tisdag 9 april 2019
Det började med Sweatshop
Eller jag tror att det började med Sweatshop iallafall. Jag visste väl att kläder tillverkade i Bangladesh inte var något bra men jag visste nog inte så mycket mer. Någonstans såg jag tips om serien Sweatshop och jag tittade på den och bestämde mig för att visa den för mina elever. Efter att ha sett den flera gånger om samma vecka gick det ju inte att blunda för det längre. Det funkade ju inte längre att bara glida in på t.ex. H&M och nappa åt sig det som passade, använda några få gånger och sedan skicka vidare. För så har det ändå alltid varit. Kläder har gått vidare på ett eller annat sätt. Att slänga har aldrig varit ett alternativ.
Sweatshop, som jag fortfarande tycker är fruktansvärt bra och som jag fortfarande gråter av varenda gång jag ser, är en dokumentärserie från 2014. En norsk sådan. Man får följa modebloggarna Frida, Anniken och Ludvig som får åka ner till Kambodja för att uppleva verkligheten. De får prova på att bo som en textilarbetare, arbeta som textilarbetare och även leva på den lön en textilarbetare får. Ni kan ju tänka er att ju st det går lite sådär. Har du inte sett den bör du göra det nu, och du kan göra det här hos Aftenposten. Scrolla längst ner bara så du ser det från början.
Joakim Kleven, som gjort serien, gjorde även en svensk version tillsammans med Aftonbladet. Denna version är lite kortare och nästan precis lika bra! I den är det de svenska modebloggerskorna Lisa Tellbe och Sarah Tjulander som besöker Kambodja. Konceptet är detsamma, de ska bo som en textilarbetare, arbeta som textilarbetare och även leva som en textilarbetare. Insikten är densamma som Frida, Anniken och Ludvig får: det går inte. För att se den ska du klicka in till Aftonbladet här.
Det finns även en säsong två, där Frida, Anniken, Lisa och Sarah tillsammans besöker hjälporganisationer för textilarbetare, hjälper en textilarbetare som jobbar hemifrån med att få klart sin order och försöker besöka en fabrik som syr åt H&M. De lyckas mer eller mindre bra. För att se den kan du klicka in på någon av ovan länkar. Den finns där med.
Och bara en liten parentes. Något eleverna ofta undrar över när de ser någon av versionerna är "hur gick det sen?". Jo, det kan jag svara på. Frida Ottesen jobbar aktivt med hållbart mode idag på olika sätt. Anniken Englund Jørgensen driver idag det etiska klädmärket Knust Porselen. Vad Sarah och Lisa gör vet jag faktiskt inte. Jag har mailat dem och frågat men jag fick inget svar. Jag tycker ändå att jag skrev ett trevligt mail utan anklagelser och pekpinnar. Jag ville bara veta hur deras medverkan i serien har påverkat deras liv. Men det är inte för sent att svara. Jag dömer ingen. Jag är bara nyfiken på om serien påverkat dem lika mycket som den påverkat mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29
I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...
-
I höstas skrev jag ett lån, kanske lite för långt till och med, inlägg om hur jag tycker det är att handla och sälja på Sellpy. Jag är i de...
-
Jag har ett par favoriter bland mina skor som jag gillar väldigt mycket. Ett par begagnade Clarks i läder. Man kan ha många favoriter och...
-
I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag i stort sett kan köpa allt i klädväg second hand. Jag är inte så lättäcklad och det går ju ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar