#visahantverket!

Jag har kommit på en grej. Jag har massa fint hantverk hemma som är signerat mig. Alltså, jag har gjort grejerna. Jag har massa, om du frågar mig, asschyssta accessoarer och plagg som jag har gjort. Jag har handledsvärmare, stickade strumpor, sjalar, pannband, mössor, stickade tröjor och några kjolar som jag är väldigt förtjust i. Och stolt över. Helt ärligt, är det inte höjden av slow fashion? Lite back to the roots med saker man tillverkat själv. Vi behöver ge hantverk och hantverksskicklighet den uppmärksamhet den förtjänar och samtidigt sluta vara så mycket jante.

Därför har jag kommit på att jag under oktober månad ska visa upp mina egenhändigt tillverkade accessoarer och plagg mycket mer. Jag kommer använda mina grejer mer frekvent, minst en grej jag har gjort själv om dagen, och dokumentera det under hashtaggen #visahantverket! Så får vi se om detta får någon spridning och om fler vill hänga på. Man får vara med så mycket eller så lite man vill och jag tänkte reposta i stories så mycket jag orkar och vill. Hantverk är rätt inne, och har varit det länge nu. Det är inne att sticka, virka och sy, men mer inne kan det bli! Det är extremt coolt att sy sin egen klänning, sticka sin egen tröja och virka sin egen kjol. Eller hur! Vi ses på instagram, instagram lovers!

Loppistips #27: Reningsborg Wieselgrensplatsen

Vi har fyra Reningsborgsbutiker i Göteborg (och Partillle). Bara tre av dem har blivit tipsade om här. Så kan vi ju inte ha det! Den senast öppnade Reningsborgsbutiken ligger på Wieselgrensplatsen, specifikt i gamla Wiesel Matcenter, min gamla favoritbutik! Den öppnade 8 maj så den är rätt ny alltså. Reningsborg är en stor ideell förening som finns till för att stödja människor som behöver hjälp och de kämpar för allas lika värde. Toppen! De har en kristen grund men är inte kopplad till någon särskild kyrka. Vad jag har förstått i alla fall. Förutom second hand sysslar de bl.a. med student- och nödboende, arbetsträning, catering och nu senast även hunddagis! Öppettiderna för just denna butik är tis-tors 13-18 och lördagar 10-14. 

Butiken ligger i en stor lokal och den känns luftig utan att kännas tom och utplockad. De har det sedvanliga som köksgrejer, porslin, böcker, filmer, barngrejer och lite möbler m.m. Det känns ljust och fräscht och det är lätt att hålla avstånd. Vilket vi väl fortfarande gör trots att det är 29 september va? Just den här bilden känns väldigt vit men de har inte alltid bara vita prylar. Det är säkert. Prismässigt kanske de ligger lite högre än de andra Reningsborgsbutikerna, i alla fall om man jämför med Angered, men det är absolut bra priser ändå. Senast köpte vi en skitstor South Park-tavla för 60 spänn.

Ser ni hur inbjudande textilavdelningen ser ut va? Om jag inte är helt fel ute låg charken här tidigare. Nu är korvarna utbytta mot tyger och dukar, och det finns massa fint. Välordnat är det också och det finns tariffpriser att gå efter. En bra textilavdelning är ju ändå ett måste!

Klädavdelningen är också bra. Det finns lite mer lagom mycket än i Angered där det är knökafullt! Nu gillar jag knökafullt men alla gör ju inte det. Men, återigen, det känns fint och fräscht. Men, en liten brasklapp. Jag har inte sett någon vintage. Jag minns inte heller om jag såg någon tjockisruta senast. Men jag låser mig som bekant inte vid det utan spanar lite överallt och nu senast kom jag över nån sorts lite mer fancy märkesställ. Eller, kanske inte så fancy men det kändes som att de hade tänkt till lite och buntat ihop lite schyssta tantkläder till mig.

Där hittade jag nämligen både linneklänningen jag visade häromdagen, den oanvända som kostade en tiondel av nypriset, och den här koftan. För det är väl en kofta? Det råkar vara en Gudrun, jag gillar ju det, och jag blev lite lagom förälskad. Den är så najs! Den är i bomull och viskos och har en mönstrad insida. Tyget känns riktigt najs faktiskt, stabilt och bra. Knappen och hanken verkar vara ditsatt av en tidigare ägare och de får hänga kvar, även om knappen är lite ful. Någon gång orkar jag nog byta den. Till koftan har jag här en klänning jag köpt av min personal clothing dealer och mina favorit-Duckfeets.

Förutom en fin och trevlig second handbutik finns en skrädderi precis vid utgången och dessutom en glassbar! Jag har inte testat just de tjänsterna ännu men det får bli i framtiden. En skräddartjänst i en second handbutik är ju en riktigt bra kombo! Tack för ytterligare en fin second handbutik Reningsborg! Ni får gärna öppna fler.

World rivers day

Idag vill jag uppmärksamma World Rivers Day. Det är en internationell dag som alltid sammanfaller med fjärde söndagen i augusti då vi firar alla världens vattenleder. Dagen har firats sedan 2005 och är grundad av naturvårdaren och flodkonservatorn Mark Angelo. Årets tema för dagen är "Day of action for rivers". Hur dagen firas kan ske på olika sätt men det kikar man på hemsidan kan man se att det till exempel skapats event för att städa floder och andra strömmar men även lite mer mysiga och klassiska flodaktiviteteter anordnas som att åka kanot eller kajak.

Så, vad har detta med hållbart mode att göra då? En hel del skulle jag säga eftersom floder världen över förorenas av olika industrier, inte minst av textilindustrin. Ci Tarum i Indonesien t.ex. är en flod som försörjer tusentals människor med vatten men är även en av världens mest förorenade vattendrag just på grund av textilindustrin. Vi behöver inte heller gå särskilt långt tillbaka i vår svenska historia för att hitta liknande scenarion. Det sägs ibland att man kan se vilken färg som kommer bli säsongens modefärg genom att titta på vattendragen då avfallet spolas rätt ut i vattnet. Så sent som i mitten på 1900-talet sade man att man kunde se alla regnbågens färger i Viskan i Borås som fick fungera som utlopp för textilindustrierna. Samma sak i Mölndalsån. Vi får inte glömma att vi hade en stor textilindustri i Sverige förra århundradet, med alla miljömässiga problem som vi kan se ännu idag. I Sverige har vi idag lagar som styr och reglerar utsläpp från industrierna. Då är det ju enkelt att bara flytta produktionen utomlands där de inte har samma regelverk. Japp, så är det.

Ok, vad kan du göra idag för att uppmärksamma World rivers day? Det är inte en stor dag i Sverige vad jag har märkt och uppmärksammas inte alls i media. Därför vill jag sprida kunskapen om den då det känns som en viktigare dag än kanelbullens dag. Åtminstone för mig som inte är så himla förtjust i kanelbullar. Men jag gillar vattenleder! Och vill du på din kammare fira den här internationella dagen kan du göra det genom att se ett par bra dokumentärer. Dels finns RiverBlue från 2017, en väldigt välgjord film med just nämnde Mark Angelo där han reser runt i världen och besöker och undersöker floder och dess status vad gäller utsläpp från textilindustrin. Jason Priestley är för övrigt berättarröst. Den här filmen kan man se på Vimeo, antingen genom att hyra den för 35 kr eller köpa den för 52. 

