Jag läste en artikel, för jag tror det var ett par år sedan, som jag uppenbarligen inte fattade. Arikeln, en debatt- sådan, gick ut på att vi måste sluta snacka om hållbart mode. Eh, fattade inte alls förrän någon förklarade för mig att det handlar om är att vi måste sluta snacka och börja göra. Mycket snack och lite hockey helt enkelt. Istället för att prata om den vidriga textilindustrin måste vi börja agera med att höra av oss till företag och butiker, göra oss obekväma och sådant. Det var så jag minns det i alla fall. Jag lyckas så klart inte hitta artikeln nu men det var så jag fick en förklarat för mig i alla fall. För jag fattade den ju inte som sagt...
Men vaddå "vi måste sluta prata hållbart mode"? Det måste vi väl inte alls! Givetvis behöver vi lite action också genom att maila företag, skriva på protestlistor, konsumera mindre och allt det där men jag skulle säga att vi behöver definitivt prata om hållbart mode, och det mycket! Under en föreläsning jag var på förra hösten med Johanna Nilsson sa hon att ett bra sätt att sprida det här med att handla second hand kan vara följande: En kollega frågar vart man får tag på en bra vinterjacka varpå jag svarar med att lista flera bra second handbutiker. Jag nämner inte ens en butik med nyproduktion. Lätt som en plätt. Om vi normaliserar att handla second hand lär det väl ändå bli mer förekommande? Och upplysning och kunskap är väl ändå the way to go? Eller säger jag bara det för att jag är lärare?
Här är vad jag har åstadkommit genom att bara snacka om det. Och då räknar jag ändå det jag skriver på bloggen. Jag snackar om det, fast med skrivna ord. Min partner säger numera att han ska köpa ett bättre begagnat plagg när det är när det är något han tycker han saknar i sin garderob. En kollega berättade för mig att han köpt flera par golfbyxor från Sellpy som han sedan ämnade sy om, istället för att köpa nya. En annan kollega skämdes lite och ville inte nämna det högt att hon köpt kläder från H&M om jag skulle få reda på det. Ok, jag vill inte sprida skrämsel och skam omkring mig men ändå! Det betyder ju ändå att hon fattar att det där med att köpa nytt och att överkonsumera inte är det bästa.
Det bästa av allt är min bff som har gått från att säga: "Det kommer aldrig hända!" när jag försökte få med henne i Circular Fashion Challenge till att numera vara värsta loppisråttan vad gäller kläder. För ca två år sedan sa hon att hon pga att just för att hon älskar kläder och mode inte kan tänka sig att köpa begagnat och så var det nåt med bacillskräck och blabla. Nu handlas det friskt begagnade kläder och om jag har fattat det rätt vågas det även provas i butik och ibland kan de även användas utan att tvättas först! Vilken seger va? För i det fallet är det alla mina bilder jag skickar, allt prat om begagnade kläder och mina blogginlägg plus en annan hängiven second handklädermänniska i hennes närhet som har påverkat. Och nu erkänner hon att det är riktigt roligt! Hon har för övrigt lovat mig att jag ska få ta lite bilder och skriva ett eget dedikerat inlägg om just henne och second handandet. Ja, jag är nöjd och stolt.
Jag hävdar att det funkar riktigt bra att snacka om det för på så sätt påverkar man ändå andra. Sedan kombinerar man det med att göra, dvs köpa cirkulärt, lappa och laga, byta, sy själv, maila företag, skriva på listor och göra sig allmänt obekväm. Men vi får för sjutton gubbar inte sluta prata om det! Jag har för övrigt en liten lista på folk som vill gå på second hand med mig när vi har lite mindre akut pandemi i landet. Det är också en seger! Personal second hand shopper är mitt middle name.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar