Förspilld kvinnokraft

Förspilld kvinnokraft. Vilket jävla uttryck egentligen. Jag antar väl att man menar att kvinnor är så starka att det är slöseri att vi ska ägna oss åt handarbete när vi kan ägna oss åt "riktig" kvinnokraft istället. Nu brukar förvisso det i allmänhet inte uppskattas när kvinnor är kraftfulla ändå, men vem har egentligen sagt att det är slöseri med handarbete? 

Vi är väl alla överens om att det är på väg att gå åt skogen med planeten? Och klimatavtrycket från textilindustrin är dubbelt så stort som flyget. Hela 80% av av ett plaggs klimatpåverkan sker under produktionen. Frakt, tvätt och allt annat är tillsammans bara en femtedel av den påverkan på klimatet som plagget ger. Att köpa nyproduktion är alltså kasst för miljön, kort och gott. Och jag kan lova att klimatavtrycket var inte detsamma på den tiden när man hade egna får, odlade sitt eget lin, vävde sitt eget tyg och färgade själv med hjälp av växter. Det var inte ens samma klimatavtryck när man köpte nyproducerat bomullstyg av en knalle och sydde sin dräkt själv på en trampsymaskin. 

Problemet stavas ju givetvis fast fashion. Snabbväxande bomull med mängder av vatten och bekämpningsmedel, kemikaliebomber i tillredningsprocesser, syntetmaterial av råolja osv, överkonsumtion, kläder som slängs och bränns, ännu mer överkonsumtion... Jag blir helt matt bara jag tänker på det. Och mörkrädd. Så jag tänker: är det inte på sin plats med lite förspilld kvinnokraft ändå? Det är ju knappast den handquiltade västen i lappteknik som förpestat världen. Jag har skrivit det förr och jag får skriva det igen: kläder måste få kosta! Vi måste sluta se på kläder som slit och släng utan som något som är värt något. Ett plagg ska få kosta i tid. 

Så här kommer dagens tips. Investera i den förspillda kvinnokraften. Se till att den inte blir förspilld. Antingen kan du slösa din egen kraft genom att sy, sticka och virka dina kläder. Det finns en enorm tillfredsställelse att ha stickat sin egen tröja om du frågar mig. Se till att investera i schysst producerat garn så blir det ännu bättre. Tröjan på bilden har jag stickat själv i schysst svensk ull från Ullcentrum på Öland. Visst tar det tid att sticka en tröja men vem har sagt att ska gå snabbt att göra kläder? Det är ju inte ett självändamål.

Är man inte så händig eller intresserad kan jag avslöja att det kryllar av fantastiska skapelser på second hand på loppis för spottstyvrar. Visst kan en riktigt fin handstickad tröja eller kofta kosta lite mer på en second hand där de har lite koll, men om man tänker på vad materialet och framför allt tiden skulle kosta dig att göra en likadan är det ju inte mycket att bråka om. Koftan ovan hittade jag på Myrorna Järntorget förra helgen. Alltså vilket arbete! 199 kr kostade den vilket säkert vissa skulle vilja skriva "dyrt" om. "Det ska vara loppispriser!". Says who? 199 kr för en så fin kofta är verkligen inte dyrt. Och jag kan förfära er alla med att jag inte köpte den. Jag tyckte inte den satt helt klockrent. Lite ångest över det känner jag förvisso men nu får någon annan chansen. 

Mitt bästa fynd är nog ändå den här tröjan. Näverstickning har jag ännu inte gett mig på och garnet i den här är ju ändå helt fantastiskt, trots att det är så mycket blått i det. Och allvarligt, 50 spänn! Jag har lätt betalat 250 spänn kan jag säga. Jag gjorde om den lite i muddarna så den passade mig bättre dessutom. Och när vi ändå snackar remake och förspilld kvinnokraft. Det har blivit lite inne att sy om gamla broderade dukar till blusar och annat. Visst att det gör lite ont i mig att man klipper sönder det gamla fina men i ett linneskåp gör det ju ingen nytta. Kvaliteten och hantverket i sådana där gamla skapelser brukar vara fantastiskt! Bättre plagg kan man inte få nyproducerat idag.

Personligen är jag stolt över min förspillda kvinnokraft. Jag tänker fortsätta förspilla, för jag tycker inte det är slöseri med tid. Och utan att ha några särskilda belägg för det här vill jag slänga ut en tes, eller ett påstående kanske: det är inte kvinnor som äger de flesta textilfabrikerna i Bangladesh med minimilöner och inga kissepauser. Det är inte kvinnor som sitter på de flesta stora VD-posterna för de stora fast fashionföretagen. Eller tror ni jag har fel?