Det här med Halloween

Alltså, jag är inte en fantast av Halloween. Det är myisgt, pumpor är fina, jag gillar både skelett och vampyrer och sånt förvisso. Helt ok liksom, men jag har nog bara varit på en enda Halloweenfest vad jag kan komma på. För sisådär sex år sedan var jag faktiskt på en lite större Halloweenfest utklädd till Amy Dyer i In The Flesh. Fast med smink. Ni som fattar fattar. Det var en nödläåsning pga att vi bestämde oss sent. Det finns inga bilder som förevigat detta. Det var inte särskilt klockrent men jag tog i alla fall både en klänning och en tyllkjol jag hade hemma sedan tidigare. Inget var nyköpt. 

Och hör här nu. Ska du  på Halloweenfest, idag eller nästa helg, eller något annat år: köpt inte nåt jäkla plastbös från typ Buttericks! Såna utklädningskläder är riktig skräp och håller antagligen inte mer än en kväll, och överprisade är de också! Jag gissar mig till att typ 90% av alla dessa plastutstyrslar, sexig sjuksköterska och så vidare, hamnar i soporna sedan. Och det ska inte kläder göra, ens om det är plast! Det enda rimliga är att inte köpa sånt skräp från början. Vad jag kan komma på har jag aldrig köpt några nyproducerade plagg till någon form av maskeradutstyrsel. Second hand däremot, det vet jag att jag har köpt.

Jag gillar temafest. Jag kan tycka att det är kul att klä mig enligt tema, men maskerad och att klä ut mig till sexy kitten och sånt, det har nog aldrig varit min grej. Jag brukar istället försöka ta något jag redan har hemma, eventuellt göra om och i så fall komplettera med second handplagg. När jag var ung och viril arkeologistudent hade vi en tradition att ha en insparksfest varje termin där B-kursarna sparkade in A-kursarna. Det kunde vara spacetema, westerntema osv. Jag minns särskilt västkusttemat där jag var räköga och hade målat en svart cirkel på en blå t-shirt med textilfärg. T-shirten hade jag sedn innan. När det var pirattema hade jag köpt en svart långärmad t-shirt och en något blekt mössa på Myrorna. Kombinerat med svarta byxor jag redan hade och en påtad stubin min kompis gjort åt mig var jag kanonkula, obviously. Ja ok, kanonkulor har inte stubiner men det funkade ändå. Både tröjan och mössan använde jag i flera år efteråt. Skitbra. Inga bilder finns här heller. Eller, jag har inga i alla fall. Lika bra det kanske. 

[foto Cicci Leppänen]

Vad det däremot finns bild på är när ett par kompisar hade fest med temat att man skulle klä ut sig till sin favoritkaraktär från en tv-serie. Är det tydligt att jag var Abby i NCIS eller? Just då var jag lite besatt av henne och hennes gothiga stil. Byxorna, ett par riktigt gothiga sådana med kedjor och sånt hade jag sedan innan, köpta på Shock. T-shirten var en barn-t-shirt från Sjöfartsmuseets shop, som jag dessutom använde flitigt på de barnkalas jag gjorde där, och rocken hade jag lånat av en kollega på Stadsmuseet. Jag kan eventuellt ha köpt halsbandet nytt men armbandet hade jag sedan innan. Det som inte var super ur hållbarhetssynpunkt var väl den svart hårfärgen. Två sprayflaskor gick det åt och det täckte inte riktigt ändå. Men snygg var jag ju!

Min kompis Cicci har haft några episka temafester genom åren. När det var mustaschfest var jag Mustaschmannen, en karaktär från stället vi dansade på, med danskläder jag redan ägde och lite tovat spill från folkhögskoletiden som mustasch. Bra användning av material. Och jag kan avslöja att det går alldeles utmärkt att använda samma kläder vid flera tillfällen. 80-tal är ett populärt tema och jag har använt exakt samma outfit på hemmafest, som på personalfest på Stadsmuseet som på 80-talsklubben Safety Dance. Så vill jag passa på att be om ursäkt till dem som inte gett sitt samtycke till att läggas ut på bild så här på min blogg. Men bilderna är ju så fina!

Med detta vill jag då säga till er som får för er att köpa massa töntiga och kassa maskeraddräkter på skämtbutiker osv: låt bli det! Försök skapa en kostym av det ni har i garderoben istället. Det finns säkert något! Förstör inte fullt fungerande kläder genom att stoppa ut någon dockarm ur magen eller något, om du inte tänkt använda just den kostymen flera gånger igen. För det är faktiskt helt ok att använda samma maskeraddräkt flera gånger. Om du behöver komplettera med något, välj second hand och välj något du kan använda fler gånger, även till vardags. Engångskläder är inget vi ska ägna oss åt! Och vill du ha lite tips på vettiga och hållbara Halloweenklädslar? Lyssna på avsnitt 9 av Hållbar Stil. Där har de en hel lång lista på hur man kan klä sig till Halloween, enbart i vintage. Det är hållbarhet det!

Fel fokus!

Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!

Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 

En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.

Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

Lite lappteknik

Jag börjar med en liten anekdot. Jag hade en kollega en gång som fick för sig att vi skulle rensa ut massa tyg hen inte tyckte var snyggt. Det var mycket småmönstrat, alltså typiskt bra för lappteknik. Jag påpekade att vi visst kunde behålla tygerna eftersom man kunde ha dem just till denna ädla teknik. När jag påpekat det ett antal gånger frågade hen: "Gillar du lappteknik eller nåt eller?", typ. Tro fasen att jag gör det! Vem gör väl inte det? Tyvärr har jag inte supermycket kläder i just lappteknik dock. Jag har lite loppisgrejer i tekniken, som t.ex. någon grytlapp och ett supersnyggt lapptäcke som ligger i "hundfönstret", alltså burspråket där byrackan ligger och skäller om dagarna. Men kläder i lappteknik, varför har jag inte det?