Är du inte pepp på att betala finns det även två bra dokumentärer på SVT Play. Den ena är Den giftblå floden från 2017 och om jag inte är helt fel ute är det här en kortare version av RiverBlue. Båda är nämligen från 2017 och innehåller samme Mark Angelo men dokumentären på SVT Play är bara 57 minuter lång då RiverBlue är 1.35. Här får man inte Jason Priestley dock, om man gillar honom. Denna dokumentär ligger kvar till 1 juli 2023 så man behöver inte ha bråttom. Vill man däremot se Stacey Dooley - modeinsdustrins smutsiga baksida från 2018 får man göra det innan 17 november då den försvinner. I denna dokumentär besöker Stacey Dooley bl.a. ovan nämnda Ci Tarum och testar vattnet i floden för tungmetaller och andra giftiga ämnen. Fasansfullt faktiskt!

Att  se en eller två av dessa tycker jag är ett ypperligt sätt att fira World Rivers Day på om man inte hinner dra igång ett städprojekt av en vattenled någonstans. Men till nästa år kanske? En viktig dag att uppmärksamma i vart fall. Personligen tror jag att jag ska se någon av ovan nämnda igen. Det är ju inte direkt som att det är ovärt att se en andra gång.

Linne i mitt hjärta!

Materialet alltså, även om jag gillar att ha linnen på mig med. Linne är som bekant gjort av växten lin och är ett riktigt supermaterial om du frågar mig. Det ser inte mycket ut för världen på bilden kanske. Inte i den formen i alla fall. Men när man gör garn, och senare tyg av det, blir det magi. Så vi glömmer det där grå skrufset nu och fokuserar på det vackra. Även om skrufset också är vackert.

[foto: Emma Lejbro]

Lin är som sagt en växt som finns i två huvudsakliga former. Oljelinet gör man linolja av och spånadslinet spinner man garn av. Det hörs på namnen vad de används till. Och till skillnad från det mindre oljelinet är spånadslinet en hög och rak växt som har få förgreningar. Det fina med lin, till skillnad från bomull, är att lin kan växa i lite kallare klimat vilket vi har här uppe i norra Europa. Det är en av våra allra äldsta kulturväxter och vi vet att man odlade lin åtminstone för 7000 år sedan. Och här kommer det fiffiga. Lin funkar bra att odla på mark som inte är så himla bra att odla mat på. Växten behöver inte överdrivet med vatten eller konstgödsel heller till skillnad från bomullsplantan. Det ska tydligen vara så fiffigt att lin, liksom hampan, kan hjälpa till att rena marken från tungmetaller. Och det är definitivt en bra sak. Idag odlas inte mycket lin i Sverige utan produktionen sker främst i Kina, Nederländerna, Belgien, Polen och Baltikum. Man kan köpa toppenfina linnetyger och produkter i mitt kära Estland t.ex!

Det var ju en jäkla massa fördelar. Här kommer dock en nackdel. Eller sex. Lin har en väldigt omständig beredningsprocess. Först måste man nämligen rycka linet. Och sen måste det torka. Det tar ett tag. Nästa steg är att linet måste rötas, dvs att pektinet i stråna bryts ned genom att ruttna. Detta kan man antingen göra genom landrötning eller vattenrötning. Det här tar också ett tag. Sedan ska linet bråkas. Det innebär att man knäcker linstråna så att det vedartade skrufset kan tas bort vid nästa steg som är skäktning. Då slår man på linet med en stor träkniv. Därefter häcklar man och det innebär att man liksom kammar linet med en stor vass metallkam. Jag har skurit mig på en rostig sådan en gång. Därefter kan man spinna det. Och det är ett helskotta om man ska göra det för hand. Jag vet för jag har testat. Det blev inte vackert! Idag görs givetvis allt det här maskinellt men tänk vad värdefullt lintyget var förr i världen när man gjorde allt det här för hand! Och vävde tyget, och färgade! Och glöm inte att man måste odla linet själv med. Och detta gjorde man fram till åtminstone 17-1800-talet när bomullsindustrin tog fart och blev en importvara för oss här i Sverige. Men linet fanns ju kvar. Det finns vissa aspekter där linet är överlägset många andra material!

Dels är lin väldigt slitstarkt. Det tål också höga temperaturer och starkt ljus. Det har en bra uppsugningsförmåga och passar därför både i handdukar och trasor men även i kläder då det håller oss svala på sommaren utan att kännas kalla och klibbiga. Linnetyg lär kunna ta upp så mycket som 50% väta utan att kännas blött. Vilken superfiber! Och så har det en enormt vacker lyster som t.ex. bomullen saknar helt! Ja, det negativa är väl att det skrynklar lätt och det nöts ju en del med. Däremot fäster inte smutsen så bra på materialet och det räcker ofta med en vädring istället för maskintvätt. Linne funkar absolut att tvätta i tvättmaskin men det sliter en del på tyget. Det är ju dessutom en bastfiber och om fibern knäcks är den knäckt. Det är det som lätt kan hända med linnebyxors knän. De har liksom knäckts till i den formen.

Jag gillar linne. Jättemycket. Men jag har kommit av mig lite i mina linkläder under några år. När jag lite släppte vikingalivet vi kan se ovan där linnekläder var standard hade jag inte mycket lin i mitt liv men nu har det tagit fart igen! Jag har en del plagg i linblandning (men tyvärr inga blandningar av ull och lin som man ju tydligen inte ska blanda som kan läsas om här) men jag har t.ex. en kofta i lin och viskos som är väldigt trevlig! Men det är inte superlätt att hitta linne i klädbutikerna. Bomull, viskos och förhatlig polyester är lättare att komma över. Gudrun Sjödén har en hel del lin också, både i vävt och stickad form. Stickad lin är verkligen en kategori för sig då det har allt det där bra med slitstyrka och fin lyster men det får ett sådant fin fall med! Det finns även andra "tantmärken", dvs sånt som jag gillar, som har en del linnekläder. Det är ju märkligt att bara tanter vill ha lin. Jag tycker att det är en toppenfiber som funkar på alla åldrar. 

Har du några linnekläder då? Är det ett material du gillar? Det borde du! Har du tagit dig hit har du förhoppningsvis konstaterat att lin förtjänar mycket mer kärlek än det får. Det är ett fantastiskt material för kläder! Kika bara på den här klänningen från AnnAn Design jag fyndade i augusti på vår nya Reningsborg på Hisingen! Den är småskaligt producerad i Alingsås tror jag. Till saken är att den var helt ny med lapp kvar (vilket egentligen inte nödvändigtvis är bra) och den hade kostat 1190 från början. Och den är superfin, väldigt välsydd och har fantastiska detaljer. Jag älskar den! Jag älskar linne. Gör du det med?

Akta dig för Shein!

Det tycker jag att man ska göra i alla fall. Jag tycker det känns som crap. På riktigt. Personligen har jag aldrig kollat in det. Jag handlar ju inte nytt egentligen, och känner mig inte alls lockad. Jag har redan från att det dök upp fått Wish-vibbar, och Wish är inte heller något jag går igång på direkt. När Shein blev poppis för ett par år sedan såg jag flera inlägg dagligen i olika facebookgrupper i stil med: "Har ni handlat från Shein? Vad har ni för erfarenheter?". Flera gånger dagligen i samma grupp alltså. Jag ska erkänna att jag engagerade mig inte mycket i frågan men jag fick med mig att storlekarna är väldigt ojämna och att man måste se till varje plaggs mått istället och att retur är i stort sett omöjligt. Och att kvaliteten är kass då. Men det hade jag väntat mig.

En parentes angående bilden. Jag hade egentligen velat ha en bild på deras logga men ingen jag känner verkar handla därifrån. Jag hade tänkt leta Sheinkläder och fota lappen på loppis men har inte lyckats med det heller: Kom dock på att en kollega köpt en kjol från Shein på Marketplace och bad henne fota lappen. Det här var vad hon kunde åstadkomma. Den hade ingen märkeslapp. Bara det säger en del tänker jag... Och jag behöver ju inte ge dem ännu mer publicitet genom att sprida deras logga heller så det blir bra så här.

