Får jag lov att presentera...

Jag insåg att jag inte presenterat Ralf här på bloggen så det måste ju ske! Får några år sedan gick jag en textilutbildning på Löftadalens folkhögskola som en personlig förberedelse för ett eventuellt slöjdlärarprogram. Eftersom jag inte hade tillräckligt med CSN kvar ville jag dels känna på om det här med textilslöjd var något för mig, och jag hoppades även på att jag skulle kunna tillgodoräkna det textila året i mitt slöjdlärarprogram. Det gick inte alls visade det sig. Men jag ångrar inte alls att jag gick utbildningen, för hade jag inte gått den kanske jag inte hade kommit på att jag verkligen ville bli slöjdlärare. Och det var både roligt och lärorikt. Både undervisningen och lärarna var dock av varierande kvalitet och något vi märkte tidigt var att det fanns status mellan utbildningarna på skolan. Utbildningen var en textil inriktning av Konst och konsthantverksprogrammet så en del av undervisningen bestod i att förbereda oss för att bli konstnärer. Just i min årskull var det främst personer som ville lära sig olika hantverkstekniker och inte hur man skall vara konstnär, så det hände ibland att det var viss frustration. Mycket av förberedelserna till att bli konstnär var dock både lärorikt och nyttigt, däribland kursen i kroki vi hade. Till en början var jag livrädd för krokin. Jag är verkligen värdelös på att teckna, och det här med skissa snabbt funkar bara inte för mig. Jag har varken rutin eller talang för det och jag fick en hel del kritik för mina små och detaljrika krokier, som jag dock själv var toknöjd med! För jag märkte verkligen en utveckling! Från att inte kunna teckna alls gick jag till att teckna något jag blev nöjd med! Och det var verkligen kors i taket!

En gång per termin hade vi så modellveckor, dvs vi hade modell hela dagen, varje dag i veckan som skulle avbildas. I Konst och konsthantverksprogrammet fanns även inriktningarna Väv, Bild och Keramik. Och under dessa modellveckor blev verkligen den här statusen bland inriktningarna extra tydlig. Inför modellveckan fick vi höra från våra lärare att de som går inriktning bild skall måla tavlor; prova helst på både olja, akryl och akvarell samt att ni ska skulptera eftersom det ingår i er utbildning att ha lite keramik. De som gick keramik skulle lägga fokus på skulpterande, men de skulle också måla tavla eftersom de också hade det i sin utbildning. Och vi som gick textil och väv ja vi... vi kunde måla om vi ville. Eller teckna. Tja, det var inte så viktigt vad vi gjorde. Vi kände oss därmed ganska oviktiga och gick ner i den kalla gympasalen en halvdag och tecknade i våra skissblock och sedan sket vi i det sen. Vi kände inte riktigt att vi fyllde någon funktion där så vi skapade våra modeller i textila material i vår textilsal istället, och det var inte alls populärt för de tyckte ju att vi skulle teckna i en hel vecka helst.

Jag struntade dock helt i detta och gjorde något jag tyckte var inspirerande och meningsfullt. Jag valde att brodera vår modell Carina i ett linnetyg som är en avklippt ärm från en medeltidsklänning som modifierades om på en tidigare arbetsplats. Och jag blev toknöjd!

Jag bara älskar hennes kroppsform! Den gör sig enormt bra både som teckning och bild. Vi var fler som broderade henne och alla blev kanonnöjda!

Den andra modellen jag valde att återskapa i textilt material var Ralf. Ralf hade en väldigt olik kroppsform från Carinas, och han var betydligt äldre. Jag tyckte han var svår att teckna då han var så jäkla smal och senig. Men med lite övning så gick det ganska bra.

Så här såg han ut när man tecknade av honom. Jag var inte så sugen på att brodera igen så jag kom på att han borde bli en amigurumi. Jag virkade honom helt på frihand utan några särskilda beräkningar så han blev kanske lite oproportionerlig.

Och om ni undrar varför han har så stor penis så är det för att han hade det.
Så det här är Ralf. Och visst är han ganska söt!