Eller jo, ett och annat plagg har jag väl ändå. Den här kjolen är ett riktigt mästerverk faktiskt. Jag skulle vara hippie på en tillställning en gång (inget problem för mig tydligen enligt förra inlägget) och dikterade för mamma hur kjolen skulle se ut som hon fick sy åt mig. Tygerna valde jag bland hennes rester och stuvbitar. Som lappteknik påbjuder. Visst är den helt fantastisk? Och jättemycket för liten. Jag har den dock i källaren fortfarande. Jag kan ju inte göra mig av med den. Inte när mamma sytt den. Och jag minns att hon tyckte den var rolig att sy! Synd att den inte blir använd dock så jag kanske lånar ut den till någon.

Och apropå för små kjolar så har jag den här med. Jag köpte den på Myrorna på Järntorget för kanske tre år sedan, trots att den var för liten. Men. Jag är ändå slöjdlärare. Det kan ändå vara befogat att köpa riktigt bra textilhantverk, t.ex. i återbruk, för att ha som inspiration eller så. Så, en lite för liten kjol sydd av slipsar, helt ok att ha i sin ägo va? Hade jag haft plats hade jag fan samlat på kläder seriöst och haft dom på väggen alltså... Och lappteknik, det är det ju ändå! Om än med slipsar istället för resttyger. 

Ja, jag gillar lappteknik. På riktigt. Det är snyggt och jäkligt bra ur miljösynpunkt. Tekniken uppstod för att ta tillvara på allt tyg som ju faktiskt var väldigt dyrbart förr. Vår miljö är dyrbar nu så det liggerju definitivt i tiden. Jag älskar långskjortorna och jeansen i återbruk som Remake STHLM gör. Redesign på Kupan i Åmål gör helt fantastiska kreationer, t.ex. min anorak jag köpte i somras. Det finns massor med fantastiska kreatörer där ute som använder gamla textilier och loppismaterial till olika kläder. Det blir ju på ett eller annat sätt ofta lappteknik av det hela när man syr ihop olika delar för att det ska bli ett större stycke. Skitfint helt enkelt. Och till och med lite större och snajsigare märken sysslar med lappteknik ibland. Rodebjer har t.ex. sålt jeans ihopsydda av lappar. Fast jag tycker ju bättre om Remakes variant då.

Så idag var det faktiskt en elev som gjorde mig uppmärksam på att min fantastiska träningsoverallsjacka köpt på Lindra i Gårdsten i våras, ja den är ju faktiskt gjord i någon form av lappteknik! Riktigt schysst sådan också. Det är kanske lätt hänt att tänka att lappteknik är lite mossigt, och fattigmansteknik, men jäklar vad schysst det är ändå! Det kan aldrig bli fel med lappteknik. Fram för lapptekniken! Och så var det visst nåt mer jag måste komplettera min garderob med... Mer plagg i lappteknik alltså! I vintage. Helst.

Linslus

För några veckor sedan taggade en fd kollega mig i en efterlysning på facebook. Efterlysningen var från tidningen GöteborgDirekt och de ville ha tag på någon som bor eller jobbar i Biskopsgården och som ville prata kläder med dem. Ja det ville jag ju! Jag mailade samma dag och snabba ryck blev det för dagen efter mötte två sköna damer från tidningen upp mig på jobbet och snackade lite kläder och fotade mig vid vår snygga vägg.

I helgen kom så tidningen ut och se där ja, jag fick en halvsida! Jag fick även komplimanger för mina färgglada kläder och det är ju alltid positivt. Jag blev fint citerad (även om jag ju inte är textillärare utan slöjdlärare) och bara pratstunden var så trevlig att det var värt det. Jag älskar ju att prata kläder! Tyvärr fick jag inte tidningen själv dock. Det var slarv med utdelningen men snäll kollega gav mig hennes nummer. 

Det blir tyvärr inte bättre än så här när man fötsöker fota grynig tidningsbild. Dagen till ära hade jag min kimonojacka från Remake STHLM, en topp från Reningsborg Angered, en hemmasydd kjol och Vejasneakers köpta i facebookgruppen Circle of clothes. Eftersom jag inte visste att de skulle vilja träffa mig dagen efter var det inte planerat med just denna outfit för tidningen. Men det blev ju bra. Även konstnären S Camilla E Boström, SCEB, har uppmärksammat detta på sin  instagram. Kul! Målningen är ju helt fantastisk! Så, vem vill intervjua mig härnäst? 

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

Att skänka är inte en god gärning!

Inte per definition i alla fall. När jag pratar hållbarhet och hållbart mode med vänner får jag ibland ett litet försvarstal kastat i ansiktet på mig. "Nej jag handlar inte second hand pga... osv, men jag skänker alltid mina kläder till xxx! Då gör jag ändå en god gärning!". Det har hänt mer än en gång att personer rättfärdigat sina nyköps-shoppingsprees med att de skänker ju ändå massa kläder också och det går ju till välgörande ändamål och då är man ju rätt helig ändå. Så enkelt är det faktiskt inte. Om man ser det faktum att man lämnat in en påse kläder till Stadsmissionen eller Erikshjälpen t.ex. som en legitim anledning att köpa massa nytt är miljönyttan och den välgörande handlingen ganska ogjord. Om man fokuserar på miljönyttan nu. Pengar in i organisationer som gör massa gott som ovan nämnda organisationer är absolut bra ur det perspektivet. Men faktum kvarstår att vi skänker 3.8 kg textil till välgörenhet och second hand varje år, men vi köper bara 0.8 kilo begagnat. Överflödet hamnar någonstans och i värsta fall i bränntunnan eller som landfill. 