Men till saken. Vad är det som är så kasst med Shein då? Jag har ju inte handlat själv så hur ska jag veta? Jag tänker inte ägna mig åt någon empirisk undersökning här utan får förlita mig på andrahandskällor. I den här artikeln från tidningen Arbetet får jag reda på följande. Shein säljer sina produkter till över 200 länder (varav hemlandet Kina inte är bland dem - bara en sån sak) och värderas enligt Forbes till drygt 450 miljarder kr. Det är enorma summor i omlopp alltså men textilarbetarna får som vanligt knappt ens ett russin i kakan. En textilfabriksägare berättar att Shein harovanligt korta deadlines då det oftast rör sig om fem dagar för att sy en beställning på 1000 plagg. De flesta bolag brukar ge leverantörerna minst en månad. Det är ju en enorm skillnad! Som om inte kraven var pressande nog sedan tidigare inom fast fashion! Beställningarna är dessutom väldigt detaljerande och krävande. De är ändock populära då de har ett rykte om att betala sina fakturor i tid. Det är tydligen inte helt vanligt att de gör det. De har vidare även en väldigt dålig transparens och det verkar vara helt omöjligt att kontakta företaget. Det finns inga kontaktuppgifter för pressen att ta del av och grundaren ger aldrig några intervjuer. Det finns inte heller några rapporter om finanser eller dokumentation om leverantörer att hitta. Och just på grund av denna omöjlighet att kontakta företaget florerar det rykten om tvångs- och barnarbete. Hur ska vi veta att det inte existerar när företaget är så hemlighetsfulla? Då kan de hävda att de tar avstånd från detta samt att de betalar levnadslöner hur mycket det vill. Det finns ju inga belägg för det. Får arbetarna ingå i fackförbund eller möjlighet att klaga på och påverka sin arbetssituation? Who knows?

Kundservice verkar också helt omöjligt att kontakta. Det verkar bara finnas kontaktuppgifter till kundservice i USA och Indien. Som inte går att kontakta givetvis. I SR:s program Plånboken från i våras berättar svenska kunder att enda sättet att få kontakt med dem är genom att ge rencensioner via Trustpilot. Där kan man tydligen få besked hur man ska göra vid retur eller om ordern inte dyker upp. De svarar inte på mail och telefonnummer finns inte. Hur seriöst känns det på en skala?

Behöver jag ens nämna att kläderna är snuskigt billiga? Vi vet ju att när det handlar om billiga kläder är det någon annan som betalar priset. Här har vi dessutom snabbmodet extremt personifierat med tanke på att Shein har minst 10 000 produkter i omlopp och dessutom uppdaterar med 1000 nya plagg om dagen. Är det rimligt? Svar nej. Det säger sig självt att det inte kan vara några bra tillverkade grejer som kommer hålla i längden, varken i stil eller kvalitet. Sedan så tycker jag att det är något sunkigt att marknadsföra sig så starkt med hjälp av influencers och massa gratisgrejer och hauls på instagram och tiktok. Sälj grej med tjej verkar de gilla med. Det gör inte jag.

Faktum kvarstår, Shein är jäkligt poppis! Inte minst bland tjockisar eftersom de verkar ha rätt stort storleksspann ändå. I Plånboken får vi vittnesmål om att kidsen gillar Shein för det är "bra kläder, eller inte bra kvalitet men billiga kläder!". Japp, det är så det ska vara nu för tiden. Billigt är bra. Jag tillhör dock dem som menar att det inte är så. Billigt är inte lika med bra varken för sömmerskorna, miljön eller för plånboken i slutändan eftersom jag får köpa ny skit efter ett tag. Och skit verkar det verkligen vara. Man beställer kläder som ser snygga ut på bild men som ser ut som skit i verkligheten. Den klassikern alltså. Schyssta kläder i bra kvalitet på bilden - skräp i verkligheten och antagligen inte det man förväntade sig. Och skickar man tillbaka skiten kostar det pengar det med. Och fakturan kommer ändå och ska betalas ändå. Det går ju inte att kontakta dem för att bestrida den. Så illa kan det gå. Lyssna på programmet för att bli avskräckt. Om du inte redan är det.

