Varför måste man trösta sig med shopping?

Jag kände tidigt att det här var en riktig skitdag. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, vädret var lika trist som det har varit de senaste fem månaderna typ och dagen utvecklade sig inte direkt i rätt riktning. Det hände liksom inget särskilt men det var en sån där sur och grinig dag som jag bara kände inte kunde bli bra, vad som än skulle hända. Och fy vad sugen jag blev på att shoppa något nytt! Och inte vad som helst utan kläder så klart. Eller skor. Vad som helst inom den kategorin hade funkat där. Varför är det alltid så?

Ok, det finns säkert någon vetenskaplig förklaring till detta som har med hormoner, kickar och endorfiner att göra men sådant orkar jag aldrig sätta mig in i. Jag vet dock bestämt att jag inte är ensam om detta. Jag såg senast i förra veckan en person på instagram som skrev om en skitdag och att hon hade unnat sig tröstshopping på second hand, trots köpstopp. Och hon blev genast gladare. Eller? Jag vill hävda att de där plaggen som kommer av tröstshopping inte blir så himla lyckade. Jag vill hävda att det blir lite påtvingad impulsshopping för att fylla ett behov, bara för att få med sig något hem, och då får liksom vad som helst duga. Så har det åtminstone varit för mig.

När jag för några år sedan jobbade i grannkommunen precis bredvid ett köpentrum, då hände det att jag tröstshoppade en del på impuls. Man kanske inte kan tro det, men jag känner mig inte alltid aspigg och pepp efter en hel jobbdag. Oftast ville jag ju bara hem, men ibland skulle jag ändå in och handla på mataffären och då hände det att jag smet in på exempelvis H&M och köpte fyra par viscosebyxor tillverkade i Kambodja. True story. Jag har precis rensat ut det sista paret ur garderoben för övrigt. De satt ju faktiskt inte så bra. Ett par använde jag aldrig eftersom de inte ens passade trots att de var i samma storlek och samma modell som de andra tre. Ett par använde jag kanske en gång och ett annat par några få gånger. De jag nu rensat ut har jag använt en hel del. Men det spelar ingen roll, inget par användes tillräckligt nog för att det skulle rättfärdiga mitt köp. Nu hoppas jag någon trevlig klädbytande vän gör dem mer rättvisa med sitt användande. De andra tre paren har gått åt där nämligen.

Vad jag vill säga med detta inlägg är att ge fasen i att tröstshoppa. Jag fattar suget och behovet, men om man är som jag och då köper något för köpandets skull, och inte för att man älskar plagget, då leder det ofast till ett kasst köp som ger dåligt samvete istället. Ett plagg man köpte på de premisserna som istället ligger oanvänt ger ingen tröst. Och jag har inte heller shoppat idag. Jag var sugen på att gå in på Sellpy eller Tradera, second hand hade det ju blivit givetvis, men jag gjorde inte det. Nu, när jag jobbar lite mindre centralt och går till jobbet, passerar jag inget köpcentrum. Den triggern är borta men det är ju svårt när det bästa andrahandssortimentet följer med en i mobilen. Då behöver man en alldeles speciell viljestyrka för att låta bli. Men jag kan bedyra att jag inte har tröstshoppat idag. Den korta lyckan, som ofta går över i olycka, får mig inte längre. Så ofta i alla fall. Jag rekommenderar istället ett lyckopiller som består. Så här ser mitt ut.

Byrackan, och gos med henne, är bättre än tröstshopping. Kan vi inte bara lägga ner det där med ströstshopping? Det leder ju inte till något bra ändå. Och jag säger det igen: adopt don't shop! Apropå byrackan då. För hon är ju ändå second hand.