Att göra sig av med begagnade kläder är bara bra för miljön om de kommer till nytta igen. Om de återbrukas. Så är det. Annars är det helt ogjort och faktiskt inte alls bra för miljön. En deponerad t-shirt av bomull genererar metangas som är riktigt dåligt för miljön. Eldas t-shirten istället upp blir den till koldioxid. Också väldigt dåligt. Vi återkommer till siffrorna från BjörkåFrihet: de får in 10 ton kläder om dagen, 4 ton av dem sorteras och 6 ton säljs utomlands. Vad som görs med kläderna utomlands har man rimligtvis ingen vidare koll på. Alltså har du ingen som helst koll på om den där skjortan du skänker säljs vidare i butik eller om den blir till växthusgaser. Blir den till växthusgaser är det ju faktiskt sämre än om den ligger kvar i din garderob och används en gång vartannat år.

Alltså, när du rensar din garderob behöver du säkerställa att dina plagg används vidare när du ska göra dig av med dem. I första hand: se till så det du ska göra dig av med är bra grejer som är värt att ta vara på. Sortera och vik snyggt istället för att knöla ner i en sopsäck. Och se till att det är helt och rent. Större second handaktörer i alla ära men det kanske inte är bästa utvägen. Fundera över vad ni har i närheten. Har ni någon mindre second hand från kyrkan, IOGT, någon idrottsklubb eller annat där det är större chans att de tar till vara på allt? Satsa på dem då! Är det trasiga kläder? Finns det någon remakeverksamhet som Kupan i Åmål eller WeReDo Fashion på orten? Då vet ni vart den kassen går. 

Ett annat sätt för att kläderna kommer till användning igen är att ge bort eller sälja till en kompis du vet har samma stil och storlek. Själv har jag en personal clothing dealer som brukar komma med en laddning då och då eftersom hon vet att vi har liknande storlek och smak. Eller varför inte ordna en klädbytardag! Jag har ett schysst koncept för det som man kan läsa i det här inlägget. Jag älskar klädbytardagar och tycker det är ett lysande koncept, både stora offentliga sammankomster och små man anordnar med kompisar. Det blir ju liksom gratis shopping och man har möjlighet att testa grejer man är lite osäker på utan att det blir ett extra inköp. Gillar man det inte när det kommer omkring kan man ju ta med det nästa gång igen så får någon annan testa.

Faktum är att kläder kommer mest till användning igen om det finns något värde i dem. Vad som är värt något är väldigt individuellt men vår inställning till vad som är värt något spelar definitivt roll. Det är skillnad på en säck med skrynkliga ihopknölade plagg och en påse med fina och vikta välstrukna plagg. Att sälja kläderna vidare själv blir liksom lite mer värdefullt än att knöla och skänka. Och där finns det många olika möjligheter. Att låta någon göra det åt en är väl det enklaste om man inte orkar hålla på och greja med det själv. Sellpy är en enkel variant, med risk att få plagg bortrensade och väldigt lite för lite betalt för dem dock. Jag har testat att sälja via Sellpy och blev ändå nöjd vilket man kan läsa om här. Sedan finns det fysiska butiker som säljer väl utvalda plagg på kommission. Arkivet STHLM, Systrarnas Gröna och Varié är exempel på det. 

Sedan kan man så klart anordna en egen loppis i en lokal eller på gatan. Det blir mer och mer poppis med promenadloppisar och den klassiska barnloppisen finns i olika modeller. Kvarstår dock pandemin. Jag tror på när jag ser det att vi kommer kunna gå tillbaka till det normala igen här snart men mer och mer verksamhet har dragit igång har jag märkt. Här i Göteborg har t.ex. bakluckeloppisarna i Slottskogen kommit igång igen, med mer avstånd och restriktioner. Har man bil är ju det ett bra alternativ. I lokala köp- och säljgrupper på facebook säljs det ofta klädpaket för avhämtning och i andra grupper, sådana för ett visst område eller ett kvarter, har jag mer än en gång sett att folk drar ihop egna små loppisar i trädgården. Bra grej.

Så har vi ju nätet med. Tradera och Blocket är klassiker om man orkar hålla på och fota och lägga upp men så finns ju även Marketplace och diverse andra tjänster som Plick t.ex. Det finns även appar och hemsidor för klädbyten som Renew outfits och Popswap. Sedan finns det ju otaliga facebookgrupper för köp och sälj av kläder. Och jag har testat. I början på sommaren lade jag upp ett antal plagg i grupperna Gudrun Sjödén Köp & Sälj och Circle of clothes. Det funkade riktigt fint faktiskt! Av fjorton plagg fick jag sålt nio och det var jag nöjd med. En klänning jag inte fick sålt sålde jag sedan istället via instagram som också är ett tips. Många har bloppiskonton på insta som är väldigt populära.

Det var som sagt en positiv upplevelse att sälja via facebook och här kommer lite nybörjartips från mig. En viktig grej är att lägga ut rätt plagg i rätt grupp. Det finns mängder med typer av grupper och kolla runt lite och lär känna dem rätt. Moderna lite "poppis" kläder i en grupp, vintagekläder i en grupp, kulturtantskläder i en grupp osv. Det är större chans att få plaggen sålda om de visas upp för rätt publik. Det finns även särskilda grupper för specifika märken och då kan man ju räkna med att plaggen faller publiken i smaken. Sedan är det alltid bra att ta flera bilder i olika vinklar och skriva ut lite mått så man vet att det passar. Bilder med plaggen på tycker jag själv är väldigt trevligt! Och skriv ut material för skjutton! Vi är flera som är lite kinkiga med material i denna värld. Sedan tycker jag inte heller man behöver ta i priset så mycket för man vill ju ha det sålt. Samt att jag personligen också föredrar om det är ett pris inklusive fraktkostnad. Så slipper man böka med det. Det känns ju också alltid positivt med pris inkl frakt. Nästan som att frakten är gratis, hehe. Spårbart upp till ett kilo för 66 kr tycker jag är enkelt.

