Så var första julmarknaden avklarad. Och det är faktiskt första julmarknaden vi någonsin deltagit i. Och det gick bra! Vi sålde ganska bra och det var en mysig julmarknad med fint hantverk och goda saker man kunde stoppa i munnen på Vareborgs bärodling, anordnat av Wilhelminagården. Det var dock väldigt kallt, framför allt om fötterna, och kanske lite långt att åka för att vara med på en marknad, för oss båda. Men det var helt klart värt att åka dit och vi fick mycket beröm för vårt hantverk och det är ju alltid kul att visa upp sig och träffa folk! Vi hade även kanontrevligt sällskap av min vän Maria från Löftadalens folkhögskola, Fagermyrskan.
Dock måste jag berätta om en händelse som irriterade lite. Innan marknaden hade satt igång gick övriga utställare runt och kikade lite och då kom det två damer och kikade på våra grejer. De konstaterade att vi virkade mycket och att det var saker som är "enkla att göra själv". Bara det var ju en lite ohyfsad kommentar, men vi lade inte så mycket vikt vid det. Vi gör inga extremt avancerade grejer, utan vi gillar det enkla i fina garner. Enkelt behöver inte vara tråkigt. Men så kom frågan vart vi hade lärt oss virka, för vi var ju väldigt unga, ungefär. Nu är vi båda i 30-årsåldern, men jämfört med dem kanske vi är unga. Jag svarade sanningsenligt att det är i slöjden jag lärt mig och då blev de väldigt förvånade och sa: "Menar du det? Det hade jag aldrig trott! Att slöjdlärarna lär ut sådant!" och fortsatte prata om att det minsann har varit en lång period när ingen har kunnat virka och att man inte alls lärt ut det i slöjden. Linda svarade då att hon lärt sig både i slöjden och av sin mamma och då fick de vatten på sin kvarn och var väldigt nöjda med att det minsann är något man lär sig av damer i deras generation och tyckte ungefär att jag borde ha lärt mig av min mormor eller farmor och liksom inte riktigt trodde på att jag lärt mig i slöjden. Vad är det för inställning egentligen? Varför misstror alla slöjdundervisningen? Min fantastiska mormor både virkade, stickade, nålband, spann, kardade och vävde och när jag var liten lärde hon mig både tova, karda och spinna, en kunskap som tyvärr inte upprätthölls ordentligt, och av någon anledning blev det heller inte mer än så. Mamma kan också sticka och virka, men har aldrig riktigt hållit på med det ordentligt, och någon farmor har jag aldrig haft då hon tyvärr gick bort när pappa var ung. Så där fick min slöjdlärare Lena träda in och jag är väldigt glad över den kunskap jag fått i skolslöjden. Idag läser jag till slöjdlärare och mina största intressen är textilhantverk av alla slag, även fast jag "bara" lärt mig i slöjden. Det får mig även osökt att tänka på när jag var på en loppis och hittade en stickbok från 1945 och en dam kom förbi och klappade mig på axeln och sa att det är kul att se att unga tjejer håller på med sånt och att det är viktigt att det bevaras. Det kanske är dags att vakna nu världen och inse att handarbete är inne, även i den "yngre generationen"! Och det känns lite grand som att vi får just de reaktionerna när vi besöker marknader att "Oj, ni som är så unga håller på med sånt här!".
Men om vi ska sluta klaga en stund så var det som sagt lyckat igår! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar