Engångsklänningen

Handen på hjärtat nu, har eller har du haft ett plagg som använts en gång på en fest och sedan aldrig mer? Ett plagg som köptes just för den festen och som sedan inte dög mer? Jag har definitivt haft det. Ibland blev inte plagget som man hade tänkt. Ibland går det åt skogen i tvätten. Det känns som ett onödigt köp. Med dagens priser på kläder är det faktiskt en möjlighet. Men något jag tycker är helt galet är följande. Det finns alltså en vana att köpa en ny klänning till varje fest man går på, med intentionen att använda den en gång för att sedan låta den lämna garderoben igen på något sätt. Antingen skänks, säljs eller slängs klänningen. Nu är det inte mycket fester att tala om men du fattar principen. Det finns en anledning till att Sellpy får in allra flest klänningar i storlek 36 och det är just denna. Man vill ha en ny klänning till festen man går på och sedan vore det ju pinsamt om man använder samma klänning nästa fest igen. Eller hur?

Absolut att jag kan uppskatta att ha på min något nytt på tillställningen. Eller "nytt" menar jag då. Jag gillar ju kläder och visar gärna upp mina nyfångade second handpärlor. Men det där med att klänningen måste vara ny varje gång, det har jag egentligen aldrig förstått. Jag har varit på några bröllop i mitt liv men jag har bara fått för mig att köpa något nytt när jag har haft känslan av att "jag har _inget_ som passar". Det duger gott med en gammal välanvänd klänning för mig annars. Att klänningen måste vara ny och osedd har jag aldrig känt något stort behov av. Faktum är att klänningen på bilden, som var ett nyköp en gång i tiden, har använts på tre bröllop. I rad. Det var inte samma krets som var med på bröllopet förvisso men vad gör väl det om jag har samma klänning igen? Det visar ju bara att jag gillar den! Och den här gillar jag verkligen. Den sitter superbra på mig. Den kommer nog få vara med på några bröllop till tror jag.

Hur många köpte en ny, eller "ny", klänning till midsommar då? Inte jag. Jag bestämde mig för förra årets trendklänning jag köpte på tradera. Jag gillar den och tycker den är midsomrig nog. Det jag gillar med min garderob är att den är så gångbar. Jag gillar att använda mina plagg året runt vid alla möjliga tillfällen. Jag vill att de ska synas och jag vill att det ska synas att jag använder dem. Det är ju det kläder är till för. Koftan däremot, den erkänner jag att den är "ny". Jag har som bekant snöat in på vintage det senaste och den här pärlan fick ju inte hänga kvar på Smyrna second hand i förra veckan. Min favoritfärg, bomull, hemstickad och vintage. Men hallå eller? 59 pix dessutom! Och believe me, ni kommer se den på många speciella tillfällen i framtiden. Sandalerna är också köpta på tradera för övrigt.

Det är ju lite motsägelsefullt att säga att man inte ska köpa nytt samtidigt som jag visar upp mitt "nya" koftfynd. Ja, överkonsumtion är kass, även om det är på second hand. Men jag är för att cirkulera. Allt man behöver finns second hand. Man får testa sig fram, men att köpa utan att tänka är inte en hit. Känns det redan vid provningen som ett engångsplagg bör du låta det vara. Misstänker du att det inte kommer överleva första tvätten är det ingen idé. Köp sådant du gillar och vill använda många gånger, och som håller för det med. Engångsklänningen på bröllopet är bara ofräscht. Och visst, jag har fortfarande plagg i min garderob som jag bara har hunnit använda en gång, Skillnaden nu från förr är dock att jag vet att jag kommer använda dem igen. Många gånger. Allt annat vore ju vansinnigt. Eller hur?

Du skall icke blanda

Jag är inte religiös. Alls. Jag försökte bli det en gång men det funkade inte. Jag är helt klart ateist. Jag kan inte heller min bibel ska jag säga. Ja, jag är konfirmerad men inte mer än så. Och då och då stöter man ju på dem som maler "vi är skapade till man och kvinna..." och blabla och har nåt tröttsamt bibelcitat på lut. Härom dagen blev jag dock uppmärksammad på något rätt spännande. Jag har lärt mig något helt nytt om mina synder! För inte är det bara sexualitet, otrohet och stöld och sådant som man kan läsa om i bibeln.

"Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans."

I femte moseboken 22:11 står det här. Eh, jaha? Så, det är en synd, det står alltså i bibeln, att jag inte får ha kläder av blandade material på mig? Nu är det ju det här med tolkning då. Antingen kan jag tolkade det som att jag inte får ha linnebyxor och ulltröja på mig samtidigt. Vad är problemet? Jag blir för varm på överkroppen när jag har svala byxor på mig? Eller, är det viktigaste att jag inte har plagg av olika garntyper och material i samma plagg samtidigt? Jag får i så fall inte ha en bomullskavaj med polyesterfoder i. Det är rätt ofta det är polyestertråd i sömmarna kan jag säga, även om resterande plagget inte är polyester...

Eller, är synden att jag inte får ha kläder av blandgarn på mig? Är det blandningen av fiber som är förbjuden? Om man tänker ur ett återvinningsperspektiv blir ju det lite logiskt. Fast nu börjar det dyka upp lösningar på hur man återvinner blandmaterial också så jag vet inte jag... Men man får inte blanda bomull med polyester eller elastan alltså? Inte polyester med viscose? Och inte heller ull med akryl? Då är vi nog många som syndar. Med tanke på hur stor del av alla kläder som är blandmaterial just nu så har jag svårt att någon kommer undan där.

Eller är det bara just ull och lin jag inte får göra blandmaterial av? I så fall är jag nog safe för någon sådan blandning har jag inte hittat i min garderob Jag har dock strumpgarn med ull och nässlor i liggande i en låda. Är det lika illa? Jag tyckte det var en rätt festlig grej i alla fall. Personligen föredrar jag kläder i rena material så jag kanske skulle bli bokstavstroende? Nä, jag tror inte det. Jag fortsätter synda på jag.

Vatten på min kvarn

I våras begick jag en hållbarhetssynd och okynnesköpte fyra klänningar från Monki bara för att jag ville och kunde. Jag upptäckte Monkis kaftaner lite efter alla andra och har sedan dess fått leta upp dem på begagnatmarknaden. Inget problem för mig eftersom jag ju föredrar begagnat framför nytt men i våras kände bara att allt var så trist och kände att jag för en gångs skull inte ville leta och hitta begagnat efter alla andra utan unnade mig en ny kaftan. Och med denna även tre andra kaftaner/klänningar eftersom "jag ändå skulle beställa" och jag kände liksom att jag var värd det eftersom våren varit så tråkig. Ja, jag tröstshoppade helt enkelt vilket jag verkligen inte förespråkar. Man kan ju säga att karma tog mig eftersom alla fyra klänningar var defekta. En hade en lång och tydlig tråddragning, en hade ett litet hål och en defekt i tyget på ryggen, en hade en lös hank och en hade ett megahål vid en söm. 

 

 

Jag gnällde om att Monki har kass kvalitet och försökte deala med dem. Det gick sådär. Jag inte var sugen på att skicka tillbaka eftersom åtminstone en av dem var helt slutsåld och jag misstänkte att fler kunde bli slutsålda så jag ville inte ta risken att missa plaggen. Jag var dessutom tvungen att beställa mina plagg igen om jag ville ha nya hela plagg och då ligga ute med massa pengar eftersom det skulle dröja åtminstone två veckor innan jag fick tillbaka pengarna för de trasiga plaggen. Det tyckte jag var skitdålig service vilket jag också talade om för dem och behöll mina trasiga plagg. Jag fick då i alla fall 20% tillbaka av priset på hela min order vilket var någonting i alla fall. Och så lagade jag plaggen. 