Ok, är du en sån som absolut inte orkar greja med att sälja så är det ju så klart bättre att dina påsar hamnar i Myrornas container än i den för brännbart. Men testa en klädbytardag eller att sälja på ett eller annat sätt! Det är faktiskt rätt kul! Och som sagt, det är större chans att kläderna verkligen kommer till återanvändning då och det är då miljönyttan blir av. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kläder måste få ett värde igen och inte bara slit och släng! Detta är ett sätt. Att låta dem bli metangas är inte ett. Att hantera sina kläder rätt, både före och efter brukningstid är ett ansvar. Om vi vill leva kvar på denna jord. Men jag tvivlar rätt rejält nu om jag ska vara ärlig...

Loppistips #26: Kupan i Åmål

En butik jag länge har velat besöka är Röda Korset Kupan i Åmål. Jag var så pepp på den att vi förlade en liten semester i Dalsland just för att kunna åka dit. Vi bodde på en schysst och hundvänlig camping i Mellerud i ett par nätter och sista dagen tog vi den lilla bilen till Åmål och besöket blev av. Röda korsets butik ligger på Norra Långgatan 11 och har öppet mån-tis och tors-fre kl 11-18 och på onsdagar 14-18 samt även sista lördagen i månaden 11-14. Bra öppettider alltså.

Det som har lockat mig att besöka den så länge är det här, dvs deras redesignavdelning! De har nämligen ett eget litet remakemärke som heter just Redesign. De använder överblivet material som har kommit till butiken till tillverkningen och alla intäkter går in i deras verksamhet. Jag har följt dem länge på instagram, skrivit om dem tidigare och beundrat allt fint de gör! Och de är verkligen inte dyra vilket jag ska återkomma till. De syr både kläder och stickar och virkar grejer av garn de fått in samt syr typpåsar, grytlappar och allt sånt där ni vet. Verkligen toppenfina grejer! De har så mycket snyggt som kan passa alla coola och hållbara influencers så att folk inte vallfärdar dit förstår inte jag.

Och apropå priser, här är deras prislista för dam- och barnkläder. Som synes är det verkligen inte dyrt! Ett linne för 10 spänn, det är verkligen inget att bråka om! Det är en rätt lagom stor butik med lagom med grejer. Det finns schyssta prylar och grejer till köket, böcker, textil, filmer osv. Det kändes väldigt välsorterat och snyggt helt enkelt. Mycket bra prylar och inte massa skräp.

Jag blev väldigt glad när jag dessutom hittade en vintageavdelning! Där fanns både lite prylar men mest kläder och en del skor. Väldigt fina grejer, och återigen, verkligen inga dyra priser! Snygga dräkter och kavajer t.ex. för 120-150 kr. Och skarpögda kan se att där hänger en kjol i samma cider- och tomatsoppetyg som jag har en kjol i! Denna var väldigt välsydd, hemsydd så klart, och mycket klarare i färgerna än vad min är. Detta vittnar om att min kjol är välanvänd och det gillar jag.

Så, det bästa av allt var att jag fick gå ner till Redesigns showroom nere i källaren! Jag kände till via instagram att det finns men det står även en skylt i butiken om det. De visar det i mån om tid och när jag var där i fredags hade de tid. Det var lite himmelriket där nere! Jag fick hela två personer som visade mg där nere och som presenterade sina personliga favoriter vilket ju är trevligt! Det fanns så mycket fint och allt är så välsytt! Jag fick berättat för mig att vissa plagg är sydda av en kvinna som haft ateljé och butik i Grebbestad så det är definitivt sömnadskunniga som gör detta. Det finns storskjortor i lappteknik, klänningar, ryggsäckar, kappor, jackor, blusar och massa massa mer! I butiken hängde det främst massa blusar av broderade dukar enligt säsong. Det är mycket raka snitt, oversize och fri passform på deras kläder vilket ju är trevligt, men inte supermycket som passade just mitt omfång. Men jag är van. Inga bekymmer. Jag var väldigt sugen på ryggsäcken på bilden kan avslöjas men jag slog till på något annat.

Jag slog till på denna anorak sydd av bolster och en duk och visst är den helt fantastisk! Så välsydd och den är väldigt smickrande på mig. Det som är så schysst med sådana här remakes är att man lätt kan trolla bort fläckar och hål i dukarna och tygerna och de får leva vidare som högst älskade plagg istället för att slängas, vilket säkerligen mycket defekta textilier görs varje år. Den här skönheten har till och med handtvinnade snoddar i ärmslut, nederfåll och i luvan. Och luvan sen! En sån där enorm luva man kan krypa in i, precis som jag älskar! Den här hittade jag lite bakom hela showroomet där de gömt undan sådant de inte tyckte var i säsong, berättade den fina damen som visade mig runt där. Jag har spanat på instagram och kommit fram till att det är en ganska tidig kreation de sydde. Och så har den bara hängt där och väntat på mig. Till slut hittar allting rätt och det älskar jag. Och håll i er nu - 300 kr gav jag för den! Jag blir helt mållös. Det är så billigt för så fina grejer!

Jag hittade lite annat med. Jag hittade två kjolar, båda vintage, men bara en hängde i vintageavdelningen. Den svarta har riktigt kitschiga cerisea svampar på sig och den är i 100% polyester. Vad gäller vintagekjolar kan jag göra undantag för polyester. Den kostade 30 kr och kommer användas flitigt. Den andra fanns som sagt i vintageavdelningen och jag trodde först den var sydd av en gardin men eftersom den har en liten nött lapp där bak samt har sömmar som ser misstänkt maskinsydda ut kan det vara så att den inte är ett hemmabygge. Den är superfin i alla fall och jag tycker den är lite mystisk och svår att åldersbestämma. Är det en underkjol från 20-talet eller en hippiekjol från 70-talet? Who knows? 60 kr kostade den. Väldigt värt!

