Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här hade jag faktikst blivit VIP-inbjuden. Då fick jag ju helt enkelt gå! För några veckor sedan fick jag ett DM på instagram med frågan om jag hade lust att deltaga under kvällen när Erikshjälpen skulle dela ut priset Sveriges second handprofil 2021 och mingla och shoppa lite hållbart i Göteborgs nya Erikshjälpenbutik. Klart jag ville!

Erikshjälpen Rosenlund öppnade för bara tre veckor sedan och ligger på Rosenlundsgatan 8. Japp, de gamla skumma kvarteren där män ibland ville plocka upp en med bil om man passerade. Butiken är hela 550 kvadrat stor och har öppet vardagar 11-18 och 11-16 på helger. Det är öppet varje dag alltså! Det är en s.k. omnikanalsbutik som tydligen betyder att ett företag interagerar med sina kunder genom flera kanaler. Här alltså både genom en vanlig butik och genom sin webbhandel secondhand.se. Här kommer det anordnas event, pop-ups, föreläsningar och olika samarbeten. Låter jättespännande! Precis vad vi behöver i Göteborg centrum.

Priset Sveriges second handprofil delades ut för nionde gången (om jag räknat rätt) och i år var det Naturskyddsföreningen som vann. Väldigt välförtjänt! I motiveringen nämndes Naturskyddsföreningens väldigt välbesökta klädbytardagar och prylbytardagar som de hållit på med sedan 2009. Senast, 2019 (of obvious reasons), anordnades det 160 olika klädbyten bara i Sverige i stort sett samtidigt. Tydligen så anordnas även klädbyten i övriga nordiska länder samtidigt vilket ju är enormt häftigt! Det stora klädbytet brukar ligga under Fashion Revolution week i april men nästa år, om det går, kommer det ske 26 mars. Tidigare vinnare av priset har t.ex. varit Johanna Leymann, Henning Gillberg på Repamera och Elsa Billgren. Häftigt att få vara med när priset delades ut i år!

Kvällen till ära hade jag förresten en t-shirt (det bruna som sticker ut under) jag bytte till mig på Naturskyddsföreningens stora klädbyte på Världskulturmuseet 2019. Det var egentligen ingen särskild tanke med det utan det bara blev så. Säkert något undermedvetet som gjorde att jag valde den! Till den hade jag en egenstickad tröja, en kjol jag köpt på tjockisloppis, leggings från Sellpy, och mina vinterkängor från Smyrna second hand. Snömodd har varit Göteborgs mellannamn den här veckan.

Hela kvällen var supertrevlig och vi fick både mumsigt tilltugg och smaka på kombucha. Tilltugget kom från Julie's café i Göteborg och var veganskt. Som sig bör. Jättegott som sagt. Och här kommer det. Jag är faktiskt inte ett jättefan av kombucha. Fattar inte riktigt grejen. Vissa sorter jaghar  testat har smakat lite disktrasa. Men den här sorten, som smakade hallon, var faktiskt riktigt fräsch! Jag minns så klart inte vad de hette... Kombucha fastnar liksom inte på mig. 

Butiken då? Vi fick lite chans till VIP-shopping med när butiken var öppen bara för oss speciellt inbjudna. Ja, jag får malla mig lite och låtsas att jag är influencer på riktigt. Butiken är i vart fall jättefin! Väldigt fräsch och välplanerad. Mycket fint, både prylar och kläder. Ett trevligt café har de med. Det är som sagt 550 kvadrat stort och det känns verkligen rymligt men ändå fullpackat med massa bra! Priserna är väl som man tänker sig att det ska vara i en fräsch second hand inne i city.

Det fanns lite vintage men jag hade gärna sett mer, som de har i Kortedalabutiken t.ex. Kan dock avslöja att man tydligen kan göra fynd här! Det fyndades en superfin vintagejacka från Hettemarks för 85 spänn under kvällen! En supersöt tant sa att så billig hade den aldrig varit i Kortedala där hon har koll på vintagekläderna. Men kul för den som fyndade! Det var tyvärr inte jag. För liten storlek för mig ändå.

Jag blev ändå imponerade över hur mycket bra stuff det fanns där! Inte bara kläder utan även bra prylar och det kändes liksom kvalitet på hyllorna. Det fanns massor med köksgrejer t.ex.  Hyllorna var fullpackade med fina glas, grytor, porslin och annat. Det fanns även ett par tallrikar (som jag redan har) i brun Old Höganäs som jag samlar på. Då är det ju en bra butik! Textilavdelningen var ganska liten men bra!

Jag fyndade också. Jag hittade en kitschig brosch, en julklapp till hunden, en vanlig basickjol som jag gillade och inte mindre än två likadana t-shirts med bästa budskapet! Först hittade jag en och gick runt lite med den. Sen pratade jag med en kvinna som blev lite avis och sen kollade jag på ställningen lite till och hittade en till. Nej, jag behöver givetvis inte två men jag köpte en till mig och en till min partner. Vi kan behöva tvinna med #fuckfastfashion tänker jag! T-shirten är från Thrive och trycktes upp till deras ettårsjubileum har jag fått reda på. Kul! Och så fick vi en goodibag. Det är ju alltid trevligt. I den låg en bok från Naturskyddsföreningen som det uppmanas att man ska cirkulera vidare, en burk honung, lite presentkort och annat bra. 

Passa på att besöka Erikshjälpen Rosenlund. Väldigt fin butik som sagt och jag ser fram emot att besöka den fler gånger, både för att handla och att omnikanala mig!

Rädd för färg

Jag snackar inte om mig nu alltså. Men runt mig, i olika sammanhang, springer jag ibland på trevliga människor som säger saker som: "Du har ju alltid så härliga färger på dig och jag skulle ju egentligen vilja men jag är lite rädd för färg.". Ingen skam i det, man måste inte gilla starka färger, men jag tycker att det är lite intressant. Vad är det man är rädd för? Att synas? Att sticka ut? Jag tänker att man kan sticka ut vad man än har på sig, det behöver inte ha med färgerna att göra utan om utstrålning. Men visst, den stora massan kanske är mer diskret och dovt klädd så det är väl lättare att smälta in. Om man vill det. Inget fel i det. Man bör ha kläder man känner sig bekväm i. Jag gillar färg och prints. Nä, jag är definitivt inte rädd för färg. Så här exemplifierar jag det. Kanske kan det inspirera någon att "våga" mer? Om man vill det dvs.

Det blir lätt mönstermix när jag ska färgmixa. Kanske för att jag har så mycket mönstrat. Och färgglatt. Skjortan har jag fått från en kompis på en klädbytardag. Hon köpte den ursprungligen till sin sambo på loppis som inte ville ha den. Tur för mig! Klänningen från Gudrun Sjödén har jag köpt på facebook, leggingsen är gamla, strumporna egenstickade och sjalen egenvirkad. Kombo by accident förresten. För att jag frös. Den blev väldigt lyckad!

