Linne i mitt hjärta!

Materialet alltså, även om jag gillar att ha linnen på mig med. Linne är som bekant gjort av växten lin och är ett riktigt supermaterial om du frågar mig. Det ser inte mycket ut för världen på bilden kanske. Inte i den formen i alla fall. Men när man gör garn, och senare tyg av det, blir det magi. Så vi glömmer det där grå skrufset nu och fokuserar på det vackra. Även om skrufset också är vackert.

[foto: Emma Lejbro]

Lin är som sagt en växt som finns i två huvudsakliga former. Oljelinet gör man linolja av och spånadslinet spinner man garn av. Det hörs på namnen vad de används till. Och till skillnad från det mindre oljelinet är spånadslinet en hög och rak växt som har få förgreningar. Det fina med lin, till skillnad från bomull, är att lin kan växa i lite kallare klimat vilket vi har här uppe i norra Europa. Det är en av våra allra äldsta kulturväxter och vi vet att man odlade lin åtminstone för 7000 år sedan. Och här kommer det fiffiga. Lin funkar bra att odla på mark som inte är så himla bra att odla mat på. Växten behöver inte överdrivet med vatten eller konstgödsel heller till skillnad från bomullsplantan. Det ska tydligen vara så fiffigt att lin, liksom hampan, kan hjälpa till att rena marken från tungmetaller. Och det är definitivt en bra sak. Idag odlas inte mycket lin i Sverige utan produktionen sker främst i Kina, Nederländerna, Belgien, Polen och Baltikum. Man kan köpa toppenfina linnetyger och produkter i mitt kära Estland t.ex!

Det var ju en jäkla massa fördelar. Här kommer dock en nackdel. Eller sex. Lin har en väldigt omständig beredningsprocess. Först måste man nämligen rycka linet. Och sen måste det torka. Det tar ett tag. Nästa steg är att linet måste rötas, dvs att pektinet i stråna bryts ned genom att ruttna. Detta kan man antingen göra genom landrötning eller vattenrötning. Det här tar också ett tag. Sedan ska linet bråkas. Det innebär att man knäcker linstråna så att det vedartade skrufset kan tas bort vid nästa steg som är skäktning. Då slår man på linet med en stor träkniv. Därefter häcklar man och det innebär att man liksom kammar linet med en stor vass metallkam. Jag har skurit mig på en rostig sådan en gång. Därefter kan man spinna det. Och det är ett helskotta om man ska göra det för hand. Jag vet för jag har testat. Det blev inte vackert! Idag görs givetvis allt det här maskinellt men tänk vad värdefullt lintyget var förr i världen när man gjorde allt det här för hand! Och vävde tyget, och färgade! Och glöm inte att man måste odla linet själv med. Och detta gjorde man fram till åtminstone 17-1800-talet när bomullsindustrin tog fart och blev en importvara för oss här i Sverige. Men linet fanns ju kvar. Det finns vissa aspekter där linet är överlägset många andra material!

Dels är lin väldigt slitstarkt. Det tål också höga temperaturer och starkt ljus. Det har en bra uppsugningsförmåga och passar därför både i handdukar och trasor men även i kläder då det håller oss svala på sommaren utan att kännas kalla och klibbiga. Linnetyg lär kunna ta upp så mycket som 50% väta utan att kännas blött. Vilken superfiber! Och så har det en enormt vacker lyster som t.ex. bomullen saknar helt! Ja, det negativa är väl att det skrynklar lätt och det nöts ju en del med. Däremot fäster inte smutsen så bra på materialet och det räcker ofta med en vädring istället för maskintvätt. Linne funkar absolut att tvätta i tvättmaskin men det sliter en del på tyget. Det är ju dessutom en bastfiber och om fibern knäcks är den knäckt. Det är det som lätt kan hända med linnebyxors knän. De har liksom knäckts till i den formen.