Som ni märker är jag lite smått lyrisk över den här butiken och jag kan lova att den är värd ett besök! En finfin verksamhet bedrivs och gillar man butiken med det där lilla extra kommer man gilla den här. Är du i trakten - åk dit! Jag kommer definitivt åka tillbaka.

Dagens hållbara outfit #27

Det här är en outfit jag planerade för en vecka sedan. Eller åtta dagar sedan för att vara mer exakt. Det var inte helt enkelt att hitta den men jag tyckte det blev rätt klockrent. Så, låt oss avhandla stilutmaningen först. Jag är med i utmaningen #stilpeppen dirigerad av noppans_bryderier på instagram. Idag skulle klänningen på och det var ju ingen big deal. Klänning har jag var och varannan dag. Den här klänningen är från Vamlingbolaget och köpt i en instabloppis. Den är välanvänd. Till den har jag mina favoritduckfeets och ett par strumpor som till och med är second hand, fast nya, köpta på Röda Korset i Vänersborg.

Så, till det andra. Kimonojackan! Den är uppseendeväckande på mer än ett sätt. Först och främst är den från Remake STHLM, köpt på Stadsmissionen second hand i Arkaden. Den kostade 1500 spänn (värt!) och är, som märket avslöjar, remake av någon form av blåkläder skulle jag tro. Och apropå blåkläder så är den ju blå! Jag använder inte blått. Turkost, isblått och petrol är undantagen. Denimblått kan funka med. Men inte blåttblått. Framför allt inte marinblått. Då fattar ni hur bra den här är! Den är otroligt välgjord och jag tänker hur mycket snyggare med åren och användningen den här kommer bli. Jag uppmärksammade remake och Remake STHLM i synnerhet förra året i ett inlägg. Jag tycker jag har märkt att det poppar upp mer och mer remake som svampar där ute. Och det gillar jag! Jag tror att det är framtiden vad gäller textilindustrin.

Den nya instatrenden

Häromdagen hörde en kompis av sig till mig och tyckte jag skulle skriva om den nya trenden på instagram: alla verkar helt plötsligt sy massa kläder! Tja, kanske inte alla, men typ alla. Det slog mig att jag också sett massa med såna där stilmedvetna influencers posta om att de syr. Jag vet inte om det är coronan och att man inte får/bör resa kors och tvärs som gör att folk blir extra kreativa, men jag välkomnar det i vilket fall! Till exempel har man den senaste tiden kunnat se northstyle.ish, saskiacort, 50something.se och självaste elsabillgren vara flitiga vid symaskinerna. Och inte bara för att ändra och laga utan det sys kläder från scratch! Och grejen är dessutom att det handlar inte om några dyra och avancerade tyger utan det är lakan, gardiner och tyger från loppis som gäller. Jag är imponerad, inspirerad och förnöjd.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att enligt mig kan alla som gått i svensk skola och fått slöjdundervisning sy. Har man väl lärt sig grunderna, vilket man ska ha gjort om undervisningen har gått till som den ska, kan man sy. Jag står fast vid det. Sedan kanske man syr olika bra då. Och man kan kanske tro att jag är bra på att sy kläder själv, och i teorin är jag faktiskt det. Jag är rätt bra på att undervisa och instruera faktiskt. Jag fattar hur saker ska gå till i teorin. Men i praktiken? Vojne vojne. Jag är så kass! Jag på riktigt avskyr momentet med att mäta, räkna, förbereda, rita och greja. Det där med att förbereda mönstret, rekonstruera om och se till att det man gör i slutänden passar, det slipper jag helst. Därför ser mina egensydda kläder ut därefter. På bilden ser vi ett par byxor och en kjol jag sydde för tre år sedan. Jag planerade så dåligt och gjorde så fel att linningen till byxorna är i lappteknik. Men det funkar ju det med.

Jag skulle dock vilja vara bra på att sy! Jag skulle vilja sy mer kläder än vad jag gör och jag skulle vilja ägna mig mycket mer åt remake. Så, inspirationen av denna instatrend slog mig och igår fick jag ändå till det! Jag har länge drömt om ett par stora och härliga mamelucker förritiden-style med knyt i sidorna. Sådana fick jag ibland ha undertill när jag klädde mig som en 1800-talstorpare under min uppväxt och jag älskade det! Mamelucker fattades mig helt enkelt. Varför jag klädde mig som en 1800-talstorpare är en annan historia.

Sagt och gjort letade jag fram mitt gamla mönster på baggy mjukisbyxor från slöjdutbildningen. De var konstruerade utan sidosöm vilket jag ändå ville ha pga knyt och som sagt jag orkar inte räkna och greja så jag vek helt sonika ihop mönstret och höftade och hoppades på det bästa. Det är så jag jobbar. På mönstret fanns också en kvarleva från min sinnesstämning under slöjdutbildningen. Jag var rätt irriterad över att någon snott mina egenkonstruerade mönster som vad gjorda för att passa mig så när jag fick konstruera ett nytt förseddes det med denna charmiga text.

Tyget i fråga fick bli ett slitet påslakan jag fått av svärmor. Det var ju mest test ändå. Det där brukar kallas för toille, men jag tycker det är käckt om man kan använda sina provsömnader. Prov som kasseras eller som bara ligger till ingen nytta är inget för mig. Och så var det inga konstigheter när jag sydde, jag orkade inte bråka med min overlock utan bara raksöm och sicksack på hushållsmaskinen, mest raka sömmar, lite fållar och kanaler. Som knytband rotade jag fram en gammal snedremsa jag sprättat bort från något. Troligtvis en gardin.