Säljer jag inte det bra? Det är det som är poängen att du ska bli avskräckt. Jag tycker inte det finns något som verkar bra med företaget eller deras kläder. Det här är inget jag är sugen på att testa i alla fall. Oseriösa företag med det allra smutsigaste snabbmodet som affärsmodell skall inte få mina pengar. Faktum är att en del köp- och säljgrupper och skrivit med i sina regler att kläder från Shein inte får säljas där pga kassa villkor osv. Och om du ändå är lite lite sugen så kan jag bjuda på den här med. Kika på hur Hanna köpte tofflor i fuskpäls och verkar ha fått hem äkta päls. Enligt deras egen utsago, vilken man kan se på Good on you, har de inte produkter av päls! Men några tofflor verkar ha slunkit igenom och allvarligt, är du inte övertygad nu kan jag nog inte övertyga dig. Men berätta gärna om du har egna erfarenheter av företaget! Jag är jäkligt nyfiken!

Linslus

För några veckor sedan taggade en fd kollega mig i en efterlysning på facebook. Efterlysningen var från tidningen GöteborgDirekt och de ville ha tag på någon som bor eller jobbar i Biskopsgården och som ville prata kläder med dem. Ja det ville jag ju! Jag mailade samma dag och snabba ryck blev det för dagen efter mötte två sköna damer från tidningen upp mig på jobbet och snackade lite kläder och fotade mig vid vår snygga vägg.

I helgen kom så tidningen ut och se där ja, jag fick en halvsida! Jag fick även komplimanger för mina färgglada kläder och det är ju alltid positivt. Jag blev fint citerad (även om jag ju inte är textillärare utan slöjdlärare) och bara pratstunden var så trevlig att det var värt det. Jag älskar ju att prata kläder! Tyvärr fick jag inte tidningen själv dock. Det var slarv med utdelningen men snäll kollega gav mig hennes nummer. 

Det blir tyvärr inte bättre än så här när man fötsöker fota grynig tidningsbild. Dagen till ära hade jag min kimonojacka från Remake STHLM, en topp från Reningsborg Angered, en hemmasydd kjol och Vejasneakers köpta i facebookgruppen Circle of clothes. Eftersom jag inte visste att de skulle vilja träffa mig dagen efter var det inte planerat med just denna outfit för tidningen. Men det blev ju bra. Även konstnären S Camilla E Boström, SCEB, har uppmärksammat detta på sin  instagram. Kul! Målningen är ju helt fantastisk! Så, vem vill intervjua mig härnäst? 

Det här med att hyra kläder...

Jag har faktiskt aldrig hyrt kläder. Inte för att jag har någonting emot det. Hyra kläder är ju bra! Att hyra festkläder eller bröllopskläder är ju en klassiker t.ex. Men jag vet inte om det är något för mig... Ska jag vara helt ärlig så gillar jag att ha saker. Att äga. Faktiskt. Det är inte helt okontroversiellt idag när det ska vara hållbart och minimalistiskt. Men jag har faktiskt alltid varit noga med mina egna grejer. Jag kan faktiskt vara lite snål. Jag är rädd om mina kläder och lånar inte gärna ut eftersom det finns risk för förstörelse. Jag vill själv vara den som förstör mina egna kläder i så fall.