Dagens hållbara outfit #11

Imorse hade jag plan på att ha en hängsleklänning på mig jag köpte på tjockisloppisen från förra våren. Tydligen har jag mycket kläder för jag hittade inte den bland alla galgar. Jag är inte en morgonmänniska så jag har inga marginaler på morgonen. Då gällde det att hitta nåt nytt snabbt. Den blev en favoritklänning från H&M som jag haft i kanske sex år eller nåt sånt. Det är en rätt basic grej som jag dock alltid känner mig bekväm i. Den är klädsam på sitt sätt. Mycket välanvänd och även lagad. Småhålen dyker ju alltid upp i flimsig jersey. Så blev det en tröja över, för att jag inte använt den på ett tag och för att den låg överst då den nyss kommit från tvätten. Tröjan är från Reningsborg i Angered som jag bloggade om härom veckan, den är från Monki från början och den kostade 50 kr.

Och det här är lite av grejen med varför second hand är så najs! Den där svarta blobben fanns både på plagg och som gosedjur förr, den tilltalade mig med den här tröjan. Jag tyckte den var skitgullig på den tiden då det begav sig men införskaffade aldrig någon varken i ena eller andra formen. Nu finns inte blobben kvar i Monkis sortiment men jag kan ändå komma över den idag. Och grejer man inte tyckte var snyggt förr när det begav sig kanske man gillar idag. Gött att man kan få en chans till då.

I övrigt hade jag leggings från Sellpy och en halstub som jag stickat själv enbart i små snuttar restgarner. Kängorna är en väldigt osexig historia jag köpt på Emmaus när det fortfarande hette Emmaus. Eftersom jag går till och från jobbet får det bli praktiskt istället för snyggt. Det slits en del på sulorna har jag märkt. De kostade 150 spänn och är bra men jag köpte dem egentligen motvilligt. Jag behövde nya gummistövlar eftersom mina gamla höll på att falla sönder och frågade oraklet facebook efter tips påstövlar  skulle hålla ett tag. Då sa nästan alla att jag skulle köpa kängor istället. Alltså, varför gör folk så? Det är ungefär som att man ber om råd om bästa preventivmedlet och folk säger: men skaffa barn istället, det är kul! Det var ju inte kängor jag frågade om! Bara några dagar senare sprang jag ändå på dessa och tänkte att kängor kanske kan vara bra med. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det blev ändå gummistövlar senare på lite okonventionellt sätt som man kan läsa om här. Fick ju inget bra tips och jag kan avslöja att mina nya har spruckit. Så kan det gå!

Ecofashionistautmaningen - vi snackar brosch igen

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att broschen borde göra återkomst. Jag tänkte väl att den inte är the it-thing men att den borde vara det. Inte anade jag då att jag hade rätt, broschen är en stor trend till våren! Jag är egentligen inte intresserad av trender utan tycker att det rimliga är att man har på sig det man själv gillar, men välkomnar ändå den här trenden. Jag tycker broschen är värd det!

Jag blev rätt nöjd när jag såg på Go Kväll, tror jag att det var, att broschen spås vara trendaccessoaren i vår och tänkte att ni läste det hos mig först. Men jag är ju så klart inte först på bollen. Erika Kvarnlöf, som jag även hänvisar till i mitt broschinlägg från December, har rockat brosch i flera år. Bra där! Och som ett led i detta har Ecofashionista startat ecofashionistautmaningen som uppmuntrar till att använda brosch, gärna på olika sätt och även att raida anhörigas smyckesskrin på fina broscher. Jag raidade min egen påse till klädbytardag och drog fram denna, rätt anspråkslösa brosch som syftar till mitt förnamn. Jag tror jag har fått den av mamma någon gång. Jag testade min idé att använda brosch till stickad, slamsig sjal, som jag så klart stickat själv, och den gjorde jobbet! Den får stanna hos mig helt enkelt.

Inte nog med det, igår rotade jag fram en brosch till. Jag trodde att jag bara hade en, den tovade från min estniska kompis Kristiin, men där hade jag alltså fel. Denna blaffa tog jag på en klädbytardag en gång med planen att göra något annat med den. Den har legat orörd och nu fick den då leva vidare som brosch. Jag testade brosch och kimono vilket funkade fint. Är dock osäker på om kimono är min grej. Tycker mest den glider runt på min kuperade kropp. Den är för övrigt köpt på second hand, som sig bör.

Jag tycker du ska hoppa på utmaningen du med genom att rocka brosch och hashtagga #ecofashionistautmaningen på insta. Brosch är ju rätt kul! Och ok då, googlar man lite verkar det som att det är främst blombroscher det handlar om. Petitesser tänker jag! Men för säkerhets skull letade jag upp ytterligare en brosch (jag har alltså fyra broscher) som jag både virkat och monterat själv. Och växtfärgat. Men blaffa på bröstet är nog ändå inte min grej...

Loppistips #11 - Reningsborg Angered

Den här loppisen må se oansenlig ut men det är den inte kan jag säga. En av mina absoluta favoriter är Reningsborg i Angered. För det första är butiken enormt stor och för det andra är den enormt bra! Man kan på riktigt hitta i stort sett vad som helst där. De har en stor möbelavdelning, massa prylar, alla köksgrejer man kan önska och en riktigt bra klädavdelning. Textilavdelningen är dessutom super. Det enda man, jag, saknar är en ordentlig bokavdelning. En liten bokhylla i ett hörn är lite fattigt tycker jag...

Reningsborg drivs av en ideell hjälporganisation och kristen förening som inte bara har second handbutiker utan även sysslar med arbetsträning, har en verksamhet med däck och tvätt, driver någon form av utbildning för gymnasiestudier, har trygghetsvärdar på skolor, sysslar med konferens och catering samt driver vandrarhem och studentboende. De är dessutom samarbetspartner med Göteborg Hockey Club. Väldigt omfattande verksamhet kan man säga. De har tre second handbutiker i Göteborgsområdet och förutom den i Angered finns det en i Frölunda som öppnar igen 8 februari efter en brand i somras och en i Partille. Den i Angered ligger på Angeredsvinkeln 9 och har öppet onsdagar 13-16 och lördagar 10-14.

Så till klädavdelningen. Det finns verkligen enorma mängder och jag skulle säga det finns något för alla. Damavdelningen består både av nyare kläder och en hel del vintage. Min kollega har vittnat om att de ibland får in ett hela garderober från välklädda damer med bra stil och då blir man (hon) stressad av hovrar runt i lokalen och letar. Om man gillar vintage dvs. De får in mycket dödsbon vilket märks. Det kan erkännas att de i regel har så mycket kläder att det kan bli lite trångt på klädställningarna och mängden gör att man får leta och rota så gillar man inte det kanske inte det här är drömbutiken direkt.

Men för mig är det det! Förra året, när jag var lite second handhoarder på kläder köpte jag en hel del här. Klänningar, tröjor och kjolar främst. Jag konstaterar att jag köpte 12 plagg där på tre besök. Så vill/behöver man uppdatera sin garderob cirkulärt och hålla sig till en butik rekommenderar jag den här. Priserna är bra också. Jag tror att mitt bästa fynd här är en rätt ordinär klänning från H&M (som ligger i tvätten nu så ni slipper bild på den) som jag har använt massor. Det är en sån klänning som jag både kan känna mig snygg och casual i, året om. Drömklänningen helt enkelt. 55 kr kostade den. Som hittat. Har du varit där och gjort några riktigt bra fynd?

Stöld?

Jag håller på och läser en väldigt intressant bok just nu. Den heter Svinnlandet och är skriven av journalisten Andreas Jakobsson. Kanske känner du igen honom från SVT's Maträddarna som gick hösten 2018. Det är nämligen så att Andreas är en dumpstrare. Med dumpstring menas att man letar i containrar och soprum tillhörande mataffärer efter mat som man sedan äter upp. Faktum är att författaren och hans familj lever helt på dumpstrad mat. Imponerande! Och väldigt inspirerande.

Nu är inte det här en blogg om mat eller matsvinn men boken har ändå fått mig att tänka. Det hävdas nämligen ibland att det är stöld att plocka saker ur containrar som andra har slängt. Någon har alltså gjort sig av med något för förbränning och då räknas det alltså som stöld att ta dem. Trots att de är slängda. Befängt hävdar jag. Senast i helgen fick jag höra från en person att jag gjort mig skyldig till stöld när jag plockat kläder ur containrar tidigare. I senaste avsnittet av Återbrukspodden drar de det till och med så långt att det är förbjudet att plocka med sig grejer från grovsoprummet i ett bostadsområde. I grovsoprummet till vår förra lägenhet fanns det en hylla där folk ställde grejer synligt som andra sedan tog. Så även jag. Jag blev både av med fullt fungerande grejer jag ville ha och plockade med mig både det ena och det andra. Bl.a. ölglas och vhs-filmer som jag sedan vävde av. Det är väl därför den där hyllan finns där eller?

Lagen säger att containerdykning i regel är olagligt och brotten man kan göra sig skyldig till är olaga intrång om man inte har rätt att vara på platsen, stöld eller snatteri eftersom när grejer hamnat i en container tillhör de den som har hand om containern, t.ex. ett bostadsbolag. Men för att det ska räknas som stöld måste dock ägaren har drabbats av ekonomisk skada genom att bli av med grejerna. Detta innebär att grejen måste ha ett värde. Det kan däremot handla om egenmäktigt förfarande vilket innebär att ta eller använda något man inte har rätt till. Jag tolkar det som att det inte är stöld att dumpstra då. För att citera boken ovan:

"Jag ringer Christer Nordström på Uppsalapolisen. Han säger att det aldrig är ett brott att ta sopor från en container. Undantaget är om soporna i fråga har ett uppenbart andrahandsvärde på skrotmarknaden, som bilbatterier och kopparskrot.
- Det är inget brott att gå in i ett olåst soprum eller ta sig in i en låst container - så länge du inte har sönder låset. Det är bara om du förstör något när du tar dig in som det handlar om brott. Fast även då beror ett eventuellt brott på omfattningen och vad du tar. Det skulle kunna rubriceras som stöld om du till exempel tar gamla däck eller andra grejer som kan säljas vidare. Dit räknas inte filmjölk med passerat bästföredatum."

Nog så. Jag fattar ju att kopparskrot i en container på en inhägnad byggplats t.ex. inte är up for grabs. Jag tänker dock inte gå med på att ett helt gäng mer eller mindre trasiga jeans jag fiskade upp ur containern hos oss i slutet på maj skulle göra mig till brottsling. Jag blev i samband med detta även kallad för "klädräddaraktivist" vilket jag givetvis ser som en komplimang. Jag räddar gärna både trasiga och hela kläder från ett öde i brännugnen om jag kan. Kläderna har knappast något stort värde att tala om och några pengar har jag inte tjänat på dem. Kläderna har istället blivit återbruk på jobbet, givits bort till anhöriga, hamnat på klädbytardagar och skänkts vidare till Myrorna. Och jag förstår verkligen inte hur man kan slänga fullt fungerande, fina och även helt nya kläder i en container! Vi har tre klädboxar i närheten och en second handaffär bara några minuter bort. Och så här är det, liksom Andreas Jakobsson, författaren till Svinnlandet, resonerar jag som så att även om det är något olagligt jag gör så tänker jag fortsätta med det med etiken och moralen i ryggen. Vinsten är större för klimatet. Det är inte försvarbart att slänga kläder och alla bör sluta med det om vi ska ha en framtid här. Men jag tyckte precis att jag förklarade varför mina klädräddarinsatser inte är ett brott så... Kalla mig inte för brottsling tack. Jag ser mig själv som en hjälte.

