Färgstark med Lille-Lo och Rino!

Så, här kommer mina högst personliga tips på support your locals. Om du bor i Stockholm då, eftersom båda varumärkena, samt butiken jag kommer tipsa om, ligger i Stockholm. Jag bor i Göteborg. Men jag tänker att local kan räknas som Sverige just nu. Man får liksom bestämma själv.

Först tänkte jag, med en sån där inte så smickrande hallspegelbild, bara presentera det där köpet som fick mig att bryta Circular fashion challenge, som fick mig att falla precis på målsnöret. Faktum är att jag föll bara några dagar innan året var slut. I och för sig, hela tio dagar. Det kunde varit värre. 21 december 2019 beställde jag faktiskt ett nyproducerat plagg. jag köpte nämligen detta, sjoket. Sjoket, eller kaftanen, kommer från Lille-Lo och är faktiskt ett provplagg. Efter att denna, och några till, hade sytts upp förändrades designen en liten aning och dessa såldes således ut lite billigare. Den kostade 1000 kr istället för 1299 som den annars kostar. Jag erkänner, jag impulsköpte något jag "egentligen" inte behövde. Eller? Jag älskar den i vart fall! Funkar både hemma och på fest känner jag. Ett väldigt värt köp.

För här kommer storheten med hela grejen. Lille-Lo, eller Cecilia som hon egentligen heter, startade med att själv sy barnkläder i vintagetyger från 70-talet, lite vid sidan av. Med tiden har det blivit mer och mer vuxenkläder samt mer och mer nya tyger. Sedan en tid tillbaka satsar hon på heltid med detta och driver även, tillsammans med en annan trevlig företagare, butiken Färgstark, som jag återkommer till senare. Tanken har varit att det bara ska handla om ekologiska tyger, men utbudet på detta är väldigt litet så det verkar i stort sett vara en omöjlighet. Däremot är alla tyger ökotexmärkta. Plaggen är uppsydda på ett litet skrädderi i Litauen som Lille-Lo har en nära och direkt kontakt med där sömmerskorna själva meddelar hur mycket de vill ha för att sy upp ett plagg. Som et ska vara helt enkelt. Tanken är att plaggen ska vara lättburna, bekväma, tidlösa och trivsamma så att de kan användas om och om igen i åratal. Är ändå inte det så lång ifrån fast fashion man kan komma?

Och jag erkänner, efter att jag öppnade den dörren till att köpa nyproducerade plagg har jag inte stängt den. Mitt mål med detta året är dock att fortsätta med begagnat som förra året, men att jag tillåter mig att köpa några väl genomtänkta plagg som är småskaligt och schysst tillverkade. Så här kommer ett till från Lille-Lo. Den här fantastiska skapelsen kallas för ett spektakel och jag var faktiskt i butik och provade ut den, så jag köpte inte grisen i säcken där. Den är dock för lång för en sån liten kortis som jag är. Men sykunnig som jag är kommer jag sy upp den. Och jag fnular på att använda den på en speciell tillställning som förhoppningsvis blir av i år.

Här har vi butiken då. Färgstark butik ligger ligger på Svandammsvägen 9 vid Midsommarkransen i Stockholm. Och vilken butik sedan! Jag kom lite grand in i himmelriket när jag var där i februari. Jag älskar färgglatt och mönster och ville ha i stort sett allting som hängde där. Sambon som var med var ett ypperligt smakråd och ett stort plus för att vår byracka var välkommen med in. Det var Lille-Lo herself som stod i butiken den dagen och servicen var grym.

Jag menar, titta vilket trivsamt ställe! Jag gillar dessutom att plagg i nya tyger hänger blandat med kläder i vintagetyger. I butiken kan man även hitta lite andra plagg som koftor, skor och accessoarer från mindre svenska och europeiska märken. Jag var väldigt sugen på en städrock i gult 70-talstyg från Lille-Lo med men det blev ingen sådan. Den var lite trång i ärmarna, men det är ju också något man kan lösa känner jag så det kommer säkerligen bli en sådan i framtiden.

Jag kan avslöja att jag köpte två plagg, spektaklet och kimonon jag bloggat om innan från Rino.se som är den andra som huserar i butiken. Två plagg som gjorde att konton var i stort sett tomt när jag skulle handla folköl på Folk&Friends senare på kvällen. Värt kan jag säga! Jag hade på min lista att jag ville ha en kimono och/eller ett spektakel och/eller en städrock. Två av tre alltså. Jag var väldigt sugen på att köpa kimonon från Rino med tuttar på men kände att den gröna feministkimonon var mer användbar och lite bekvämare faktiskt. När jag stod och skulle betala sneglade jag dock åt skjortklänningarna från Rino som är så himla snygga och ångrade i efterhand att jag inte provade en...

Ok, lite om Rino.se då. Rino, som heter Carina egentligen, skriver på sin sin hemsida att tanken med Rino är lekfull slow fashion och glada kläder med lång hållbarhet. Check. Det är Carina själv som designar kläderna och många av tygerna som många av dem även kan köpas som metervara. Precis som för Lille-Lo började det med med kläder sydda av återbrukade vintagetyger men har senare gått över till att mer handla om nyproducerade tyger, alla tryckta i Europa och ökotex-certifierade. Rinos kläder är, precis som Lille-Los, också sydda i Litauen. Europeiskt betyder, om inte något gått väldigt fel, alltid schysstare än Asien då man har strängare regler och lagar här.