Så här blev då resultatet. De blev gigantiska. Men det är bara gött. De ser inte så mycket ut för världen men jag är nöjd ändå. Det finns dock room för improvement. Nästa par kommer inte bli riktigt lika breda, något mer formade och jag vill även ha lite högre midja. För det kommer bli fler par. Mamelucker är ju asnajs! Och för att bli bra på något är ju det enda som gäller att öva, öva och öva. Helt ok att det inte alltid blir supernoga och superbra. Så länge man själv är nöjd så.

Suddig bild, jag vet. När jag provade dem med klänning över insåg jag att om de får titta fram lite blir det som en underkjol fast med ben, en byxkjol alltså. Man slipper alltså lårskav med det här gamla påslakanet! Lysande! Här finns det definitivt utvecklingspotential tänker jag. Min partner gillade dem inte dock. Han sa att han tycker det är konstigt att se kläder som man vet är gamla lakan. Han har inte varit särskilt förtjust i min solhatt som också är sydd av ett gammalt påslakan. Är det så alltså? Det är klart att det inte _är_ konstigt, men tycker folk det? I så fall tycker jag de har fel. Kläder av gamla lakan och gardiner är ju grejen. Instatrenden är ju bevis för det!

Ställ om med WeReDo

Idag hade jag skrivit upp att jag skulle gå på föreläsning och modevisning kl 14 till 16. WeReDo fashion arrangerade för andra gången ett event i med hållbart mode i form av modevisning och föreläsning under framtidsveckan i Alingsås. Förra gången kunde jag inte gå, trots att jag ville, men den här gången var jag "där".

Så här gick mitt deltagande till. Mycket ställs in eller skjuts upp just nu, t.ex. Naturskyddsföreningens stora klädbytardag som jag hade tänkt gå på förra helgen. Men WeReDo ställde inte in, de ställde om och anordnade ett webbinarium istället. Lysande!

Lite kort om WeReDo bara. Våren 2019 startades WeReDo upp som ett pilotprojekt ihop med Circular Textile Initiative där de under tre månader skulle skapa mode av textila sopor. Erfarna sömmerskor/sömmare som relativt nyligen kommit hit från andra länder ingick i projektet så det blev även ett språk- och integrationsprojekt. Den externa finansieringen som WeReDo fick tog dock slut i maj 2019 och sedan dess existerar de som socialt företag. Förutom att producera kläder av sopor till försäljning anordnar de även kurser och workshops i sömnad, remake och lagning. Supertrevligt och superviktigt helt enkelt.

Idag satt jag alltså hemma i min säng, med byrackan bredvid, och fick både gå på modevisning och höra föreläsning från Maria Ström på Wargön Innovation som förser WeReDo med sitt material. Jag var jättenyfiken på att höra just den föreläsningen eftersom jag åker förbi lokalen i Vargön lite då och då när familj hälsas på. Det var väldigt spännande att höra, och se, mer om vad som händer innanför väggarna där. Dessutom föreläste Maria von Wachenfeldt från Studiefrämjandet och presenterade ett helt nytt studiecirkelsmaterial de precis tagit fram som heter Aktivera din garderob. Det verkar vara en mycket lovande studiecirkel. Efter detta bjöds det på en pandeldebatt där man kunde ställa frågor i realtid till arrangörerna och föreläsarna. Väldigt trevligt.

Men, jag ska inte bli långrandig. Jag tyckte det var en toppeneftermiddag i alla fall och jag är glad att det blev omställt och inte inställt. Så här kanske även fler har möjlighet att deltaga när man inte fysiskt behöver förflytta sig till Alingsås. Vill du se modevisningen (rekommenderas, väldigt fräsiga kläder) och föreläsningarna så ligger de ute på youtube, följ bara länken. De lovade även att lägga ut paneldebatten efteråt på WeReDo's kanal. En väldigt inspirerande eftrmiddag helt enkelt och nu blev jag ännu mer sugen på remake, som jag skrivit om innan. Nu borde jag väl ändå ha tid till det tänker jag. Och så blev det, indirekt, lite om corona ändå. Sorry.

Stödshopping och loppistips #14: Kyrkbytorgets second hand

Hysteri, hoarding och finanskris. Japp, det är ändå hysteri. Visst bör man vidta försiktighetsåtgärder och inte utsätta våra riskgrupper för onödiga risker men fullständig lockdown? Hoarding av toapapper och pasta? Nja. Jag bestämde mig för loppis idag i alla fall. Det blev den närmaste.

Kyrkbytorgets second hand ligger ett par minuter från mitt hem så det händer att jag är där ibland. Den har funnits sedan 2016 och är en privat butik, dvs utan någon välgörenhetsorganisation i botten. Här finns det mesta då de köper upp mycket dödsbon. Möbler, köksutrustning, prylar, böcker och kläder. Det är ruljans på varorna och butiken är alltid trevlig att besöka. Hundar är välkomna här med, vilket alltid är trevligt. Vår byracka är stammis.

Och om folk tycker loppis är äckligt i vanliga fall tror jag absolut inte de skulle våga besöka en nu. Jag är inte en av dem. Och det var inte så tomt som det ser ut på bilden. Det var en hel del folk där inne och flera handlade. Jag hittade en hel del! Glas (jag har en liten fäbless), porslin som min kompis samlar på och lite smått och gott. Tidigare har jag hittat massa bestick av serierna jag och kompisen samlar på med. Jag passade även på att fråga när jag betalade om han har märkt en minskning i besökare. Jo, det hade han. Igår kom första betalande kunden kl 13 och en vän nämnde att han hade sagt att han funderar på att hålla stängt några dagar. Tråkigt men förståeligt får man nog säga.

