Det hettar alltid till lite i mig när jag hör någon säga något sånt här: "Jag vill liksom inte ha någons annans gamla avlagda paltor på mig!". Men vad är det liksom? Vad grundas det i? Är det inte fint nog att ha kläder som någon annan använt innan? Är det fräschheten det handlar om igen? Att det skulle vara ofräscht med begagnade kläder och second hand är helt grundlöst, det har jag skrivit om flera gånger förr, och det finns många bra anledningar till att man ska ha just någon annans gamla paltor. Det har jag också skrivit om förr. Men jag har kommit på en grej. Jag har kommit på att jag trivs allra helst i någon annans gamla avlagda paltor.
Och så har det nog alltid varit. Jag kommer från en arbetarfamilj och har alltid fått ärva kläder. Kanske inte främst för att vi inte hade råd med nya kläder utan för att man gjorde så då. Och säkert fortfarande, kommer många föräldrar påpeka nu. När jag var liten var det självklart att jag fick rota igenom mina kusiners avlagda kläder, både de som är över 10 år äldre än mig och den som bara är ett par tre år äldre. Och så fick jag ju ärva av mina syskon så klart. Det var inte sällan de plaggen redan var ärvda en eller flera gånger. En enda stor cirkel. Och jag älskade att få rota igenom påsarna själv och prova och välja de där plaggen som just jag gillade. Det spelade ju ingen större roll om de var nya eller lite lätt omoderna. Många känner säkert igen sig i det här. Här hade det för övrigt varit perfekt att ha en gammal bild på mig en härligt ärvd 80-talströja, men jag har inte det just nu. Så bilden ovan får duga. Jag har klänning från tjockisloppis och tröja från BjörkåFrihet.
Jag har ibland velat ha exakt samma som alla andra, men helst med en liten unik twist som i en annan färg t.ex., men oftast har jag velat ha det som ingen annan har. På högstadiet plundrade jag och min kompis M våra mödrars garderober och använde glatt i skolan och skäll fick vi för det. Av andra ungdomar då som tyckte vi var knäppa. Mödrarna tyckte det var kul. Och ju mer udda kläder desto bättre. På högstadiet och gymnasiet kom jag också igång med min second handshopping ordentligt. Vår second hand i Gnosjö, Emmaus i Björkå när det fanns kvar och UFF här i Göteborg var favoriterna. Och vill man se hur jag såg ut på gymnasiet hänvisar jag till detta inlägg.
På den tiden fick man ju en hel de plagg av sina kompisar med. Eller, åtminstone fick jag det. Och det är just flera av dessa plagg, de jag förvärvade från begagnatmarknaden, jag minns mest från den tiden. De där byxorna jag fick och sedan sydde om av min kompis F, den där lila velourtunikan jag köpte på UFF för att den var så mycket hon den där gothiga i Sjätte dagen och den där fina mockakappan med kaninpälskrage jag var så jäkla snygg i. Allt var avlagda paltor. Jag har många plagg jag köpt nya genom åren jag verkligen älskat men de som någon annan ägt innan mig var lite mer härliga liksom. Toppen på bilden i fråga kommer från en klädbytardag. Och jag har tandkräm runt munnen.
Och så är det ju ändå. Mina loppisfynd kommer med en mycket bättre känsla än de jag köpt nya. Jag tror att jag känner så här dels pga unikheten. Flera av dessa plagg är mer unika och alla springer inte runt med sådana. Jag tror dels det handlar om att de har en proveniens och mer, vad ska man säga... intressant historia om de köpts på en gatuloppis än "Jag köpte dem på H&M.". Dels tror jag att det handlar om att det känns bättre i mitt miljömedvetna sinne om jag vet att kläderna inte gått direkt från fabrik till mig. Och så kan man ju inte förneka att lite mer använda och ingådda plagg är mer bekväma en kemikaliestela och nya. Så tycker jag i alla fall.
Och det är faktiskt inte ett problem för mig att plaggen är lite slitna. Som den här tröjan från Monki t.ex. Jag tycker så vansinnigt mycket om den. Den var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag väl började göra det igen, den är i favoritmaterialet 100% bomull, den är lös och ledig och dessutom snygg. Och nu har jag använt den så mycket att den börjar bli lite tunnsliten och jag har lagat den ett par gånger. Men jag har liksom bara bestämt att jag ska ha den, och laga den, tills den inte håller ihop längre! Det ska bli spännande att se när jag måste ge upp den. För det är så kläder ska bli behandlade. De ska användas, älskas, lagas och lappas tills det inte går mer. Då har plagget fått det det förtjänat. Så mycket är den gamla avlagda paltan värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar