Second hand = billigt?

Det finns många vinster med att handla sina kläder second hand. Miljömässiga är väl den mest uppenbara. Att det är roligt och kreativt och att man har lättare att hitta en egen stil är ytterligare en. Sedan har vi ju de ekonomiska vinsterna med. Men är det alltid billigt att köpa second hand egentligen?

Här har vi ett exempel när andrahandsmarknaden är som bäst skulle jag säga. I våras var jag med och arrangerade en tjockisloppis här i Göteborg som blev mycket lyckad. Jag hittade massa fint som passade mig och mina bästa fynd, om vi ska se till fynd i den ekonomiska bemärkelsen, är nog de här tre. Två klänningar/tunikor och ett par leggings för 10 kr styck. Som hittat. Och man kan verkligen göra superfynd ibland i butikerna. Ibland handlar det om att den som prissatt inte har en aning om andrahandsvärdet för ett plagg. Ibland hittar man sådant som man verkligen gillar för en spottstyver. Och det är klart, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte får en liten kick av att hitta ett plagg billigt, när det egentligen hade kunnat kosta mycket mer. Jag hittade t.ex. både en tröja och en klänning, omärkta, från Gudrun Sjödén på BjörkåFrihet för några veckor sedan. För oss som är stammisar på BjörkåFrihet på Backaplan i Göteborg så vet vi att omärkta trikåplagg på galgar kostar 40 kr. Också som hittat!

Måste second hand var billigt då? Är det inte värt att köpa kläder i andrahand om de inte är billiga. Jo, det hävdar jag bestämt! Det kan ju t.ex. vara så att man är ute efter något speciellt som inte finns i nyproduktion längre som man får leta lite efter. Då är det för mig helt klart värt att betala lite mer för. Vissa plagg får lite legend- och nostalgistatus och då är det nog fler än jag som kan tänka sig att betala lite extra.

Och har man väl fått en fix idé är det svårt att släppa den. I somras kom jag t.ex. på att jag ville ha en sån där floaty kaftan från Monki, trots att den är i polyester. Efter att ha förhört mig med min klädguru Anna om att den är helt ok att ha på sig trots plastinnehållet bestämde jag mig för att slå till på en på Sellpy. Det blev en gul eftersom det är min favoritfärg. Och jag betalade hela 400 kr för den. Så mycket kan jag garantera att den inte kostade i nyskick så man kan ju se det som att jag gick back där. Men för mig spelar det faktiskt inte så stor roll. Visst har jag skippat att köpa plagg second hand för att jag anser att de är för dyra men då lider jag inte särskilt över det. Det handlar ju om att jag egentligen inte behöver det plagget och då kan det kvitta. Hoarding är inte en bra gren att syssla med. Men är det något jag verkligen verkligen vill ha eller behöver kan jag betala en hel del för det, även om det är i använt skick. För mig behöver inte second hand vara loppispriser. Jag kan gärna betala en slant eftersom den stora vinningen i detta är ju den miljömässiga. Det sparas så mycket vatten och koldioxid på att handla second hand och använda kläderna längre att man inte riktigt kan motivera nyköp anser jag. Och som vän av använda kläder och lite patina är det helt fine att kläderna inte är perfekta från början. Så resonerar jag i alla fall.