De här klänningarna, hur fina de än är, förde ändå en viss bismak med sig eftersom jag totalt utan behov okynnesshoppade nyproducerat vilket är inte min grej. Det kändes liksom som att kosmos försökte säga mig något och jag kände att nyproducerat från ett företag som ägs av H&M och luktar fast fashion lång väg. Jag ska helt enkelt hålla mig borta från det. Jag fick ju inte heller så jättebra vibbar av Monki. Alltså, jag älskar verkligen deras kläder rent stilmässigt då de har mycket oversize i snygga modeller och mycket färg och mönster. De har också väldigt bekväma plagg. Jag kände dock att kvaliteten lämnade en del att önska även om folk runtomkring mig sa att de aldrig haft några problem med defekta plagg. Min erfarenhet var ju ändå att fyra av fyra var kass och det lämnar sina spår även fast jag tänkte att jag kanske hade otur. 

En liten faktaruta om Monki då. De ägs som sagt av H&M group och har funnits sedan 2006. De är i grunden systerföretag till Weekday och Cheap Monday (som ju inte finns längre) vilka tre företag blev uppköpta av H&M 2008. Monki är en svensk kedja men de har inte kundservice på svenska märkte jag vilket är lite märkligt. Deras första butik öppnade 2006 i Göteborg och de har idag butik i 20 olika länder. De marknadsför sig gärna som lite extra hållbara genom att meddela att all bomull i deras kläder är lite bättre. Bomullen är antingen ekologisk, BCI eller återvunnen tydligen och visst, det är väl bra. Vidare om man läser på deras hemsida berättar de att de inte använder päls, regnskogsprodukter eller pvc bl.a. och det är också bra. Monki i Göteborg och Stockholm är dessutom HBTQ-certifierade vilket också är viktigt och bra. Visst finns det mycket bra med Monki.

Men kolla här. Här är en av de klänningar jag köpte av min personal clothing dealer i veckan. Den var oanvänd och bara tvättad. Det är exakt samma fel på den som på en av dem jag köpte förra våren och det är ju bara för dåligt! Jag fick verkligen vatten på min kvarn vad gäller Monkis kvalitet. Den är kass helt enkelt. Men kan man förvänta sig något annat när vi snackar fast fashion? För det är ändå vad det är. Läser man om Monki hos Good on you kan man se att de är en bit på väg genom bl.a. ekologisk bomull och djurvälfärd och de är ändå hyfsat transparenta i sin produktionskedja. Men deras enorma sortiment, många kollektioner och billiga priser är ändå belägg nog för att det är fast fashion och tanken är inte att plaggen ska hålla i evigheters evighet och då är de inte bättre sydda än så. Slöjdläraren i mig mässar om min trasiga söm att "Det är därför man ska sicksacka kanterna!". 

Nu kan ju som bekant jag sy. Alla kan ju det. Jag har redan lagat klänningen. Ok, vi snackar inte perfektion här men klänningen är användbar, vem ser egentligen lagningen utan att syna klänningen i kanten och vad gör väl det om det syns att jag lagat den? Jag gillar min klänning ändå och man kan ju säga att jag återigen lärt mig att jag inte ska köpa nyproducerad fast fashion. Det gjorde jag i och för sig inte heller eftersom klänningen var i andra hand. Fast den var oanvänd. Men ni fattar poängen. Kläder idag har ingen bra kvalitet och då är det lika bra att köpa begagnat. Det är liksom inte befogat att öpa nytt för det håller inte måttet ändå. Vill man ha kvalitet kan man lika gärna sy själv.

Personal clothing dealer

Härom dagen fick jag hemleverans. Hemleverans av kläder. Visst, det får man väl ibland när det kommer paket och så men den här gången kom det en bil och lämnade över två säckar och en påse. En kompis hade rensat ut sin garderob och skulle kommersa iväg lite på nätet när jag fick förtur att välja det jag ville och och köpa för ett förmånligt pris. Jag valde ut några finfina plagg där jag faktiskt spanat lite löst efter ett par av dem. Jackpot!

Jag är lite lätt förtjust i Monkis viscoseplagg och lyckades knipa dessa tre godingar för totalt 400 spänn! Som hittat! Men spoiler alert: jag får återkomma i dagarna till att jag fått vatten på min kvarn vad gäller Monki. Sedan fick jag även förbarma mig över innehållet i säckarna som ändå skulle skänkas och ta det jag ville ha vilket kändes jäkligt lyxigt! Som att få sorteringen i en second handbutik hem till mig själv! Jag hittade bl.a. ett par träningstights (jag tränar inte men tänker att de ska funka att gå i skogen med också), en t-shirt och ett par klänningar jag ska testköra lite. Det är det som är så jäkla bra med klädbytardagar och när man får kläder från folk att man kan ta grejer man är osäker på och testa ett tag för att komma fram till om de är ens grej eller inte. Om inte skänks de bara vidare då istället. Jag hittade även ett par plagg för modifiering vilket både är kul, kreativt och utvecklande. Win win win helt enkelt!

Så måste jag bara visa den här magiska klänningen med! Den är från Zizzi som är ett märke med lite större storlekar och om jag har förstått det rätt en det basicmodell som de har haft ett tag. Och den är helt magisk! Vilken färg, vilken modell, vilken passform! Modellen är helt min stil och den är i vävd lite krinklad bomull som jag gillar. Synd bara att den är made in Bangladesh och just det, i konventionell bomull ja. Men jag har i alla fall inte köpt den nyproducerad utan nu köpt den av en kompis som ändå skulle deala den vidare. Det bättre valet. Och den här kommer jag använda mycket! I övrigt har jag på mig en mössa köpt på Myrorna Järntorget, kofta, strumpor och halstub som jag stickat själv, vantar som jag haft sedan 2011 och lagat samt mina vinterkängor som är superfyndet från Smyrna second hand. 

Jag har för övrigt köpt flera plagg från samma person tidigare, både direkt och på tjockisloppis. Det är skitbra med kompisar som man vet har lite samma stil och lite samma storlek. En personal clothing dealer helt enkelt. Avlagt som hon inte vill ha, vill jag ha. Och en liten bonus: fördelen med att vara kort är att man kan ta över plagg som blivit för korta för andra. Det är ju inte direkt en okänd företeelse att kläder krymper på längden i tvätten. Då kan jag glida in och ta över. Det är väldigt sällan plagg är för korta för mig.

Att verkligen ogilla elastan

Jag hörde på en plattform för hållbart mode en gång påståendet att ett plagg måste innehålla några procent elastan för att sitta bra och falla snyggt. I could not agree with you mindre! Rena naturmaterial är alltid bäst enligt mig, och ju tjockare desto bättre. Jag förstår verkligen inte grejen med elastan. Det är bara irriterande att nästan allt ska innehålla det nu för tiden. En gång när jag var inne i en tygbutik frågade jag om de inte hade collagetyg utan syntet. "Det är ingen syntet i de där!" påstod personalen då. Eh jo, det innehöll ju ändå 3% elastan vilket jag påpekade. "Kan du hitta trikåtyg utan elastan i idag?!" frågade hon då och nog är det svårt! Men det går. Man får bara leta lite. Ni vet det är det som är det fiffiga med trikåtyg, det är stickat alltså är det stretchigt av sig själv. Man behöver ingen jäkla elastan!

Jag ska då erkänna att jag blev förvånad när jag en dag tittade i materiallappen i min favoritkofta och såg detta! Jag visste att det var elastan i, det känner man ändå, men 18% polyester? Jag förvånade mig själv. Till mitt försvar säger jag dock att jag har köpt den second hand och det tillhör inte vanligheterna att jag har sådana här blandmaterial i mina plagg. Så, vad är då elastan? Det är en polyuretanfiber, syntet = plast alltså, som är väldigt elastisk. Lycra och spandex är egentligen samma sak fast särskilda handelsnamn. Elastan finns ofta i träningskläder (kanske därför jag inte har så många plagg med det...) men det finns även ofta i underkläder, strumpor och badkläder. Tyvärr. Det är ett helskotta att hitta underbyxor utan elastan och min snippa tål inte elastan! Och syntet = plast = dåligt för miljön och ohälsosamt pga kemikalier och lösningsmedel och det kan även vara cancerframkallande. Och så ska vi ju inte glömma mikroplasterna som släpps vid tvätt!