Jag ångrade som sagt att jag inte provade skjortklänningen. Sen blev det ju så här att corona och social distancing kom och våra svenska företag går på knäna. Både Lille-Lo och Rino slog då till på fri frakt och jag slog då till på en illrosa skjortklännning i leopardmönster. Det gäller ju att supporta sina favoriter och jag kände verkligen att jag ville hjälpa till. Och så ville jag ha detta fantastiska plagg i min garderob. Och här kan vi snacka om kärlek vd första provningen! Jag kände mig så fab i den! Så himla fin! Och så kan det hända att det är vårrea just nu och att jag har beställt en till. En helgul i linneblandning den här gången. Jag är liksom bara så kär i den här klänningen. Och jag tycker att är det några kläder man ska köpa är det sådana här småskaligt och schysst producerade som svider det lite mer i plånboken av. De här plaggen kommer jag bära, älska och vårda och om jag inte använder dem fortfarande om tio år kan du skälla på mig. Och härmed invigs damen jag fick tidigare i veckan. Bilderna blir dock inte roligare för det när hemmet är en tråkig bakgrund. Men jag gillar tråk också.

Men. Nu ska jag faktiskt komma med lite blygsam kritik mot kläderna hos Färgstärk, Lille-Lo och Rino. Spektaklet och sjoket är lite storleksutmanande men annars är det lite så att storlekarna är lite små. De flesta plaggen finns upp till storlek XXL men då är det en XXL i min storlek. Större personer kommer inte kunna ha skjortklänningen eller kimonon. I butiken provade jag dessutom en kjol i XXL som inte gick att knäppa runt min midja. Och jag är bara lagom tjock. Jag kan tänka mig att det finns större personer som gärna hade haft kläder från Lille-Lo och Rino. Så det är något att utveckla i framtiden tänker jag.

Så, med detta inlägg vill jag bara säga, vill du ha superfina och färgglada kläder som du kommer kunna älska länge ska du köpa kläder av Lille-Lo och Rino. Tyvärr har butiken fått stänga tillfälligt under coronaskiten men webbshopparna är öppna och det är snabb service! Jag brukar inte uppmana till konsumtion men; köp köp! Och så redovisar du för mig vad du köpt sen. För jag vill veta!

Min nya kompis

Nu har jag inte bloggat på några dagar. Ovanligt länge för att vara jag faktiskt. Jag hade egentligen ett planerat inlägg i söndags men man kan väl säga att coronadepressionen slog mig. Tråkigt och tröttsamt. Inlägget kommer dock, om inte imorgon så i övermorgon. Under tiden kan jag visa min nya kompis jag var och hämtade idag. När någon flyttar från större till mindre kan man få skatter tydligen! Nu kanske inte alla mina bilder på kläder behöver vara kassa selfies i kassa speglar eller platta plagg på golvet längre. Jag firar detta med att ta en kass bild på damen dock. Och japp, den återbrukade byrackan är med på ett hörn igen. Tack snälla Berith för damen! Hon kommer komma till användning!

Rocka sockorna är hållbart!

Idag, 21 mars, är ju lite som gjort för att göra ett hållbarhetsstatement. Ok, det är inte huvudsyftet, Internationella Downs syndromdagen är ju grejen. Sedan 2006 finns denna dag och sedan 2015 har vi rockat sockorna efter Natheas fina initiativ. Jag jobbar inom skola och där känns det som en självklarhet både bland lärare och elever. Och om du nu inte är som jag och tycker att det är skitsamma om du har två matchande strumpor eller ej, är det här dagen du ändå bör/ska/helst vill ändå går med omatchande strumpor. Så nästa gång det har gått hål på en strumpa i ett par och den andra fortfarande är hel, då gör du dig bara av med den trasiga och behåller den hela. Det är ju totalt onödigt att slänga eller återvinna den hela. Snart har du då ett omatchande par som du åtminstone kan använda en gång om året. Jag har flera "par" som egentligen inte är par utan enstaka som har blivit ensamma. Idag valde jag dock två som har hela makar men de är hållbara på annat sätt. Jag har nämligen köpt dem på second hand, fast nya. Jag älskar när second handbutikerna fått in restlager någonstans ifrån och säljer strumpor billigt. Dessa kommer från Röda korset i Vänersborg och Myrorna på Järntorget i Göteborg. 10 kr paret känns som hittat. En bonus, som tyvärr inte syns på bilden, är att det är taxar på de gråa. Jag har även likadana svarta. Och sköna är de med! Bra och billigt, som min gamle arkeologikompis Micke skulle ha sagt! Och skorna är från Tradera.

Support your locals

Japp, det kommer bli rätt krisigt ett tag framöver. Nu när folk karantänar och isolerar sig går inte handeln super. På ett sätt tycker jag det är rätt gött att konsumtionen går ner, för behöver vi fler prylar egentligen? Men det är ju egentligen inte de multinationella onda företagen som lider mest i det här, utan det är ju de små aktörerna. Därför har ett upprop startats om att vi ska supporta våra locals. Vi ska helt enkelt supporta de vi vill ha kvar mitt ibland oss, och nu är det viktigare än någonsin!

