Black friday - som om vi inte redan handlade nog...

Man får väl säga att Black friday är starten på den stora köphetsen fram till jul. En så väldigt onödig dag som bara får folk att konsumera crap de egentligen inte behöver. Förra året landade det på 6.7 miljarder kr på en enda dag. I år lär det väl ligga där med. Och jag tycker det är så himla onödigt.

Black friday är egentligen en amerikansk tradition som vi började med 2013. Jag är inte så förtjust i när vi tar över amerikanska traditioner ska jag erkänna. Just denna dag "firas" som dagen efter thanksgiving. Vi firar ju inte ens thanksgiving här! Behöver vi verkligen ta över alla andra rea- och shoppingdagar som Singles day, Black friday och Cyber monday? Vi har ju vår egen mellandagsrea. Som också leder till onödig konsumtion men det är en annan historia. Nej, jag tycker att denna dag kräver sin bojkott eftersom vår överkonsumtion till slut kommer bli vår undergång.

Själv har jag aldrig riktigt givit mig hän denna dag. Jag har köpt några stickmönster på Ravelry som inte direkt belastar vårt klimat så mycket mer eftersom de är på pdf och ligger i min padda som jag har haft i över fem år nu. Förra året gjorde jag ett Black friday-köp. Jag köpte biljetter till en hundmässa. I år har jag inte köpt någonting mer än festivalbiljetter, fast de var inte på någon rea. Och som flera har påpekat för mig, rean på Black friday kan vara betydelsefull för många. Man kan hitta förbrukningsvaror som man ändå skulle köpt och då förstår jag att man vill spara pengar. Barnfamiljer t.ex. kan hitta julklappar som barnen verkligen vill ha för åtskilliga hundralappar mindre. Julklappar eller andra bruksvaror som de kanske aldrig annars skulle kunna köpa. Jag fattar det. Men det är ju nåt som är knas med samhället så som vi konsumerar och julhandlar. Man kanske inte måste köpa mängder med dyra julklappar? Det kanske räcker med en till varje barn? Den kanske dessutom kan köpas på second hand? Då skulle julhandeln vara mycket mer hållbar.

En snabbkik på nätet visar att de jag konstaterade hade Singles day-rea för bara några veckor sedan har rea idag igen. Lindex, Kappahl, Indiska, Gina Tricot och Ellos har alla Black friday-rea. Och det är inte bara en dag som gäller utan det är black weeks och weekends. Även H&M, som jag inte lyckades hitta någon Singles day-rea hos, har rea idag. Men det finns några som låter bli. Monki, t.ex., som ändå ägs av H&M. Bra där!

Och nu kommer lite gnäll. Jag var ju och hörde på en föreläsning från Nudie jeans i onsdags. Jag gillar dem och det de gör. Men jag blir faktiskt lite besviken på dem här. Jag tycker inte att de, men den hållbara profilen bör ha Black friday-rea. Den konsumtionshets som råder denna dag rimmar illa med deras koncept. Jag vill istället lyfta fram Haglöfs som dagen till ära och stängt sin webbshop och har höjt priset med 100% i samtliga av deras butiker. Det är ett statement som duger! Eller Dedicated som kör Green friday istället där de planterar ett träd för varje hundralapp de får in. Att välja att skänka 10% av dagens inkomster till Naturskyddsföreningen som Science Fiction bokhandeln gör är också bra.

Är du besviken på något företag idag? Eller vet du något annat som tagit avstånd på samma sätt som Haglöfs? Låt mig då få ta del av den informationen! Och är du ändå sugen på att shoppa? Då kan jag rekommendera dig att klicka in och se den här filmen. Den får i alla fall mig att bli väldigt osugen.

2x Slow Fashion

Jag får erkänna att jag har varit på samma föreläsning två dagar i rad. Som om inte måndagens föreläsning om hållbart mode med Anna-Carin Abrahamsson vore nog. Jag tyckte inte det. Kan man någonsin bli fullärd vad gäller hållbart mode? Knappast. Så när Johanna Nilsson, aka Slow Fashion herself, var i stan passade jag på.

I går tog jag pendeln ut till Mölndal och promenerade bort till Lilla Götafors i Kvarnbyn och evenemanget Green Talks som Mölndal energi arrangerade. Det var väl egentligen ett kundevent, och jag är inte kund, men ingen protesterade när jag anmälde mig i alla fall. Jag har faktiskt aldrig varit i Kvarnbyn innan och bara ytterdörren såg ju inbjudande ut. Väl inne i den urmysiga lokalen blev vi bjudna på supergod veganmat och alkoholfri öl ihop med levande musik. Perfekt kombo! Efter maten fick vi gå en trappa upp där vi blev bjudna på kaffe, veganbrownies och popcorn och två väldigt bra föreläsningar.

