Dagens hållbara outfit #20: lappat och lagat

#hållbarstilchallenge tuffar på och jag försökte få på mig så mycket lagat som möjligt idag. Jag har mycket lagade kläder men inte så stora och avancerade saker. Än. Jag har har däremot en stor laghög som behöver lite tid och omsorg. Koftan är en gammal sak från Indiska som fått en synlig lagning i form av langettstopp som är en av mina favoritlagningar. Klänningen från Monki har jag köpt i facebookgruppen Circle of clothes och den lyckades jag spräcka tyget i första gången jag provade den. När jag böjde mig ner för att gosa med min hund gick den sönder precis vid nedersta knappen. Det lagade jag hyfsat osynligt och sen har jag gjort samma sak med näst nedersta knappen. Bräckligt tyg alltså. Leggingsen har fått ett minihål som lagats medelst snörpa ihop med sytråd och mina bästa Duckfeet har fått nya sulor hos skomakaren. 

Till och med strumporna, som har mopsar på, är lagade och örhängena med. Örhängena köpte jag för ett par år sedan på Ebbe och Haldis när det fanns kvar på Vallgatan och jag tycker de är döfina! Jag hittade en lös tråd en dag som jag klippte av och då visade det sig att den släppt och när jag klippte den tappade jag pärlor. Så jag fick reparera skadan med ny sytråd och de pärlor jag hade kvar. Så ena damen är lite naggad i kanten nedtill. Men det syns ju inte! Någon mer än jag som har en fäbless för sådana här pärlsmycken?

I övrigt så gillar jag konsten av att laga skarpt! Jag kan vara lite kass att få tummen ur och lägga på hög som sagt men tillfredsställelsen när jag har fått en lagning kvar och vet att jag ökat plaggets livslängd är oslagbar. Och av någon anledning gör jag de mest avancerade lagningarna till min partner. Inte för att han är försöksperson på något sätt utan mer att det känns mer värt att laga hans kläder. Mina kan jag ju laga någon annan gång! Jag har dessutom en bra deal med mina kollegor när deras kläder behövs lagas som ni kan läsa om här.

Dagens hållbara outfit #19: lägst PPA i garderoben

Idag är temat i hållbarhetsutmaningen att ha plagg med lägst PPA (pris per användning) i garderoben på sig. Man kan läsa mer om det fenomenet i detta gamla inlägg för övrigt. Jag har förvisso plagg som säkerligen har lägre PPA men de är köpta nyproducerat och det ville jag inte ha på mig idag. Så det blev den här trotjänaren till kofta som köptes på Lindra när det låg i Backa för 80 kr. Den användes fem dagar i rad häromveckan (en annan utmaning) och bara det bättrade ju på PPA:t rejält. Och så mycket som jag har använt den tror jag nog att jag är nere i ca 1 kr per användning. Klänningen kommer från förra årets tjockisloppis och kostade runt en 50-lapp och den har jag också använt mycket. Leggingsen fick tyvärr bli ett par nyproducerade men de är välanvända och skorna från Eriksjälpen i Kortedala (95 kr) är garanterat nere i mindre än en krona per användning. Örhängena, som fick ett eget inlägg för ett tag sedan, kostade 234 kr på Etsy och det känns som att jag har använt dem 2234 kr vid det här laget så de har riktigt låg PPA! Bra jobbat till mig själv.

Och jag har insett det att ett PPA på 1 kr är en bra allmän inställning. Jag har nog undermedvetet tänkt så att om ett plagg kostar 10 kr på loppis ska jag väl ändå kunna använda det 10 ggr. Och om jag investerar i ett lite dyrare second handplagg, för säg 200 kr, då är ändå mitt mål att använda det 200 ggr. Förhoppningsvis duger kvalitet och mina lagningskunskaper till det med. För kläder är ju till för att användas. Eller vad tycker du?

Dagens hållbara outfit #18: köpt i andra hand

Idag var så första dagen i utmaningen #hållbarstilchallenge som jag skrev om igår, som för mig är en slags motreaktion till en annan utmaning där man kan vinna presentkort på nyproducerat. Jag vill inte ha det så jag valde den schyssta utmaningen istället. Dagens tema var "köpt i andra hand" och jag gick in för att försöka ha allt på kroppen begagnat. Jag erkänner att jag misslyckades med linnet, underbyxorna och strumporna. De är från GeKås, Dollarstore och Kappahl tror jag. Koftan däremot har jag köpt på Myrorna på Järntorget och jag älskar den! Leopard och cerise, kan det bli bättre? Toppen och leggingsen är från Sellpy, kjolen från årets tjockisloppis och skorna, som har klack hör och häpna, köpte jag på megaloppisen i Majorna förra året. Till och med örhängena är begagnade från Erikshjälpen i Frölunda. Och jag kan avslöja att jag köpt bh:n i en facebookgrupp. Det som är lite kul med skorna förresten är att jag fick låna ett par likadana av en kollega på en blöt rastvakt härom året. De var för stora men jag gillade dem skarpt och började leta efter dem på Tradera och Sellpy utan resultat. Så stod de bara där i rätt storlek för 30 spänn på ett av de första borden jag tittade på på megaloppisen. Destiny! Kjolen är för övrigt hemmasydd och även om det här inte var det jag var sugen på att ha på mig idag blev jag väldigt nöjd! Får bara öva lite på det där med klackar igen då jag kommit av mig efter att ha vägrat klack i flera år. I morgon får ni se ett nytt hållbart tema!