I lördags tipsade jag om min närmaste second handfavorit, nämligen Kyrkbytorgets second hand. Jag var där och stödshoppade lite och fick reda på att det var lite knackigt och att han funderade på att stänga ett tag. Men vad jag har förstått både på sociala medier och vänners inköp så har de fortsatt öppet. Och jag tror verkligen inte att det är farligare att handla second hand än mat just nu. Så fortsätt besöka din favoritsecond hand, om du själv är frisk dvs. Och gillar loppis, men vem gör inte det egentligen?

Och apropå second hand så fick jag se en post i veckan hur du på ytterligare ett sätt kan stödja din favoritsecond hand på, förutom att handla eller lämna in då. Nästan alla välgörenhetssecond hander drivs av pensionärer, dvs vår största riskgrupp. Utan dem har de inte så mycket personal och det är ju problematiskt när pensionärerna ska hålla sig hemma. Ett sätt att hjälpa din favoritsecond hand på är då att erbjuda din hjälp i butiken eller varför inte på lagret! Om du är frisk dvs.

Vissa second handaktörer har lite fler vägar till försäljning dessutom. Fairfashionfilippa på instagram (som har podden Secondhand(b)lusarna) tipsade om en av hennes favoriter, Second hand Gåsebeck, och att de gör viss försälning även via instagram. Hur bra är inte det egentligen? Särskilt nu! Mer sånt tycker jag! Och igår lade även mina remakefavoriter Remake Stockholm upp några plagg till försäljning på instagram. Så nu sitter jag bara här och väntar på att de ska lägga upp storskjortor för en sådan vill jag ha! Och i annan färg än vit eller blå helst.

Men det har faktiskt inte varit så mycket action här det senaste. Vi köpte dock mat från en trevlig krog i närheten igår som lite support. Ställena är ju i regel öppna och behöver sina kunder. Många ställen erbjuder dessutom hemleverans eller takeaway just nu vilket kan vara väldigt värt! Så har du möjlighet tycker jag du ska göra det. Vi planerar även lite stödinsatser till några favoritöl-bryggerier det närmaste. Jag såg en uppgift idag att 28 av Göteborgs härliga mikrobryggerier räknar med att lägga ner inom två månader om det här fortsätter. Så gillar du öl, köp några extra på systemet eller stöd en krog som har dem. Viktigt. Om du gillar öl och är frisk dvs.

Jag har faktiskt gjort en insats och supportat ett företag jag verkligen gillar och köpt ett dyrt, men väldigt värt och ack så fancy plagg jag kan ha hela livet! Men jag håller lite på den ett par dar. Det finns så mycket att säga om detta att det får bli ett eget inlägg. Men jag kan avslöja att det handlar om Rino.se och Lille-Lo i alla fall.

Hasan Minhaj och The ugly truth of fast fashion

Ok, det är mycket corona nu. Och det känns som att jag inte kan posta ett vanligt inlägg utan att skriva om corona för tänk om ni tror att jag har missat hela skiten. Eller inte bryr mig. Men så är det inte. Jag tycker bara att livet rullar på och this too shall pass. Fast man kan passa på att stödshoppa lite av företag man vill ska finnas kvar. Så, nog om det.

Eller ok, lite till då. Om du sitter i någon sorts karantän eller inte vågar gå ut har du säkert massor du vill eller ska göra. Men om du inte riktigt lyckas fylla din tid och vill skratta lite kan jag tipsa om ett specifik avsnitt av Patriot act with Hasan Minhaj som finns på Netflix. Det aktuella avsnittet är närmare bestämt avsnitt 3 i säsong 5 och det heter The ugly truth of fast fashion. Hasan Minhaj är en amerikansk komiker som gjort lite ditten och datten och då bl.a. denna serie. Serien är en form av talk show/stand up kan man säga där han tar upp olika mer eller mindre aktuella ämnen och gör humor av det. I avsnittet jag tipsar om tar han fast fashion, givetvis. Det är både roligt och skrämmande eftersom det finns allvar i ämnet. Jag tyckte speciellt det var obehagligt att se hur mängder med kläder slutar sin cirkel i ett land som importerat dem, rensat ut dem för att sedan göra landfill eller bränna dem. Kolla vetja och skratta och förfäras! Finns som sagt på Netflix.

Sedan har en kollega, så tillika hälsocoach just nu, lite beordrat mig att titta på Next in fashion som är någon sorts Project Runway:ig historia. Jag är inte så svårövertalad eftersom programmet hostas av Tan France från nya Fab 5. Han är fantastisk!

Stödshopping och loppistips #14: Kyrkbytorgets second hand

Hysteri, hoarding och finanskris. Japp, det är ändå hysteri. Visst bör man vidta försiktighetsåtgärder och inte utsätta våra riskgrupper för onödiga risker men fullständig lockdown? Hoarding av toapapper och pasta? Nja. Jag bestämde mig för loppis idag i alla fall. Det blev den närmaste.

Kyrkbytorgets second hand ligger ett par minuter från mitt hem så det händer att jag är där ibland. Den har funnits sedan 2016 och är en privat butik, dvs utan någon välgörenhetsorganisation i botten. Här finns det mesta då de köper upp mycket dödsbon. Möbler, köksutrustning, prylar, böcker och kläder. Det är ruljans på varorna och butiken är alltid trevlig att besöka. Hundar är välkomna här med, vilket alltid är trevligt. Vår byracka är stammis.

