Engångsklänningen

Handen på hjärtat nu, har eller har du haft ett plagg som använts en gång på en fest och sedan aldrig mer? Ett plagg som köptes just för den festen och som sedan inte dög mer? Jag har definitivt haft det. Ibland blev inte plagget som man hade tänkt. Ibland går det åt skogen i tvätten. Det känns som ett onödigt köp. Med dagens priser på kläder är det faktiskt en möjlighet. Men något jag tycker är helt galet är följande. Det finns alltså en vana att köpa en ny klänning till varje fest man går på, med intentionen att använda den en gång för att sedan låta den lämna garderoben igen på något sätt. Antingen skänks, säljs eller slängs klänningen. Nu är det inte mycket fester att tala om men du fattar principen. Det finns en anledning till att Sellpy får in allra flest klänningar i storlek 36 och det är just denna. Man vill ha en ny klänning till festen man går på och sedan vore det ju pinsamt om man använder samma klänning nästa fest igen. Eller hur?

Absolut att jag kan uppskatta att ha på min något nytt på tillställningen. Eller "nytt" menar jag då. Jag gillar ju kläder och visar gärna upp mina nyfångade second handpärlor. Men det där med att klänningen måste vara ny varje gång, det har jag egentligen aldrig förstått. Jag har varit på några bröllop i mitt liv men jag har bara fått för mig att köpa något nytt när jag har haft känslan av att "jag har _inget_ som passar". Det duger gott med en gammal välanvänd klänning för mig annars. Att klänningen måste vara ny och osedd har jag aldrig känt något stort behov av. Faktum är att klänningen på bilden, som var ett nyköp en gång i tiden, har använts på tre bröllop. I rad. Det var inte samma krets som var med på bröllopet förvisso men vad gör väl det om jag har samma klänning igen? Det visar ju bara att jag gillar den! Och den här gillar jag verkligen. Den sitter superbra på mig. Den kommer nog få vara med på några bröllop till tror jag.

Hur många köpte en ny, eller "ny", klänning till midsommar då? Inte jag. Jag bestämde mig för förra årets trendklänning jag köpte på tradera. Jag gillar den och tycker den är midsomrig nog. Det jag gillar med min garderob är att den är så gångbar. Jag gillar att använda mina plagg året runt vid alla möjliga tillfällen. Jag vill att de ska synas och jag vill att det ska synas att jag använder dem. Det är ju det kläder är till för. Koftan däremot, den erkänner jag att den är "ny". Jag har som bekant snöat in på vintage det senaste och den här pärlan fick ju inte hänga kvar på Smyrna second hand i förra veckan. Min favoritfärg, bomull, hemstickad och vintage. Men hallå eller? 59 pix dessutom! Och believe me, ni kommer se den på många speciella tillfällen i framtiden. Sandalerna är också köpta på tradera för övrigt.

Det är ju lite motsägelsefullt att säga att man inte ska köpa nytt samtidigt som jag visar upp mitt "nya" koftfynd. Ja, överkonsumtion är kass, även om det är på second hand. Men jag är för att cirkulera. Allt man behöver finns second hand. Man får testa sig fram, men att köpa utan att tänka är inte en hit. Känns det redan vid provningen som ett engångsplagg bör du låta det vara. Misstänker du att det inte kommer överleva första tvätten är det ingen idé. Köp sådant du gillar och vill använda många gånger, och som håller för det med. Engångsklänningen på bröllopet är bara ofräscht. Och visst, jag har fortfarande plagg i min garderob som jag bara har hunnit använda en gång, Skillnaden nu från förr är dock att jag vet att jag kommer använda dem igen. Många gånger. Allt annat vore ju vansinnigt. Eller hur?

Det våras för vintage

Jag har faktiskt börjat snegla mer och mer mot vintage det senaste. I tonåren använde jag mycket vintage. Jag både köpte på second hand och använde min mammas gamla kläder. Det var nästan uteslutande 70-tal på den tiden. På den tiden var det väl dessutom så att det var mest vintage som fanns i second handbutikerna. Idag kan man hitta senaste mode överallt. Man kan till och med hitta exakt samma plagg som fortfarande hänger på H&M, Kappahl och Monki, knappt använda. Det har blivit lite tokigt känner jag. Kläder är inte engångsartiklar utan tanken är ju att man ska använda dem länge och väl. Det är min syn på kläder i alla fall.

Jag är inte ensam om den här tanken, jag vet att det är flera influencers (som om jag skulle vara någon) sneglar mer och mer åt vintage och har börjat se det ovettiga i att nya kläder skänks bort efter bara några veckor och ett par användningar. Jag har också köpt säsongskläder i andra hand. H&M-klänningen från förra året t.ex. var oanvänd och dessutom förra sommarens snackis. Det är ju inte så hållbart att det är nya oanvända kläder som hänger i second handbutikerna. Då blir det ju snarare som en outlet. Vintagekläder är verkligen en helt annan grej än det nya böset som produceras nu. Kläder med några tiotal år på nacken har en helt annan kvalitet än nutidens. Och jag har gjort en del finfina loppisfynd det senaste.

En stor favorit är den här vindjackan från tidigt 90-tal om jag får gissa. Eller kan den vara 80-tal till och med? Den är i 100% förhatlig polyester men det ska ju sådana här ha och jag gillar den verkligen! Jag hade en jätteschysst Adidasjacka jag köpte på Tradera för lite mer än 10 år sedan som jag brukade matcha med den här kjolen och och få en del kommentarer om att det var en konstig kombination. Vadå konstig? Blommig kjol och vindjacka är väl det bästa? Jag hittade den på Linda i Gårdsten för några veckor sedan och den kostade så mycket som 60 kr. Kjolen har jag haft i mer än 10 år. Den är lagad och sliten men super!

Som tydligt var när jag visade mina samlingströjor för ett tag sedan är att det främst är 90-tal som hamnar i min garderob numera. Det beror på flera orsaker. Dels tycker jag att 90-tal är väldigt fräsigt just nu! Allt kommer tillbaka och för mig var 90-talet en hit. Jag som växte upp under 90-talet känner väldig nostalgi kring kläderna och musiken inte minst. Dessutom var modet rätt lagom oversize då vilket gör att det blir mer fri passform som passar mig. Mycket vintage är väldigt smått (alla dessa minimidjor på 70-talet alltså) så det är rätt svårt för mig att hitta vintage som passar. Då är 90-tal bra och den här slipovern, för det heter det ju, kallade på mig. Jag trodde nog inte att jag skulle bära slipover igen men den är rätt fräsig va? Denna köpte jag på Lindra på Wieselgrensplatsen och den kostade så mycket som 50 kr. Till den har jag dessutom min mest använda kjol som jag tagit på en klädbytardag.

Och apropå kjolar så har jag en rejäl fäbless för ananasar nu så den här kjolen fick inte slinka mig ur fingrarna. Den är också i polyester, som mycket vintage ändå är, men när det gäller en kjol tycker jag det är helt ok. Kanske att den är lite lång? Men den får nog vara så. Jag vill ju inte ta bort några ananasar. Ju fler desto bättre! Jag köpte den i en facebookgrupp för 60 spänn. Jag gillar den! 80-tal va?

Tur att all vintage inte är polyester i alla fall. När synteten kom blev det ju rätt snabbt populärt. Det var ju nytt, slitstarkt och behövde inte strykas. Det finns ju klart bra saker med polyester och annan syntet men för mig finns det inget som går upp emot riktigt stadig och kraftig bomull. Fattar ni hur glad jag blev när min kollega skulle rensa ut den här pärlan och jag fick den?! Ska det vara rosa ska det vara den här sortens rosa tycker jag och den sitter perfekt på mig! Kul med något som inte är lite äldre dessutom och den här är made in Sweden! Jag börjar känna hoppet öka om en mycket större vintagegarderob för mig när jag fick denna. Den är i storlek 48 och i ett väldigt fint skick! Jag får återkomma med den på för övrigt. 

Varför ska man handla vintage då? Ja alltså, om man tänker i banorna att man ska använda det som redan finns ska man använda vintage. Kan det bli så mycket bättre än att förlänga livslängden på ett plagg som redan har funnits i 40 år? Vi får återkomma till det faktum att 80% av plaggets klimatpåverkan sker under tillverkningsprocessen och du kan köpa 197 stycken begagnade jeans innan du är upp i samma klimatutsläpp som för ett par nyproducerade. Ju längre bak vi rotar desto bättre kanske? Ja, det lär ju ligga mängder med schyssta vintagekläder i lådor på vindar och i källarförråd som bara vill ut och röra på sig. Och så kvaliteten då. Kläder är i mycket sämre kvalitet idag än vad de var för bara 10 år sedan. Detta beror bl.a. stressväxt bomull, kortare fibrer och glesare vävda tyger. Fast fashion med dess snabba, och slarviga, produktion är en grej. Sedan är det ju inte meningen kläder ska hålla en halv livslängd längre, som det var meningen förr. På den tiden när plaggen var värda något och hade en integritet.

Sedan är det ju så att det är kul med vintage också. Hur kan man inte gilla den här schyssta hawaiiskjortan som kostade 1.5 euro i Tallinn 2019? Apropå ananasar. Det finns  jättemycket kul vintage där ute och jag tycker det är dags att vintage får ett rejält uppsving så det är det som är åtråvärt och säljer bäst på second hand. Det är galet att det ska löna sig att köpa loss fem av årets Monkikaftaner och sälja dem fortfarande inplastade nästa år på tradera och tjäna flera hundralappar på det. Vore det inte mer schysst om den där gamla städrocken från mormor istället såldes för några hundra på tradera?

Hur känner man igen sin vintage då? Givetvis på de gamla snitten och modetrenderna. Det syns ju liksom om kläderna är från 70-, 80- och 90-talet t.ex. Sedan var det ju det där med kvaliteten också. Man liksom känner i fingrarna på ett plagg att det är äldre och bättre tillverkat. Man ser det på sömmarna. Och tycker man ändå det är svårt kan man alltid kika på de gamla lapparna i plagget. Då blir det ganska tydligt. Eller så har det inga lappar och är hemmasytt eller något så fantastiskt som ett plagg som inte är ett "märke". Det är ballt.

Jag kör lite vintage i dag med för övrigt. Jag fick den här kimonon av ovan nämnda kollega för att jag hjälpte henne med en grej på jobbet. Absolut inte nödvändigt menvilken  tur för mig! Visst är den stunning med handsydda detaljer och allt! Jag gillar vintage och det går alldeles utmärkt att kombinera vintage med nytt. Vad gillar du vintage? Dela med dig!

Jag har fallit för en trend

I februari slog jag mig för bröstet en aning och proklamerade att jag inte alls gillar hållbart mode. Jag gillar kläder, det har jag alltid gjort, men att det ska vara det senaste och modernaste, det har jag aldrig egentligen brytt mig om. Framför allt inte såna där knasiga trender som tubsockar utanpå jeansen som var modernt ett kort tag på Vita Lögners tid. Knasigt... Jag hänger inte aktivt med i mode och trender men andra gör ju det och då händer det att jag blivit matad med något tillräckligt mycket för att till slut falla för det, trots att jag var skeptisk till en början. Efter alla andra brukar jag komma på att jag vill ha ett visst plagg.

Som klänningen på bilden till exempel. Den har jag fallit för nu när den är totalt slutsåld givetvis. Vilket ju är bra för då måste jag leta på begagnatmarknaden och faller inte för att köpa nyproducerat. Snabbmodekarma vill jag inte råka ut för igen. Börjar jag handla nyproducerat igen kommer jag nog inte kunna sluta. Det är liksom för lättillgängligt. Och det känns i allmänhet bättre för mig med kläder som haft ett tidigare liv hos någon annan. Förhoppningsvis färdigtvättade och färdigkrympta.

Klänningen ifråga är från H&M från början och i 100% viscose. Jag tyckte printet var lite mähä till en början men det har växt på mig. Jag behövde inte heller leta särskilt länge innan jag hittade den för en 50-lapp billigare än nypris (som givetvis var för billigt från början) på Tradera och jag var den enda som bjöd så den blev min. Och jo, den kommer få stanna här. Någon gång har jag hört att kortisar inte kan ha långkjol eller långklänning men det är bara trams va? Jag gillart! Och det här är ju ett belägg för att man kan vara trendig och modern även om man handlar second hand. Även om det är beroende på andra runt omkring en handlar snabbmode lättvindligt. Jag däremot har ju uppenbarligen tänkt över mitt köp eftersom det fick mogna på mig lite. Och så kan jag ju använda klänningen många säsonger till eftersom jag inte bryr mig om att vara så fashionabel. Så det så.

Jag gillar inte hållbart mode!

Ja, du läste rätt. Så är det. Eller, själva modebiten i alla fall. Ordet mode kommer från latinets modus och betyder egentligen sätt, fason, rytm, mått och gräns. Man kan säga att mode betyder det som är förenligt med tidens smak. Det handlar om vad som är modernt, populärt och trendigt alltså. Och där tappade man mig...

Ok, modehistoria gillar jag. Jag tycker kläder är roligt i allmänhet och det är absolut spännande att läsa om, och se bilder på, hur man klädde sig förr i tiden. Detta är nog något jag fått med mig hemifrån. Min mamma har alltid varit historiskt intresserad, och kläder från förr har gärna smugit sig in. Jag har fått gå i klädparader och haft tvådelad klänning modell tidsenligt för en torpare i Småland vid flera tillfällen. Och jag har gillat det. Kläderna ovan har jag sytt själv för övrigt. För hand till och med, helt frivilligt när jag vurmade för vikingatiden för tio år sedan ungefär. So far so good.

Men allvarligt, vad för strömningar som är modernt just nu och vilka trender som kommer i vår, I couldn't care less. Jag gillar kläder och jag gillar fina kläder. Men vad som är fint för mig är knappast fint för alla. I höstas skrev jag ett inlägg om stil och hur jag tänker om det och jag kan konstatera att jag knappast har någon renodlad stil. Jag kallade min klädstil brokig förra veckan, vilket nog är en rättvis beskrivning. Jag gillar en hel del vintage, jag gillar lager på lager, jag gillar assymetriskt, jag gillar oversize, jag gillar färg, jag gillar mönster, jag gillar randigt, jag gillar prickigt... och så vidare.

Jovisst har jag också varit en slav under trender. Jag hade adidasbyxor i äkta plast (aka polyester) när jag var ung på 90-talet. Jag hade även en svart collagetröja som det stod Marwin på på bröstet i blå text. Den var köpt på JC. Någon som minns den? I början på 00-talet försökte jag väl också hänga på vad som var modernt till en viss del får jag säga. Även om jag en lång period nästan enbart gick runt i svarta manchester och svart munkjacka. Men jag har också alltid vågat sticka ut. På högstadiet raidade jag och min kompis Magda våra mödrars garderober och gick gladeligen i deras gamla kläder till skolan. Det provocerade en hel del. Vi blev till och med utskällda för att vi inte kunde klä oss. Det var en dag är vi hade lustiga hattar på oss vill jag minnas. Och på gymnasiet blev jag kallad för "hippien" när jag hade 70-talsskjortor och blusar på mig. Kan avslöja att min favorit ändå var ny från Indiska. Åh vad jag hade velat ha tag på en sådan igen!

Och visst, ibland faller jag ändå för trender. Men alldeles för sent skulle jag tro. Jag köpte faktiskt de där low crotch-byxorna i leopardmönster till slut som blev poppis våren 2014, trots att jag lovade dyrt och heligt att de inte skulle inhandlas. Mina elever hade ju såna! Men jag såg dem så mycket så de blev ju ändå snygga till slut. Och sköna var de så jag hade dem i flera år efter att de blivit omoderna sen. Jag har faktiskt kvar ett par stycken i garderoben. Och jag bryr mig faktiskt inte om att de kläderna jag har på mig är last season. Eller before last. Som jackan/kavajen, eller vad det nu är, från Lindex 2016 eller 2017 som jag har suktat efter sedan dess. När jag väl hittade den på tjockisloppisen tänkte väl inte jag en sekund på att den skulle vara omodern? Det är ju det som är så bra med second hand och loppis. Man kan hitta finfina kläder från tidigare säsonger som någon tröttnat på och betala bara en spottstyver av vad de kostade från början. Win win för miljön och plånboken.

Jag kollar inte upp säsongens trender. Jag tycker det är rätt ointressant. Jag har inte alls koll på vad som blir modernt i vår. Förutom det där med broscher då. Fast jag kom ju på att broscher var underskattade och bör få en revival innan jag visste att det skulle bli en trend! Och visst, smak ändras. Det finns grejer jag trodde att jag aldrig skulle gilla igen. Som grälla början på 90-talströjor t.ex. som jag har fått en rejäl fäbless för. Det får jag återkomma till. Men det finns ändå grejer jag nog nästan kan svära på att jag aldrig kommer ändra mig om. Jag tycker att jeans ska vara baggy och stora och inte några jäkla stuprör. Jag tycker det är jättefult faktiskt. Jeans måste gå ut någonstans om det ska funka för mig, annars får det vara. Fråga mig om tio år igen så får vi se om jag har ändrat mig.

Så, jag gillar egentligen inte hållbart mode. Jag gillar hållbara kläder! Vad som är modernt är sekundärt. Jag gillar fina och snygga kläder. Jag gillar kläder som är sköna och bekväma och gärna kläder som har en kontext. Det gör inget om det är slitet eller lagat så det syns att det är använt. Desto bättre till och med. Vad gillar du?