F/ACT festival

Idag har jag varit på helgens begivenhet vad gäller hållbart mode i Göteborg. Jag har nämligen varit på F/ACT festival på Världskulturmuseet. Jag har tidigare skrivit om F/ACT movement och lite vad det innebär här, men lång historia kort, tio mode- och shoppingfreaks gjorde en detox på sex månader då de inte fick köpa något nyproducerat utan enbart second hand, lånat, bytt och hyrt. Kikar man på @fact.movement på instagram kan man se hur utmaningen artade sig. I samband med slutet på denna utmaning anordnades så denna festival och jag var så klart där.

Under ca två timmar fick jag höra flera olika föredrag och en paneldebatt. Förmiddagen inleddes med att vi fick reda på vad hållbart mode "egentligen" är. Malin Viola Wennberg från Mistra future fashion kom med lite statistik och annat intressant som de kommit fram till i sin forskning. Dock kan man väl säga att jag inte är helt överens om allt. Att en polyesterklänning skulle vara hållbart är inte riktigt min melodi, trots att jag ju vet att polyster ofta håller länge och som hon påpekade kan ärvas i generationer. Jag skulle dock aldrig ta på mig en klänning i polyester så för mig är det högst ohållbart. Dock berättade hon att ett polyesterplagg släpper ifrån sig färre mikroplaster vid tvätt om dess delar laserskurits istället för att ha klippts eller skurits med kniv. Det var nytt för mig men egentligen fullt logiskt eftersom fibrerna vid laserskärning bränns av. Då borde de ju även täppas till och inte släppa små delar.

Sedan fick vi se en kort film om F/ACT-utmaningen, träffa sju av tio f/activister och projektledare Gudrun Bonér berättade om utmaningen och intervjuade de sju. Jag har följt utmaningen på instagram så mycket kände jag till men härligt att se dem i verkligheten. De är ju lite kändisar nu liksom. De berättade bl.a. om en utmaning de fått där de skulle välja ut ett plagg i sin garderob som de sedan skulle använda varje dag i en veckas tid och stajla på olika sätt. Jag är inte mycket för minimalism när det gäller kläder och har aldrig lockats av four fit challenge och sådant men det här låter faktiskt ganska kul. Jag skulle behöva tänka lite mer utanför boxen och klädhacka lite mer. Men. Som med allt annat, det här är mer något som smalisar riskerar att lyckas med. Smalisar brukar kunde bära plagg på olika ledder och på olika kroppsdelar. Mina kroppsdelar är så grova så... Men jag kanske gör ett försök ändå! Kan man göra det med en lite större accessoar?

Paneldebatt sedan. Amanda Borneke (@hallbarprofil på insta) modererade Anna-Karin Dahlberg på Lindex, Gustav Hedström på Houdini och David Njie på BjörkåFrihet i en diskussion (vilket passar bättre eftersom de inte debatterade så mycket då de var rätt överens om det mesta) om vems ansvaret är vad gäller en hållbar utveckling inom mode och kläder och vilka svårigheter och mål de har bl.a. BjörkåFrihets David Njei berättade att de är på väg att lansera en egen remake-kollektion och att de även på lite sikt kommer laga trasiga kvalitetskläder som de har fått in och sälja i sina butiker. Det låter toppen! Houdini är ett märke jag definitivt kommer kolla in i framtiden dessutom.

Och sedan, bäst av allt faktiskt, var Jenny Segergren och Frida Zetterström från Modepodden som precis i veckan givit ut boken 100 looks på 20 plagg. Och shit vad sköna de var! Deras bok går ut på att du kan ha 20 basplagg i din garderob, som är basplagg för dig alltså, plagg som just du gillar, som du sedan kan bygga hela din garderob och look på. Är inte det hållbart så säg! Vi fick se bilder och även byggande av look live. Charm och humor var definitivt deras grej! Jag diggade dem stenhårt så jag var bara tvungen att köpa boken.

Jag fick den signerad till och med. Jag ser mycket fram emot att titta i och läsa den. Jag tänker att den kanske har lite gemensamt med Ebba Kleberg von Sydows och Emilia De Porets böcker om Säker Stil som jag inte har läst ännu. Jag har dem dock. Inköpta på antikvariat. Och jag lyssnar ikapp podden.

Eftermiddagen sedan ägnades åt lappa och laga-verkstad, remake med textilpennor, klädvård med enkla medel och swopshop. Jag lämnade dock inte in något den här gången. Senast på Världskulturmuseet tyckte jag det var lite svårt att hitta något i min storlek och jag tänkte att i mindre skala kan det bli svårare. Jag sparar mina påsar till kädbytardag med vännerna istället. Det var dock jäkligt bra sorterat och allt kändes väldigt fräscht och mycket fina kläder. Grattis alla storlek 38.

Jag stannade bara en liten stund på eftermiddagen då jag inte skulle swoppa och känner att jag behärskar lappa och laga-tekniken helt ok i alla fall. Jag gick på second hand istället och fyndade barnlakan och filt till hunden som tydligen fått ett eget (begagnat) duntäcke av husse. Fint ska det vara! Men en bra dag på F/ACT festival helt klart!