Här var jag ju färgglad och fin. Vi hade faktiskt tema orange på jobbet den dagen och den här kjolen är verkligen en pärla. Jag har köpt den på en tjockisloppis för 40 spänn av min kompis Anna och den är hemmasydd av henne. Kimonon hade jag suktat efter ett tag. Jag hade en kaftanklänning i samma tyg men den satt inte som jag ville så jag bytte ut den mot denna istället och den känns mycket bättre. Om ni undrar varför jag pekar på magen är det för att jag fått några skumma fläckar mitt på från ingenstans typ. Mystiskt. Toppen är gammal och lagad. Och numera fläckig. Ett nyköp då det begav sig. Sneakerserna är från Sellpy.

Apropå gult fick jag för mig att klä mig helt i gult i våras. Då fick jag kommentarer om att jag verkligen gillar gult. Eh ja, har det undgått någon? Den ärtigt gula tröjan har jag köpt på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen är från min personal clothing dealer, leggingsen är gamla, strumporna är köpta på Röda Korset i Vänersborg och skorna hittade jag på Majornas megaloppis. Jag har även ett par gula örhängen från Pow Studio om du inte upptäckte det. Men fräsigt va? Det är nog första gången jag haft en helt monokrom look för övrigt, skorna undantaget. Förutom svart då. Det är ju också monokromt.

Och när vi ändå snackar monokromt och teman så har vi teman på jobbet ibland. Innan höstlovet hade vi färgtema en hel vecka och en dag var det grönt. Det är ju kul med monokromt så jag körde all in igen, bortsett från lite ränder på kjolen. Tröjan, Flax light, har jag stickat själv, under har jag en fransk militärundertröja från Kvibergs överskottslager (i Björlanda), kjolen är från Reningsborg i Angered och en riktig vintagepärla enligt mig. Leggingsen är gamla och lagade, strumporna har jag stickat själv och skorna är mina gamla trotjänare till Duckfeet. Även här hade jag ett par Pows faktiskt. Fast gröna då.

Att jag inte känner mig jättebekväm i helsvart (längre), det har jag ju berättat förr, men faktum är att i morgon händer det igen. I morgon har vi svart tema på jobbet och klart jag hakar på. Jag har ju massa fina svarta kläder. Kan jag följa temat så gör jag det. Svart är också en färg, och det är ok. Neutralfärg har min kollega lärt mig att det heter. Det är trevligt med svart med. Det enda som inte är ok är marinblått. Marinblått är inte en färg, det är en styggelse. Sorry alla som gillar marinblått.

Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Att skänka är inte en god gärning!

Inte per definition i alla fall. När jag pratar hållbarhet och hållbart mode med vänner får jag ibland ett litet försvarstal kastat i ansiktet på mig. "Nej jag handlar inte second hand pga... osv, men jag skänker alltid mina kläder till xxx! Då gör jag ändå en god gärning!". Det har hänt mer än en gång att personer rättfärdigat sina nyköps-shoppingsprees med att de skänker ju ändå massa kläder också och det går ju till välgörande ändamål och då är man ju rätt helig ändå. Så enkelt är det faktiskt inte. Om man ser det faktum att man lämnat in en påse kläder till Stadsmissionen eller Erikshjälpen t.ex. som en legitim anledning att köpa massa nytt är miljönyttan och den välgörande handlingen ganska ogjord. Om man fokuserar på miljönyttan nu. Pengar in i organisationer som gör massa gott som ovan nämnda organisationer är absolut bra ur det perspektivet. Men faktum kvarstår att vi skänker 3.8 kg textil till välgörenhet och second hand varje år, men vi köper bara 0.8 kilo begagnat. Överflödet hamnar någonstans och i värsta fall i bränntunnan eller som landfill. 

Att göra sig av med begagnade kläder är bara bra för miljön om de kommer till nytta igen. Om de återbrukas. Så är det. Annars är det helt ogjort och faktiskt inte alls bra för miljön. En deponerad t-shirt av bomull genererar metangas som är riktigt dåligt för miljön. Eldas t-shirten istället upp blir den till koldioxid. Också väldigt dåligt. Vi återkommer till siffrorna från BjörkåFrihet: de får in 10 ton kläder om dagen, 4 ton av dem sorteras och 6 ton säljs utomlands. Vad som görs med kläderna utomlands har man rimligtvis ingen vidare koll på. Alltså har du ingen som helst koll på om den där skjortan du skänker säljs vidare i butik eller om den blir till växthusgaser. Blir den till växthusgaser är det ju faktiskt sämre än om den ligger kvar i din garderob och används en gång vartannat år.

Alltså, när du rensar din garderob behöver du säkerställa att dina plagg används vidare när du ska göra dig av med dem. I första hand: se till så det du ska göra dig av med är bra grejer som är värt att ta vara på. Sortera och vik snyggt istället för att knöla ner i en sopsäck. Och se till att det är helt och rent. Större second handaktörer i alla ära men det kanske inte är bästa utvägen. Fundera över vad ni har i närheten. Har ni någon mindre second hand från kyrkan, IOGT, någon idrottsklubb eller annat där det är större chans att de tar till vara på allt? Satsa på dem då! Är det trasiga kläder? Finns det någon remakeverksamhet som Kupan i Åmål eller WeReDo Fashion på orten? Då vet ni vart den kassen går. 

Ett annat sätt för att kläderna kommer till användning igen är att ge bort eller sälja till en kompis du vet har samma stil och storlek. Själv har jag en personal clothing dealer som brukar komma med en laddning då och då eftersom hon vet att vi har liknande storlek och smak. Eller varför inte ordna en klädbytardag! Jag har ett schysst koncept för det som man kan läsa i det här inlägget. Jag älskar klädbytardagar och tycker det är ett lysande koncept, både stora offentliga sammankomster och små man anordnar med kompisar. Det blir ju liksom gratis shopping och man har möjlighet att testa grejer man är lite osäker på utan att det blir ett extra inköp. Gillar man det inte när det kommer omkring kan man ju ta med det nästa gång igen så får någon annan testa.

Faktum är att kläder kommer mest till användning igen om det finns något värde i dem. Vad som är värt något är väldigt individuellt men vår inställning till vad som är värt något spelar definitivt roll. Det är skillnad på en säck med skrynkliga ihopknölade plagg och en påse med fina och vikta välstrukna plagg. Att sälja kläderna vidare själv blir liksom lite mer värdefullt än att knöla och skänka. Och där finns det många olika möjligheter. Att låta någon göra det åt en är väl det enklaste om man inte orkar hålla på och greja med det själv. Sellpy är en enkel variant, med risk att få plagg bortrensade och väldigt lite för lite betalt för dem dock. Jag har testat att sälja via Sellpy och blev ändå nöjd vilket man kan läsa om här. Sedan finns det fysiska butiker som säljer väl utvalda plagg på kommission. Arkivet STHLM, Systrarnas Gröna och Varié är exempel på det. 