Och vill man veta mer om detta rekommenderar jag givetvis Andreas Jakobssons bok, som finns att köpa på Adlibris bl.a., men man kan också läsa på lite mer här t.ex.

Stor klädbytardag tarva sin ordning

Idag har jag varit på en offentlig, och stor, klädbytardag. På ett sätt kan jag tycka att sådana klädbytardagar är lite bortkastat på mig. Jag är inte average size. Jag är tjock och dessutom kort. På riktigt, inga kläder i världen är skapade specifikt för min kroppsform. Man kan dock konsumera enbart cirkulärt även om man är tjock vilket jag redovisat i detta inlägget. På klädbytardagar finns det inte asmycket kläder för tjockisar. Jag och min syster tog oss ändå till Frilagret idag, för att det är trevligt, och sedan måste ju även vi tjockisar börja gå på sådana tillställningar, om det ska finnas kläder för oss där. Och det var trevligt.

Dock var kön in mindre trevlig pga vädret. Och kön var lång. Jag har förstått det som att det har varit lång kö under hela eventet. Ok, det här är inget klagoinlägg. Jag tycker sådana här event är enormt bra och viktiga! Extra glädjande var att just det här eventet, arrangerat av Röda korsets ungdomsförbund, hade väldigt stort intresse. 3542 personer klickade sig som intresserade på facebook vilket är enormt!. Det är ju väldigt roligt och viktigt att folk vill byta kläder med varandra. Men. Det var alldeles en alldeles för liten lokal. Lokal tillät bara 50 personer åt gången. Vi var ute i god tid och ställde oss i kön innan öppning men fick ändå stå ca 30 minuter i kö. Då fick vi ändå lite förtur eftersom vi hade lämnat in kläder i förväg. Jag läste dessutom att de slutade släppa in folk en halvtimme innan eventet var slut pga de långa köerna. Jag hade ju tyckt att en förlängning av eventet hade varit på sin plats.

Väl inne reagerade jag på att det var, just en liten lokal, och ganska glest bland kläderna. Med så mycket intresserade människor och två tillfällen för inlämning i förtid borde det kunna vara packat med kläder förställde mig jag. Jag hyser hopp om att nästa gång, för jag hoppas verkligen att det blir en nästa gång, att är det är en större lokal där man kan hänga ut allt samtidigt och ta in mer folk på en gång. För sådana här event ska ju vara en folkfest tänker jag! Och förhoppningsvis är dam- och herrkläder uppdelade i olika avdelningar, vilket det inte var idag. Annars var det bra arrangerat med att man kunde lämna in i förväg samt att man då kunde få två extra biljetter förutsatt att man hade sju eller fler plagg då. Annars var det fem plagg in och fem plagg ut som klassiska stora klädbytardagar brukar vara.

Annars, som sagt för det var ju inget klagoinlägg, var det ett fint arrangerat evenemang med bra ordning och uppdelat i storlekar vilket alltid är uppskattat. Jag gillar verkligen inte när det ligger i högar där folk river och sliter i grejerna. Volontärerna gjorde ett jättebra jobb. 

Men. Och nu kommer det stora gnället. Jag kom därifrån med fyra plagg. Helt klart nöjd med skörden. Min syster hittade tyvärr ingenting men hennes biljetter fick en söt person i kön istället. Bättre att det kommer till användning. Men. Kan folk sluta lämna in crap på klädbytardagar! Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot lite slitna och trasiga kläder, de förtjänar kärlek också. Jag kan lätt förbarma mig över trasiga plagg och laga dem om det är så. Lagningar är bra och kan vara snyggt men jag tycker verkligen inte att det hör hemma trasiga, solkiga och smutsiga plagg på en sån här stor offentlig klädbytardag. När jag var på Naturskyddsföreningens förra våren reagerade jag på hur mycket crap folk lämnat in. Mycket nopprigt, solkigt och smutsigt. Kläder helt utan andrahandsvärde. Och jag blev inte jättenöjd när jag upptäckte att byxorna jag fått med mig hem idag hade hål i sig. En reva i tyget är inte ok enligt mig. Mitt råd är därför: Ta inte med dig kläder du själv inte hade velat ta med dig därifrån! Och det ansvaret ligger faktiskt hos inlämnaren, inte volontärerna. Sedan är det ju alltid lite svårt med provning och så vid sådana tillställningar och jag insåg att byxorna satt riktigt illa på mig när jag kom hem. Så det blir att de lagas och tas med på en klädbytardag med vänner i framtiden. Vid sådana tillställningar kan jag ta med lagade kläder. Lagade kläder behöver inte vara dåligt och jag hade lätt kunnat ta med mig ett lagat plagg hem från en sådan sammankomst enligt det här receptet. Då är det mer lösa bobbiner och man är bland vänner.

Så, en stor offentlig klädbytardag är inte ett tillfälle när du ska göra dig av med crap och komma därifrån med finplagg. Skärpning! För övrigt tog vi en sväng till Myrorna på Järntorget efteråt och handlade lite cirkulärt efteråt. Jag köpte två plagg men den ömma systern köpte fem! Jag är lite stolt och känner mer och mer att personal shopper på second hand vore nåt för mig!

Second hand i första hand

Det tycker jag är en bra policy. Om det är något man behöver, eller vill ha (vägrar använda det hemska uttrycket villhöver, blurk) bör man faktiskt se om man kan hitta det second hand i första hand. Det är totalt onödigt att belasta miljön med ytterligare köp av nyproduktion när det finns grejer på andrahandsmarknaden i totalt brukligt skick. Inte alltför sällan hittar man helt, eller nästintill, helt nya grejer utan att ens behöva leta särskilt länge. Bara man vet vart man ska leta. Och inte är för picky med exakt modell och färg tänker jag.

I somras var jag ute efter ordentliga vandringsskor och jag hade fått för mig att Salomon var märket jag skulle ha. Jag hade egentligen planerat att köpa dem på Tracks Recycle som jag besökte tidigt i somras men jag kom inte iväg och helt plötsligt fick jag en ingivelse om att jag behövde dem just då. Då hittade jag på Sellpy, både till mig och partnern för 400 styck. Mina var helt nya och partnerns var använda men hela och fina. Bra va?

Och livet med hund innebär promenader i alla väder. Nu gillar inte vår byracka regn över huvud taget men ibland har hon inget val. Då behövs bra regnkläder. Ibland behöver man dem nyss. En lite längre regnjacka i finaste färgen hittades också på Sellpy. Den är partnerns men jag har så klart också en gul, inköpt på närmaste loppisen på torget för 75 spänn. Bra deal tyckte jag.

Det här med second hand i första hand är egentligen inte alls nytt för mig. När jag skulle flytta hemifrån köpte jag i stort sett hela min köksutrustning (möblerat studentrum i övrigt) på second hand. Det var helt enkelt så det gick till hemma hos oss. Behövde vi en ny soffa köpte vi den second hand. Soffbord likaså. Böcker brukar jag titta efter på andrahandsmarknaden först. Diverse prylar med. Efter ett år av bara second handkläder kan jag lugnt säga att jag alltid letar kläder på second hand först. Det känns bra. Att leta second hand i första hand är både bättre för miljön och plånboken. Jag fattar faktiskt inte varför alla inte gör det...

Som en bonus får ni en bild på mig och partnern som firar 10 år idag. Vi gillar hockey och båda våra matchtröjor har jag köpt på Tradera. Min var rätt sliten och trasig men den modellen och årgången jag ville ha och har nummer 1 på baksidan. Ni som vet vet. Partnerns mössa är dessutom från en klädbytardag. Eftersom sådana plagg är av idel polyester och akryl känns det särskilt bra att inte bidragit till extra slöseri med resurser. Second hand i första hand är det bästa helt enkelt!