Trasiga jeans

Häromdagen såg jag en film som visade hur sweatshoparbetare slipar sönder hela jeans. Galet. Jag menar, ok, jag fattar trasiga jeans. Jag tycker till och med att det är snyggt med trasiga jeans. Det har jag alltid gjort. Jag har inget emot trasiga och slitna kläder. Kläder ska ha lite patina. Men att göra sönder hela och fullt fungerande jeans, redan i fabriken, det är faktiskt galenskap.

Men jag kan berätta om något mer som är galenskap. Det är de här jeansen.

Men vi backar bandet lite. Jag har väl alltid gillat jeans men har alltid tyckt att det har varit svårt att hitta sådana som sitter bra. Jag är lite petig. Det ska inte vara tight och inte nån hög midja. Och ingen jäkla stretch! Och med min nya frodigare kropp är det typ helt omöjligt att hitta jeans som passar. Så jag har inte använt jeans på säg... åtta år? Eller mer. Men när jag hittade ett par helt nya jeans i plusstorlek från Lindex på loppis för 125 kr, då tog jag chansen. Jag är nöjd, de är bra men det är något som verkligen stör mig med dem.

Kan ni fatta att ett par nya jeans redan är trasiga och lagade?! Någon har alltså med nån sorts fil, eller vad det är, gjort sönder ett par nysydda jeans varpå någon annan sedan har lagat dem. Helt galet. Jag tycker ändå att vill man ha trasiga och lagade jeans kan man väl åtminstone sköta det själv? Med tanke på den miljöpåverkan, i och med vattenförbrukning, jordbrukskemikalier och konstgödsel, ett par jeans har är det ju helt orimligt med redan trasiga och lagade. Och eftersom just dessa är redan trasiga kommer de därför att hålla mycket kortare tid. Jag tror knappast att spillet från slipningen återanvänds heller. Hade jag hittat dem på Lindex från början hade jag givetvis aldrig köpt dem. Jag lovar dock att återkomma med lägesrapporter om slitaget på dem. Jag har inga stora förhoppningar.