Sedan kan man så klart anordna en egen loppis i en lokal eller på gatan. Det blir mer och mer poppis med promenadloppisar och den klassiska barnloppisen finns i olika modeller. Kvarstår dock pandemin. Jag tror på när jag ser det att vi kommer kunna gå tillbaka till det normala igen här snart men mer och mer verksamhet har dragit igång har jag märkt. Här i Göteborg har t.ex. bakluckeloppisarna i Slottskogen kommit igång igen, med mer avstånd och restriktioner. Har man bil är ju det ett bra alternativ. I lokala köp- och säljgrupper på facebook säljs det ofta klädpaket för avhämtning och i andra grupper, sådana för ett visst område eller ett kvarter, har jag mer än en gång sett att folk drar ihop egna små loppisar i trädgården. Bra grej.

Så har vi ju nätet med. Tradera och Blocket är klassiker om man orkar hålla på och fota och lägga upp men så finns ju även Marketplace och diverse andra tjänster som Plick t.ex. Det finns även appar och hemsidor för klädbyten som Renew outfits och Popswap. Sedan finns det ju otaliga facebookgrupper för köp och sälj av kläder. Och jag har testat. I början på sommaren lade jag upp ett antal plagg i grupperna Gudrun Sjödén Köp & Sälj och Circle of clothes. Det funkade riktigt fint faktiskt! Av fjorton plagg fick jag sålt nio och det var jag nöjd med. En klänning jag inte fick sålt sålde jag sedan istället via instagram som också är ett tips. Många har bloppiskonton på insta som är väldigt populära.

Det var som sagt en positiv upplevelse att sälja via facebook och här kommer lite nybörjartips från mig. En viktig grej är att lägga ut rätt plagg i rätt grupp. Det finns mängder med typer av grupper och kolla runt lite och lär känna dem rätt. Moderna lite "poppis" kläder i en grupp, vintagekläder i en grupp, kulturtantskläder i en grupp osv. Det är större chans att få plaggen sålda om de visas upp för rätt publik. Det finns även särskilda grupper för specifika märken och då kan man ju räkna med att plaggen faller publiken i smaken. Sedan är det alltid bra att ta flera bilder i olika vinklar och skriva ut lite mått så man vet att det passar. Bilder med plaggen på tycker jag själv är väldigt trevligt! Och skriv ut material för skjutton! Vi är flera som är lite kinkiga med material i denna värld. Sedan tycker jag inte heller man behöver ta i priset så mycket för man vill ju ha det sålt. Samt att jag personligen också föredrar om det är ett pris inklusive fraktkostnad. Så slipper man böka med det. Det känns ju också alltid positivt med pris inkl frakt. Nästan som att frakten är gratis, hehe. Spårbart upp till ett kilo för 66 kr tycker jag är enkelt.

Ok, är du en sån som absolut inte orkar greja med att sälja så är det ju så klart bättre att dina påsar hamnar i Myrornas container än i den för brännbart. Men testa en klädbytardag eller att sälja på ett eller annat sätt! Det är faktiskt rätt kul! Och som sagt, det är större chans att kläderna verkligen kommer till återanvändning då och det är då miljönyttan blir av. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kläder måste få ett värde igen och inte bara slit och släng! Detta är ett sätt. Att låta dem bli metangas är inte ett. Att hantera sina kläder rätt, både före och efter brukningstid är ett ansvar. Om vi vill leva kvar på denna jord. Men jag tvivlar rätt rejält nu om jag ska vara ärlig...

Dagens hållbara outfit #22: lufta garderobsvärmaren

Temat idag är "lufta garderobsvärmaren". Jag har alltid varit bra på att ha garderobsvärmare. Dels för att jag köper utan att tänka. Det blir jag dock bättre och bättre på. Men också dels för att jag är alldeles för nostalgisk med mina kläder och har svårt för att göra mig av med plagg som jag gillar, även om de kanske inte passar längre. Där finns det också förbättringspotential. 

Dagens garderobsvärmare är nog egentligen en tunika, fast det blir ju en klänning på mig, från H&M från början som jag köpte på Reningsborg i Frölunda i våras på min sista riktiga loppisrunda innan the c-word. Jag orkade inte prova den, trots att jag vet att jag ska. Jag tänkte att den passar nog. Det gjorde den förvisso men den är lite stor, och samtidigt lite liten. Ibland undrar jag om det är människor kläderna skapas för? Den är skitsmal över axlar och i ärmarna men stor över bröstkorgen. Och den ska nog ändå vara lite mer slimmad. Men med ett bälte från en klädbytardag funkar det i alla fall ok. Tycker ni att jag ska behålla den?

I övrigt har jag örhängen, skor och jeggings som också behöver luftas lite mer. Örhängena har jag tagit på en klädbytardag och de är väldigt tjusiga men jag tycker de sällan passar in i sammanhanget. Jeggingsen har jag fått av en kompis och de har jag både lagat och kortat. Väldigt bekväma och idag lyckades jag faktiskt lura en kollega att de var jeans. Och skorna är ett par Dr Martens jag fått av en annan kompis som jag använde en hel del för ungefär sju år sedan men som jag inte har lyckats gå in helt ännu. Jag har så himla breda fötter. De är dock ursnygga och jag har även fått beröm för mina bra skor av skomakaren när jag lagade dem. Just nu jobbar jag på att gå in dem på jobbet. Och nu är det bara två dagar av #hållbarstilchallenge kvar!

Dagens hållbara outfit #17

Jag har kramat träd idag. Fattar ni att det finns forskning som säger att man mår bättre av att krama träd? Alltså, på ett sätt kan jag förstå det, det här med naturen och så, men varför just bara träd? Funkar det inte med en sten? Det kanske i och för sig har med liv att göra. Stenar är kanske lite för döda...

Min hållbara outfit idag består av favorittröjan (förvisso en av dem) från klädbytardagen på Frilagret i vintras och en lagom tantig zebrarandig klänning jag köpt på Reningsborg Angered. Klänning och tröja är min favoritkombination och den här blev riktigt bra. Tröjan, som är i storlek xs/s men det spelar ju ingen roll, är förvisso en sån där töntig trasig-med-mening-grej, men jag älskar den ändå. Det är töntigt att göra sönder hela kläder från början, men jag är en sucker för trasigt och slitet så det funkar. Det är nog punkaren i mig som går igång på det. Klänningen sitter bra på mig, zebra är najs och den är i skön men stabil bomull. Bomull är det bästa enligt mig. Att det inte ens står ett fabrikat i den spelar inte mig någon roll. Snajsiga och dyra mkärken är inget viktigt för mig. Skorna är mina, numera, skitsneakers från Erikshjälpen Kortedala och så har jag standardleggings från Indiska. En lagom piffig fredagsoutfit!