Och om folk tycker loppis är äckligt i vanliga fall tror jag absolut inte de skulle våga besöka en nu. Jag är inte en av dem. Och det var inte så tomt som det ser ut på bilden. Det var en hel del folk där inne och flera handlade. Jag hittade en hel del! Glas (jag har en liten fäbless), porslin som min kompis samlar på och lite smått och gott. Tidigare har jag hittat massa bestick av serierna jag och kompisen samlar på med. Jag passade även på att fråga när jag betalade om han har märkt en minskning i besökare. Jo, det hade han. Igår kom första betalande kunden kl 13 och en vän nämnde att han hade sagt att han funderar på att hålla stängt några dagar. Tråkigt men förståeligt får man nog säga.

Jag gillar för övrigt klädavdelningen här. Jag gillar när det finns lite begränsat så man inte blir överväldigad, och allt hänger lite huller om buller här. Då får man leta lite för att finna guldkornen. Det fanns flera plagg med loggan Kungälvs dragspelsklubb idag som kallade på mig. Dock inte min storlek, tyvärr. Det hade varit kitschigt annars.

Just idag var det 50% på alla kläder vilket det är då och då. Den här tröjan/toppen fick det bli för en tjuga. Jag tyckte den var lagom kitschig och i tjock bomullskvalitet. Jag har som bekant en förkärlek för bomull. Dock satt den inte helt hundra på mig så jag tog chansen till lite remake som jag är sugen på. För 20 spänn är det värt att experimentera lite.

Som jag så ofta skriver, så är den här butiken en liten favorit. Jag har tidigare bl.a. köpt en gul regnjacka, också för halva priset, och vår säng kommer även härifrån. Vi tyckte det var värt att uppgradera oss från 160 till 210 när sängen var så gott som ny och kostade 3000 kr. Den var från Mio och hade kostat över 25 000. Värt.

En bonus. Passade på att gå in på Coop på torget med. Det fanns toapapper kvar, om än utplockat på en hylla. Så har du kris och bor i Kyrkbyn vet du vart du skall finna. Passa på att gå in på second hand då med och stödköp lite. Jag tycker det känns sådär om massa butiker och företag måste slå igen pga nån sorts frivillig karantän.

Ett enkelt knep

Hur vet man att man ska göra rätt val när man handlar kläder, oavsett om det är i second hand eller nytt i butik? Hur vet jag vad som är bästa materialet att köpa? Vad är egentligen mest hållbart? Det är lätt att snöa in på att man ska köpa det mest miljövänliga materialet när man vill vara en bra världsmedborgare som är snäll mot vår jord. Och det är inte fel att tänka så. Men man behöver anstränga sig lite först.

Faktum är, vilket är allmänt känt om man rör sig i hållbarhetskretsar, att de mest miljövänliga kläderna är de du använder, och de du använder tills de bokstavligen faller i bitar. Vad du behöver göra då är att underlätta för dig själv att göra det valet när du ska handla kläder. Du bör alltså handla sådana plagg som du kommer att använda, och älska, tills de är slut. Och då är materialvalet väldigt essentiellt enligt mig. Visst ska plagget vara av ett visst snitt du gillar, samt att du ska känna dig snygg i det. Men det bör framför allt vara behagligt att ha på sig för att jag ska trivas. Komfort framför allt. Och det finns vissa material jag inte kan med. Så är det säkert för dig med. Och här kommer en liten utmaning: välj ut dina favoritplagg och kolla vad det är för material i dem. Hädanefter ska du satsa på att främst köpa kläder i de materialen.

Jag är lite av en materialnörd. Jag gillar materiallära och har nördat ner mig så pass att jag ofta känner i fingrarna när jag tar på plagget vilken fiber det består av. Man behöver dock inte vara så nördig som jag för att kunna ta reda på vilken fiber som finns i garnet i en tröja. Man kan nämligen kolla i lappen. Lappen sitter oftast i vänstra sidosömmen på ett plagg men kan även sitta bak i nacken eller rumpan. Och för att jag ska bli riktigt glad och varm inombords ska lappen lyda som bilden ovan. 100% bomull. Ok, bomull är skitdåligt för miljön, vilket jag tagit upp tidigare, men för att jag ska trivas i en t-shirt eller ett linne t.ex. ska det vara 100% bomull. Jag handlar nästan uteslutande second hand och kan därför handla bomullsplagg med gott samvete. Men även om jag inte hade gjort det hade jag valt bomull framför t.ex. viscose eller den förhatliga polyestern ändå eftersom det skulle bli mer använt. Alltså är det det bästa valet för mig. För dig är det kanske något annat?

Dock ser det ofta ut så här. 9% viscose, 39% rami och 32% bomull. Det må vara trevliga fibrer det handlar om men rena material är alltid bättre än blandningar. Det är så av den enkla anledningen att det just nu endast är rena material som kan återvinnas. Nu återvinns mindre än 1% kläder ändå i nuläget men det forskas för fullt inom området och jag hoppas att vi inom några år kommer kunna köpa en hel del kläder i återvunnet material. Och då tänker jag inte på polyester eftersom återvunnen polyester inte alls är särskilt miljövänligt. Och apropå viscose, som ju är en regenatfiber, är det en rätt så kemikaliekrävande process att tillverka vilket gör att det inte är så himla bra. Trots att det kanske är gjort av trämassa eller bambu. Inte så bra hur bekvämt det än är att ha på sig. Det finns dock bättre alternativ där det tillverkas i slutna system. Viscose är dock väldigt vanligt i kläder så det är rätt svårt att undvika. Jag tycker det lätt blir noppigt och tappar formen så det är inte en favorit hos mig.