Det fula med att blanda i elastan i massa plagg, förutom det nämnt ovan, är att blandmaterial i dagsläget egentligen inte går att återvinna. Återvinning vad gäller kläder är i stort sett none existing och den som finns handlar om rena material. Bomull med elastan i är alltså obrukbart i återvinningssammanhang. Värdelöst helt enkelt, inte bara när det är ett plagg som används, då det lätt blir slafsigt och hafsigt på kroppen, utan även när plagget är utslitet och borde kunna återvinnas. Och faktum är att det verkar gå någon jäkla trend i att allt ska innehålla elastan numera. Som den här klänningen från Gudrun Sjödén t.ex. Obs, också köpt i andra hand. Den är i vävt tyg och minimalt stretchig. Den lilla minililla stretch som finns i plagget är helt irrelevant för plaggets funktion eller känsla så vad gör skiten där? Oförståeligt. 

Och här ska jag visa vad lite elastan gör med ett plagg. Det här är partnerns hundbyxor som jag har lagat otaliga gånger. Jag vill inte ge upp dem. Det finns ju massa bra tyg kvar. Men kolla in bubblorna som blir av bara 2% elastan! Så blir det när elastanen börjar bli slapp och töja ut sig. Skitfult helt enkelt och jag kan avslöja att det är ett helskotta att laga sådana här stretchjeans. Riktigt, riktigt otrevligt. Men folk verkar ju gilla det där. Nu handlar det här blogginlägget egentligen inte om något särskilt mer än att elastan finns och att jag hatar det. Men så är det. Min rekommendation till dig, om du vill ha någon, är att undvika elastan så mycket du kan. Det gör inget positivt för plagget (enligt mig) eller miljön och det är skräp att laga. Personligen letar jag främst plagg och tyger utan det, men ibland får jag göra ett undantag. Du då? Team elastan eller team utan?

Därför håller dina kläder sämre än vad de gjorde förr

Så lyder rubriken på en intressant artikel som kom ut i GP i måndags. Men eftersom Göteborgs Posten är snåla får man inte läsa någon av deras artiklar på nätet ever men en snäll person såg till att jag fick läsa den ändå. Och jag tänkte att jag kan ju sammanfatta lite för er här. För den var väldigt intressant! Jag har också reagerat på att kläder är sämre idag än vad de var när jag var ung på 90-talet. Och det är ändå bara 90-talet. Man behöver inte gå så lång tillbaka.

I artikeln intervjuas Mats Johansson som är lärare och forskare på Smart Textiles och Textilhögskolan i Borås och han berättar att textilbranschen har blivit snabbare, billigare och sämre med åren. Och precis som jag har påpekat tidigare är kläder lika billiga idag som de var när jag var ung. Och när Mats var ung tydligen. Han påpekar att man man kan köpa jeans för 199 kr idag vilket man även kunde när han var ung medans en bil har gått från 25 000 till 250 000 kr under dessa år. Det är ju helt galet. Och det är ju inte för att textilkvaliteten har blivit bättre utan för att den blivit just sämre. 

Mats pekar på tre viktiga faktorer när det gäller våra försämrade textilier. Den första är att man på 70-talet kom fram till att man kan stressa bomullen och på så sätt få två skördar per år istället för en. Om bomullen stressväxer blir då fibrerna kortare och således sämre. Precis som med ull är det bättre kvalitet ju längre fibrerna är. Logiskt, eller hur? Den andra faktoren är att man har uppfunnit en ny spinnteknik, den så kallade open-end spinningen som gör att man kan spinna kortare fiber, vilket ju uppenbarligen krävs för stressbomull. Det positiva med detta är dock att man med denna teknik kan använda mer av bomullen, men den blir ju sämre kvalitet på tråden eller garnet. Lite både bra och dåligt alltså. Den tredje faktoren är att man någonstans på vägen kommit fram till att man ska väva tyget glesare för att få fler meter per timme helt enkelt. Det kan man lätt se om man jämför lakan från 70-talet och framåt med dagens som ibland kan kännas lite som spindelväv och går sönder så fort man tar i det typ. Illa. Visst tyget blir glesare och därmed är det mindre bomull i det vilket innebär mindre klimatavtryck men plagget, eller lakanet, håller ju väldigt mycket kortare. I det stora hela lär det ju vara sämre.

Sedan är det ju också alla de där mjukgörande och skönhetsprocesserna som gör det. Jeans ska från början vara slitna och tvätt, slitning och enzymer kan göra att ungefär två år dras från plaggets livslängd. Sedan påpekas det också i artikeln att ekologisk bomull inte är likhetstecken med att plagget är mer hållbart, som i att det håller längre. Det säger ju egentligen bara hur bomullen har odlats. Plagget kan ändå slitas snabbt och resten av processen för att göra plagget behöver inte vara miljövänlig heller.

Slutligen får Mats Johansson också frågan om det fortfarande finns kläder av bra kvalitet att få tag på, vilket det finns. Ofta kostar dessa plagg mer men, och nu är det jag som talar, bara för att ett plagg är lite dyrare betyder inte det att det automatiskt är bättre kvalitet och mer miljövänligt. Alla tramsiga märken kan slänga på ganska mycket på prislappen bara pga en jäkla dekal. Dock, och nu är det Mats som talar, kan man vända på det och konstatera att billigt inte är bra kvalitet. Oftast. Om det inte är second hand då. Då kan man hitta både kass och bra kvalitet både billigt och dyrt. Ska man dock hitta bra kvalitet ska man leta efter plagg som är lite platta och robusta. Och ju mer man grejer med textilier desto mer lär man sig att känna i fingrarna vad som är bra.

Och det är det jag alltid har sagt. Bra kvalitet som håller länge ska vara lite rivigt. Det gäller både ull och bomull. Jag gillar inte onödigt mjuk och fluffig ull och jag avskyr elastan och stretch och skit i kläderna. Kläder ska hålla för användning och nötning och det är skittråkigt när ett par byxor får hål mellan låren på bara ett par månader. Ett par riktigt bra och robusta jeans fungerar inte så samt att de är lättare att laga. Att laga stretchjeans är en styggelse! Så, nu har ni fått en redogörelse både från Mats och mig. Jag skull passa som textilforskare tror jag. I nästa liv kanske. Eller kanske detta.

Avlagda paltor i mitt hjärta

Det hettar alltid till lite i mig när jag hör någon säga något sånt här: "Jag vill liksom inte ha någons annans gamla avlagda paltor på mig!". Men vad är det liksom? Vad grundas det i? Är det inte fint nog att ha kläder som någon annan använt innan? Är det fräschheten det handlar om igen? Att det skulle vara ofräscht med begagnade kläder och second hand är helt grundlöst, det har jag skrivit om flera gånger förr, och det finns många bra anledningar till att man ska ha just någon annans gamla paltor. Det har jag också skrivit om förr. Men jag har kommit på en grej. Jag har kommit på att jag trivs allra helst i någon annans gamla avlagda paltor. 

Och så har det nog alltid varit. Jag kommer från en arbetarfamilj och har alltid fått ärva kläder. Kanske inte främst för att vi inte hade råd med nya kläder utan för att man gjorde så då. Och säkert fortfarande, kommer många föräldrar påpeka nu. När jag var liten var det självklart att jag fick rota igenom mina kusiners avlagda kläder, både de som är över 10 år äldre än mig och den som bara är ett par tre år äldre. Och så fick jag ju ärva av mina syskon så klart. Det var inte sällan de plaggen redan var ärvda en eller flera gånger. En enda stor cirkel. Och jag älskade att få rota igenom påsarna själv och prova och välja de där plaggen som just jag gillade. Det spelade ju ingen större roll om de var nya eller lite lätt omoderna. Många känner säkert igen sig i det här. Här hade det för övrigt varit perfekt att ha en gammal bild på mig en härligt ärvd 80-talströja, men jag har inte det just nu. Så bilden ovan får duga. Jag har klänning från tjockisloppis och tröja från BjörkåFrihet.

Jag har ibland velat ha exakt samma som alla andra, men helst med en liten unik twist som i en annan färg t.ex., men oftast har jag velat ha det som ingen annan har. På högstadiet plundrade jag och min kompis M våra mödrars garderober och använde glatt i skolan och skäll fick vi för det. Av andra ungdomar då som tyckte vi var knäppa. Mödrarna tyckte det var kul. Och ju mer udda kläder desto bättre. På högstadiet och gymnasiet kom jag också igång med min second handshopping ordentligt. Vår second hand i Gnosjö, Emmaus i Björkå när det fanns kvar och UFF här i Göteborg var favoriterna. Och vill man se hur jag såg ut på gymnasiet hänvisar jag till detta inlägg. 

På den tiden fick man ju en hel de plagg av sina kompisar med. Eller, åtminstone fick jag det. Och det är just flera av dessa plagg, de jag förvärvade från begagnatmarknaden, jag minns mest från den tiden. De där byxorna jag fick och sedan sydde om av min kompis F, den där lila velourtunikan jag köpte på UFF för att den var så mycket hon den där gothiga i Sjätte dagen och den där fina mockakappan med kaninpälskrage jag var så jäkla snygg i. Allt var avlagda paltor. Jag har många plagg jag köpt nya genom åren jag verkligen älskat men de som någon annan ägt innan mig var lite mer härliga liksom. Toppen på bilden i fråga kommer från en klädbytardag. Och jag har tandkräm runt munnen.

Och så är det ju ändå. Mina loppisfynd kommer med en mycket bättre känsla än de jag köpt nya. Jag tror att jag känner så här dels pga unikheten. Flera av dessa plagg är mer unika och alla springer inte runt med sådana. Jag tror dels det handlar om att de har en proveniens och mer, vad ska man säga... intressant historia om de köpts på en gatuloppis än "Jag köpte dem på H&M.". Dels tror jag att det handlar om att det känns bättre i mitt miljömedvetna sinne om jag vet att kläderna inte gått direkt från fabrik till mig. Och så kan man ju inte förneka att lite mer använda och ingådda plagg är mer bekväma en kemikaliestela och nya. Så tycker jag i alla fall.

Och det är faktiskt inte ett problem för mig att plaggen är lite slitna. Som den här tröjan från Monki t.ex. Jag tycker så vansinnigt mycket om den. Den var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag väl började göra det igen, den är i favoritmaterialet 100% bomull, den är lös och ledig och dessutom snygg. Och nu har jag använt den så mycket att den börjar bli lite tunnsliten och jag har lagat den ett par gånger. Men jag har liksom bara bestämt att jag ska ha den, och laga den, tills den inte håller ihop längre! Det ska bli spännande att se när jag måste ge upp den. För det är så kläder ska bli behandlade. De ska användas, älskas, lagas och lappas tills det inte går mer. Då har plagget fått det det förtjänat. Så mycket är den gamla avlagda paltan värd!

Materiallära är livsviktigt!

När jag gick ett år textilt hantverk på folkhögskola ingick det en kurs i materiallära. Jag tyckte det var jättespännande! Där fick jag bl.a. lära mig att bomull inte blir rent i 40 grader utan att bomullskläder kräver minst 60 grader för att bli rent. Tvättar man det i 40 krymper plagget gradvis över en tid istället. Därför ska man alltid köpa ett bomullsplagg i en storlek för stort och tvätta det i 60 direkt så det krymper klart. Nu handlar ju jag nästan bara second hand så jag räknar med att det redan är färdigkrympt i tvätten. Och då behöver jag inte vara så knusslig med om jag tvättar det i 60 grader heller. En av de fina grejerna med att handla second hand. En av många.

Men det här med olika material, det behöver man verkligen hålla koll på. Man behöver veta vad man gillar och hur det funkar på ens egen kropp innan man köper det. Ett plagg i polyester skulle förvisso kunna sitta superbra på mig i provrummet men jag vet att jag inte kommer gilla att bära det. Om jag ska köpa ett plagg i 100% rayon behöver jag ju också veta vad rayon är för något. Jag kan avslöja att rayon egentligen är viscose, alltså en cellulosafiber. Just rayon brukar vara vävd och ska efterlikna siden. Det är nog många som inte vet vad rayon är och en del hade kanske misstagit det för syntet och skippat det. Den här klänningen har ett helt fantastiskt fall och är inte det minsta syntetig. Därför gäller det att läsa på lite för att inte gå på nitar eller missa grejer. 

Ska man handla kläder av bomull tycker jag också att det är viktigt att man vet vad man köper. Man ska veta att man köper uttorkning av stora områden, att inte alla får rent vatten att dricka och föroreningar av odlingsområdena där odlarna blir sjuka. Om man inte köper ekologisk bomull då. Då är det bara det där med vattnet man köper. Jordbrukskemikalier och konstgödsel används inte vid ekologisk odling av bomull. Om man inte handlar second hand då och bomullsplaggen redan finns i cirkeln. Det är det bästa.

Det gäller dessutom att ha koll på om plaggen är av vävt eller stickat tyg. Jag har köpt en del plagg via facebookgrupper, Sellpy och Tradera det senaste då loppisbesöken uteblivit en längre period. Även om material och mått står väl utmärkt i annonsen behöver man veta hur plagget beter sig när man har det på sig. Ett visst bystmått är liksom inte likadant i ett plagg av vävt tyg som i ett av stickat tyg. Stickat tyg är nämligen stretchigt vilket inte vävt är och för mig som har en mer fyllig form spelar i alla fall det roll. Om inte det vävda plagget innehåller elastan då, men det gör få av mina plagg. Om det är bra bilder i annonsen kan jag dock oftast se om det är stickat eller vävt tyg. Den är en av mina superkrafter. Och jag undviker oftast syntet. Jag höll förresten på att köpa en skjortklänning i polyester i helgen. Jag hade nämligen för mig att just den klänningen var i viscose men det visade sig senare att den var i polyester. Säljaren var dock schysst och lät mig hoppa av. Mitt råd är dock: skriv alltid ut material i annonsen! Jag blir omåttligt provocerad om det inte står nämligen. 

Att bli bra på material sker dock inte i en handvändning. Och man behöver inte heller bli så nördig som jag som ofta kan känna i fingrarna vad det är för material. Jag har flera gånger imponerat på partnern med det. Men olika materialblandningar och olika kvaliteter på materialen kan göra det knivigt. Se därför alltid till att kolla materiallappen. Och läs på. Boken Slow Fashion innehåller ett utmärkt materialschema med tillhörande information. Böckerna Wow - jag kan bidra och Om att utbilda unga i hållbar textil, som jag skrivit om tidigare, innehåller också materialskolor värda att kika på. Helena Bäckströms slöjdsida har en bra sida med material samt att Naturskyddsföreningen har en kortare genomgång på sin hemsida. Det finns garanterat fler där ute samt att gamla textilböcker, såsom Hemmets handarbetslexikon, innehåller mycket bra. Men om du vill börja någonstans kan du börja med Slow Fashion. 

Men först av allt ska du komma fram till vad du gillar och trivs i, både vad gäller material, plagg och stil. Sedan ska du leta på second hand efter det tycker jag. Och efter det ska du nörda in dig ordentligt och en hel värld öppnas.  Om du vill. Och nu när jag googlade runt hittade jag en hel 7.5-poängskurs i textil materiallära vid Högskolan i Borås. Den låter väldigt spännande! Och lockande!

#blommigt

Jag är verkligen inte en person som gillar blommor - sådär i verkliga livet. Jag tyckte om att plocka blommor när jag var liten men det var nog själva "samlandet" som var grejen där. Jag har inga blommor hemma (inte en enda krukväxt) och jag blir inte jätteupphetsad av att se en fin blomma ute. Jag har länge hävdat att jag inte ens har en vas, men nu har jag visst fått en i present. Så ok, får jag blommor någon gång har jag möjlighet att sätta dem i vatten i annat än en flaska eller en degbunke som jag har gjort tidigare.