#5: Glöm inte bort herravdelningen

Så var det det där med herrkläder då. För ja, i regel är män större än kvinnor. Längre och kraftigare framför allt. Och just för att män inte riktigt har samma vanor vad gäller klädanvändande är ofta herrkläder av bättre kvalitet än vad damkläder är. Män har inte riktigt samma tendens att överkonsumera plagg som sedan används alldeles för lite för att sedan rensas ut i förtid. Nu generaliserar jag ju men det är ändå vanligare att män använder sina plagg tills de är helt utslitna än att kvinnor gör det. Därför är herrkläder i bättre kvalitet. När jag för 10 år sedan fick för mig att köpa massa ulltröjor på second hand för att sedan filta i tvättmaskin a la DoReDo hittade jag inte en enda tröja i ren ull på dåvarande Emmaus. Det var bara akryl och bös och på sin höjd hade plaggen typ 3% ull. När jag gick över till herravdelningen däremot hittade jag mängder med tröjor i ren lammull och merino och inte kostade de mycket heller.

Alla kroppar är ju olika så varför skulle inte ett herrplagg kunna sitta bättre än ett skapt för damer? Och kombinerar man dessutom tips nummer 2, det här med att sy om och ändra, kan det bli hur bra som helst. Själv har jag hittat min regnjacka i herrmodell för 75 kr. Passar utmärkt och med lite grejande har jag kortat ärmarna till min längd. Även regnbyxorna är i herrstorlek och har kortats. Båda med favorittrickset: resår.

Och skjortor alltså. Jag har aldrig gillat figursydda grejer så herrmodell har alltid känts rätt för mig. Den här skjortan förvärvade jag på en klädbytardag. Min kollega hade köpt den till sin sambo som aldrig gillade den och jag plockade på mig den för att ha som överdrag på jobbet bara. Så frös jag en dag och drog på mig den över en Gudrunklänning och fick till den här härliga kombinationen! Jag insåg att jag tyckte skjortan var alldeles för najs för att vara slitig jobbskjorta så den uppgraderades till finskjorta i garderoben istället. Så kan det bli.

Har man dessutom stora fötter är herravdelningen också en bra grej att leta i. Själv har jag dock 35-36 så några herrskor har det inte blivit för mig, konstigt nog. Eller inte. Men det här med att inspireras av herrgarderoben och att använda mer unisexplagg är ju ändå rätt najs. Och här gäller ju samma sak som med vad det står på storlekslappen: du bestämmer själv hur du vill att plaggen ska sitta.

Och därmed var min ingrottning till ända. På riktigt, man kan hitta i stort sett allt man behöver second hand, även om man är tjock. Man kanske får leta lite mer bara, men det är ju inga bekymmer. Då hinner man ju fundera över om man verkligen behöver plagget. Och för mig blir letandet lite av en sport. Men nu är jag nyfiken: vad tycker du om mina tips? Har du några egna erfarenheter? Har du fått nytta av mitt inlägg någon gång? Har jag lyckats inspirera? Det vore toppenkul om du kommenterade eller hörde av dig!

#1: Glöm det där med storlekar!

Det första du ska göra när du går in i en second handbutiker för att hitta kläder som passar just dig är att skita fullkomligt i vad det står på lappen! Många är så himla bokstavsberoende och tänker: "Men jag brukar ju ha den här storleken". En gång för många många år sedan stod jag i ett provrum med en kompis som skulle prova ett par byxor i storlek 36. De passade inte så hon provade 38. De gick inte helt igen så jag sa: "Men då går jag och hämtar ett par 40". Hennes svar var: "NEJ! Jag ska INTE ha ett par 40!!!". Eh, vad är problemet? Det spelar väl ingen roll vad det står på lappen eller? Det viktigaste är väl att plagget passar?

Så här ser det ut i min garderob. Allt från onesize till xxl. Jag har ett bystmått på en bit över metern och magen och rumpan är i  samma liga men ändå kan man hitta kläder i storlek xs/s i min garderob. Flera stycken dessutom. Nu är det ju så här att hur ett plagg sitter på en är väldigt individuellt. Jag skulle vilja påstå att det inte finns två kroppar som är exakt likadana men plaggen är mer eller mindre lika och då är det ju fullt logiskt att plaggen sitter olika på oss. Och det är ju skitbra för vi gillar ju i regel olika!

Personligen gillar jag oversize framför slimmat. Skitbra för det finns ju väldigt mycket oversize på marknaden. Monki går t.ex. i bräschen för det. Fördelen är dessutom att jag kan köpa plagg i större storlekar än "vad som är tänkt" att jag ska ha och använda dem som jag vill. För hur ett plagg ska sitta, det bestämmer vi faktiskt helt själva. Som den här collagetröjan från en klädbytardag i vintras t.ex. Visst, jag brukar slå ett getöga på storlekslappen när jag hittar ett plagg som tilltalar mig men jag avskräcktes inte av att det stod xs/s på den. Den har dessutom rejält jättelånga ärmar vilket jag tänker att rätt få människor ändå har. Och jag gillar det! Ett rymligt plagg kan passa både den pinnsmala som den frodiga, men de sitter helt enkelt bara på olika sätt. Och lika snyggt båda två. Det handlar ju om hur man bär upp plagget. Och gillar du mer slimmat? Skitbra, för du kan du garanterat ta ett plagg i en mindre storlek och få som du vill. Stylingen kan göra susen!

Och när du står där i den där second handbutiken och rotar runt på ställningarna är det ju bra att ha ett ögonmått. Mitt är inte alltid det bästa för jag får ofta med mig både på tok för små och på tok för stora kläder in i provrummet. Men det är ju därför man provar! Och ögonmåttet tränar man upp. Och vad gör det om man provar ett plagg som inte passar? Så är det ju i vanliga butiker med. Det fina med second hand dessutom är att det finns kläder från så många olika epoker där modet har varit olika rymligt eller slimmat. Man lär sig det där till slut vad som brukar funka och inte. Det gäller att utsätta sig för det och träna träna träna!

Tänk utanför boxen! Hittar du ett plagg i ett print eller material som du gillar men misstänker inte kommer passa, kan du använda det på ett annat sätt? Jag har ett par klänningar jag använder som kjol t.ex. Det funkar finfint! Det är dags att släppa alla regler och bestämmelser på hur kläder och mode ska vara och göra det man själv vill och gillar! Och för att hitta det är mitt råd: testa testa testa! Lämna den lilla tjockisrutan i butiken och kolla runt överallt och hitta och prova det du verkligen gillar. Det fina med second hand är allt det finns allt möjligt där, både vad gäller stil, ålder och kvalitet. Och det är ju mer än vad man kan säga om en "vanlig" butik. Det finns något för alla helt enkelt.