Och det här är ju det värsta. Polyester och elastan i en härlig cocktail. Plast och plast helt enkelt. Jag gillar inte att ha på mig plast. Men, jag kan göra vissa undantag. Kjolar av det lite mer vippiga och kortare slaget funkar. Runt knät så där. Polyester släpper som bekant ut massa mikroplaster men en kjol behöver man inte tvätta särskilt ofta. Och är den inte hellång blir det inte heller kvävningseffekt på det som finns där nere. Jag hade dock aldrig köpt ett plagg i polyester nytt i butik. Kjolen, som den här lappen sitter i, kommer från en klädbytardag och är ett av mina mest använda plagg. Då är det ok.

Det här är dock den mest förhatliga lappen av dem alla. Jag hatar när jag hittar ett bra plagg som jag gillar, och jag känner med fingrarna att det är bomull i, men så avslöjar lappen att det även innehåller 5% elastan. Eller 3%. Eller 2%. Jag förstår inte varför det alltid ska i massa plast och förstöra?! Jag har hört i en podd på temat hållbart mode att det måste vara några procent elastan i för att plaggen ska få bra fall och komfort. Jag skulle vilja hävda att det är lögn. Personligen tycker jag att det blir flimsigt och slinkigt. Jag föredrar lite robustare tyg och tycker alltid att det blir bättre passform. Och syntet får mig att svettas. Men jag vet att man ibland får offra sig och ta lite elastan. Även om det bär mig emot. I den hör tröjan t.ex. förstår jag inte hur det har fått till det eftersom den har ca noll stretch. Vad gör ens elastanet där?

Ja, jag vet att smaken är som baken. Vissa älskar polyester med elastan i, och det kan väl få vara så om du använder de plaggen massor. Och tvättar ganska lite då pga mikroplaster. Och så är det ju det att det är gjort på råolja då... Men, man får gilla vad man gillar. Använd och slit ut och satsa alltid på favoritmaterialen när du handlar, vare sig du handlar second hand eller nytt. Risken för felköp minskar då. Och det är ju bra.

Textilindustrin och feminismen

Japp, idag är det 8 mars. Den internationella kvinnodagen. Det finns många anledningar till att den behövs. Att vi kvinnor jobbar en del av dagen gratis t.ex., om man jämför lön. Under dagen har jag i olika kanaler sett flera olika anledningar till varför den här dagen behövs. Ingen är mindre viktig än någon annan. Jag tänker dock ta upp den som är kopplad till textilindustrin. Det är nämligen så att 80% av alla textilarbetare som syr våra kläder är just kvinnor. Det är också en försvinnande liten del av dessa kvinnor som syr våra kläder under schyssta villkor med en lön som går att leva på, möjlighet att ansluta sig till facket och göra något så enkelt som att gå på toa när man behöver under arbetstid. De som syr våra kläder i Bangladesh eller Kambodja t.ex. utnyttjas för att vi ska kunna shoppa kläder ofta och billigt. Kan man då kalla sig för feminist om man regelbundet köper fast fashion? Jag bara slänger ut frågan.

Dessa tankegångar är ingenting jag klurat ut själv och är ensam om direkt. Johanna Nilsson nämner ironin i att t-shirten med feministprint är tillverkad av någon på ett väldigt antifeministiskt sätt på sin instagram. Thrive går steget längre och ställer samma fråga som jag på instagram och facebook. Om man ändå handlar fast fashion blir ju den där t-shirten med kvinnotecknet eller tygpåsen som skanderar "feminist" ganska värdelös. Det blir rätt rejält kontraproduktivt om den har sytts av någon som blir gruppvåldtagen varenda gång hon syr fel. Därför tänkte jag uppmärksamma några personliga favoriter där villkoren varit helt andra under tillverkningsprocessen. Vill man visa att man är feminist kan man istället göra det på detta sätt.

Jag är fortfarande eländigt förkyld så det är inte så mycket go i mig idag. Jag valde dock uppiggning i form av min feministkimono från Rino.se som jag köpte för några veckor sedan när jag var i Stockholm. Ja, jag har i år köpt nyproducerade plagg, men jag kan lova att detta inte är fast fashion. Rinos kläder tillverkas i en liten skala i tyger som är tryckta i Europa. Tygerna är ekologiska och/eller oeko tex-certifierade. Just det här tyget är tecknat av Stina Barbrosdotter och fibern är viskos. Det här är ett plagg jag tänker att jag kommer ha hela livet och det är ju själva definitionen av slow fashion. Nästa steg är att ta reda på vart den är sydd för den informationen finns inte på hemsidan.

I öronen, till feministkimonon, passar dessa örhängen finfint. De är tillverkade av Fröken Fyrkant i hennes laserskärare hemma i sin verkstad. De finns i flera olika färger men det givna valet för mig var givetvis neongult när jag inhandlade dem på sy- och hantverksfestivalen i augusti. Mulle meeldib neon kollane värv. Sedan dess har de även kommit i en mindre variant samt att de finns som stickmarkörer med. Dem har jag också. En kul grej är att jag har jobbat med Fröken Fyrkant, innan hon blev Fröken Fyrkant så att säga. Ytterligare en anledning till att örhängena är favoriter.

