Gummistövlar - att kapitulera

Jag har köpt bös. Nyproducerat bös. Jag fick ge upp till slut. Tidigare har jag skrivit om att jag tycker det är så himla svårt med gummistövlar second hand. Jag har till och med proklamerat att det är typ det enda jag aldrig hade kunnat tänka mig att köpa begagnat. Jag har haft otur. Jag har fått gummistövlar som inte passade och tagit över ett par till synes väldigt fina som läckte som två väldigt grovmaskiga såll bara andra gången jag använde dem. 2019 när jag var med i Circular Fashion Challenge gav jag så upp och använde mig av kryphålet att inte köpa nytt genom att "önska" mig ett par av min partner. Han köpte nya jättefina som dessutom verkade vara helt ok ur schyssthetsperspektiv. Och de var väldigt bekväma. Jag har skethöga vrister och får lätt ont i fötterna av gummistövlar som ju inte är särskilt töjbara. Sedan så har jag feta vader så höga stövlar kan också vara svårt. Alltså, här är jag picky. Jag vågar inte begagnat för man vet fasen aldrig om de håller. Det kanske känns som det i butiken men min erfarenhet säger att de kan bli såll rätt snabbt. Jag måste också kunna prova dem så jag verkligen vet att de passar och inte klämmer. Jag behöver således nya från butik. Och när de där fina Kamikstövlarna gått sönder och reklammerats två ggr, vilket innebar att de inte fanns kvar längre så pengarna tillbaka fick det bli, då fick jag helt enkelt köpa nytt.

Nejdå, jag har inte bara köpt second hand i år. Jag har köpt nya strumpor från Lindex (strumpkris) samt att jag köpt lite nyproducerat och schysst från Rino och Lille-Lo samt lite remake, men något så tråkigt som gummistövlar bar mig emot. Så sprang jag på ett par låga, vilket är bra ur vadperspektiv, i en krimskramsbutik i Bohuslän i min favoritfärg. De passade och kändes helt ok liksom. Jag behövde ju ändå stövlar, jag går till och från jobbet varje dag i alla väder samt att man måste ut med hunden ibland trots hällregn, så de används absolut. Ok, de är inte lika snygga som de jag hade innan, och inte heller lika bekväma men de gör sitt jobb. Och om inte annat matchar de mina andra gula plagg! Jag har några eftersom det är min favoritfärg. T-shirten är från en klädbytardag och kjolen har min kompis Anna sytt av en klänning hon själv sytt av ett loppistyg. Jag köpte den av henne på en tjockisloppis.

Jag tycker det är svårt med gummistövlar för det är liksom inte självklart att känna vad som är bra kvalitet. När det gäller kläder är jag rätt bra på att känna på sömmar och tyg om det är bra grejer men med skor och stövlar är svårare. Mina förra som jag fick av partnern kändes riktigt bra och rejäla i kvaliteten men vad hjälpte det? De första jag hade sprack i en söm och läckte i stort sett direkt och de nya jag fick efter reklamationen sprack både i sömmar och gummi efter mindre än två år. Och de trodde jag verkligen skulle vara bra! Partnerns exakt likadana håller dock. Och mina gamlagamla som jag köpte på Coop Forum en gång höll i över 10 år innan de var mer hål än stövlar typ. Jag har dock förhoppningar på de här eftersom svärmor nämnde att hon haft ett par av samma märke, Marine som verkar vara något noname-märke, i typ 10 år. Så hoppas hoppas!

Gummsitövlar är ett nödvändigt ont och ska man ändå ha ett par kan de ju lika gärna vara fräsiga. Och vad är inte fräsigare än knallgult? Jag hade ju velat ha en knallgul regnkappa också men jag får nöja mig med den här blekrosa från Sellpy och låna partnerns gula (också från Sellpy) ibland. Tröjan är från Lindra på Wieselgrensplatsen och Monkiklänningen är från Circle of clothes på facebook.

Så, förhoppningsvis slipper jag köpa fler gummistövlar på ett tag. Det är ju verkligen inte hållbart att behöva skaffa nya gummistövlar hela tiden. Tur att reklamationsrätten fungerar men det är så krångligt och bökigt med stövlar så nu får det vara nog. Och ni som köpt gummistövlar second hand, har det funkat? Eller har de blivit de berömda sållen? Jag skulle vilja men vågar ännu inte...