Men jag älskar blommiga kläder! Både storblommigt och småblommigt är fint. Kjolen på bilden i fråga fyndade jag tidigt i år på Lindra vid Wieselgrensplatsen för en 50-lapp. I samma veva lyckades jag även välta en provdocka så hon tappade armen. Permanent. Lite pinsamt. Men kjolen är helt ljuvlig! Den har fickor, vilket vi ju vet att jag gillar, är i ett härligt vävt bomullstyg och den är riktigt klädsam. När jag köpte den var den dock i en rätt missklädsam längd på mig vilket var enkelt åtgärdat med en sax och en symaskin. Tur man är sykunnig.

Gölliga blommor va? Och även om blommor är mest förknippat med sommaren tycker jag helt klart att blommor är lämpligt att använda hela året. Blommigt är skitsnyggt även på vintern. Men jag är som bekant inte ett fan av kapselgarderober och tycker det är trevligt när man kan använda samma plagg under alla årstider. En blommig kjol funkar ju både till linne och en tjockare kofta. I like it.

Och apropå blommiga kjolar så har jag några stycken. Hur många blommiga kjolar behöver man? Det är främst kjolar och klänningar som finns i min garderob men jag har även ett par riktigt fräsiga blommiga byxor. Och så har jag ett par linnen och koftor och så. Sedan är det ju jäkligt snyggt med blommiga skjortor med. Det mesta är snyggt blommigt faktiskt. Och jag tycker det går fint att mixa och matcha olika blommiga plagg. Missmatch är najs.

Jag är ledsen att behöva erkänna det, men återigen har jag nyproducerat på mig. Både leggingsen och klänningen har jag köpt på Indiska, men för några år sedan. Men klänningen är en riktig favorit! Den är dessutom längre bak än fram. Bara en sån sak. Men koftan mina vänner, den är i alla fall köpt second hand! Den, och några plagg till, startade min nya second hand-epok för ett par år sedan. Den kostade 100 kr på BjörkåFrihet på Backaplan och den är finfin, trots att den har en hel del akryl i sig dock blandat med lin. Men att det är akryl känns knappt faktiskt. Så den fick bli ett undantag. Jag undviker annars oftast syntet. Jag har dessutom bytt ut knapparna på den för de var sketfula. Det är najs att sätta sin egen touch på ett second handfyndat plagg.

Jag har dock kommit på att jag inte har någon blommig långkjol. Jag skulle gärna ha det. Så, dags att scouta lite på begagnatmarknaden kanske? Eller sy en själv. Eller så har jag nog kanske någon mindre smickrande klänning jag kan sy om. För något nyproducerat blir det inte!

Polyester - inte min favorit

Dagens understatement. Jag kan inte med polyester. Varken fysiskt eller psykiskt. Och det tråkiga är att det finns så mycket fina polyesterkläder. När jag scrollar på olika second handsiter, i facebookgrupper eller går på second hand ratar jag plagg efter plagg enbart pga materialet. Jag är lite av en materialnörd och kollar alltid lappen innan jag provar. Står det 100% polyester eller bara en allt för stor del polyester (20% och uppåt är tok för mycket), får plagget inte ens följa med in i provrummet.

Lite fakta då. Polyester är en konstfiber, alltså syntet, som är gjord av fossil olja eller naturgas, alltså inte en förnybar resurs. Det hade kunnat räcka för mig där. Bara den lilla meningen kan få mig att avstå. Polyester är alltså plast gjord av olja eller gas, alltså skitdålig för miljön. Den kan därför inte brytas ner naturligt och både utvinningen av råmaterialet samt tillverkningen av polyester är väldigt energikrävande. Det krävs tre gånger så mycket energi att producera polyesterfibrer som bomull, och vi vet ju att bomull kräver rätt mycket det med. Mer om bomull i detta inlägg.

Inte nog med all energi som krävs vid utvinning och tillverkning, när tyget är klart och har blivit ett plagg fortsätter det förpesta vår miljö. Polyester släpper en hel del mikroplaster som hamnar i våra vattendrag och ställer till bekymmer, även om det skulle vara återvunnen polyester. Och apropå återvunnen polyester, det är ju inte alls så bra som man kan tro med tanke på att man tar pantningsbara petflaskor till detta och måste tillverka mer och mer flaskor istället. Mer om det i detta inlägg. Man kan minska utsläppen av mikroplaster genom att använda någon form av uppsamlare vid tvätt, som t.ex. en guppyfriend, men det hjälper bara delvis. Det bästa är istället att inte tvätta sina polyesterplagg så släpps inga mikroplaster ut.

Är det bara skit med polyester då? Finns det inga positiva egenskaper? Det beror givetvis på vem man frågar, många gillar polyester i t.ex träningskläder vilket jag inte förstår. Träna i en hinna av plast... De tvättas ju rätt ofta dessutom, bara en parentes. Men fördelar med polyester är i alla fall att det är ett slitstarkt och tåligt material, ett plagg kan hålla väldigt länge utan att bli uttvättat eller tappa formen, det skrynklar knappt, är lättvättat, torkar snabbt och krymper mycket lite. Till skillnad från t.ex. bomull eller silke skulle man kunna ha ett polyesterplagg i stort sett hur länge som helst och det är lika fint som när det var nytt.

Dock är polyester enligt mig väldigt oskönt. Jag svettas som en gris i det och jag gillar inte den plastiga känslan av polyester. Det blir väldigt lätt statiskt och ger stötar, noppar lätt och det kan dessutom smälta vid för hög temperatur. En fleecetröja (som släpper skitmycket mikroplaster) vid lägerelden är inte så himla smart. Polyester blandas dessutom ofta upp med andra material för att få "rätt" egenskaper. Det kan låta bra för det är liksom inte bara polyester i skjortan, men det är faktiskt också skitdåligt. Blandmaterial kan nämligen, ännu, inte återvinnas. Återvinningen av textil är försvinnande liten men man kan räkna med munkjackan i bomull och polyester bränns när den hamnar i slutet av kedjan.

Har jag inga polyesterplagg då? Jo, det finns en del plagg med några procent polyester i min garderob. Ibland slinker det med även om jag försöker undvika det och helst använder naturmaterial eller regenatfiber som viscose. Kjolarna ovan är lite undantag då jag liksom "kan med" plast i en kjol. Jag svettas inte nämnvärt om höfterna. Jag tvättar inte heller kjolar särskilt ofta. Samtliga är dessutom förvärvade second hand. Sedan har jag ju den där monkikaftanen jag köpte på Sellpy förra sommaren. Den var dock ett noga övervägt köp då jag hade suktat efter den länge och dessutom forskat i, dvs frågat min kompis Anna, om det funkar med polyester i ett sådant plagg. Vi är båda överens om att i ett så pass löst och fladdrigt plagg går det bra med polyester även om jag hade föredragit ickeplast.

Nä, jag är verkligen ingen syntetmänniska. Plast mot huden är big no-no. Tyvärr känner inte alla i mitt hushåll likadant. Men smaken är som baken. Vissa gillar polyester, andra inte. Jag tycker dock det är viktigt att vara medveten om vad polyester innebär för vår miljö. Men som vanligt, second hand i första hand, och det får ändå vara ok att handla sina polyesterplagg på second hand. Om man inte tvättar dem för ofta. Klart slut.

Sommaruniformen

Jag gillar sommar mer än höst och vinter även om våren är min favorit. Men sommar innebär ju ledighet och lättare kläder och det är ju trevligt. Jag har massa fina sommarklänningar som jag använder alldeles för sällan. Jag gillar klänning. Men hur det än är så är rätt casual till vardags på sommaren och då blir det nästan alltid sommaruniformen.