Kommentera gärna och berätta om när du struntade i storlekslappens riktlinjer och drog på dig något i "fel" storlek". Mode och kläder idag är väldigt dynamiskt och följer inte alls på samma sätt de strikta reglerna som gällde förr. Det är något vi definitivt kan dra nytta av! Och när man väl kommer igång är det skitkul att testa, styla, kombinera och greja! Det tycker i alla fall jag.

Begagnade örhängen

Kan man köpa örhängen begagnat undrar kanske du? Eller så gör du inte det... Men det är klart man kan! Även om man är känslig och kräver äkta vara kan man hitta skatter på loppis, helt klart. Det gäller att kunna sina stämplar och grejer då dock. Annars hänvisar jag till det gamla vanliga - nätet förstås. Det finns Tradera, Sellpy och mängder med facebookgrupper att ösa ur. Nu är inte jag så knusslig alls med vad jag har i öronen dock. Jag är inte känslig för nickel och bös och kan egentligen ha vilket skräp som helst i mina öron. Och om jag får bestämma ska det vara kitsch. Jag gillar färg, form och symboler. Det får gärna vara stort och over the top! Små  stilrena, diskreta och klassiska grejer är liksom inte min grej. Och jag tycker inte, som med allt annat, inte att det är alls äckligt att använda något som någon annan redan haft i öronen.

När det gäller örhängen är det tre kategorier som är dominerande i min samling. Nämligen köpta/fådda i andrahand, fådda i present och köpta av små hantverkare i butiker och från Etsy t.ex.. Och några jag gjort själv. Här har vi några jag förvärvat i andrahand. Fiskarna har jag köpt på bakluckeloppis i Slottskogen, de med pärlor har jag fått från en kollega som i sin tur fått den av någon annan, de vita kommer från första tjockisloppisen och de guldiga/rosa kommer från en klädbytardag. Jag har massor fler fina som jag förvärvat på samma sätt.

Och apropå örhängen så har jag några stycken. Det här är inte ens alla. Och just nu får de lufta sig väldigt lite. Har hamnat i nån slags coronaörhängeskris. Dt blir mest same same. Den fantastiska förvaringen har jag för övrigt köpt på en marknad och den kostade i stort sett ingenting. 200-250 kr nånstans tror jag att det var. Den är, som synes, gjord för hand. Hur många örhängen bör man ha egentligen? Frågar du mig kan man uppenbarligen inte få nog. Så förespråkar jag överkonsumtion igen! Men second hand och småskaligt tillverkat är faktiskt ok.

Begagnat på midsommar

Ni vet att det är helt ute att köpa nya kläder till speciella tillfällen och högtidsdagar va? Julafton, nyår och påsk firades i gamla outfits här. Igår var det midsommar. Det sedvanliga midsommarvädret innebar att maten fick lagas på spisen bakom oss istället för grillen utomhus. Klassiskt. Jag hade på mig en kaftan från Monki (det är mycket Monki nu) jag köpte i en köp- och säljgrupp på facebook förra året. Den har använts innan. Partnern hade en hawaiiskjorta han fått av en kompis för flera år sedan och som har använts flitigt på 80-talsklubb här i Göteborg. T-shirten är från en klädbytardag. Inte så illa va?

Tbt till en svunnen tid

Känner man mig väl vet man att jag avskyr töntiga förkortningar, särskilt på engelska begrepp. PT och PA och allt vad det heter är inget jag brukar slänga mig med. Jag kommer få anledning att återkomma till detta men idag kostar jag på mig en tbt. En trowback, inte thursday, men ändå.

Så här såg det ut för ungefär ett år sedan. Förra årets mors dag, sista helgen i maj, var och min lilla flock/familj på megaloppisen i Majorna. Loppisarnas loppis. I år blev det ingen sådan och inte mycket annat heller. Förra året var det blomstrande tider på hållbart modefronten, i år blev det inte mycket alls.

Förra året lyckades jag arrangera en tjockisloppis, besöka en annan, gå på internationella klädbytardagen, gå på föreläsning, gå helgkurs i sashiko, ha egen klädbytardag och genomföra otaliga loppisrundor. I år hann jag med att besöka klädbytardag, genomföra en liten sådan, gå på en föreläsning, arrangera tjockisloppis och genomföra ett par loppisrundor. Och en lansering av begagnatkollektion på Thrive då. Detta gjordes på årets två första månader i stort sett. Det kanske låter som mycket men jag hade plan på mer än det dubbla. Och särskilt loppisrundorna har saknats.

Men jag ska inte klaga. Jag har ju hälsan i alla fall. Och nu ska jag göra en beställning på Sellpy. Den tvåbenta partnern behöver nya skor. Loppisshoppat nåt på senaste tiden? Eller nåt annat sköj? Do tell me! Jag är svältfödd.

Stapelvaran

Apropå leggingsen jag hade på mig igår under skogspromenaden: ja de var nyköpta. Fast inte nyligen köpta. Jag har haft dem i några år. Leggings mitt mest använda plagg då kjol och klänning är det jag oftast bär, och nylonstrumpor är ju läskigt. Jag har en favorit och de kommer från Indiska.

Första paret av denna modell jag hade kom jag faktiskt över på en klädbytardag för kanske 7-8 år sedan. Jag köper dem nu rehelbundet och använder dem tills de är så utslitna så det går hål i dem och det tar ett tag. De är i viscose och slits inte lika snabbt som sådana i bomull som jag bokstavligen kan slita ut på två användningar. Dessa kan jag använda dagligen i flera månader utan att det går hål på dem.

Jag räknade lite på det här på bloggen och hittade inte mindre än 42 bilder där favoritleggingsmodellen syns det senaste året. Jag har dem året runt och de funkar till allt. Förra året var jag lite ambitiös och lyckades även hitta några par på Sellpy. Second hand i första hand gäller ju. Jag använder oftast svarta men det är najs att ha några olika fäger att välja bland och matcha. I år har jag inte haft samma tur och har inte lyckats säkra införseln av leggingsen till min byrålåda second hand så jag fick köpa nya eftersom de enda svarta jag hade var helt utslitna. Så jag gjorde något jag aldrig gjort förr och beställde faktiskt på nätet eftersom man väl ska undvika att åka in till stan just nu. Så, jag har handlat nytt igen, jag erkänner. Men, de mest hållbara kläderna är ju de man använder tills de faller i bitar och det gör jag. Det får förlåta att de inte är GOTS-märkta t.ex. Jag får återkomma sedan när projekt laga/återbruka trasiga leggings är klart! För inte slängs de när de är färdiga så att säga. Big no no.