Jag gillar linne. Jättemycket. Men jag har kommit av mig lite i mina linkläder under några år. När jag lite släppte vikingalivet vi kan se ovan där linnekläder var standard hade jag inte mycket lin i mitt liv men nu har det tagit fart igen! Jag har en del plagg i linblandning (men tyvärr inga blandningar av ull och lin som man ju tydligen inte ska blanda som kan läsas om här) men jag har t.ex. en kofta i lin och viskos som är väldigt trevlig! Men det är inte superlätt att hitta linne i klädbutikerna. Bomull, viskos och förhatlig polyester är lättare att komma över. Gudrun Sjödén har en hel del lin också, både i vävt och stickad form. Stickad lin är verkligen en kategori för sig då det har allt det där bra med slitstyrka och fin lyster men det får ett sådant fin fall med! Det finns även andra "tantmärken", dvs sånt som jag gillar, som har en del linnekläder. Det är ju märkligt att bara tanter vill ha lin. Jag tycker att det är en toppenfiber som funkar på alla åldrar. 

Har du några linnekläder då? Är det ett material du gillar? Det borde du! Har du tagit dig hit har du förhoppningsvis konstaterat att lin förtjänar mycket mer kärlek än det får. Det är ett fantastiskt material för kläder! Kika bara på den här klänningen från AnnAn Design jag fyndade i augusti på vår nya Reningsborg på Hisingen! Den är småskaligt producerad i Alingsås tror jag. Till saken är att den var helt ny med lapp kvar (vilket egentligen inte nödvändigtvis är bra) och den hade kostat 1190 från början. Och den är superfin, väldigt välsydd och har fantastiska detaljer. Jag älskar den! Jag älskar linne. Gör du det med?

Du skall icke blanda

Jag är inte religiös. Alls. Jag försökte bli det en gång men det funkade inte. Jag är helt klart ateist. Jag kan inte heller min bibel ska jag säga. Ja, jag är konfirmerad men inte mer än så. Och då och då stöter man ju på dem som maler "vi är skapade till man och kvinna..." och blabla och har nåt tröttsamt bibelcitat på lut. Härom dagen blev jag dock uppmärksammad på något rätt spännande. Jag har lärt mig något helt nytt om mina synder! För inte är det bara sexualitet, otrohet och stöld och sådant som man kan läsa om i bibeln.

"Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans."

I femte moseboken 22:11 står det här. Eh, jaha? Så, det är en synd, det står alltså i bibeln, att jag inte får ha kläder av blandade material på mig? Nu är det ju det här med tolkning då. Antingen kan jag tolkade det som att jag inte får ha linnebyxor och ulltröja på mig samtidigt. Vad är problemet? Jag blir för varm på överkroppen när jag har svala byxor på mig? Eller, är det viktigaste att jag inte har plagg av olika garntyper och material i samma plagg samtidigt? Jag får i så fall inte ha en bomullskavaj med polyesterfoder i. Det är rätt ofta det är polyestertråd i sömmarna kan jag säga, även om resterande plagget inte är polyester...

Eller, är synden att jag inte får ha kläder av blandgarn på mig? Är det blandningen av fiber som är förbjuden? Om man tänker ur ett återvinningsperspektiv blir ju det lite logiskt. Fast nu börjar det dyka upp lösningar på hur man återvinner blandmaterial också så jag vet inte jag... Men man får inte blanda bomull med polyester eller elastan alltså? Inte polyester med viscose? Och inte heller ull med akryl? Då är vi nog många som syndar. Med tanke på hur stor del av alla kläder som är blandmaterial just nu så har jag svårt att någon kommer undan där.

Eller är det bara just ull och lin jag inte får göra blandmaterial av? I så fall är jag nog safe för någon sådan blandning har jag inte hittat i min garderob Jag har dock strumpgarn med ull och nässlor i liggande i en låda. Är det lika illa? Jag tyckte det var en rätt festlig grej i alla fall. Personligen föredrar jag kläder i rena material så jag kanske skulle bli bokstavstroende? Nä, jag tror inte det. Jag fortsätter synda på jag.

#blommigt

Jag är verkligen inte en person som gillar blommor - sådär i verkliga livet. Jag tyckte om att plocka blommor när jag var liten men det var nog själva "samlandet" som var grejen där. Jag har inga blommor hemma (inte en enda krukväxt) och jag blir inte jätteupphetsad av att se en fin blomma ute. Jag har länge hävdat att jag inte ens har en vas, men nu har jag visst fått en i present. Så ok, får jag blommor någon gång har jag möjlighet att sätta dem i vatten i annat än en flaska eller en degbunke som jag har gjort tidigare.