Det här är min sommaruniform. Jag tomtar oftast runt i mina mjukisshorts som från början var ett par långa byxor i herrstorlek. Jag ville ha dem baggy till när jag dansade street och sydde därför i kilar nedtill av det tyget jag klippt av på längden. De var alltså inte baggy nog. Sedan har jag kortat dem till shorts då jag brände hål i dem under en smidesworkshop. De är jättestora och jättesköna och det händer att partnern lånar dem ibland med. Och lite snett har jag klippt dem med. Det är bara charmigt. Jag har haft dem i sådär 13 år bara.

Till detta har jag en tunika i lös och ledig modell i bomull eller viscose i batikmönster från Indiska. Jag har några stycken som jag haft i 7-8 år kanske som används väldigt flitigt under sommaren. De är lagade otaliga gånger och rätt tunnslitna. Men väldigt sköna. Jepp, det är så ni hittar mig den här sommaren. Som alla andra.

Och är det kallt kan jag dra på mig trotjänaren, mitt mest använda plagg, den grå munkjackan från GeKås jag haft ungefär lika länge som tunikorna. Min sommarjacka. Den är 100% bomull, i storlek XL, väldigt lång, väldigt skön och väldigt sliten. Och väldigt lagad. Jag gjorde den årliga renoveringen härom dagen men insåg sedan att dragkedjan har gett med sig. Den funkar att dra upp en bit men sedan delar den sig. Det hjälper inte med stearin heller. Betyder det att jag måste ge upp den nu? Tur att jag köpt en "ny" svart på tjockisloppisen i vintras. Tråkigt nog innehåller den polyester så den är inte lika älskad. Men den kan nog växa på mig! Och resten av sommaren drar jag nog dragkedjan bara halvvägs upp.

Klädhack 5: bär tröja till klänning

Ok, det här är inget revolutionerande. Men det är bra. Jag är ingen byxmänniska längre. Jag får det inte att funka. I ungefäe tio års tid har jag gått runt i klänning och kjol med kofta till. Det kändes som att kofta var det enda rätta, men nu har jag hittat grejen. Jag är lite trött på koftor och har kommit på att tröjor är mer najs. Det har mest blivit tröjor med kjol ett tag men klänningarna behöver ju också luftas och då får man kombinera tröja och klänning! Det är min nya grej. Det blir liksom ett helt annat fall på kjolen om den sitter på en klänning. Tröjor och klänningar kan kombineras i det oändliga och missmatch är ingen nackdel.

Mitt klädhack för att utöka garderobens möjligheter är att kombinera tröjan med klänningen istället för kjolen. Rätt najs va? Den här stickade tröjan visades upp förra månaden men man kan aldrig stoltsera med en egenstickad tröja nog gånger va? Klänningen är från Monki från början och har köpts via facebookgruppen Circle of clothes. Jag lyckades poppa iväg en knapp första gången jag provade den så den är redan lagad. Skorna är Dr Martens och köptes i nyskick på Tradera förra året och jag ska erkänna att jag inte lyckats gå in dem helt ännu. Att gå in Dr Martens är döden.

Inte den mest fashionabla bilden kanske men här har vi en tröja och klänning till. Att det syns igenom att det är en klänning är ingen nackdel och jag tycker färgkombinationen är riktigt tjusig. Klänningen köpte jag för 5 euro i Tallinn förra året, också i nyskick då den hade lapparna kvar, och tröjan kommer från klädbytardagen jag var på i januari. Tröjan är verkligen ett bevis för att storlekslappen inte räknas för det står xs/s på den. Det är inte en storlek jag identifierar mig med. Den är i favoritmaterialet, 100% bomull, och är någon Elsa-historia från Bik Bok. Det märks att jag gillar lejongult va? Jag gillar alla gula nyanser. Även diarrégult. Och även om det är knasigt med kläder som är trasiga från början gillar jag det. Gränsen går vid trasiga och sedan lagade nya plagg. Där går det för långt.

Den enda nackdelen med min nya passion är att jag har habegär efter fler tröjor...

#whatsinmyclothes

Till årets Fashion Revolution Week har det lanserats en ny hashtag, dvs #whatsinmyclothes. Från början startade veckan för att försvara mänskliga rättigheter, som en reaktion på olyckan i Rana Plaza. Schyssta arbetsvillkor och att vara schysst mot miljön och klimatet när kläder produceras går dock hand i hand. I och med hashtagen ber Fashion Revolution Week producenterna att välja material ansvarsfullt och att ha en god miljöpolicy i företaget. Det handlar bland annat om så små miljöpåverkningar som möjligt vad gäller bomullsodling, inte för mycket kemikalieutsläpp vad gäller viscose, så lite plast som möjligt i hela produktionsledet och att skydda våra hav från mikroplaster. Produktionsprocessen med bomullsodling, färgning, tryck och olika behandlingar av tyget är genererar stora mängder kemikalier och utsläpp, om det inte handlar om ekologiska och schyssta kläder då. Men det finns det förhållandevis väldigt få av. Och detta har vi direkt mot huden. Man kan ju bara föreställa sig hur skadligt det är för oss. Plagget med lappen ovan, som är ett finfint tjockisloppisfynd, innehåller för övrigt en liten del lin. Lin är lite av ett favoritmaterial som inte alls är särskilt dåligt för miljön. Jag hade önskat att det var mer än 15% dock. Dessa blandningar.

Jag har rätt bra koll på vad som finns i mina kläder får jag ändå säga, och jag är rätt trygg i att det inte är för mycket bös som är skadligt för mig. Jag hatar syntet och köper nästan uteslutande naturmaterial och eftersom i stort sett alla plagg jag köper är second hand och redan tvättade räknar jag med att de skadliga kemikalierna är urtvättade. Jag tittar alltid i materiallappen direkt innan jag ens provar plagget, vare sig det är ett nytt eller ett andrahandsplagg. Faller inte materialinnehållet mig i smaken provas det inte ens. Lappen ovan är väldigt ovanlig i min garderob. Typ utrotningshotad. Polyester är det mest förhatliga materialet enligt mig så ska det kvala in i min garderob ska de vara något alldeles speciellt. Som en gul kaftan/sjok från Monki t.ex. som inte sitter åt någonstans och bara böljar runt en som en dröm. Den är dessutom köpt på Sellpy så den är begagnad. Och jag hade forskat ordentligt (dvs frågat oraklet Anna) huruvida det skulle vara bärbart, trots plast. Skarpögda läsare ser dessutom att det är polyester i plagget ovan. Där handlar det dock om foder och där är det typ stört omöjligt att undvika. Trist.

Så här trivs jag allra bäst. 100% bomull. Jag är fullt medveten om att bomull är en väldigt smutsig fiber rent miljömässigt, men jag älskar, älskar att ha det på mig. Då är det helt ok att vara bomullofil om man bara handlar second hand. Man kan för övrigt läsa mer om vad jag tycker om bomull här och lite om vad jag tycker om fibrer och material här.

Men frågan är, är du medveten om vad du har i dina kläder? Vet du vilka material dina byxor innehåller och har du någon aning om hur mycket vår planet har fått betala för att tillverka dem? Det är värt att tänka på menar jag. Vi har ett ansvar när vi köper nya kläder, och därför tycker jag att vi ska köpa gamla kläder istället. Hur man än gör så är det alltid bäst att köpa kläder som redan finns för second hand i första hand är alltid det mest miljövänliga valet. Så börja med att ta reda på vad du har i dina kläder och fundera lite över det. När man väl börjar nörda ner sig i olika fibrer och material är det rätt skoj faktiskt.

Stödshopping och loppistips #14: Kyrkbytorgets second hand

Hysteri, hoarding och finanskris. Japp, det är ändå hysteri. Visst bör man vidta försiktighetsåtgärder och inte utsätta våra riskgrupper för onödiga risker men fullständig lockdown? Hoarding av toapapper och pasta? Nja. Jag bestämde mig för loppis idag i alla fall. Det blev den närmaste.