Johanna Nilsson har jag hört tidigare i höstas på Musikens hus när hon pratade Gör skillnad, men det var första gången jag hörde föreläsningen Slow Fashion. Johanna är en väldigt bra föreläsare och ämnet är för mig så intressant det kan bli ungefär. Vi fick bl.a. veta att vi idag använde våra kläder hälften så länge som för 15 år sedan. Det är ganska galet. 15 år sedan är ju inte ens särskilt länge. Jag var ju ändå vuxen då! Vi fick även reda på att på 60-talet producerades 90% av alla våra kläder i Sverige. Främst i Borås till och med. Idag är 90% tillverkade i Asien. De övriga 10% är knappast från Sverige i alla fall kan jag säga.

Efter föreläsningen och lite frågestund fick vi en föreläsning till från Nudie Jeans. Kevin och David från Nudie berättade om deras koncept och hur de jobbar och känner man inte till Nudie kan jag meddela att de är schyssta. De har bara ekologisk bomull i sina jeans, de är helt veganska, säljer begagnade jeans både i butik och via webben, de har en kollektion med kläder av återvunnet material samt att de även lagar dina Nudiejeans i butik. Förra året lagades faktiskt 55 000 par Nudiejeans. Det är många par jeans som inte slängdes och därmed många många liter vatten som sparades. Bra där Nudie!

Efteråt bjöds på en lagningsworkshop där man både fick råd och tips på hur man lagar för hand och med symaskin samt att de lagade åt en om man hade trasiga jeans med sig. Både Nudie och andra märken. Superbra! Att man gick därifrån med ett reparationskit från dem gjorde ju inte saken sämre. En helkväll helt enkelt! Ett mycket bra arrangerat event från Mölndal energi. Jag måste erkänna att jag blev lite sugen på att flytta till Mölndal.

Idag tog jag då med min syster till Backa bibliotek och fick exakt samma föreläsning igen. Kan meddela att den var precis lika bra idag! Jag blir liksom inte trött på Slow Fashion. Det var tråkigt nog lite lite folk där men varje frälst själ för hållbart mode räknas! Johanna sa att om vi ska ta med oss något från föreläsningen så är det citatet ovan signerat Vivanne Westwood. Så jag passar på att dela det här med. För det är ju så sant som det är sagt. Vi måste verkligen lägga om och köpa mindre, göra mer genomtänkta köp och vårda kläderna bättre. För att citera Johanna: det handlar om en beteendeförändring, och den måste komma nu tänker jag.

Jag kan verkligen rekommendera att gå och höra Johanna Nilsson om du får chansen. För att se vart hon föreläser kan du kika in på föreläsningsschemat på hennes hemsida. Förhoppningsvis kommer det upp lite nya datum där snart.

Underkänt, Gudrun Sjödén!

I morse hade jag fått ett mail från Fair Action. Jag har som vana att kolla mail och diverse sociala medier när jag gör min morgontoalett. Och det var ingen rolig läsning. Idag offentliggjorde nämligen föreningen Fair Action sin senaste rapport där de har granskat nio svenska företags offentlighet vad gäller vilka fabriker deras kläder sys i. Och det blev underkänt för två av de stora.

Det ena företaget är GeKås, och det andra är, hör och häpna, Gudrun Sjödén. Fast egentligen är jag inte så häpen. Jag har tidigare skrivit om vad jag tycker om Gudrun Sjödén i detta inlägget. Och faktum är att jag gillar kläderna. Min inre kulturtant trivs i kläderna som är, enligt mig, snygga, så har bra kvalitet och stilen och kläderna känns kroppspositiva. Men, som jag skrivit i mitt inlägg, så har Gudrun själv en unken människosyn. Företaget saknar kollektivavtal för sina anställda, Gudrun tycker att man får skylla sig själv för att man är gammal och fattig eftersom man inte skaffat ett bättre jobb och hon förlitar sig på handstilsprov när hon eventuellt ska anställa folk. Omodernt så det förslår. Och inte särskilt fräscht. Och det här gör ju inte saken bättre.

Fair Action är en ideell förening som arbetar för att få företag att ta ansvar för människor och miljö och hur deras arbete påverkar dem. En väldigt bra förening som jag stödjer. Granskningen har visat att fyra företag ger detaljerad information om sina leverantörer, dvs. så kallade leverantörslistor. De är H&M, Lindex, Åhléns och RNB som äger Polarn o Pyret. Kappahl har ofullständiga uppgifter som innebär att de publicerar namn och adresser till leverantörerna men inte mer. De kommer dock komplettera från och med maj nästa år. Ellos och Nelly lämnar ingen information om leverantörer i dagsläget men har lovat att göra detta under nästa år. So far so good ändå. Det är ju ändå en bit på väg i rätt riktning.