Jag är också noga med att få tillbaka det jag lånat ut. En gång lånade jag ut ett par rosa benvärmare till en bekant som skulle på 80-talsfest. Jag fick aldrig tillbaka dem. De var inget speciellt men det stör ändå mig. Lite lagom sådär. Och så finns det ju risk för att jag blir alltför förtjust i grejerna jag lånar så det svider att lämna tillbaka dem. I tonåren långlånade jag ett par bruna manchesterbyxor av en kompis som sen ville ha tillbaka dem. Jag fick ett litet hål i hjärtat. Kort och gott, jag gillar mina grejer. Och jag gillar att äga mina grejer. Ja, jag vet att jag är ofräsch. Att ägodela är ju ändå en bra grej.

Men nu var det hyra det gällde. Det finns en hel del hyrtjänster av kläder, både på nätet och fysiskt. På nätet finns t.ex. Hack your closet och Routine t.ex. Vissa tjänster har pris per plagg och hos Hack your closet får man en box skickad till sig varje månad med ett 4-5 plagg för 299 kr som stylister valt ut. Alltså, idén är ju fullkomligt lysande men jag känner ändå att det inte är för mig. Jag har sett flera på instagram som inte varit så nöjda då plaggen varit helt fel och fel storlek t.ex. Det lyckades ju fint när Kind of shoppade åt mig men när jag sett att andar fått en box med fem plagg varav bara ett var ok, då blir jag inte så sugen. Om huruvida plagg är för mig brukar kräva sin provning.

Och så var det ju det där med storlek då. Jag kanske motsäger mig själv lite nu men det är fasen svårt med storlek. Jag är inte en storlek 38 och även om jag hävdar att det finns alla möjligheter att ha en cirkulär garderob som tjock känner jag nja på att låta någon annan plocka fram kläderna åt mig. Jag är lite petig med passform rätta mig gärna om mina fördomar icke stämmer men jag tror kanske inte att uthyrningstjänsterna har ett överflöd och storlek 46-56 t.ex. Ja, jag hör att jag låter lika neggo som second handmotståndarna, men ändå.

Sen finns det hyrtjänster i fysiska butiker med då. Festkläders- och bröllopsbutiker finns det en hel del. Sedan finns det second handbutiker som också har en del uthyrning. Familjen AB i Helsingborg och Stadsmissionens butik i Arkaden här i Göteborg har en del till uthyrning t.ex. Hos Stadsmissionen kan man faktiskt både köpa och hyra Remake STHLM:s kläder och nu börjar vi ändå närma oss något! Här snackar i kläder med fri passform sydda av återbrukade textilier och detta är ju som bekant någonting jag gillar. För 400 kr får man hyra en lång kappa från Remake i en vecka tror jag att det var. Ett rimligt alternativ mot att köpa ändå. Om man gillar det.

För då kom vi dit igen. Jag lockas liksom inte av det. Jag liksom bara vet att jag hade velat behålla kappan. Bröllopsklänning är ju annars bra att hyra. En klänning man bara använder en gång. Elsa Billgren har en extremt drömmig bröllopsuthyrning med vintageklänningar t.ex! Men se där tänker jag annorlunda. Vem har sagt att man bara ska använda sin brudklänning en gång? Förr använde man samma svarta finklänning till kyrkan, både till bröllop och begravning. Det var hållbart! Det finns studier som visar att det är mer hållbart att slänga kläder i soporna än att hyra med all frakt och allt. Nja, allt beror ju så klart på så jag ger mig inte in i den diskussionen här och nu. Jag har i vart fall redan en klänning jag har tänkt mig till mitt bröllop, när det nu blir av. Det är en småskaligt producerad pärla jag har tänkt ha länge och använda mycket. I övrigt köper jag fortfarande second hand som jag fortsätter att cirkulera vidare. Det är min hållbarhetsmodell. Jag tänkte nog fortsätta med den. Hyra får andra göra. What ever floats your boats liksom.

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.

Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 

Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!