Ok, nu ska jag tipsa om något som inte finns kvar på marknaden. Men jag gör det ändå. Förra året på 8 mars hade jag ett annat fint örhänge i örat på jobbet. Det är inte det enklaste att bära då det är stort, ganska tungt och lite kantigt och fastnar i det mesta. Men värt ändå! Fatta är en ideell medlemsförening mot sexuellt våld och för samtycke, oavsett kön eller könsidentitet. En viktig förening att stötta helt enkelt och att uppmärksamma en dag som denna. Örhänget är från Johanna Nilssons nedlagda smyckesmärka JohannaN och gjort i mässing. Nedlagt betyder att det inte finns att få tag på längre, om man inte har turen att hitta i andra hand då dvs. Vill ändå stötta Fatta finns det en ny smyckeskollektion från dem i samarbete med Feministsmeden. Smyckena är i silver och kostar 400-650 kr. Jäkligt värt känns det ju som!

Till sist vill jag tipsa om snyggaste vantarna i världshistorien. Är man riktigt skillad på flerfärgsstickning (till skillnad från mig) kan man sticka dem själv men är man inte det kan man också köpa ett par uppstickade av designern Maria Lärkäng själv. Vanten heter Gudrun (efter Gudrun Schyman obviously) och man kan köpa mönstret på Ravelry för 52 kr. Vill man köpa färdigstickade kan man göra det på Etsy och där finns de i flera olika färgställningar och kostar 579 kr. Verkligen som hittat! Själv, trots att jag är kass på flerfärgsstickning, har jag stickat två par. Ett par till min mamma och ett par till en kär kollega som slutade. Det är dem som är på bilden. Jag har ett par till på gång till mig själv men det har stått still ett tag. Dags att ta tag i igen känner jag.

Har du ändå den där gamla t-shirten eller tygpåsen ska du givetvis behålla den och bära den med stolthet. Köp dock ingen ny förrän du vet säkert att den tillverkats under bra förhållanden. Köp istället något av mina tips, eller vet du något annat schysst producerat på temat feminism kanske?

Slutet på loppistorkan och loppistips #13 Reningsborg Frölunda

Efter två veckors frivilligt loppisförbud och en ofrivillig (jag har helt enkelt inte hunnit) trotsade jag förkylning idag och gick på loppis. Jag tyckte det var dags nu. Och det var dessutom dags för Reningsborg i Frölunda för första gången efter nyöppningen för en månad sedan. Frölundabutiken brann nämligen i somras och har renoverats och fått samla på sig nya prylar sedan dess. Det ska tydligen ha varit en anlagd brand vilket är helt galet. När butiken öppnade 8 februari var det kö hela dagen har jag sett rapporter om, och det var massor med folk där idag med. Det märks att det är en populär butik.

Och visst, den är bra. Det finns mycket av allt där helt enkelt. Textilavdeningen, som jag alltid engagerar mig i, är bra, det finns mycket köksprylar, en hel del finare grejer i form av design och antikviteter och här, till skillnad från i Angeredsbutiken, finns det dessutom en bra bokavdelning. Däremot, om jag ska vara ärlig, tycker jag den inte är super på kläder. Tidigare har jag bara köpt ett par jeans där och jag tycker det mest känns som moderna flimsy tantkläder. Missförstå mig inte, jag älskar tanter och tantkläder, men här känns det lite oinspirerande. Jag vet att det tidigare har funnits en del vintage där, men idag tyckte jag det var rätt dött på den fronten.

Jag vet att många har denna butik som en favorit men jag tycker personligen att Angeredsbutiken är tusen gånger bättre! Visst, det är fint i Frölunda och det är bra ordning och så, men jag gillar nog det lite mer överfulla när man får rota lite mer för att hitta något. Men alla är vi olika och smaken är ju som baken och jag rekommenderar ändå att man besöker Reningsborg Frölunda, för det är en bra second hand. Var loppis fyller sin funktion och jag har olika loppishumör så vissa dagar vill jag ha det lite mer ordnat. Och de har verkligen fått det väldigt fint och fräscht i Frölunda efter renoveringen.

Och fynd blev det. Jag har börjat samla på mig glasburkar med gummiring till mina kok och annat av bär jag gör samt produkterna av dem och nu hittade jag tre stycken lite större för 15 kr styck. Ett par handarbetsböcker kommer alltid väl till pass och sådana där broderiringar är de enda jag kan med så jag brukar köpa när jag hittar. Tvistsömsbroderiet varr fint så det förslår så det fick följa med hem också eftersom jag bedriver någon form av samlande. Och så hittade jag en klänning med. Jag gjorde det där dumma som jag inte ska göra, nämligen att jag köpte utan att prova först. Men det var kö till provrummet och den var storlek 52 så jag tyckte det borde gå. Och den passade perfekt! Nu är det iofs fast fashion från H&M men jag älskar gult och jag ska egentligen inte hålla på och försvara mig när det ändå handlar om second hand. Den var dessutom ny insåg jag när kom hem och hittade lappen kvar i plagget. 70 kr kostade den.

Vill man få mer inblick i storheten med Reningsborg Frölunda rekommenderar jag det här avsnittet av Återbrukspodden. Och så var jag där igen och hänvisade till just den podden! Det märks att den är en favorit hos mig.