Men Gudrun Sjödén och GeKås lämnar ingen information om leverantörer och har heller ingen plan på att göra detta. Så himla ovärdigt ändå! Särskilt när Gudrun Sjödén är ett företag som profilerar sig med att vara hållbara både när det gäller miljö och etik. På hemsidan stoltserar de ändå med sin uppförandekod och listar bl.a. arbetsrättsliga kompensationer, lön och övertidsersättning, föreningsfrihet, förbud mot diskriminering och barnarbete. Det låter ju tjusigt men eftersom de inte tänker gå ut med sina leverantörer kan ju vi konsumenter aldrig någonsin kontrollera detta. Det kan ju i praktiken vara bluff och båg. Gör om gör rätt här Gudrun!

Varför vill de inte offentliggöra sina leverantörer då. I den här artikeln i Expressen berättar Gudrun herself att det handlar om att de inte vill bli plagierade. De menar att det är en alldeles för stor risk för dem som ett litet företag att publicera sina leverantörer. Jag köper inte det eftersom andra mindre företag som Nudie jeans och Asket kan vara helt transparenta vad gäller leverantörslista, vilket Fair Action påpekar i artikeln. Fast de företagen jobbar väl med hållbarhet på riktigt tänker jag... Så nä. Nu köper jag aldrig några Gudrunkläder i nyskick, jag köper ju inga kläder i nyskick alls förvisso, men det här var ju ändå ett lågvattenmärke. De Gudrunkläderna jag har tycker jag ju ändå om, och kommer fortsätta använda, även om jag måste erkänna att de fått en liten unken touch. Det blev inte en Gudrunklänning i morse kan jag säga.

För att läsa mer om detta hänvisar jag till Expressens artikel, detta inlägg av Slow Fashion och till Fair Action själva givetvis. Och gå med i Fair Action du med om du är för rättvisa och lika villkor!

Klädbyte för en hållbar garderob

Japp, så här firade jag White monday. Jag har varit på föreläsning och klädbyte i Saronkyrkan här i Göteborg. Jag är inte alls kyrklig av mig men klädbyte är alltid kul och när jag såg att Anna-Carin Abrahamsson, en av f/activisterna från F/ACT Movement, skulle föreläsa om hållbart mode ville jag inte missa det. Eventet var ett samarrangemang av Diakoniaaktivisterna, studieförbundet Bilda och God Jord.

Jag är ledsen att jag inte fick till en bättre bild Anna-Carin, men ljuset var inte riktigt optimalt. Som bakgrund kan jag bara nämna att F/ACT Movement är ett forskningsprojekt, som jag skrivit om här tidigare, där poängen var att få klädshopoholics att få en annan inställning till konsumtion och kläder genom att handla second hand, låna och byta t.ex. Anna-Carin hade en klar och tydlig föreläsning om textilindustrin och konsumtion och vad det gör med oss och vår planet helt enkelt. Och det är verkligen skrämmande på att tänka på att klädkonsumtionen har fördubblats under perioden 2000-2015. Helt sjukt. Och när hon berättade att BjörkåFrihet får in 10 ton textilier om dagen gick det ett sus genom publiken.

Efter föreläsningen, som kunde avnjutas med hembakt fika, var det dags för klädbyte. Och det var väldigt lagom måste jag säga. När jag var på Världskulturmuseets klädbytardag i våras var det rätt hysteriskt ändå. Rörigt och för mycket folk. Men här hade arrangörerna hade hängt och lagt upp allt väldigt fint och inbjudande och det hade inte bara lämnats in massa bös. Jag såg flera gå runt med plagg jag haft med mig (där flera av dem kom från min containerräd i våras) vilket kändes toppen. Jag själv gick inte dit med förväntningar om att hitta något direkt utan var nöjd att bara titta och insupa atmosfären. Alla verkade nöjda i alla fall och jag kom därifrån med två tygpåsar, vilket man uppenbarligen aldrig kan ha för många av...

Ett bra evenemang av arrangörerna, en bra föreläsning med en bra retoriker (det märks att hon är van att prata inför folk) och ett steg i rätt riktigt för en mer cirkulär konsumtion! Det jag främst tar med mig från föreläsningen av det Anna-Carin sa om att man måste ta tillbaka makten över sin konsumtion och det tyckte jag var så himla bra uttryckt. Jag misstänker även att flera kan ha varit på ett klädbyte för första gången ikväll och det är en vinst bara det. Klädbytardagar ftw! Vill du ordna en själv med vänner hänvisar jag till detta inlägg där jag delar med mig av mitt bästa recept!

Fira White monday i morgon

Härom veckan skrev jag om Singles day, på fredag är det Black friday, men i morgon är det White monday, och det är en dag att uppmärksamma! Och fira tycker jag. Det tänker i alla fall jag göra.