Jag gillar för övrigt klädavdelningen här. Jag gillar när det finns lite begränsat så man inte blir överväldigad, och allt hänger lite huller om buller här. Då får man leta lite för att finna guldkornen. Det fanns flera plagg med loggan Kungälvs dragspelsklubb idag som kallade på mig. Dock inte min storlek, tyvärr. Det hade varit kitschigt annars.

Just idag var det 50% på alla kläder vilket det är då och då. Den här tröjan/toppen fick det bli för en tjuga. Jag tyckte den var lagom kitschig och i tjock bomullskvalitet. Jag har som bekant en förkärlek för bomull. Dock satt den inte helt hundra på mig så jag tog chansen till lite remake som jag är sugen på. För 20 spänn är det värt att experimentera lite.

Som jag så ofta skriver, så är den här butiken en liten favorit. Jag har tidigare bl.a. köpt en gul regnjacka, också för halva priset, och vår säng kommer även härifrån. Vi tyckte det var värt att uppgradera oss från 160 till 210 när sängen var så gott som ny och kostade 3000 kr. Den var från Mio och hade kostat över 25 000. Värt.

En bonus. Passade på att gå in på Coop på torget med. Det fanns toapapper kvar, om än utplockat på en hylla. Så har du kris och bor i Kyrkbyn vet du vart du skall finna. Passa på att gå in på second hand då med och stödköp lite. Jag tycker det känns sådär om massa butiker och företag måste slå igen pga nån sorts frivillig karantän.

Remake

I tisdags hörde jag ett föredrag med sortimentsansvarig på BjörkåFrihet. Det berättades om den kommande remakekollektionen. Och jäklar vad jag är sugen på remake! Både att ha på mig och göra! Jag är, även om man kan tro att jag bara är blygsam men så är det inte, inte asbäst på att sy. Framför allt inte kläder. Så jag skulle gärna ha på mig andras remake också. Jag suktar verkligen efter remake just nu!

Jag har länge velat besöka Remake STHLM:s butik driven av Stockholms stadsmission. Jag följer dem på instagram och suktar ofta efter deras kläder som ser riktigt najs ut! Att deras kläder sedan är unisex och även utmanar kroppsnormen, då mycket är oversize och passar många olika modeller av kroppar, gör det ju inte sämre. Tyvärr har jag inte lyckats hinna med att besöka butiken vid Mariatorget de senaste gångerna jag varit i Stockholm. I veckan har jag dock haft sportlov (yay för att vara lärare) och ett besök i den kungliga hufvudstaden i några dagar gick av stapeln. Vi har vänner där vi gillar att besöka med hund och allt. Dock sket det sig den här gången med eftersom de ska flytta och bara har öppet några få datum i februari, inget av dem i helgen. Dock finns just nu lite av Remakes kläder på Stadsmissionens butik på Skånegatan, vilket var trevligt.

Inte mycket dock men väldigt fint! Jag tilltalas verkligen av deras raka linjer, lappteknik och cleana färgskala. Alice Bah Kuhnkes nobelklänning från 2018 lyckas liksom fånga allt det där och den är verkligen amazing. Och här kunde jag även tydligt se det David Njie pratade om på föredraget i tisdags, det måste vara bra kvalitet för att det ska bli bra remake. Det känns lätt i fingertopparna när man känner på kläderna. Men det blev inget köp. Jag hade faktiskt planerat för det om jag  hade hittat nåt najs. Men nu är det så här att jag bär inte vitt för jag kommer garanterat fläcka ner det och blått är inte min kopp te. Och de snygga lapptekniksjeansen må vara one size men inte one size som går på mig. Jag kan nog tycka att de skulle kunna utmana kroppsnormen ytterligare lite.

Jag är väldigt pepp på BjörkåFrihets kommande kollektion men jag är även väldigt sugen på egen remake. Att alternera kläder så de passar mig bättre har jag alltid gjort så länge som jag har kunnat sy. Jag är kort och har således fått lägga upp alla byxor hur smal eller tjock jag än varit. Men det är liksom inte samma sak. Jag är väldigt sugen på att sy storskjortor i lappteknik, färga om plagg och sy en kjol av skjortärmar eller liknande. Jag har spanat på snygga skjortor på second hand och loppis att sy om men det känns liksom inte rätt att ta fullt fungerande, hela och fina plagg till detta. Jag tilltalas särskilt av idén att rädda trasiga och fläckiga plagg som ändå ska brännas t.ex. Jag kanske borde flirta in mig hos någon second handbutik så man kan få ta över lite sådant...

Jag har lite idéer på remake på gång. Jag tänker att kläder jag redan har som inte passar mig eller funkar duger till detta. Jag har bl.a. en jättefin hemsydd klänning i traftigt blommigt bomullstyg jag köpte i tonåren som förtjänar ett bättre öde. Jag passar även på att visa den väldigt anspråkslösa remaken jag gjorde i somras. Jag hade en avklippt nederdel av ett nattlinne jag fått en en kollega samt en halstub i färger jag gillade som jag väldigt enkelt bara sydde kanaler i längst upp och satte i resårband. Väldigt enkelt men inte så dumt ändå eftersom jag fick två nya sommarkjolar utan särskild ansträngning.

Just nu fantiserar jag lite om att starta upp någons sorts remakeverksamhet. Men det lär ju aldrig hända så jag tipsar istället om andra som kan inspirera. Förutom Remake STHLM då finns även WeReDo fashion i Alingsås och Re-Design Kupan Åmål som jag har kikat in. Känner du till några andra bra remakeverksamheter? Tipsa mig! Och förhoppningsvis kommer det lite inspiration härifrån med. Bara jag får lite ork, tid och mod till det.

Tisdagsklubben: Hållbart mode - finns det?