Ett riktigt dåligt hållbarhetstips

I ett kommentarsfält under en bild, med tillhörande bildtext, som en klädbutik med hållbarhetskoncept lade upp för ett par veckor sedan såg jag en riktigt dålig kommentar. Butiken i fråga undrade vad man kan göra istället för att överkonsumera och sedan skänka iväg när man tröttnat på kläderna, när vi ändå inte vet vart kläderna hamnar sedan. Second handkedjorna får ju som bekant in långt mycket mer kläder än vad de kan hantera. En kommentar som skrevs då var "gå inte upp och ner i vikt". Vidare följde även en utläggning om att en storlek bara är 5-7 kilo så det ska gå att undvika viktupp- eller nedgång med välbalanserad vegankost.

Det här är inte ett inlägg om veganism dock, det har jag redan avklarat, men jag skulle vilja hävda att inte ens med en välbalanserad vegankost kan man alltid råda över om man går upp eller ner i vikt. Man kan ändra kroppsform av många olika anledningar. Det kan handla om sambokilon eller att man bara blir allmänt lat eller gillar mat alldeles för mycket men det kan också handla om sådant som man inte alls har kontroll över. Man kan bli allvarligt sjuk och tappa muskelmassa och underhudsfett relativt snabbt t.ex. Man kan också bli gravid, äta kortison eller äta någon annan medicin (eller förhatliga p-piller) som gör att man går upp i vikt. Sedan kan man ju bli frisk, sluta med medicinen eller för all del föda barnet och kanske gå tillbaka till i stort sett som man var innan.

Jag hoppas verkligen inte att skribenten tycker att man ska gå naken då för det verkar kallt. Och inte så socialt accepterat. Men vad jag försöker säga här är att det finns omständigheter som man inte kan råda över och kroppen kan förändras och behöva nya kläder. Visst hade det varit väldigt käckt om jag hade varit i samma form som för 10 år sedan och kunnat använda samma kläder som jag gjorde då. men om något ändå händer med ens kropp som gör att man behöver uppdatera sin garderob finns det ju bättre sätt att göra det på. Köpa second hand t.ex., eller kläder som utmanar storleksnormen och funkar för både små och stora kroppar. Och att sy om är en bra grej med. Och om man då byter från normkropp till icke normkropp och av någon anledning får för sig att det är kört på second handfronten, som jag gjorde, så har jag samlat mina bästa tips i detta inlägg. Jag tänker att mina tips mer eller mindre borde funka för fler kroppsvariationer än bara den trinda varianten. Och det är faktiskt ok att förändras. Det är ju därför man lever.

Bilden har för övrigt ingenting med inlägget att göra, men det är fössta tossdan i mass. Och tallriken och gaffeln är från loppis.

Det är alltid värt att laga!

När vi har klädbytardag i vårt bytesgäng, som vi hade i helgen, blir det alltid massa kläder över. Vi kör inte nåt biljettsystem eller att alla får ta med sig samma antal som de hade med sig dit, utan minst ett plagg tar man med dit men man får ta med så många plagg man vill hem. Det viktigaste är ju att plagg som blivit hyllvärmare kommer till användning. Garderobsrensningen är en bra bonus dessutom. Plaggen som blir över brukar skänkas till lämplig second handkedja. Det finns alltid en box på ok avstånd som man kan lämna några påsar i. Den här gången, när klädbytardagen var hos mig, blev det två påsar till Myrorna, en till BjörkåFrihet och två till Human Bridge när vi ändå gick ut på hundpromenaderna. Jag plockade dessutom ut en del plagg att ta med till klädbytardag på jobbet om en månad. Så på något sätt går de vidare ändå.

Tvärt emot de flesta rekommendationerna, tycker jag faktiskt att det är het ok att ta med sådant som inte är helt tiptop. Vi har kört så pass länge nu och uppskattar konceptet så allt behöver inte vara finplagg direkt. Det kan vara helt ok att hitta något man kan tänka sig att laga, sy om eller kanske färga om. Och alla har vi olika toleransnivå när det gäller solkighet och lagningar. Däremot skulle jag aldrig ta med ett trasigt eller kraftigt lagat plagg till en offentlig klädbytardag. Det känns liksom mer ok när man är med vänner. Dock tänker inte alla som jag har jag märkt tidigare...

Men, i vart fall så är det så att våra second handkedjor får in mer kläder än vad de någonsin kan sälja. Mycket rensas ut och ratas och då vill jag hjälpa kläderna på traven att bli godkända och sålda vidare. Jag tycker det är väldigt värt att själv laga plagg innan de tas med på klädbytardagar eller läggs i en box. Ovan kan man se en kofta jag haft i flera år och använt mycket men som ändå kan användas ett bra tag till. Ett hål i fickan, som ju egentligen inte är någon katastrof, lagades med min favoritteknik langettstopp. Jag kan dock meddela att pärlgarn inte var det bästa materialet till detta. Det blev lite knas med tvinningen och bristen på elasticitet. Jag får hålla mig till ullgarn i framtiden. Men hålet är i alla fall ifyllt! Jackan på bilden fick jag med från tjockisloppisen förra månaden. En kund valde att gå hem med en loppad jacka istället och bad oss skänka den gamla. Hanken syddes fast igen och resultatet blev rätt bra ändå. Jag är lite sugen på den själv men den är marinblå, en färg jag verkligen ogillar.

