalitativt ullgarn som bara väntar på att få bli återälskade. Mina favoriter här i Göteborg som garanterar jackpot är Smyrna second hand på Ringön och Myrorna på Järntorget. Det är dock större chans om man är där under "säsong, det vill säga inte på sommaren.

Och en parentes: jag var i ulltröjans förlovade land i Tallinn i vintras. Vad jag tycker om Humana har jag bloggat om tidigare men den här Humana vintagebutiken är fruktansvärt trevlig. För en som har stick- och ullfäbless blir det nästan som ett museibesök. Jag fick inte köpa nåt dock. Partnern var tråkig och ville inte ha en fabulös tröja som satt perfekt. Tråkmåns.

Ok, om du nu inte har möjlighet att sticka och inte heller vill leta runt på second handbutiker men vill ha en ulltröja nu nu har jag lösningen. Outdoorbutiken Röjk Superwear säljer nämligen en jättefin ulltröja i unisex som är ofärgad, oblekt och i ekologisk svensk ull som annars skulle gått till spillo. I Sverige slänger eller bränner vi i regel all ull från våra köttdjur. Röjk tar då tillvara på ull från får utanför Kungsör som sedan handskyttlas och tröjan tillverkas i Estland. Vi är ju tyvärr inte så bra på konfektion längre i Sverige och då är ju Estland ett nära och bra alternativ. Tröjan heter Norrby wool sweater och kostar 1499 kr. Den säljs bara via webben och jag tycker den både är snygg och har ett bra pris med tanke på vad man får.

Så, om du inte redan har en eller ett par bra ulltröjor tycker jag att du antingen ska lära dig sticka en egen eller rota runt på second hand. Eller du kanske har någon äldre släkting vars garderob du kan raida? Det brukar finnas ull i sådana. För en ulltröja bör alla ha. Om man inte är vegan då. Då kan det bli lite problematiskt. Och låt nu ulltröjan komma ut i solen! Den är värd det!

Thornton

Jag vill härmed förkunna att jag håller på och stickar vad som kan vara världens snyggaste vantar! I helgen hade jag och Linda garnlan. Vi lanade egentligen inte så mycket, men vi ägnade i alla fall ungefär ett dygn minus sömn åt garn och stiliga män i gammaldags kläder. Främst var det Richard Armitage som John Thornton i North & South vi dreglade över. Och så stickade vi flerfärgsstickade vantar. Det är inget någon av oss egentligen har sysslat med innan så vi ville utmana oss. Linda började sticka på Tore från Vantar för alla årstider (som numera är slut på förlag) eftersom den är inspirerad av påfåglar och påfåglar är hennes grej. Jag hade flera idéer på vad jag ville sticka. Jag funderade på Vega eller Doris från samma bok, eller Freja av Emmy Petersson eller Gudrun av Maria Lärkäng men inget par av vantarna kändes som att jag hade rätt feeling och rätt garn just nu. Och eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av flerfärgsstickning kände jag att jag ville öva lte utan för långa floteringar för få in knycken lite. Då är det ju tur att Ravelry finns och efter en avancerad sök under fliken patterns fick jag fram massa fina vantar och valde till slut Paradoxical Mittens av Lucy Neatby. Och de är verkligen fantastiska! Snygg design, genialisk konstruktion, snygga, roliga att sticka och har ett mycket välskrivet mönster. Jag stickar dem i gul enfärgad Kauni som jag köpte i Tallinn sommaren 2013, 2-trådig Järbo Gästrike i grått och någon växtfärgad historia från loppis. Kan sätta min hatt på att det är färgat med krapp. Och om jag får säga det själv så börjar jag faktiskt bli rätt bra på att sticka med fler färger. Är lite imponerad av mig själv faktiskt!

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.

Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.

Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!

Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.

Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!

Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.

Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.

Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.

Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

Rip it!

Nä, idag var det dags.

Idag blev det en groda. Jag froggade. Det blev rip it. Jag har i nästan ett års tid haft strumporna Butterflies are free på gång. Jag tycker verkligen att mönstret är skitsnyggt och jag vill verkligen sticka dem, men nä. Jag insåg av mitt misstag med pannbandet att strumpan blev för oelastisk och att den gick verkligen inte ens på foten. Och jag ville verkligen inte sitta i timmatal med ett par assnygga strumpor som jag sedan inte kan använda, liksom pannbandet (som jag hoppas kunna rädda). Och jag ville ju egentligen ha med picotkanten upptill som jag inte fick till. Så bättre lycka nästa gång, men picotkant och troligtvis större stickor! Det blir ju en helt annan struktur med flerfärgsstickning så jag kanske inte behöver ha stickor 2 till dessa strumpor. Fördelen med denna upprepning är dock att jag nu kan använda mina favoritstrumpstickor av modellen Knit Pro Karbonz till något annat! Och faktum är att jag nu inte har någon strumpstickning igång vilket jag ju behöver ha. Funderar dock på att sticka ett par benvärmare istället. Det kan få gå som strumpor.

Del 2

Jag har kommit igång med del två på Rockefeller. Jag och Linda kör en egen liten knitalong så då kan det bli lite väntetid. Men idag var det dags och det flyter på bra. Jag är hittills väldigt förtjust i Stephen Wests mönsterskrivning. Dock missade jag att korsa garnet några gånger så på bilden kan man se ett tydligt oönskat hål vid färgbyte. Men skit samma, det går att snörpa ihop.