Men jag älskar blommiga kläder! Både storblommigt och småblommigt är fint. Kjolen på bilden i fråga fyndade jag tidigt i år på Lindra vid Wieselgrensplatsen för en 50-lapp. I samma veva lyckades jag även välta en provdocka så hon tappade armen. Permanent. Lite pinsamt. Men kjolen är helt ljuvlig! Den har fickor, vilket vi ju vet att jag gillar, är i ett härligt vävt bomullstyg och den är riktigt klädsam. När jag köpte den var den dock i en rätt missklädsam längd på mig vilket var enkelt åtgärdat med en sax och en symaskin. Tur man är sykunnig.

Gölliga blommor va? Och även om blommor är mest förknippat med sommaren tycker jag helt klart att blommor är lämpligt att använda hela året. Blommigt är skitsnyggt även på vintern. Men jag är som bekant inte ett fan av kapselgarderober och tycker det är trevligt när man kan använda samma plagg under alla årstider. En blommig kjol funkar ju både till linne och en tjockare kofta. I like it.

Och apropå blommiga kjolar så har jag några stycken. Hur många blommiga kjolar behöver man? Det är främst kjolar och klänningar som finns i min garderob men jag har även ett par riktigt fräsiga blommiga byxor. Och så har jag ett par linnen och koftor och så. Sedan är det ju jäkligt snyggt med blommiga skjortor med. Det mesta är snyggt blommigt faktiskt. Och jag tycker det går fint att mixa och matcha olika blommiga plagg. Missmatch är najs.

Jag är ledsen att behöva erkänna det, men återigen har jag nyproducerat på mig. Både leggingsen och klänningen har jag köpt på Indiska, men för några år sedan. Men klänningen är en riktig favorit! Den är dessutom längre bak än fram. Bara en sån sak. Men koftan mina vänner, den är i alla fall köpt second hand! Den, och några plagg till, startade min nya second hand-epok för ett par år sedan. Den kostade 100 kr på BjörkåFrihet på Backaplan och den är finfin, trots att den har en hel del akryl i sig dock blandat med lin. Men att det är akryl känns knappt faktiskt. Så den fick bli ett undantag. Jag undviker annars oftast syntet. Jag har dessutom bytt ut knapparna på den för de var sketfula. Det är najs att sätta sin egen touch på ett second handfyndat plagg.

Jag har dock kommit på att jag inte har någon blommig långkjol. Jag skulle gärna ha det. Så, dags att scouta lite på begagnatmarknaden kanske? Eller sy en själv. Eller så har jag nog kanske någon mindre smickrande klänning jag kan sy om. För något nyproducerat blir det inte!

#whatsinmyclothes

Till årets Fashion Revolution Week har det lanserats en ny hashtag, dvs #whatsinmyclothes. Från början startade veckan för att försvara mänskliga rättigheter, som en reaktion på olyckan i Rana Plaza. Schyssta arbetsvillkor och att vara schysst mot miljön och klimatet när kläder produceras går dock hand i hand. I och med hashtagen ber Fashion Revolution Week producenterna att välja material ansvarsfullt och att ha en god miljöpolicy i företaget. Det handlar bland annat om så små miljöpåverkningar som möjligt vad gäller bomullsodling, inte för mycket kemikalieutsläpp vad gäller viscose, så lite plast som möjligt i hela produktionsledet och att skydda våra hav från mikroplaster. Produktionsprocessen med bomullsodling, färgning, tryck och olika behandlingar av tyget är genererar stora mängder kemikalier och utsläpp, om det inte handlar om ekologiska och schyssta kläder då. Men det finns det förhållandevis väldigt få av. Och detta har vi direkt mot huden. Man kan ju bara föreställa sig hur skadligt det är för oss. Plagget med lappen ovan, som är ett finfint tjockisloppisfynd, innehåller för övrigt en liten del lin. Lin är lite av ett favoritmaterial som inte alls är särskilt dåligt för miljön. Jag hade önskat att det var mer än 15% dock. Dessa blandningar.

