Nu är det äntligen klart! Och jag är jättenöjd! Utställningen blev bra. Alla har gjort så fina grejer! Och så många grejer! Det har varit mycket stickat, massa strumpor, mössor, vantar osv. Jag känner mig helt överväldigad och matt och vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns liksom inte ord för vad den här utbildningen har inneburit. Vi kan säga så här att jag ser fram emot att börja leva igen. Jag ser fram emot att få träffa vänner, ha sovmorgon och att få sitta hemma och titta på tv utan att ha massa ångest över allt man skulle kunna göra samtidigt. Jag kommer ju givetvis ha ångest över allt annat jag borde skriva till exempel, men det är en annan typ av ångest.
I vilket fall är jag stolt över utställningen och vad jag åstadkommit och mina stora stoltheter är min stol och min hallupphängningsanordning och den har vi här:
Den är till för alla mina vantar och mössor jag samlat på mig och den har estniska broderier som jag är omåttligt nöjd med och ett brickvävt band som också blev ganska bra.
Det har blivit väldigt mycket småslöjd den här terminen eftersom vi har haft problem med lokaler, maskiner och annat. Och här vi se mina metallprojekt jag gjort. Det är ett par kapsylöppnare, lite smycken och knappar och sånt. Och en grym smygmaskvirkningskrok.
En annan stolthet som jag gjort är min grymma täljda grötslev. Den blev jättebra!
En stor eloge till mina underbara klasskamrater för alla kanonfina grejer som de har gjort som är enormt inspirerande! Jag blir jättesugen på att sticka och virka igen, och det ska bli enormt skönt att få pyssla för sig själv hemma, utan att någon skall syna grejerna i sömmarna och bedöma dem. Och att jag får göra precis vad jag vill, utan tvång!
