Att se stor ut

Jag har embraceat min kropp i veckan. Men jag ska inte ljuga, jag väljer nästan alltid, som de flesta antar jag, att publicera bilder i mina olika kanaler som är smickrande. Jag väljer inte bilderna där jag har mest dubbelhaka, tydligast fluff runt magen eller där mina lår och armar ser bredast ut. Jag retuscherar aldrig mina bilder, någon måtta får det ju vara, men visst lägger jag på filter ibland och väljer den vinkeln som gör mig smalast. Vilken det nu är... Och jag lägger gärna upp handen på höften och drar in magen lite extra. Vilket trams egentligen!

Men det är ju så det är. Det råder smalnorm i samhället. Fridasfynd skrev i veckan om det här med oversize och hur svårt det kan vara att bära något som gör att man ser stor ut när man har kurvor och har lärt sig vad som är smickrande för ens figur. Jag känner igen mig samtidigt som jag inte känner igen mig. Nej, jag vill inte lägga ut bilder där jag ser stor ut men jag har också fått lära mig tidigt, redan som barn, att är man tjock får man _absolut_ inte ha tighta kläder på sig. Då ska det helst vara tält. Man kan ju undra vad det är för trams och varför jag fick lära mig det som barn dock. 

Nu råkar det vara så att jag inte alls trivs i tighta kläder. Så av den varan ser man ändå inte så mycket. Och så har det alltid varit. Jag har förvisso alltid varit rätt tjock faktiskt, med några smalare perioder "by accident". Inte ens då tyckte jag om att ha tight på mig. Det har nog något med instängdheten att göra. Men jag har lärt mig leva med att jag är tjock och tjock är fel och därför ska jag helst inte synas. När jag omstartade denna blogg hade jag inte en tanke på att jag någonsin skulle lägga upp en bild på mig själv i den. Stilkontot på instagram tänkte jag länge och väl på om jag verkligen skulle våga starta och nu när jag har det tänker jag ofta på, och tvekar, om jag verkligen ska lägga ut "den där" bilden. Jag är liksom inte smal nog att ha ett "vanligt" stilkonto med hållbart mode, och jag är inte heller tjock nog för att ha ett konto om kroppspositivism. Jag har mer än en gång fått höra att jag är något som tydligen kallas "smallfat" och då ska jag inte uttala mig om det här med kläder för tjocka för jag har ju ingen aaaaning!

Trams. Jag är ju som jag är och jag får synas jag med. Och alla bilder jag lägger upp på sociala medier behöver fan inte vara så jäkla perfekta och smickrande. Häromdagen tog jag en enda bild i spegeln på jobbet eftersom jag inte riktigt hade tid att stå och posa. När jag kom hem insåg jag att den inte blev så bra och att den inte alls var så smickrande. Vad jag gjorde då? Jo, jag lade upp den ändå för jag var ju ändå nöjd med outfiten! Det var steg ett.

Sedan hade jag på mig en ursnygg tröja i torsdags som jag bara använt en gång tidigare då jag drar mig för att använda den eftersom den inte är osmal nog. Jag har tyckt att den är lite, lite för tight så det syns en fluffring då och då. När jag fotade mig i samma tråkiga jobbspegel såg jag till att framhäva mitt fluff istället. Varför skulle jag inte göra det? Och det var steg två.

Så på tredje dagen hade jag pms och en extremt svullen mage. Jag ser gravid ut i vanliga fall men jag märker verkligen när mensen är på gång för då blir jag fasen uppblåst. Vips är jag ett par månader in i graviditeten från ena dagen till en annan och ja, jag får frågan om jag är gravid, titt som tätt. Det är både barn och vuxna. Jag har även blivit gratulerad och klappad på magen. Jag blir lika förvirrad varje gång för det finns ju inte i min världsbild att jag är gravid så jag fattar alltid lite för sent och stämningen blir alltid lite stel. Inombords skrattar jag. Och utombords. Det ä rätt skoj! Min outfitbild i fredags blev modell supergravid. Varför ska inte min pms-mage få fokus i bilden? Är det någon menstruerande kvinna som inte råkar ut för detta?

Det är helt ok att se stor ut. Det är klart de flesta vill lägga ut smickrande bilder på en själv men det är faktiskt ingen dödssynd att lägga ut bilder som är totalt osmickrande. Därför bjuder jag på denna i en kjol jag "sytt", alltså fixat till, själv genom att sätta resår i ett avklippt nattlinne jag fått av en kollega. Jag är tjock med hängande mage och dricker öl på bilden. Vilken skandal va? Nä, det är dags för lite bilder som inte är så tillrättalagda. Vilka är med mig?