Kyrkbytorgets second hand ligger ett par minuter från mitt hem så det händer att jag är där ibland. Den har funnits sedan 2016 och är en privat butik, dvs utan någon välgörenhetsorganisation i botten. Här finns det mesta då de köper upp mycket dödsbon. Möbler, köksutrustning, prylar, böcker och kläder. Det är ruljans på varorna och butiken är alltid trevlig att besöka. Hundar är välkomna här med, vilket alltid är trevligt. Vår byracka är stammis.

Och om folk tycker loppis är äckligt i vanliga fall tror jag absolut inte de skulle våga besöka en nu. Jag är inte en av dem. Och det var inte så tomt som det ser ut på bilden. Det var en hel del folk där inne och flera handlade. Jag hittade en hel del! Glas (jag har en liten fäbless), porslin som min kompis samlar på och lite smått och gott. Tidigare har jag hittat massa bestick av serierna jag och kompisen samlar på med. Jag passade även på att fråga när jag betalade om han har märkt en minskning i besökare. Jo, det hade han. Igår kom första betalande kunden kl 13 och en vän nämnde att han hade sagt att han funderar på att hålla stängt några dagar. Tråkigt men förståeligt får man nog säga.

Jag gillar för övrigt klädavdelningen här. Jag gillar när det finns lite begränsat så man inte blir överväldigad, och allt hänger lite huller om buller här. Då får man leta lite för att finna guldkornen. Det fanns flera plagg med loggan Kungälvs dragspelsklubb idag som kallade på mig. Dock inte min storlek, tyvärr. Det hade varit kitschigt annars.

Just idag var det 50% på alla kläder vilket det är då och då. Den här tröjan/toppen fick det bli för en tjuga. Jag tyckte den var lagom kitschig och i tjock bomullskvalitet. Jag har som bekant en förkärlek för bomull. Dock satt den inte helt hundra på mig så jag tog chansen till lite remake som jag är sugen på. För 20 spänn är det värt att experimentera lite.

Som jag så ofta skriver, så är den här butiken en liten favorit. Jag har tidigare bl.a. köpt en gul regnjacka, också för halva priset, och vår säng kommer även härifrån. Vi tyckte det var värt att uppgradera oss från 160 till 210 när sängen var så gott som ny och kostade 3000 kr. Den var från Mio och hade kostat över 25 000. Värt.

En bonus. Passade på att gå in på Coop på torget med. Det fanns toapapper kvar, om än utplockat på en hylla. Så har du kris och bor i Kyrkbyn vet du vart du skall finna. Passa på att gå in på second hand då med och stödköp lite. Jag tycker det känns sådär om massa butiker och företag måste slå igen pga nån sorts frivillig karantän.

Ett enkelt knep

Hur vet man att man ska göra rätt val när man handlar kläder, oavsett om det är i second hand eller nytt i butik? Hur vet jag vad som är bästa materialet att köpa? Vad är egentligen mest hållbart? Det är lätt att snöa in på att man ska köpa det mest miljövänliga materialet när man vill vara en bra världsmedborgare som är snäll mot vår jord. Och det är inte fel att tänka så. Men man behöver anstränga sig lite först.

Faktum är, vilket är allmänt känt om man rör sig i hållbarhetskretsar, att de mest miljövänliga kläderna är de du använder, och de du använder tills de bokstavligen faller i bitar. Vad du behöver göra då är att underlätta för dig själv att göra det valet när du ska handla kläder. Du bör alltså handla sådana plagg som du kommer att använda, och älska, tills de är slut. Och då är materialvalet väldigt essentiellt enligt mig. Visst ska plagget vara av ett visst snitt du gillar, samt att du ska känna dig snygg i det. Men det bör framför allt vara behagligt att ha på sig för att jag ska trivas. Komfort framför allt. Och det finns vissa material jag inte kan med. Så är det säkert för dig med. Och här kommer en liten utmaning: välj ut dina favoritplagg och kolla vad det är för material i dem. Hädanefter ska du satsa på att främst köpa kläder i de materialen.

Jag är lite av en materialnörd. Jag gillar materiallära och har nördat ner mig så pass att jag ofta känner i fingrarna när jag tar på plagget vilken fiber det består av. Man behöver dock inte vara så nördig som jag för att kunna ta reda på vilken fiber som finns i garnet i en tröja. Man kan nämligen kolla i lappen. Lappen sitter oftast i vänstra sidosömmen på ett plagg men kan även sitta bak i nacken eller rumpan. Och för att jag ska bli riktigt glad och varm inombords ska lappen lyda som bilden ovan. 100% bomull. Ok, bomull är skitdåligt för miljön, vilket jag tagit upp tidigare, men för att jag ska trivas i en t-shirt eller ett linne t.ex. ska det vara 100% bomull. Jag handlar nästan uteslutande second hand och kan därför handla bomullsplagg med gott samvete. Men även om jag inte hade gjort det hade jag valt bomull framför t.ex. viscose eller den förhatliga polyestern ändå eftersom det skulle bli mer använt. Alltså är det det bästa valet för mig. För dig är det kanske något annat?

Dock ser det ofta ut så här. 9% viscose, 39% rami och 32% bomull. Det må vara trevliga fibrer det handlar om men rena material är alltid bättre än blandningar. Det är så av den enkla anledningen att det just nu endast är rena material som kan återvinnas. Nu återvinns mindre än 1% kläder ändå i nuläget men det forskas för fullt inom området och jag hoppas att vi inom några år kommer kunna köpa en hel del kläder i återvunnet material. Och då tänker jag inte på polyester eftersom återvunnen polyester inte alls är särskilt miljövänligt. Och apropå viscose, som ju är en regenatfiber, är det en rätt så kemikaliekrävande process att tillverka vilket gör att det inte är så himla bra. Trots att det kanske är gjort av trämassa eller bambu. Inte så bra hur bekvämt det än är att ha på sig. Det finns dock bättre alternativ där det tillverkas i slutna system. Viscose är dock väldigt vanligt i kläder så det är rätt svårt att undvika. Jag tycker det lätt blir noppigt och tappar formen så det är inte en favorit hos mig.

Och det här är ju det värsta. Polyester och elastan i en härlig cocktail. Plast och plast helt enkelt. Jag gillar inte att ha på mig plast. Men, jag kan göra vissa undantag. Kjolar av det lite mer vippiga och kortare slaget funkar. Runt knät så där. Polyester släpper som bekant ut massa mikroplaster men en kjol behöver man inte tvätta särskilt ofta. Och är den inte hellång blir det inte heller kvävningseffekt på det som finns där nere. Jag hade dock aldrig köpt ett plagg i polyester nytt i butik. Kjolen, som den här lappen sitter i, kommer från en klädbytardag och är ett av mina mest använda plagg. Då är det ok.

Det här är dock den mest förhatliga lappen av dem alla. Jag hatar när jag hittar ett bra plagg som jag gillar, och jag känner med fingrarna att det är bomull i, men så avslöjar lappen att det även innehåller 5% elastan. Eller 3%. Eller 2%. Jag förstår inte varför det alltid ska i massa plast och förstöra?! Jag har hört i en podd på temat hållbart mode att det måste vara några procent elastan i för att plaggen ska få bra fall och komfort. Jag skulle vilja hävda att det är lögn. Personligen tycker jag att det blir flimsigt och slinkigt. Jag föredrar lite robustare tyg och tycker alltid att det blir bättre passform. Och syntet får mig att svettas. Men jag vet att man ibland får offra sig och ta lite elastan. Även om det bär mig emot. I den hör tröjan t.ex. förstår jag inte hur det har fått till det eftersom den har ca noll stretch. Vad gör ens elastanet där?

Ja, jag vet att smaken är som baken. Vissa älskar polyester med elastan i, och det kan väl få vara så om du använder de plaggen massor. Och tvättar ganska lite då pga mikroplaster. Och så är det ju det att det är gjort på råolja då... Men, man får gilla vad man gillar. Använd och slit ut och satsa alltid på favoritmaterialen när du handlar, vare sig du handlar second hand eller nytt. Risken för felköp minskar då. Och det är ju bra.