Inte hört talas om White monday? Inte så konstigt ändå med tanke på att det bara är tredje året denna dag existerar. Sedan 2017 har Black friday-veckan inletts med en White monday, för det är ju numera en vecka. Vansinne. Initiativtagaren till denna dag är Henning Gillberg, grundaren av lagningstjänsten Repamera, och syftet med det hela är cirkulär konsumtion. Om Singles day, Black friday och hela julhandeln handlar om att köpa så mycket som möjligt, handlar White monday om att inte göra det. Inte nyproducerat i alla fall. Poängen med denna dag är att du, om du ska handla något, ska handla second hand, men det handlar också om att hyra, låna, lappa och laga, och jag är ju redan hemma för länge sedan. Det här är en dag helt i min smak!

Det handlar inte först och främst om att värna om miljön eller att vara hållbar. Även om det faktiskt går hand i hand. Men att ha hand om sina grejer och att laga i första hand har människan gjort i alla tider, inte för att spara på miljön, utan för att man inte hade obegränsade resurser. Och det har vi ju inte idag heller, vi måste bara påminna oss om det! Därför tycker jag att White monday är så viktigt. För två år sedan var 30 olika företag och organisationer involverade i evenemanget, i år är det 180, i åtta olika länder dessutom. Bra där! För att få delta i White monday ska man låta bli att ha Black friday-erbjudanden och istället erbjuda second handvaror, reparationer, uthyrning eller återvunna produkter. Företag som är med är bl.a. Myrorna, Blocket, Tradera och Sellpy. Det finns garanterat någon särskild happening nära dig också för att uppmärksamma temat. Här i Göteborg där jag bor har bl.a. Smyrnakyrkans second hand, som jag skrivit om här tidigare, extra öppet från kl 14 och man kan även få hjälp med lagningar och sömnadstjänster i butiken. Toppen! Själv tänkte jag besöka en klädbytardag arrangerad av Diakoniaaktivisterna i Saronkyrkan på kvällen.

Om du vill uppmärksamma White monday men inte har något event att besöka i morgon kan jag tipsa om att Myrorna kommer ha ett upprop via instagram för att uppmärksamma det hela. Man ska ta på sig en vit outfit (som helst är second hand), ta en bild och lägga upp på instagram och hashtagga #myrornastil och #whitemonday. Myrorna kommer sedan reposta bilder under veckan för att sprida budskapet. Just detta kommer jag dock inte göra eftersom jag inte har några vita kläder helt enkelt. Eller jo, jag har ett par vita linnen och något par vita trekvartsleggings. Inte klätt enough för november om ni frågar mig. Vita kläder förblir inte vita i min ägo så vis av erfarenhet har jag lagt ned det. Är dessutom inte särskilt förtjust i vitt...

För att läsa med om White monday hänvisar jag till denna artikel som även är min viktigaste källa till detta inlägg.

Sköljmedel - vilket jäkla påfund!

Jag kan faktiskt inte förstå att det fortfarande finns folk som använder sköljmedel. Jag förstår inte att det fortfarande finns på marknaden om jag ska vara ärlig! Själv har jag använt det bara en väldigt kort period av mitt liv. Vi använde det inte hemma när jag växte upp så jag fattade inte riktigt grejen när en f.d. sambo introducerade mig för det. För honom var det helt självklart. Dock var vi fattiga studenter och köpte billigast möjliga så jag tror effekten uteblev. Så onödigt det kan bli.

Om det är någon som inte vet så är sköljmedel ett flytande gegg som man tillsätter när man tvättar kläder i maskin. Poängen är att det ska göra textilierna mjukare, att de ska lukta gott och att det ska minska statisk elektricitet i dem, om man nu använder syntetmaterial. Det som gör detta sistnämnda är katjoniska tensider. Det görs helt enkelt genom att det bildas en vattenavvisande film på fibern. Låter inte helt nyttigt det där. Naturfibrer däremot drar åt sig fukt och det sköljmedlet gör att det binder fukten till fibern. Det är detta som gör att plagget känns extra mjukt. Vi går omkring med fuktiga kläder på oss helt enkelt.

Sköljmedel innehåller också ftalater som också ofta finns i plasttryck för att de ska hålla sig mjuka och inte spricka. Har man en t-shirt med ett extra klibbigt tryck kan man räkna med att det är ftalater i det. Det finns många olika ftalater och flera av dem är förbjudna enligt EU pga att de är cancerframkallande hos djur, hormonstörande och framkallar allergier och hudirritationer. Och varför skulle man vilja ha det i sina kläder? Poängen med sköljmedel är ju dessutom att det ska lukta gott och för det behövs ju parfym. Parfym är inte heller någe vidare för allergiker.

Sköljmedel är helt enkelt en kemikaliecocktail man inte bör ha direkt mot kroppen. Vad brukar man oftast tvätta ihop med sköljmedel? Sängkläder, underkläder och handdukar skulle jag tro.Som man har direkt mot kroppen. Äckligt skulle jag vilja påstå! Att sköljmedel även sliter på kläderna genom att förstöra elasticiteten när man går omkring med fuktiga plagg hela tiden är ju inte heller en hit. Det förkortat klädernas livslängd helt enkelt vilket inte är hållbart ur miljösynpunkt. Dessutom stinker sköljmedel! Parfym är äckligt enligt mig och då är poängen med sköljmedel ganska lika med noll.