Jag har rätt bra koll på vad som finns i mina kläder får jag ändå säga, och jag är rätt trygg i att det inte är för mycket bös som är skadligt för mig. Jag hatar syntet och köper nästan uteslutande naturmaterial och eftersom i stort sett alla plagg jag köper är second hand och redan tvättade räknar jag med att de skadliga kemikalierna är urtvättade. Jag tittar alltid i materiallappen direkt innan jag ens provar plagget, vare sig det är ett nytt eller ett andrahandsplagg. Faller inte materialinnehållet mig i smaken provas det inte ens. Lappen ovan är väldigt ovanlig i min garderob. Typ utrotningshotad. Polyester är det mest förhatliga materialet enligt mig så ska det kvala in i min garderob ska de vara något alldeles speciellt. Som en gul kaftan/sjok från Monki t.ex. som inte sitter åt någonstans och bara böljar runt en som en dröm. Den är dessutom köpt på Sellpy så den är begagnad. Och jag hade forskat ordentligt (dvs frågat oraklet Anna) huruvida det skulle vara bärbart, trots plast. Skarpögda läsare ser dessutom att det är polyester i plagget ovan. Där handlar det dock om foder och där är det typ stört omöjligt att undvika. Trist.

Så här trivs jag allra bäst. 100% bomull. Jag är fullt medveten om att bomull är en väldigt smutsig fiber rent miljömässigt, men jag älskar, älskar att ha det på mig. Då är det helt ok att vara bomullofil om man bara handlar second hand. Man kan för övrigt läsa mer om vad jag tycker om bomull här och lite om vad jag tycker om fibrer och material här.

Men frågan är, är du medveten om vad du har i dina kläder? Vet du vilka material dina byxor innehåller och har du någon aning om hur mycket vår planet har fått betala för att tillverka dem? Det är värt att tänka på menar jag. Vi har ett ansvar när vi köper nya kläder, och därför tycker jag att vi ska köpa gamla kläder istället. Hur man än gör så är det alltid bäst att köpa kläder som redan finns för second hand i första hand är alltid det mest miljövänliga valet. Så börja med att ta reda på vad du har i dina kläder och fundera lite över det. När man väl börjar nörda ner sig i olika fibrer och material är det rätt skoj faktiskt.

Dagens hållbara outfit #9 - julvarianten som varken är ny eller röd

Det har surrats en del, som det väl gör alla år, här och där om den där juloutfiten. I kroppspositiva grupper på facebook har det visats upp nyköpta klänningar hela hösten och folk har bett om smakråd och tips. Det är tydligen en grej det där med juloutfit. Jag har inget emot att man vill vara lite fin på julafton, även om jag är lite lagom julhatare. Jag har väl själv alltid klätt upp mig när det ska firas jul, även om jag lätt hade kunnat göra det i pyjamas med sällskap av bara sambon och hunden. Däremot ogillar jag tanken på att det köps en massa nya klänningar och annat som används en gång och sen aldrig mer. Jag vet att det går till så. Jag har gjort det själv. Men det är ju också ett jäkla påfund att man måste ha nya kläder på sig på julafton och att man inte kan ha samma klänning på flera olika fester. Det är ju inte det minsta hållbart.

Så det här är min juloutfit. Klänningen jag hade på mig är förvisso förhållandevis ny för mig eftersom det bara är andra gången jag hade den på mig. Den är dock köpt i andra hand på tjockisloppisen jag arrangerade i våras och jag använde den även på påskafton. Jag är inte för kapselgarderob som jag har skrivit om här, och jag gillar när man kan använda samma plagg under hela året, därför blev det den här. Och den behöver ju användas mer. Och bortsett från strumporna, som jag stickat själv i vanlig ordning, hade jag inget rött på mig. Jag tycker det går lite till överdrift att man till varje pris ska ha rött på sig på jul. Kan man inte bara välja något man känner sig fin och bekväm i? Måste det vara rött bara för att det är jul? Kan dock meddela att partnern valde röd hawaiiskjorta idag. Hawaiiskjorta är ju alltid rätt dock. Att han gillar hawaiiskjortor är tydligt i detta inlägg. Koftan på bilden är från Smyrna second hand och i lin. Det är alltid varmt i båda hemmen där jag firade jul så jag valde ett lite svalare material.

De pratade faktiskt om det där med att det köps så mycket nya outfits till jul i senaste avsnittet av Ecofashionista. Så himla onödigt. Julen är ju så fruktansvärt traditionsbunden i övrigt, varför kan man inte ha en tradition kring vilka kläder man har på sig? Så köp inga nya juloutfits utan använd något du redan har och passa på att skapa en ny tradition om du gillar det. Och i min värld är det helt ok att fira jul i mysbyxor med.