Det är alltid värt att laga!

När vi har klädbytardag i vårt bytesgäng, som vi hade i helgen, blir det alltid massa kläder över. Vi kör inte nåt biljettsystem eller att alla får ta med sig samma antal som de hade med sig dit, utan minst ett plagg tar man med dit men man får ta med så många plagg man vill hem. Det viktigaste är ju att plagg som blivit hyllvärmare kommer till användning. Garderobsrensningen är en bra bonus dessutom. Plaggen som blir över brukar skänkas till lämplig second handkedja. Det finns alltid en box på ok avstånd som man kan lämna några påsar i. Den här gången, när klädbytardagen var hos mig, blev det två påsar till Myrorna, en till BjörkåFrihet och två till Human Bridge när vi ändå gick ut på hundpromenaderna. Jag plockade dessutom ut en del plagg att ta med till klädbytardag på jobbet om en månad. Så på något sätt går de vidare ändå.

Tvärt emot de flesta rekommendationerna, tycker jag faktiskt att det är het ok att ta med sådant som inte är helt tiptop. Vi har kört så pass länge nu och uppskattar konceptet så allt behöver inte vara finplagg direkt. Det kan vara helt ok att hitta något man kan tänka sig att laga, sy om eller kanske färga om. Och alla har vi olika toleransnivå när det gäller solkighet och lagningar. Däremot skulle jag aldrig ta med ett trasigt eller kraftigt lagat plagg till en offentlig klädbytardag. Det känns liksom mer ok när man är med vänner. Dock tänker inte alla som jag har jag märkt tidigare...

Men, i vart fall så är det så att våra second handkedjor får in mer kläder än vad de någonsin kan sälja. Mycket rensas ut och ratas och då vill jag hjälpa kläderna på traven att bli godkända och sålda vidare. Jag tycker det är väldigt värt att själv laga plagg innan de tas med på klädbytardagar eller läggs i en box. Ovan kan man se en kofta jag haft i flera år och använt mycket men som ändå kan användas ett bra tag till. Ett hål i fickan, som ju egentligen inte är någon katastrof, lagades med min favoritteknik langettstopp. Jag kan dock meddela att pärlgarn inte var det bästa materialet till detta. Det blev lite knas med tvinningen och bristen på elasticitet. Jag får hålla mig till ullgarn i framtiden. Men hålet är i alla fall ifyllt! Jackan på bilden fick jag med från tjockisloppisen förra månaden. En kund valde att gå hem med en loppad jacka istället och bad oss skänka den gamla. Hanken syddes fast igen och resultatet blev rätt bra ändå. Jag är lite sugen på den själv men den är marinblå, en färg jag verkligen ogillar.

Mina älskade camouflagebyxor jag köpt på Beyond Retro för massa år sedan var numera för små och fick gå vidare i lördags. Jag köpte dem trasiga i knappgylfen och det saknades även en knapp. Jag har använt dem så under alla år men nu fick de repareras. Det syns inte det minsta när de sitter på. Väldigt värt. Det bästa med att ge bort till vänner på klädbytardag är dessutom att om de någon gång kommer passa på mig igen kan det hända att jag kan få tillbaka dem.

Så där blir det liksom cirkulärt på riktigt. Och om jag gillar att få mina egna kläder lagade så kan jag avslöja att det nästan känns ännu mer tillfredsställande att laga kläder som ska ges vidare. Då känner jag att jag liksom gör skillnad på riktigt! Det är alltid värt att göra en lagning om det riskerar att förlänga plaggets omlopp. I värsta fall har jag bara slösat lite tid och sytråd typ. Men förhoppningsvis har jag vunnit något i min lagningskunskap och då blir det värt ändå. Laga mera helt enkelt!

Att ändå shoppa när man har förbud

För ungefär två veckor sedan kom jag fram till att jag skulle ha loppisförbud månaden ut. Jag behövde en liten avgiftning och i ärlighetens namn hade pengarna rullat lite. Idag är det första mars och jag har lyckats hålla förbudet. Igår fyllde jag dock på min garderob lite ändå. Hur gick det till då? Jo, vi hade nämligen klädbytardag hemma hos mig. Det var faktiskt inte medvetet planerat så. Klädbytardagen var redan inplanerad när loppisförbudet trädde i kraft och när det gjorde det hade jag lite grand förträngt att vi skulle ha klädbytardag. Men det var alldeles utmärkt planerat! Hade jag lite loppisabstinens lindrade jag den lite där, utan att göra åt en spänn och klimatet mådde inte heller sämre.

Vi ett gäng som har träffats i över 12 år nu och bytt kläder med varandra. Vissa har varit med ända från början och några har tillkommit under åren. Och andra har fallit bort givetvis. Men två av oss har varit med varenda gång. Hur man gör en lyckad klädbytardag finns det nog många olika koncept för men så som vi har ett bra recept som vi kört med i alla år. Receptet finns nedskrivet i detta inlägg om du är sugen på att testa själv, men nytt för denna gång var att klädställningen var med. Jag har nämligen läst lite här och där att ska det kännas inbjudande bör man ha en klädställning. Eller flera. Jag tror helt ärligt varken den gjorde till eller från. Våra kategoriserade och sorterade högar har funkat i över 12 år så vi vet ju vad vi har att vänta.

Personligen har jag bytt kroppsform lite mer och oftare än de flesta av mina vänner så dagarna när jag kommer därifrån med flera tiotal plagg är över men det är ju inte poängen egentligen. Kläder har jag ju ändå och det viktigaste är ändå att träffas och ha trevligt ihop samt att ens egna kläder som av någon anledning har petats ur garderoben hamnar hos någon annan som kommer uppskatta dem. Det slår nog alla klädbytardagsfynd i världen. Titta bara här på Malins hög. I den ligger en randig tröja som jag räddade ur containerdöden i våras och har legat och bara väntat på att få bli utvalt och återälskat. För mig känns det särskilt gött att mina containerplagg hamnar hos vänner istället för i brännugnen, klädräddaraktivist som jag är!

Det var också trevligt att två plagg som jag köpte på Sellpy förra året, som jag aldrig använde (det här med att handla utan att prova alltså), som kostade 10 kr och 0 kr efter en lyckad reklamation och 17 lagningar senare, nu kommer bli använda av Christine. Härligt! Nu har även våra bytardagar utvecklats till att innefatta en hel del mer än bara kläder så jag fick deodorant, handtvål och marsansås i min fångst. I klädväg hittade jag lite smått såsom strumpor (det går ju alltid åt), ett bälte från en topp att komplettera andra plagg med, och en topp jag hittade när jag plockade ihop efter att de andra gått hem. Jag behöver ändå toppar med kort ärm så det var perfekt.

Det som är så himla bra med såna här klädbytardagar är att man kan passa på att rensa ut hela familjens garderober och det kan ändå komma till glädje. Man bestämmer ju som bekant passformen på sina kläder själv och både barn och partners har fått sina garderober påfyllda vid våra event. Igår jackpotfyndade jag sex fina t-shirts till partnern varav den här var superfyndet! Den är från Dedicated vilket ju är ett schysst märke och som uppskattas både av partnern och mig. Just den här t-shirten med Bill Murray har jag faktiskt varit ute efter ett tag då jag ville att han skulle ha den. Han sade inte emot. Nu slipper jag leta på Sellpy efter den!

Som vanligt avslutade vi bytandet med fika och trevligt häng och igår passade vi även på att tjuvstarta studiecirkeln Slow Fashion från Studieförbundet Bilda som vi planerat för att genomföra ett tag nu. Första filmen i cirkeln ligger ute på deras hemsida och jag får återkomma när vi genomfört hela hur vi tyckte och vad det resulterade i. Resultatet ska egentligen vara ett klädbyte men vi började liksom i fel ände eftersom vi redan är erfarna klädbytare. Det är ju också ok kände vi. Och idag får jag officiellt gå på loppis igen. Jag hade kunnat göra det men jag kan hålla mig i åtminstone en dag till. Skämt åsido, det är faktiskt inte så svårt. Men loppis är kul och inte alls särskilt farligt. I lagom dos.

Stor klädbytardag tarva sin ordning

Idag har jag varit på en offentlig, och stor, klädbytardag. På ett sätt kan jag tycka att sådana klädbytardagar är lite bortkastat på mig. Jag är inte average size. Jag är tjock och dessutom kort. På riktigt, inga kläder i världen är skapade specifikt för min kroppsform. Man kan dock konsumera enbart cirkulärt även om man är tjock vilket jag redovisat i detta inlägget. På klädbytardagar finns det inte asmycket kläder för tjockisar. Jag och min syster tog oss ändå till Frilagret idag, för att det är trevligt, och sedan måste ju även vi tjockisar börja gå på sådana tillställningar, om det ska finnas kläder för oss där. Och det var trevligt.

Dock var kön in mindre trevlig pga vädret. Och kön var lång. Jag har förstått det som att det har varit lång kö under hela eventet. Ok, det här är inget klagoinlägg. Jag tycker sådana här event är enormt bra och viktiga! Extra glädjande var att just det här eventet, arrangerat av Röda korsets ungdomsförbund, hade väldigt stort intresse. 3542 personer klickade sig som intresserade på facebook vilket är enormt!. Det är ju väldigt roligt och viktigt att folk vill byta kläder med varandra. Men. Det var alldeles en alldeles för liten lokal. Lokal tillät bara 50 personer åt gången. Vi var ute i god tid och ställde oss i kön innan öppning men fick ändå stå ca 30 minuter i kö. Då fick vi ändå lite förtur eftersom vi hade lämnat in kläder i förväg. Jag läste dessutom att de slutade släppa in folk en halvtimme innan eventet var slut pga de långa köerna. Jag hade ju tyckt att en förlängning av eventet hade varit på sin plats.

Väl inne reagerade jag på att det var, just en liten lokal, och ganska glest bland kläderna. Med så mycket intresserade människor och två tillfällen för inlämning i förtid borde det kunna vara packat med kläder förställde mig jag. Jag hyser hopp om att nästa gång, för jag hoppas verkligen att det blir en nästa gång, att är det är en större lokal där man kan hänga ut allt samtidigt och ta in mer folk på en gång. För sådana här event ska ju vara en folkfest tänker jag! Och förhoppningsvis är dam- och herrkläder uppdelade i olika avdelningar, vilket det inte var idag. Annars var det bra arrangerat med att man kunde lämna in i förväg samt att man då kunde få två extra biljetter förutsatt att man hade sju eller fler plagg då. Annars var det fem plagg in och fem plagg ut som klassiska stora klädbytardagar brukar vara.

Annars, som sagt för det var ju inget klagoinlägg, var det ett fint arrangerat evenemang med bra ordning och uppdelat i storlekar vilket alltid är uppskattat. Jag gillar verkligen inte när det ligger i högar där folk river och sliter i grejerna. Volontärerna gjorde ett jättebra jobb. 

Men. Och nu kommer det stora gnället. Jag kom därifrån med fyra plagg. Helt klart nöjd med skörden. Min syster hittade tyvärr ingenting men hennes biljetter fick en söt person i kön istället. Bättre att det kommer till användning. Men. Kan folk sluta lämna in crap på klädbytardagar! Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot lite slitna och trasiga kläder, de förtjänar kärlek också. Jag kan lätt förbarma mig över trasiga plagg och laga dem om det är så. Lagningar är bra och kan vara snyggt men jag tycker verkligen inte att det hör hemma trasiga, solkiga och smutsiga plagg på en sån här stor offentlig klädbytardag. När jag var på Naturskyddsföreningens förra våren reagerade jag på hur mycket crap folk lämnat in. Mycket nopprigt, solkigt och smutsigt. Kläder helt utan andrahandsvärde. Och jag blev inte jättenöjd när jag upptäckte att byxorna jag fått med mig hem idag hade hål i sig. En reva i tyget är inte ok enligt mig. Mitt råd är därför: Ta inte med dig kläder du själv inte hade velat ta med dig därifrån! Och det ansvaret ligger faktiskt hos inlämnaren, inte volontärerna. Sedan är det ju alltid lite svårt med provning och så vid sådana tillställningar och jag insåg att byxorna satt riktigt illa på mig när jag kom hem. Så det blir att de lagas och tas med på en klädbytardag med vänner i framtiden. Vid sådana tillställningar kan jag ta med lagade kläder. Lagade kläder behöver inte vara dåligt och jag hade lätt kunnat ta med mig ett lagat plagg hem från en sådan sammankomst enligt det här receptet. Då är det mer lösa bobbiner och man är bland vänner.

Så, en stor offentlig klädbytardag är inte ett tillfälle när du ska göra dig av med crap och komma därifrån med finplagg. Skärpning! För övrigt tog vi en sväng till Myrorna på Järntorget efteråt och handlade lite cirkulärt efteråt. Jag köpte två plagg men den ömma systern köpte fem! Jag är lite stolt och känner mer och mer att personal shopper på second hand vore nåt för mig!