Bomull - bästa och värsta fibern

Det här inlägget handlar om bomull. Det är mitt favoritmaterial, trots allt. Om jag fick välja ett material som alla mina kläder skulle vara i hade jag bomull, alla dar i veckan. Trots att bomull är kass. Hur går det ihop?

Vi kan ju börja med att bomull är ett naturmaterial. Naturmaterial går före syntet för mig - alltid. För dem som inte vet det växer bomull på en buske i varmare länder som Kina, Indien, Turkiet och Peru bl.a. Bomullsväxten ingår i familjen malvaväxter och finns i ca 50 arter. Det vi gör garn och tyg av är fröhåren som finns i frökapseln som vi ser på bilden nedan. För att kunna göra något vettigt av det måste fluffet först plockas (för hand eller med maskin), rensas och separeras från de klibbiga fröna, kardas, kammas och sträckas. Sedan spinns det, tvinnas, vävs eller stickas, tvättas och bleks. Och kanske färgas. Och tvättas igen. Och efterbehandlas. Sedan är det tyg vi kan sy kläder av.

Bomullens positiva egenskaper är att det lätt drar åt sig fukt varpå plagget hjälper till att svalka kroppen under varma dagar vilket gör att plaggen känns svala och sköna. Bomullen i sig är mjuk och skön och det är väldigt ovanligt att man är allergisk mot bomull vilket man kan vara mot ull t.ex. Det är även ett slittåligt material. Därtill tål det hög värme vilket gör att man både kan tvätta, torktumla och stryka ett klädesplagg i bomull utan att det för den delen förstörs. En liten krympmån kan dock förekomma. Jag fick faktiskt lära mig när jag gick en textilutbildning på folkhögskola att bomullsplagg bör tvättas lite varmare, ca 60 grader, för att bli helt rena. Tvättar man plaggen i 40 grader blir de alltså inte helt rena och krymper bara en liten del varje gång man tvättar istället för att krympa klart direkt. Detta gör att man som konsument inte märker den gradvisa krympningen på ett tag utan inser kanske ett år senare att tröjan inte passar längre vilket man kan tolka som att man gått upp i vikt. Man ska istället köpa bomullskläder i en storlek för stora och tvätta i 60 direkt så de krymper klart. Om detta är en absolut sanning är jag dock lite osäker på.

Sedan finns det så klart nackdelar med bomull med. Det skrynklar relativt lätt och det är inte särskilt tåligt för nötning. Du vet hålen på insidan av låren på jeansen... Och det blir relativt lätt smutsigt jämfört med ull t.ex. Så var det ju det där med miljöpåverkan med... Vattenåtgången, say no more! Odlingarna finns oftast i torrare områden och konstbevattning krävs och hela områden kan torka ut. Jag har sett siffror på att så mycket som 29 000 liter vatten kan krävas för att odla ett kilo bomull. Fattar ni, 29 000 liter! Det är galet mycket. Dessutom använder man stora mängder konstgödsel och jordbrukskemikalier vid konventionell odling av bomull. Kemikalierna hamnar i omgivningarna och kan göra både människor och djur sjuka och sterila och de som jobbar på fälten och vad de utsätts för kan vi knappt föreställa oss! Jag har förstått att cancerförekomsten är hög här. Dessutom är det dåliga arbetsförhållanden och riktigt dåligt betalt för bomullsplockare. Detta är ju inget man vill vara med och bidra till själv genom konsumtion av bomull som fast fashion. Hade vi inte shoppat så mycket kläder hade det inte krävts sådana enorma mängder bomull.

Hur kommer man då runt detta om man är bomulls-lover som jag är? Att köpa kläder i ekologisk bomull är en grej man kan göra. Vid ekologisk bomullsodling används varken konstgödsel eller bekämpningsmedel. Det är dock inte lika enkelt med ekologisk bomullsodling då mer arbete för en mindre skörd kan krävas. Det finns inte heller samma efterfrågan på ekologisk bomull, vilket är lite knasigt. Och det som är ännu mer knasigt är att om det står att det är ekologisk bomull i ett plagg, så betyder det bara att bomullen är ekologisk. Det säger ingenting om att resten av plagget är ekologiskt och giftfritt. Färgningen av tyget, eller om det har ett tryck, kan vara sprängfyllt med gift. Tyvärr. Sytråd och andra detaljer likaså.

Kläder, framför allt de plagg som är närmast kroppen, såsom underbyxor, t-shirts och linnen ska helst vara bomull för mig. Basplagg som man använder mycket och ofta tappar lätt formen och slits ut på ett mindre bra sätt om de är i syntet eller blandmaterial enligt min erfarenhet. Bomull håller helt enkelt bättre, även de i tunnare kvalitet. Jag försöker att inte tvätta dem för ofta och lagar om det behövs. Jag har många plagg jag haft i flera år som funkar fint fortfarande och om min garderob fylls på med "nya" bomullsplagg är de återbrukade, dvs köpta i andra hand. Som högen randiga bomullströjor ovan. Nej jag hoardar inte, jag råkar bara gilla randigt. .En är köpt i en grupp på facebook, de andra tre är köpta i olika second handaffärer för 30-50 kr ungefär. På så sätt belastar jag inte miljön ytterligare med min bomullsfetisch. Bra va?

För att läsa mer om bomull, olika märkningar och negativa konsekvenser hänvisar jag till detta inlägg av Johanna Nilsson (Slow Fashion). Där står allt du vill veta om bomull och lite till.

Hawaiiskjortorna

Idag tänkte jag ägna ett helt inlägg åt min partners hawaiiskjortor. Jag tyckte de förtjänade det. Han har numera några stycken. Och de är mer eller mindre begagnade allihop. De presenteras från vänster till höger, som sig bör.

1. Den rosa. Den är väl egentligen ingen "riktig" hawaiiskjorta utan mer en vanlig kortärmad skjorta. Fast rosa. Och med stiliserade palmer på. Den är i 100% bomull och kostade 60 kr på Emmaus, när det fortfarande hette Emmaus.

2. Den blåa, lite mer "riktiga" hawaiiskjortan näst längst till vänster är också i 100% bomull, inköpt i Tallinn i somras och kostade 1.5 euro på Humana Vintage. Den är välanvänd men fortfarande görsnygg!

3. Den med ananasarna. Kan vara partnerns favorit. Syns lite dåligt på den här bilden men kan beskådas i detta inlägg. Också inköpt i Tallinn i somras, fast för 1 euro. 100% polyester men partnern verkar gilla det.

4. Den ljusa. Den har partnern fått av en vän som inte längre passade i den och som hade fler. Partnern hade ingen så detta blev hans första. 100% bomull.

5. Den orangerödrosa. Syns också lite dåligt men kan också beskådas i inlägget ovan eftersom den ju också är inköpt i Tallinn i somras. Också för 1.5 euro och också från Humana Vintage. Också 100% polyester. Men också jättesnygg.

6. Den röda är i 52% lin och 48% bomull. Inköptes vid samma tillfälle som den rosa på Emmaus i våras. Den kostade också 60 kr, fast denna var ny och hade lapparna kvar. Partnern blev även imponerad när jag bara av att känna på den kunde avgöra vilka material den var gjord i. Dock fick jag inte procentsatsen rätt men ingen är väl perfekt.

7. En mörkblå, nästan svart, historia som partnern fick av en annan vän i våras när han fick nys om att partnern gillar hawaiiskjortor. Känner jag den vännen rätt har även han köpt den second hand. Denna har ingen innehållsförteckning men mina expertfingrar säger bomull.

Det var alla. Och inte en enda är inköpt för 279 kr på Beyond Retro. Alla är second hand och har kostat oss totalt 160 kr, cirkus. Hawaiiskjortesamlingar ftw, tänker jag. Särskilt om de inte har belastat miljön ytterligare. Någon mer som har en liten samling?