Om man ändå vill använda ett mer miljövänligt sköljmedel för att göra kläderna mjukare, mindre statiska och att bli av med eventuell dålig lukt så finns det en lösning. Nämligen ättika. Jag kan tycka att sköljmedel inte behövs alls men jag har ett och annat insvettat plagg som jag tänkte ska få vara försöksplagg.

Och som sista grej vill jag bara säga: sköljmedel är så sjukt omodernt! Precis som rökning. Sluta med det.

Loppistips #9: Röda korset Härlanda

En ny pärla jag har hittat är den här! En rätt oansenlig sak från utsidan men härlig på insidan. Det finns två second hand som drivs av Röda korset i Göteborg. Den ena ligger på Första Långgatan och har öppet alla dagar utom söndag och måndag. Den här ligger på Lagmansgatan 1 i Härlanda och har enbart öppet på onsdagar 10-13 och varannan lördag 10-13. Enligt hemsidan i alla fall. Det är lite mer kryptiskt på dörren. En butik man inte kan besöka när som helst alltså. Jag passade på på höstlovet när jag ändå var ledig. Och det var det värt!

Det är en liten butik i en källarlokal. Det är ett gäng söta damer som driver den och man kan hitta det mesta där. Det finns böcker, köksgeråd, prydnadsprylar, textilt, elektronik osv. Bara inte så himla mycket av det. Men det gör inget. Det finns även lite nyproducerade stickade strumpor, vantar och mössor och lite nysydda tygpåsar. De de gör damerna själva antar jag. Bra priser också.

Kläder då? Jodå, det fanns en hel del. Det här är en sån butik som jag gillar där det både finns vintage och fast fashion. Jag tycker det är najs när det finns både "nytt" och gammalt. Och det känns som en sån butik där man verkligen kan fynda. Det är inte en större kedja som Myrorna och BjörkåFrihet där det rensas ut plagg på löpande band. Inte för att jag klagar på ovan nämnda kedjor, men ändå. Här kan man hitta lite vad som helst.

Jag köpte dock inga kläder. Mitt urval är ju som bekant lite mindre, även om jag inte alls har svårt att hitta kläder second hand som jag skrivit här, så det är inget jag alltid räknar med. Jag hittade däremot massa finfina fynd på textilavdelningen. Jag köpte bl.a. ett påbörjat tvistsömsbroderi, lite broderigarn, en virknål och lite annat. Jag ser också fram emot att besöka den igen. Bara tanterna är värda det!

Dagens hållbara outfit #7

Dagens hållbara outfit är på resande fot. Jag är i Flensburg i Tyskland och hänger med danska tyskar, andra danskar, norrmän och finnar. Jag passade på att klicka en bild i hissen i morse. Jag har en kofta från Sellpy som har några år på nacken. Dock sa en kollega att flätstickat är modernt i år om jag nu skulle bry mig om det. Men den är i bra kvalitet och en svart kofta är ju ändå en svart en svart kofta. Klänningen kommer från Gudrun Sjödén och är köpt via en instabloppis och kortad för att passa mig bättre. Strumpor är hemstickade som vanligt och så har jag mina sedvanliga Duckfeet.

Jag har hört i podden Säker Stil att man aldrig ska ha ett nytt plagg när man ska hålla föredrag eftersom det kan hända att man inte känner sig bekväm i ett plagg man inte gått in ännu. Jag tänker att det gäller på resan med så jag anammar det. Jag reser i tjänsten men kan glädja med att vi åkte tåg.

Greenwashing

Det är väl allmänt känt att miljömedvetenhet, hållbarhet och ECO är inne just nu? Många svenska företag, vad de än håller på med, vill gärna profilera sig som gröna. Det är jäkligt omodernt att inte tänka på miljön helt enkelt. Men betyder det att allt grönt egentligen är bra för miljön? Jag det är frågan...

Det finns nämligen någonting som kallas för greenwashing. Greenwashing, eller grönmålning eller gröntvättning som det ibland kallas för på svenska, handlar egentligen om att en verksamhet utgör sig för att vara grönare än den egentligen är. Ett företag skulle kunna marknadsföra och kampanjera något speciellt de gjort som miljövänligt samtidigt som resten som företaget gör är ganska miljövidrigt. Man plockar liksom pluspoäng och utger sig för att vara miljömedvetna i och med någon detalj, samtidigt som att resten av produktionen kan vara skitkass för miljön. Värdelöst helt enkelt.