Second hand i första hand

Det tycker jag är en bra policy. Om det är något man behöver, eller vill ha (vägrar använda det hemska uttrycket villhöver, blurk) bör man faktiskt se om man kan hitta det second hand i första hand. Det är totalt onödigt att belasta miljön med ytterligare köp av nyproduktion när det finns grejer på andrahandsmarknaden i totalt brukligt skick. Inte alltför sällan hittar man helt, eller nästintill, helt nya grejer utan att ens behöva leta särskilt länge. Bara man vet vart man ska leta. Och inte är för picky med exakt modell och färg tänker jag.

I somras var jag ute efter ordentliga vandringsskor och jag hade fått för mig att Salomon var märket jag skulle ha. Jag hade egentligen planerat att köpa dem på Tracks Recycle som jag besökte tidigt i somras men jag kom inte iväg och helt plötsligt fick jag en ingivelse om att jag behövde dem just då. Då hittade jag på Sellpy, både till mig och partnern för 400 styck. Mina var helt nya och partnerns var använda men hela och fina. Bra va?

Och livet med hund innebär promenader i alla väder. Nu gillar inte vår byracka regn över huvud taget men ibland har hon inget val. Då behövs bra regnkläder. Ibland behöver man dem nyss. En lite längre regnjacka i finaste färgen hittades också på Sellpy. Den är partnerns men jag har så klart också en gul, inköpt på närmaste loppisen på torget för 75 spänn. Bra deal tyckte jag.

Det här med second hand i första hand är egentligen inte alls nytt för mig. När jag skulle flytta hemifrån köpte jag i stort sett hela min köksutrustning (möblerat studentrum i övrigt) på second hand. Det var helt enkelt så det gick till hemma hos oss. Behövde vi en ny soffa köpte vi den second hand. Soffbord likaså. Böcker brukar jag titta efter på andrahandsmarknaden först. Diverse prylar med. Efter ett år av bara second handkläder kan jag lugnt säga att jag alltid letar kläder på second hand först. Det känns bra. Att leta second hand i första hand är både bättre för miljön och plånboken. Jag fattar faktiskt inte varför alla inte gör det...

Som en bonus får ni en bild på mig och partnern som firar 10 år idag. Vi gillar hockey och båda våra matchtröjor har jag köpt på Tradera. Min var rätt sliten och trasig men den modellen och årgången jag ville ha och har nummer 1 på baksidan. Ni som vet vet. Partnerns mössa är dessutom från en klädbytardag. Eftersom sådana plagg är av idel polyester och akryl känns det särskilt bra att inte bidragit till extra slöseri med resurser. Second hand i första hand är det bästa helt enkelt!

Thrift & Thrive

Idag har jag varit på baluns. Ikväll har jag nämligen varit på plats när Thrive lanserade sitt nya koncept Thrift & Thrive. Thrive är en konceptbutik som ligger i Haga i Göteborg som säljer respektfullt, veganskt och hållbart mode. Och nu har de även ett second handkoncept! Är inte det lysande så säg!

Man inser ju att man är på the place to be när man behöver stå i kö i 15-20 minuter för att ens komma in i butiken. Det var ett välbesökt evenemang som sig bör när det vankas klädbyte. För det hade det med ikväll. Man fick ta med sig två fina och fräscha plagg av god kvalitet som för den delen inte behövde vara köpta hos dem. Det var väldigt mycket folk i butiken och det är ingen stor butik så det var väldigt trångt, men när jag slog mina getögon mot klädbytarhörnan såg man att det var fina kläder folk hade tagit med sig. Inte bara massa bös och det såg väldigt trevligt ut. Jag var dock inte med och bytte idag. Fina kläder av god kvalitet har jag, men återigen, jag är inte direkt average size. Och man måste faktiskt inte vara med och byta varje gång.

Att det bjuds på tilltugg vid sådana här tillfällen är ju också uppskattat. Det fanns veganskt snacks och HUJ var där och bjöd på veganska pålägg. Den rökiga pastejen var verkligen en hit kan jag säga! När jag var vegetarian för över tio år sedan var Tartex det enda man kunde hitta i den kategori. Det är förvisso gott men det här var något helt annat. Påläggen tillverkas i Alingsås och finns i ett 20-tal butiker i Göteborg med omnejd berättade de. Och det kändes faktiskt lite skumt att gå omkring i en klädbutik och kolla på kläder med dryck i handen för det fick vi också. Och här kommer en bekännelse, jag har verkligen inte fattat storheten med kombucha. Jag tycker mest det smakar bös. Den här från Hasselson var dock bättre än de jag provat innan. Det var ju ändå ingefära i den. Och så här är det, jag kan vänja mig vid och lära mig att uppskatta all sorts dryck tror jag. Rödvin och te lärde jag mig dricka i min kompis Lindas lägenhet vid Vågmästareplatsen samtidigt som det producerades arkeologisk text för ca 16 år sedan. Nu håller jag på och lär mig dricka gin och tonic. Går rätt bra ändå! Så jag lovar att fortsätta öva på kombucha.

Så till huvudattraktionen för mig, den lilla second handhörnan! Den var liten men väldigt tilltalande. Thrift & Thrive är kläder som antingen är köpta från Thrive eller kommer från något av de varumärken de saluför som nu får en andra chans. De säljs i "befintligt skick", som är ett uttryck det fnissas en del åt i Återbrukspodden, och kan givetvis innehålla en del defekter. Det är ju så med second hand. Och det är det här gott folk som är så bra som får mig att bli lite till mig. Deras kläder håller så god kvalitet att Thrive tycker det är värt att fixa till och laga dem, i den mån de har möjlighet, för att de ska kunna säljas, och leva, vidare. Det är det här man kan kalla andrahandsvärde! De har t.ex. just nu en jacka till salu där dragkedjan är trasig som de säljer för 300 kr. Nypris för en sådan är 3000. Väldigt värt att köpa den då och antingen byta dragkedja på själv eller göra det hos en skräddare. Jag fortsätter applodera. Thrift & Thrive finns även på webben och de har planer på att utöka detta koncept. I butik ska ni hålla utkik efter lappen som det står "second chance" på. Väldigt rimliga priser handlar det om också. Jag hoppas att fler butiker och varumärken med hållbar profil tar efter detta koncept.

Thrive öppnade sin butik på Södra Allégatan i oktober 2015 och de finns även på webben som sagt. En butik väl värd ett besök om man är i Göteborg. Fredrik, som är en av grundarna, berättade även för mig att de kommer i vår satsa på fler sådana här kvällar med socialt häng med olika teman som t.ex. lagningsverkstad och liknande. Låter mycket trevligt! En annan grej jag gillar med Thrive är att de inte delar in sina kläder i "dam" och "herr", utan "feministiskt" och "maskulint". Det känns fräscht och väldigt rätt. Och sist men inte minst - hatten av för Thrive som genomförde detta så bra efter att de hade inbrott i helgen. De är mycket dedikerade helt enkelt.