Mina älskade camouflagebyxor jag köpt på Beyond Retro för massa år sedan var numera för små och fick gå vidare i lördags. Jag köpte dem trasiga i knappgylfen och det saknades även en knapp. Jag har använt dem så under alla år men nu fick de repareras. Det syns inte det minsta när de sitter på. Väldigt värt. Det bästa med att ge bort till vänner på klädbytardag är dessutom att om de någon gång kommer passa på mig igen kan det hända att jag kan få tillbaka dem.

Så där blir det liksom cirkulärt på riktigt. Och om jag gillar att få mina egna kläder lagade så kan jag avslöja att det nästan känns ännu mer tillfredsställande att laga kläder som ska ges vidare. Då känner jag att jag liksom gör skillnad på riktigt! Det är alltid värt att göra en lagning om det riskerar att förlänga plaggets omlopp. I värsta fall har jag bara slösat lite tid och sytråd typ. Men förhoppningsvis har jag vunnit något i min lagningskunskap och då blir det värt ändå. Laga mera helt enkelt!

Att ändå shoppa när man har förbud

För ungefär två veckor sedan kom jag fram till att jag skulle ha loppisförbud månaden ut. Jag behövde en liten avgiftning och i ärlighetens namn hade pengarna rullat lite. Idag är det första mars och jag har lyckats hålla förbudet. Igår fyllde jag dock på min garderob lite ändå. Hur gick det till då? Jo, vi hade nämligen klädbytardag hemma hos mig. Det var faktiskt inte medvetet planerat så. Klädbytardagen var redan inplanerad när loppisförbudet trädde i kraft och när det gjorde det hade jag lite grand förträngt att vi skulle ha klädbytardag. Men det var alldeles utmärkt planerat! Hade jag lite loppisabstinens lindrade jag den lite där, utan att göra åt en spänn och klimatet mådde inte heller sämre.

Vi ett gäng som har träffats i över 12 år nu och bytt kläder med varandra. Vissa har varit med ända från början och några har tillkommit under åren. Och andra har fallit bort givetvis. Men två av oss har varit med varenda gång. Hur man gör en lyckad klädbytardag finns det nog många olika koncept för men så som vi har ett bra recept som vi kört med i alla år. Receptet finns nedskrivet i detta inlägg om du är sugen på att testa själv, men nytt för denna gång var att klädställningen var med. Jag har nämligen läst lite här och där att ska det kännas inbjudande bör man ha en klädställning. Eller flera. Jag tror helt ärligt varken den gjorde till eller från. Våra kategoriserade och sorterade högar har funkat i över 12 år så vi vet ju vad vi har att vänta.

Personligen har jag bytt kroppsform lite mer och oftare än de flesta av mina vänner så dagarna när jag kommer därifrån med flera tiotal plagg är över men det är ju inte poängen egentligen. Kläder har jag ju ändå och det viktigaste är ändå att träffas och ha trevligt ihop samt att ens egna kläder som av någon anledning har petats ur garderoben hamnar hos någon annan som kommer uppskatta dem. Det slår nog alla klädbytardagsfynd i världen. Titta bara här på Malins hög. I den ligger en randig tröja som jag räddade ur containerdöden i våras och har legat och bara väntat på att få bli utvalt och återälskat. För mig känns det särskilt gött att mina containerplagg hamnar hos vänner istället för i brännugnen, klädräddaraktivist som jag är!

Det var också trevligt att två plagg som jag köpte på Sellpy förra året, som jag aldrig använde (det här med att handla utan att prova alltså), som kostade 10 kr och 0 kr efter en lyckad reklamation och 17 lagningar senare, nu kommer bli använda av Christine. Härligt! Nu har även våra bytardagar utvecklats till att innefatta en hel del mer än bara kläder så jag fick deodorant, handtvål och marsansås i min fångst. I klädväg hittade jag lite smått såsom strumpor (det går ju alltid åt), ett bälte från en topp att komplettera andra plagg med, och en topp jag hittade när jag plockade ihop efter att de andra gått hem. Jag behöver ändå toppar med kort ärm så det var perfekt.

Det som är så himla bra med såna här klädbytardagar är att man kan passa på att rensa ut hela familjens garderober och det kan ändå komma till glädje. Man bestämmer ju som bekant passformen på sina kläder själv och både barn och partners har fått sina garderober påfyllda vid våra event. Igår jackpotfyndade jag sex fina t-shirts till partnern varav den här var superfyndet! Den är från Dedicated vilket ju är ett schysst märke och som uppskattas både av partnern och mig. Just den här t-shirten med Bill Murray har jag faktiskt varit ute efter ett tag då jag ville att han skulle ha den. Han sade inte emot. Nu slipper jag leta på Sellpy efter den!

Som vanligt avslutade vi bytandet med fika och trevligt häng och igår passade vi även på att tjuvstarta studiecirkeln Slow Fashion från Studieförbundet Bilda som vi planerat för att genomföra ett tag nu. Första filmen i cirkeln ligger ute på deras hemsida och jag får återkomma när vi genomfört hela hur vi tyckte och vad det resulterade i. Resultatet ska egentligen vara ett klädbyte men vi började liksom i fel ände eftersom vi redan är erfarna klädbytare. Det är ju också ok kände vi. Och idag får jag officiellt gå på loppis igen. Jag hade kunnat göra det men jag kan hålla mig i åtminstone en dag till. Skämt åsido, det är faktiskt inte så svårt. Men loppis är kul och inte alls särskilt farligt. I lagom dos.