Enligt mig är H&M:s, Kappahls och Hemtex:s återvinningsverksamhet där man kan lämna in påsar med kläder för återvinning greenwashing. Återvinning av textil finns i stort sett inte i Sverige utan kläderna hamnar antingen på second handmarknaden (vilket iofs är bra) eller blir isolering, stoppning eller eventuellt bilklädsel. Nån vidare återvinning som pantburkar som blir pantburkar igen handlar det alltså inte om, vilket jag tänker att många tror. Vad det egentligen handlar om är att kedjorna, med sin rabattkupong på 50 kr om man handlar över 300 kr, ska sälja ännu mer kläder. I klädvärde mätt hade man lika gärna kunnat lägga de hela och dugliga kläderna i en Myrornabox direkt. Det blir i alla fall färre mellanhänder då.

Greenwashing kan även ibland innebära rena lögner. Färgen grön på en lapp får oss konsumenter lätt att associera till miljövänlighet. För ett par år sedan hade Polarn o Pyret en märkning på sina kläder som hette ECO som icke betydde ekologisk. Det är ju annars det man tror. ECO brukar ju betyda ekologiskt. Men Polarn o Pyret kom på den smarta idén att märka kläder med ECO som egentligen betydde Environmentally Conscious Option. Vad betyder det då? Inte att det är ekologiskt i alla fall. Det betyder bara att det är lite bättre än alla andra kläder som inte är märkta så. Hur lite bättre det är, det vet ingen. De fick ta bort den märkningen sedan pga kritik. Det kan jag förstå.

Är det bara kass med greenwashing då? Nä visst, rent krasst betyder ju greenwashing att företaget gör något lite lite bättre ändå. Polarn o Pyrets ECO-märkning var ju i alla fall bättre än ingenting. Måste man verkligen köpa ett nytt plagg är det väl bättre med ett greenwashat plagg än ett som är helt konventionellt och giftigt. Men man ska inte låta sig luras av snygga märkningar utan att läsa på lite först. För att läsa mer om greenwashing rekommenderar jag detta inlägg av Johanna Nilsson/Slow Fashion och konstaterar än en gång att det är säkrast med second hand ändå.

Stil

Här kommer ett inlägg om stil. Eller icke-stil kanske? Jag tycker nämligen att det där med stil är lite svårt...

För ett par veckor sedan skrev jag om en microkurs via mail jag hade hoppat på från Myrorna. Kursen går ut på att man med hjälp av dem ska lära sig hur man handlar på second hand. Kursen är mer riktad mot de second handrädda personerna som finns där ute, men jag tänkte att jag nog kunde lära mig en del av den ändå. I samband med detta hittade jag också en annan kurs via Myrorna. Den kursen handlar om att aktivera sin garderob. Målet med kursen är att få en välorganiserad och anpassad garderob, efter ens egna behov. Jag kan inte påstå att jag har en sådan så jag tänkte att den är nog bra för mig! Tidigt i båda kurserna ska man få syn på sin stil och göra album och collage med bilder och sådant. Och där fastnade jag. Jag har väl ingen stil eller? Vad tycker jag är snyggt egentligen?

Jag har faktiskt en pinterestalbum med outfits jag gillar. Den enda gemensamma nämnaren man kan hitta där är väl att jag gillar lager på lager och asymmetriskt. En hel byxor med dropped crotch man kan hitta med. Så sådant gillar jag i alla fall. Ofta öppnar jag dock min klädkammare (för jag har faktiskt en walk in closet, femtiotalshus ftw!), tittar runt en stund och så slutar det med att jag går som ovan till jobbet. Eller till ölhänget. Eller på loppisrundan. Det blir oftast leggings, trikåkjol, linne och någon lagom skön tröja. Också i trikå. Eller en kofta kan det vara. Mycket basickläder blir det. Och jag gillar det! För har jag egentligen någon specifik stil? Jag kan verkligen fascineras av dem som kör rockabilly eller punk fullt ut. Och titta lite längtansfullt efter dem. Men så inser jag att det är tråkigt.

I perioder har jag haft mer en stil. De kläder jag har använt har varit i samma stuk och har jag köpt något nytt har det blivit liknande plagg och färger. Men så inser jag att jag tycket att något annat är supersnyggt och så leder jag in min garderob på ett annat spår. Det finns ju så mycket olika grejer som är snygga på olika, och man känner sig ju ändå inte lika piffig varje dag. Så jag uppskattar att min garderob kan innehålla både pinglan och ruggugglan, beroende på vem jag är just idag.

Just nu har jag dock en väldigt kulturtantig stil. Jag gillar jordnära färger och enkla snitt, samtidigt som jag gillar starka färger, form och galet. Jag tycker ändå att min garderob kan få rymma allt det där. På bilden har jag egenstickade accessoarer, svarta leggings, loppiskofta och loppisklänning. Att klänningen kostade 40 spänn skadar ju inte heller. Och en skön jacka och mina bästa Duckfeet i vegetabiliskt garvat läder.