Jag har varit på föreläsning igen. Göteborgs Stadsmuseum har en föreläsningssatsning som heter Tisdagsklubben, men tydligen är den främst för pensionärer. Den är nämligen kl 15 på tisdagar och då jobbar jag i vanliga fall. jag tänker att många gör det, och jag kan inte flexa. Jag har varit på Tisdagsklubben en gång innan, i höstas, när Philip Warkander berättade om sin, och andras, dyra kostymer. Då var det höstlov och jag och mina två kollegor hade fått lov att gå på arbetstid. Idag var det sportlov. Båda gångerna har det varit främst pensionärer där. Jag har inget emot pensionärer, tvärt om, men det är orättvist att de får en hel klubb på tisdagar för sig själva.

Man kan dock säga att jag hade en jäkla röta att just dagens föreläsning var med sortimentsansvarige David Njie på BjörkåFrihet som var där för att prata om hållbart mode, och om det egentligen finns. Det kändes extra fint att han började berätta lite historik om Emmaus Björkå, som de ju hette tills förra året, och visade hur det såg ut på den tiden det begav sig i just Björkå i Småland. Jag har tidigare skrivit om hur vi åkte dit varje sommar när jag var liten, och jag kan vittna om att det osade hippiekollektiv om hela stället. Underbart!

Eftersom BjörkåFrihet är just en second handkedja fick ju rimligtvis föredraget fokusera på hållbart mode i och med second hand. Jag visste sedan tidigare att BjörkåFrihet får in ungefär tio ton kläder varje dag. Nytt för mig var däremot att de bara sorterar fyra ton av dem och exporterar resten. Det är tyvärr allt de hinner med nämligen. Resten hamnar i Belgien eller Polen och sorteras där istället för att sedan säljas där istället, kanske exporteras igen eller brännas. Det är mer kläder som exporteras än som säljs i butikerna i Sverige, och ett antal ton bränns även här pga att det varken kan säljas eller återbrukas eller återvinnas. Alltså finns det inga garantier för att det man själv lägger i boxarna kommer hamna ens i Sverige. Dock har BjörkåFrihet i veckan flyttat sin sortering till en större lokal. Det verkar ju lovande.

Jag har varit på ett antal sådana här föreläsningar nu med olika föreläsare, och det är mycket samma som dyker upp. Vilket ju är vettigt, eftersom verkligheten ser ju ut som den gör. Davied Njies råd till oss konsumenter inför framtiden är, som sig bör, att handla mindre och bättre grejer och ta hand om våra kläder bättre samt att handla second hand givetvis. Han visade även ett flödesschema där, innan man kommer till återvinning av material (som ju idag knappt existerar) ska landa i remake och redesign. Han siade om att i framtiden kommer det vara mycket mer återbrukade, som i remakade, kläder ute i handeln. Det ser jag verkligen fram emot!

Förra gången jag stötte på David Njie var på F/ACT festival i september. Då nämnde han, och visade även upp, lite remakade kläder signerade BjörkåFrihet. Nu fick jag veta lite mer. BjörkåFrihet är på gång med en kollektion kläder och accessoarer, som är sydda eller omsydda av plagg som sorterats ut pga olika defekter. Och jag kan vittna om att det ser lovande ut. Kläderna är sydda i Göteborg och färgade i Borås, så det är inte mycket transport det handlar om heller. Alla kläder i unisex och lanseringen sker i april. Jag ser mycket fram emot detta! Jag fick även med mig ett tips för framtida egen remake som jag är sjukt sugen på. Det är att välja kläder av god kvalitet i bra material att sy om. Det säger ju egentligen sig själv. Böskläder blir inte bra om man syr om dem heller.

En väl spenderad eftermiddag helt enkelt! Jag hoppas det blir mer på det här temat i framtiden, men se till att planera dem till när jag har lov va? Det är väl något jag kan önska av en tidigare arbetsgivare va?

ReusedRemade

Innan jul kom jag över en sån här skönhet på Systembolaget efter att ha letat ett tag. Jag antar att de är populära. Jag har införskaffat mig något så lysande som en tygpåse, i formen av en vanlig systemetpåse, sydd av gamla hotellakan! Bakom denna lysande uppfinning står företaget ReusedRemade och påsen kostar 49 kr på Systembolaget.

ReusedRemade har funnits sedan 2016 och har fler kunder än Systembolaget på sin lista. Man kan även beställa påsar direkt från deras hemsida. Och jag måste bara understryka igen, det här är verkligen lysande! Hotellakan kasseras i förtid, trots att de är fullt fungerande för att de fått en liten fläck eller slitning. De kasseras eftersom kunden vill sova i vita och fräscha lakan som om de är helt nya. Det kan man givetvis tycka både det ena och det andra om men faktum är att lakanen, som är av riktigt bra kvalitet, kasseras och antagligen bränns, trots att det finns massa bra tyg kvar i dem. ReusedRemade räddar dem då från tvätterierna (eftersom det är tvätterierna som äger lakanen och leasar ut dem till hotellen) och i fabriker i Litauen sys de upp till väldigt hållbara tygpåsar. Man har till och med testat dem i laboratorium och kommit fram till att de klarar att bära 14 kilo och de håller bokstavligt talat hur lång tid som helst.

Vill man veta mer om detta fantastiska företag kan man läsa mer på deras hemsida eller lyssna på avsnitt 27 av Återbrukspodden, en podd som jag skrivit om flera gånger innan. Den är också lysande tycker jag. Och när man läser detta inlägg kanske man kan tro att detta är någon form av betalt samarbete jag har med ReusedRemade, så översvallande positiv som jag är. Men jag sysslar inte med sådant, jag tycker bara att detta är återbruk i sin bästa form! Och förresten, skarpsynta läsare kan se att Josefine, som är en i duon bakom ReusedRemade, spelar en hubbot i Äkta människor.

F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!