Men. Jag har ytterligare en åsikt om mina Signature needles som jag ju redan berättat att jag inte är kär i. Kabeln är lite för gummiaktig så maskorna glider inte så bra på den. Flera gånger har jag upptäckt att kabeln har knorvat ihop sig och bildat en ögla mitt i stickningen. Inte så bekvämt. Men det är inte ohanterbart. Och jag ångrar inte att jag köpte dem.

Men så var det det här med flerfärgsstickning. Mitt regnbågspannband är klart. Och det var ju inte min grej. Det blev alldeles för litet. Jag stickade den största storleken men det går inte på huvudet. Det beror nog på tre saker. Dels hade jag mindre stickor än mönstret angav. Dels hade jag kanske lite tunnare garn. Dels har jag nog fått färgbyterna lite väl tighta. Dessutom har jag läst att flera på Ravelry har fått lägga till ytterligare en rapport för att få rätt storlek. Så jag skyller lite på mig själv men lite på mönstret med. Så lyckas jag inte blocka ut pannbandet nu kommer någon av mina vänners eller släktingars barn få ett fint pannband.

Kielgarn och regnbågsstickning

Jag har varit på en liten sportlovskryssning till Kiel i veckan och var så klart tvungen att besöka ett par garnaffärer. Först var jag i en Lana Grossa-affär som hade massa fint men inget jag blev kär i. Sedan var jag i en butik som hete Wolle & Hobby som hade allt möjligt, och däribland massa garn. Jag har som mina trognare läsare har märkt blivit garnsnobb på senare tiden så jag var inte så sugen på att slentrianshoppa. Men jag hittade ett fint Opalgarn med massa gult i som ju är min favoritfärg, och ett nystan Jawoll Magic som jag lite suktat efter innan. Jag tror det ska bli en sjal kombinerat med svart. Jag är väldigt inne på regnbågsfärgat och svart i kombination just nu. Och jag förnekar ju inte mig själv heller denna gång eftersom jag köpter självrandande, strumpgarn, gult och regnbågsfärgat. Jag kanske rent ut sagt är lite enkelspårig.

Och när vi ändå snackar regnbågsfärgat så pågår det ju ett OS just nu, som på alla sätt skall gå i regnbågens färger. Därför håller jag på och stickar ett pannband som fått namnet Love in a cold climate som är framtaget just för detta OS och HBTQ-rörelsen. Jag nämnde det i förra veckan när jag köpt garn till det. Jag älskar det! Stickar det grå Drops Fabel och Opal Surprise så det blir inte riktigt likadan randning som på originalet, men jag tror att det kommer bli fint ändå. Men alltså, flerfärgsstickning är verkligen inte min grej. Det trasslar och blir fel. Jag har fått repa upp och börja om två ggr och just nu går det mer bakåt än framåt. Men jag får ju helt enkelt öva och bli bättre på det här med fler färger så kanske det faktiskt blir min grej till slut. Och tanken är ju ändå att jag ska bli klar med mina Butterflies are free någon gång med! Så det är bara att sticka på och sticka fel och repa upp så blir det nog bra till slut.

WIP

  

Jag gillar ju egentligen inte engelska uttryck och förkortningar men idag använder jag en i alla fall. WIP = Work In Progress. Efter att ha genomfört det stora krokningsprojektet i skolan och stickat klart några lite större projekt har jag inte hittat stickglöden riktigt. Jag har liksom inte riktigt kommit på något bra stickprojekt som jag känt någon särskild inspiration för. Så jag satte igång lite allt möjligt. Jag började sticka ett par revlingar till att matcha en liten sjal jag stickat i CottonWool från Gepard. Men det är bara mosstickning fram och tillbaka så det är inte särskilt inspirerande även om resultatet blir bra. I påskhelgen började jag virka en Irvingsjal i strumpgarn från TGR som blir bra, men inte heller det är särskilt inspirerande. Så kom jag på att jag ville sticka ett par riktigt najs strumpor och har sedan länge fallit för mönstret Butterflies are free av Rose Hiver. Jag köpte lite svart Fabel (som jag tycker är ett utmärkt strumpgarn) i helgen på Fridalin i Vänersborg, och rotade fram strumpgarnet från Netto jag köpte i vintras och satte igång. De ska egentligen stickas på magic loop men det är inte min grej, och dessutom har jag ingen sticka som passar till det så jag började på strumpstickor istället. Längst upp skulle det vara en picotkant och jag satt i evigheter framför youtube och försökte få till en bra picotkant, men till slut gav jag upp. Det blev helt enkelt inte bra. Och om det fanns en beskrivning av picotkanten i mönstret så fattade inte jag den. Så det blev vriden resår istället. Och jösses, flerfärgsstickning alltså. Inte min grej. Men jag borde ju öva på det. Så jag kämpade på och repade upp en och annan gång och resultatet blir helt ok, även om det blir lite ojämnt. Men diagrammet är omfattande och lite krångligt så jag måste skriva ut det och markera vart brytningen mellan stickorna är om jag ska orka fortsätta. Jag ska inte ge upp, men jag är lite fundersam över hur pass stretchigt det kommer bli med färgmönstret... Men vi får se.

   

Men i brist på annat började jag sticka en kjol. Jag behövde som sagt bli inspirerad igen och det blev jag. Kjolen heter Lanesplitter skirt och jag stickar den i dubbel Drops Alpaca och Rustik från Netto. och jag tror att det blir riktigt bra.

Längst upp i bild ser ni en korv. Korven är ett krokat kuddfodral. Det är nog det jag känner minst inspiration för just nu. Men det är perfekt att hålla på med på jobbet. Drops Alaska i mängder och olika färger blir det.