Nu kanske det inte syns på bilderna att jag är så schizofren som jag är i min klädstil. Men jag tror inte heller att man kan hitta så mycket röda trådar i min garderob. Det finns både nytt och vintage, neon och plain, enfärgat och kitschiga mönster. Måste man verkligen begränsa sig till en stil när det finns så många snygga? Blir jag mer tagen på allvar då? Kommer jag ha en bättre garderob? Blir det roligare med kläder om jag nischar mig? Och kommer jag vara lyckligare om jag har en enda specifik stil? Nä, jag tror knappast det. Jag gillar olika. Vad gillar du?

Singles day - shoppa inte i onödan

Så var vi där igen. Ett kommersiellt jippo som enbart är till för att vi ska shoppa, och således överkonsumera, ännu mer. Konsumtion ger ett hutlöst klimatuttryck och inte nog med att vi har Black Friday och den enormt omfattande julhandeln, idag är ytterligare en sådan dag.

Jag syftar idag på Singles day. Denna dag är egentligen en kinesisk festivaldag som har firats sedan 1993. Vad den går ut på är att unga kinesiska medborgare är stolta över sitt civilstånd, dvs över att vara singel, varpå de firar med festival och vilodag. Dagen firas alltid den elfte november, dvs 11/11, där siffran 1 syftar till att vara ensam, alltså singel. Många yngre människor firar denna dag och det har visat sig att nätshopping är extra blomstrande i och med detta. Logiskt va? Eller helt knasigt tycker jag! En dag för att fira att man är singel blir en av de största nätshoppingdagarna i världen. Jag ser liksom inte riktigt kopplingen där.

I Sverige upplever jag att Singles day-kampanjer är en relativt ny företeelse. Jag gjorde en snabb googling och kom fram till att många svenska klädkedjor givetvis har hoppat på detta också, bl.a. Lindex, Kappahl, Indiska, Gina Tricot och Ellos. Behöver vi verkligen en dag till för överkonsumtion? Så klart vi inte gör! Vi överkonsumerar nog med kläder ändå utan rabatt. För mig är det inte svårt att låta bli de där dealsen med 11, 20 och 30% rabatt på kläder jag inte behöver idag. Visst låter väl du också bli?

Bilden är lånad från en annons jag fick upp på insta. Totalt bortkastat på mig kan jag säga.

Fars dag - skippa skjortan och slipsen!

Idag ska tydligen alla pappor firas. I veckor nu har vi matats med reklam på nätet, tv och i tryckt form om allt bös vi tydligen måste köpa för att kunna uppskatta våra fäder på denna dag. I min familj kan jag inte påstå att firat särskilt storslaget under min uppväxt. Lite extra gott fika kanske det har blivit, eller någon chokladkartong. Det räckte gott. Eftersom enbart består av två vuxna och en hund, alltså inga barn, i min nuvarande familj firas inte sådana här dagar. Det köps inte heller det obligatoriska skjort- och slipspaketet.

För, liksom så många andra dagar runt omkring oss, har även fars dag blivit ett kommersiellt jippo väldigt mycket går ut på ytterligare konsumtion. Och här är min åsikt: man måste faktiskt inte köpa en nyproducerad skjorta som framställts på icke-ekologiskt och etiskt vis. Visst kan man då välja ett alternativ som är bättre för miljön och där arbetarna fått skäligt betalt. Eller ännu hellre, köp skjortan på second hand om du nu prompt ska ge bort en. Eller köp inget alls. Pappsen behöver väl inte prylar för att känna sig uppskattad? Man kanske kan visa uppskattning på annat sätt? Jag kommer ringa min pappa senare. Och så skriver jag det här inlägget. Jag tror inte pappa behöver någon skjorta. Jag tror han vet att han är skitbra ändå!

Jobbdealen

Har jag nämnt tidigare att jag har en deal med mina kollegor på jobbet att om jag lagar deras kläder så får jag vin? Kanske inte. Ok, det är ingen officiell deal, men så är det. Jag har tagit med mig det från mitt förra jobb och det funkar riktigt bra. Det börjar bli lite mer känt i alla fall och jag är nöjd med upplägget. Jag gillar vin.

Det blir mest jeans och andra byxor jag lagar men jag har även sytt ihop en söm i en tröja och bytt resår i en barnkjol en gång. Men i vart fall, ibland kommer kollegor och frågar om man inte kan ställa upp och laga. Och jag gör gärna det. Jag ser hellre att jag lägger lite tid på att laga än att de slänger och köper nytt. Jag kan ju sy och jag tycker faktiskt att det är en tillfredsställelse att laga. Men detta betyder givetvis inte att jag inte själv samlar lagningar på hög innan jag får tummen ur. På bilden ovan ser vi en mycket kär kollegas jeans. Det ena paret var mer slitet och det andra paret hade gått sönder lite vid hällan. Den ena lagningen blev mer välartad än den andra men jag gillar ju när lagningarna syns. Och hon tyckte det var snyggt sa hon! Jag väljer att ta henne på orden.

