Det här med att hyra kläder...

Jag har faktiskt aldrig hyrt kläder. Inte för att jag har någonting emot det. Hyra kläder är ju bra! Att hyra festkläder eller bröllopskläder är ju en klassiker t.ex. Men jag vet inte om det är något för mig... Ska jag vara helt ärlig så gillar jag att ha saker. Att äga. Faktiskt. Det är inte helt okontroversiellt idag när det ska vara hållbart och minimalistiskt. Men jag har faktiskt alltid varit noga med mina egna grejer. Jag kan faktiskt vara lite snål. Jag är rädd om mina kläder och lånar inte gärna ut eftersom det finns risk för förstörelse. Jag vill själv vara den som förstör mina egna kläder i så fall.

Jag är också noga med att få tillbaka det jag lånat ut. En gång lånade jag ut ett par rosa benvärmare till en bekant som skulle på 80-talsfest. Jag fick aldrig tillbaka dem. De var inget speciellt men det stör ändå mig. Lite lagom sådär. Och så finns det ju risk för att jag blir alltför förtjust i grejerna jag lånar så det svider att lämna tillbaka dem. I tonåren långlånade jag ett par bruna manchesterbyxor av en kompis som sen ville ha tillbaka dem. Jag fick ett litet hål i hjärtat. Kort och gott, jag gillar mina grejer. Och jag gillar att äga mina grejer. Ja, jag vet att jag är ofräsch. Att ägodela är ju ändå en bra grej.

Men nu var det hyra det gällde. Det finns en hel del hyrtjänster av kläder, både på nätet och fysiskt. På nätet finns t.ex. Hack your closet och Routine t.ex. Vissa tjänster har pris per plagg och hos Hack your closet får man en box skickad till sig varje månad med ett 4-5 plagg för 299 kr som stylister valt ut. Alltså, idén är ju fullkomligt lysande men jag känner ändå att det inte är för mig. Jag har sett flera på instagram som inte varit så nöjda då plaggen varit helt fel och fel storlek t.ex. Det lyckades ju fint när Kind of shoppade åt mig men när jag sett att andar fått en box med fem plagg varav bara ett var ok, då blir jag inte så sugen. Om huruvida plagg är för mig brukar kräva sin provning.

Och så var det ju det där med storlek då. Jag kanske motsäger mig själv lite nu men det är fasen svårt med storlek. Jag är inte en storlek 38 och även om jag hävdar att det finns alla möjligheter att ha en cirkulär garderob som tjock känner jag nja på att låta någon annan plocka fram kläderna åt mig. Jag är lite petig med passform rätta mig gärna om mina fördomar icke stämmer men jag tror kanske inte att uthyrningstjänsterna har ett överflöd och storlek 46-56 t.ex. Ja, jag hör att jag låter lika neggo som second handmotståndarna, men ändå.

Sen finns det hyrtjänster i fysiska butiker med då. Festkläders- och bröllopsbutiker finns det en hel del. Sedan finns det second handbutiker som också har en del uthyrning. Familjen AB i Helsingborg och Stadsmissionens butik i Arkaden här i Göteborg har en del till uthyrning t.ex. Hos Stadsmissionen kan man faktiskt både köpa och hyra Remake STHLM:s kläder och nu börjar vi ändå närma oss något! Här snackar i kläder med fri passform sydda av återbrukade textilier och detta är ju som bekant någonting jag gillar. För 400 kr får man hyra en lång kappa från Remake i en vecka tror jag att det var. Ett rimligt alternativ mot att köpa ändå. Om man gillar det.

För då kom vi dit igen. Jag lockas liksom inte av det. Jag liksom bara vet att jag hade velat behålla kappan. Bröllopsklänning är ju annars bra att hyra. En klänning man bara använder en gång. Elsa Billgren har en extremt drömmig bröllopsuthyrning med vintageklänningar t.ex! Men se där tänker jag annorlunda. Vem har sagt att man bara ska använda sin brudklänning en gång? Förr använde man samma svarta finklänning till kyrkan, både till bröllop och begravning. Det var hållbart! Det finns studier som visar att det är mer hållbart att slänga kläder i soporna än att hyra med all frakt och allt. Nja, allt beror ju så klart på så jag ger mig inte in i den diskussionen här och nu. Jag har i vart fall redan en klänning jag har tänkt mig till mitt bröllop, när det nu blir av. Det är en småskaligt producerad pärla jag har tänkt ha länge och använda mycket. I övrigt köper jag fortfarande second hand som jag fortsätter att cirkulera vidare. Det är min hållbarhetsmodell. Jag tänkte nog fortsätta med den. Hyra får andra göra. What ever floats your boats liksom.

Låna - höjden av hållbarhet

I senast utkomna avsnittet av podden Secondhand(b)lusarna pratar Filippa och Anna-Carin om att man ska låna mer kläder av varandra. Briljant ju. Varför gör vi inte det mer? Jag gjorde nog det mer när jag var yngre men idag blir det inte så mycket. Kanske för att jag inte har så många vänner i närheten med kläder som kan passa mig kanske? Men som de så klokt påpekar, man kan ju skicka kläder till varandra. Det är ju ändå fullt rimligt och görbart.

Och det här med att låna. Det är fullt möjligt att låna mycket idag. I facebookgrupper för stadsdelar och bostadsområden frågas det ganska ofta om någon har ens slagborr, byggställning, skottkärra eller vad det kan vara. På flera av Göteborgs bibliotek, t.ex. Biskopsgårdens som är nära mig, kan man låna sällskapsspel, och på några andra även verktyg och köksredskap. Det är en mycket bra grej. Och då undrar jag bara: vart är alla kädbibliotek? Jag vet att det har funnits en del här och var som har fått lägga ner tyvärr. Här i Göteborg har vi i alla fall Klädoteket som numera bara verkar finnas som webbshop. Men det borde definitivt finnas fler. Uthyrningstjänster på nätet finns det ju ändå en del, men de där med mer bibliotekstfeelingen. Vart är ni?

Vi borde verkligen släppa det där med att äganderätt är så viktigt. Personligen är jag inte så bra på det. Jag har alltid haft nån form av hoarderådra och ägandetillfredsställelse. Det där är ju någonting jag får skärpa mig med. Men jag har ändå mina tillfällen då jag varit bra och lånat utan att köpa nytt i mitt vuxna liv. Även om det kanske mest har handlat om en ekonomisk fråga, men det gills med! På bilden är jag i Östersjöns pärla, dvs Tallinn, under min slöjdlärarutbildning i en lånad kappa. Vi hade blivit strängt tillsagda att vi skulle ha korrekta kläder på oss och jag hade ingen riktigt bra jacka just då. Jag hade en jättefin prickig kappa som jag blivit för tjock för varpå min kompis Anna erbjöd mig att låna en kappa hon blivit för tjock för. Jag gillade den skarpt och fick komplimanger. När jag sedan blev erbjuden att köpa den avböjde jag då jag tyckte att jag hade för många jackor. Uppenbarligen ingen som passade ju och jag ångrade mig så klart sedan! Jag har letat efter en liknande i min storlek senare utan att lyckas. Snooze you loose. Men det blev ju i alla fall ett fint minne.

Idag lånar jag mest min kollegas varma koftor som hon har flera av på jobbet (alla loppisköpta så klart) när jag fryser och ibland händer det även att jag lånar min partners regnjacka, som blir mer som en kappa på mig, när jag skördar. Jag har så klart en egen gul men den är inte lika fin och bra. Den här är i galon och jag gillar ju det. Jag kan även upplysa om att det finns en klänning där under, men partnens regnjacka är så lång att den inte syns. Regnjackan är köpt för tre hundralappar på Sellpy och klänningen under är köpt för tre tior i en facebookgrupp. Och så mina sneakers då, som jag hackat genom att rengöra med tandkräm, är numera lite slitna så de har fått bli bärplockarskor. De vita sulorna är numera blålila.

Om du nu gillar att låna så kan du ta en bild och hashtagga med #jaglånade detta och tagga Filippa, aka fairfashionistafilippa. Då blir man repostad i stories. Jag har gjort det. Jag blev repostad. Det är alltid kul med lite rampljus! Och berätta gärna om när du har lånat något istället för att köpa nytt!

Det är tillåtet att testa

Idag ska jag skriva om något som är bland det bästa med att handla second hand. Det finns ju väldigt mycket som är bra, men det som är bäst med second hand är att det är just second hand, alltså inte nyproducerat. Och då ges det utrymme för så mycket mer. Jag menar inte att man ska köpa mer kläder än om man köper nyproducerat, vilket i och för sig är tillåtet då det inte belastar miljön ytterligare. Nej, jag menar att det ges utrymme för att göra fel och för att testa. Man får prova sig fram helt enkelt.

Alla har vi väl någon gång gjort det där felköpet som skaver? Man köper något för att det är billigt, för att alla andra har det eller för att man tror att det kommer passa. Det har hänt mig mer än en gång att jag provat plagg och känt att det inte riktigt har varit klockrent men tänker att "de blir nog bra ändå" och köper det och det förblir oanvänt. Till slut rensar jag jag ut det och har fortfarande dåligt samvete. Ibland provar jag något som känns kanon och toppen men när jag kommer hem känns det inte alls lika bra eller så är det helt enkelt så att det är plagg jag inte har användning för. De här plaggen skänks givetvis vidare men skavet över att jag lagt pengar och slösat på jordens resurser för något jag aldrig använt finns kvar.

Lösningen är då att köpa second hand. Jag har skrivit det innan och jag skriver det nu igen. Second hand är en enda stor lånegarderob vi betalar lite pengar till för att prova plagg ett tag för att sedan antingen behålla eller skänka tillbaka. Jag har tre exempel här på när det gick mer eller mindre bra för mig. Klänningen på bilden ovan är nog ändå ett av mina mer lyckade prov. Jag köpte den i vintras på tjockisloppisen jag arrangerade av min kompis Anna, för 20 kr. Ja, du läste rätt, 20 kr. Det var tydligen ett experiment, sytt av Anna, som hon inte tyckte blev så bra. Jag gillade tyget och tyckte det var värt att köpa klänningen för tygets skull. Så kom jag hem och provade och insåg att den ju blev helt fantastisk med ett bälte! Så det ska inte sys något nytt av den utan den behålls och kommer användas i många år. Väl värt 20 kr. Och nej, jag är inte gravid på bilden.

Här är också ett fynd från en tjockisloppis, och den är också hemmasydd faktiskt. Jag köpte den på nationaldagen förra året för 50 kr. Det är en kimono antar jag, eller någon form av kaftanjacka? Tyget är fint, den är sval och skön, jag känner mig ändå rätt dressad i den, och det här plagget, liksom det förra, är jag tämligen ensam om att äga. Och det gillar jag. Till saken hör att det var lite ont om speglar på den här tjockisloppisen. Det fanns nog någon inomhus men jag brydde mig inte om att gå in och titta. Så jag köpte grisen i säcken och det blev superbra! Särskilt i år är jag väldigt inne på kaftaner och kimonos. Jag hoppas inte att den fasen går över. Bältet är för övrigt från en klädbytardag och tillhör något annat plagg. Nu är det ett allroundbälte till mina kläder istället.

Och här blev det inte så bra. Här gick jag på den där niten. Jag köpte klänningen, som är från H&M från början, på Reningsborg Angered och den kostade 50 eller 55 kr. Det är ju inte mycket pengar att bråka om men vad skulle jag ha den till? Den var antingen oanvänd eller i stort sett oanvänd men inte så jäkla snygg (lite grå och tråkig och ingen skojig modell direkt) och den är dessutom i fel längd för mig. Den är dessutom i sån där slinkig viscosetrikå som inte är min favorit direkt. Det blir alltid oformligt, noppigt och trist till slut. Så jag har använt den en gång. Häromdagen rensade jag ut den. Den ska få hamna hos någon annan som uppskattar den bättre istället.

Men det fina är nu att det gör ju inget! Reningsborg, där jag köpte den, har en bra verksamhet så pengarna har gått till något bra och eftersom den inte var nyproducerad har inte miljön belastats ytterligare. Det skaver inte i mig på samma sätt att jag har köpt en klänning jag bara använt en gång när den är begagnad. Jag föll för att den passade och var i stort sett ny, vilket jag inte borde gjort. Jag borde fattat att jag inte kommer använda den. Men jag blir bättre och bättre på det där med att hitta vad jag verkligen vill ha och det är ok att öva på second hand. Vi brukar säga på våra klädbytardagar att "jag testar den till nästa gång". Och är man som jag en som gillar att testa olika kläder och stilar och dessutom byter smak lite då och då, ja då är second hand det enda rätta. För mig tar det några gånger och användningar innan jag vet om jag verkligen älskar plagget eller ej. Och så får det vara.

Almedalsgarderoben

Här kommer ett litet inspirationstips i farten. Om du är på Almedalsveckan ska du absolut kolla in Almedalsgarderoben. Under hela Almedalsveckan har du möjlighet att låna kläder till vad du nu ska göra. Typ paneldebatt eller tal eller vad det kan vara. Jag har aldrig varit där men folk säger att det är najs. I vart fall kan man låna kläder från bl.a. Indiska, Nudie, Cellbes och Kappahl. Väldigt bra både för miljön och packningen att man kan låna sina kläder. Mån-fre 9 - 17 är det öppet. Är du inte på i Almedalen kan du ju aöltid inspireras av ett lysande koncept!