Det kom sig av att en kollega på mitt förra jobb frågade mig om inte jag kunde fixa fållen på två par byxor åt henne eftersom hon "absolut inte" kunde sy. Jag vill ju hävda att alla kan sy dock vilket jag skrivit om tidigare. Ett av paren skulle jag lägga upp igen då fållen släppt och det andra paret fick jag rekonstruera den på eftersom hon smält den med strykjärnet. Hon sa att hon kunde betala för det eftersom min tid är dyrbar och det landade i att hon köpte rödvin till mig. Fine by me!

Här har vi en annan lagning jag gjorde för några veckor sedan. Det blir inte lika osynligt som när Repamera gör det kan jag säga men jag gillar ju som bekant när lagningarna syns. Och visst, skulle jag verkligen anstränga mig att hitta exakt rätt nyans på sytråd och lagningslapp hade jag också kunnat göra en proffslagning. Men livet är för kort för att göra osynliga lagningar anser jag!

Sedan kan det hända att kollegan har köpt ett blekta jeans i tunt tyg i kass kvalitet som behöver lagas flera gånger. Tre gånger närmare bestämt. Men visst, mer vin till mig! Så efter att ha lagat skrevet smackade jag på en lapp i en annan nyans över mina gamla lagningar som ändå började ge sig. Tjockare och bättre tyg var det med. Jag tycker det är rätt fräsigt ändå! Jag hoppas han håller med...

Second hand = billigt?

Det finns många vinster med att handla sina kläder second hand. Miljömässiga är väl den mest uppenbara. Att det är roligt och kreativt och att man har lättare att hitta en egen stil är ytterligare en. Sedan har vi ju de ekonomiska vinsterna med. Men är det alltid billigt att köpa second hand egentligen?

Här har vi ett exempel när andrahandsmarknaden är som bäst skulle jag säga. I våras var jag med och arrangerade en tjockisloppis här i Göteborg som blev mycket lyckad. Jag hittade massa fint som passade mig och mina bästa fynd, om vi ska se till fynd i den ekonomiska bemärkelsen, är nog de här tre. Två klänningar/tunikor och ett par leggings för 10 kr styck. Som hittat. Och man kan verkligen göra superfynd ibland i butikerna. Ibland handlar det om att den som prissatt inte har en aning om andrahandsvärdet för ett plagg. Ibland hittar man sådant som man verkligen gillar för en spottstyver. Och det är klart, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte får en liten kick av att hitta ett plagg billigt, när det egentligen hade kunnat kosta mycket mer. Jag hittade t.ex. både en tröja och en klänning, omärkta, från Gudrun Sjödén på BjörkåFrihet för några veckor sedan. För oss som är stammisar på BjörkåFrihet på Backaplan i Göteborg så vet vi att omärkta trikåplagg på galgar kostar 40 kr. Också som hittat!

Måste second hand var billigt då? Är det inte värt att köpa kläder i andrahand om de inte är billiga. Jo, det hävdar jag bestämt! Det kan ju t.ex. vara så att man är ute efter något speciellt som inte finns i nyproduktion längre som man får leta lite efter. Då är det för mig helt klart värt att betala lite mer för. Vissa plagg får lite legend- och nostalgistatus och då är det nog fler än jag som kan tänka sig att betala lite extra.

Och har man väl fått en fix idé är det svårt att släppa den. I somras kom jag t.ex. på att jag ville ha en sån där floaty kaftan från Monki, trots att den är i polyester. Efter att ha förhört mig med min klädguru Anna om att den är helt ok att ha på sig trots plastinnehållet bestämde jag mig för att slå till på en på Sellpy. Det blev en gul eftersom det är min favoritfärg. Och jag betalade hela 400 kr för den. Så mycket kan jag garantera att den inte kostade i nyskick så man kan ju se det som att jag gick back där. Men för mig spelar det faktiskt inte så stor roll. Visst har jag skippat att köpa plagg second hand för att jag anser att de är för dyra men då lider jag inte särskilt över det. Det handlar ju om att jag egentligen inte behöver det plagget och då kan det kvitta. Hoarding är inte en bra gren att syssla med. Men är det något jag verkligen verkligen vill ha eller behöver kan jag betala en hel del för det, även om det är i använt skick. För mig behöver inte second hand vara loppispriser. Jag kan gärna betala en slant eftersom den stora vinningen i detta är ju den miljömässiga. Det sparas så mycket vatten och koldioxid på att handla second hand och använda kläderna längre att man inte riktigt kan motivera nyköp anser jag. Och som vän av använda kläder och lite patina är det helt fine att kläderna inte är perfekta från början. Så resonerar jag i alla fall.