#hållbarstilchallenge, greenwashing och osäker stil

Det dyker ju som sagt upp en och annan stilutmaning då och då på instagram. Jag har inte tid eller lust att haka på alla, men det har ju hänt ett par gånger. I somras var det #northstylechallenge och för ett par veckor sedan var jag med i en där jag skulle ha samma plagg på mig alla fem vardagar i veckan. Väldigt inte jag, men det gick ju bra. 

Säker stil är en podd som är rätt välkänd. Det finns även böcker med samma namn och jag vet ju att Ebba och Emilia är väldigt väl ansedda när det handlar om stil och kläder. I veckan lanserade de en stilchallenge för v 40, dvs nästa vecka. En hållbar utmaning där man ska visa upp återälskade plagg, lappat och lagat och så vidare. Man skulle ju kunna tro att jag jublar. Mden jag kände ändå att något inte stämmer när en hållbar stilutmaning lottar ut 2000 spänn till en webbutik som börjar på Z som säkert flera känner till. Det där zätat säljer asmånga olika märken påbjuder ju ändå till överkonsumtion och är en del i fast fashionkulturen. För mig rimmar det rätt illa att en utmaning som går ut på att vara hållbar kommer innebära 14000 spänn till Z och konsumtion av nyproducerat. 

Det har givetvis, som sig bör, ifrågasatts. Jag själv påpekade att det ju hade varit fräschare med ett presentkort hos t.ex. Myrorna. Flera andra frågade vad Z har för hållbara märken egentligen och det var fler än jag som reagerade över det olämpliga att uppmana till att ännu mer nyproducerat säljs. Svaren som löd var rätt luftiga. Det sades saker som "Vi är övertygade om att våra följare är medvetna nog att göra kloka köp". Typ. Och de verkar tycka att Z gör ett bra hållbarhetsjobb. I beg to differ. Visst, man kan tydligen se någon flaggning om vilka plagg som är hållbarhetsmärkta på något sätt när man är inne på deras sida men jag tycker inte det är good enough när det ändå är ett företag som bygger på fast fashion. Även om så klart alla initiativ för att lyfta hållbarhet är bra men att uppmana till nyproduktionsköp är inte så himla härligt enligt mig. Det känns som seriös greenwashing här.

Så nä, det kändes inte rätt för mig och jag ville inte hoppa på den utmaningen. Tur för mig då att vi, jag skriver vi för jag var med, skapade någon form av motreaktion och en annan utmaning dök upp, signerat aeknsgarderob och en.garderob.till. Det här känns mycket fräschare! Klockrena teman och man vinner ingenting. Och tanken med det här är inte för att shamea någon eller något, folk gör som de vill, men om det inte känns rätt att vara med i en z-utmaning kan man få vara med och leka ändå. Den här känns det bra att vara med i. Så bra och peppigt att det kan hända att jag får rapportera dagligen från den här på bloggen. #hållbarstilchallenge, eller #osäkerstilmenhållbart som jag kallar den, är här. Get used to us.

Avlagda paltor i mitt hjärta

Det hettar alltid till lite i mig när jag hör någon säga något sånt här: "Jag vill liksom inte ha någons annans gamla avlagda paltor på mig!". Men vad är det liksom? Vad grundas det i? Är det inte fint nog att ha kläder som någon annan använt innan? Är det fräschheten det handlar om igen? Att det skulle vara ofräscht med begagnade kläder och second hand är helt grundlöst, det har jag skrivit om flera gånger förr, och det finns många bra anledningar till att man ska ha just någon annans gamla paltor. Det har jag också skrivit om förr. Men jag har kommit på en grej. Jag har kommit på att jag trivs allra helst i någon annans gamla avlagda paltor. 

Och så har det nog alltid varit. Jag kommer från en arbetarfamilj och har alltid fått ärva kläder. Kanske inte främst för att vi inte hade råd med nya kläder utan för att man gjorde så då. Och säkert fortfarande, kommer många föräldrar påpeka nu. När jag var liten var det självklart att jag fick rota igenom mina kusiners avlagda kläder, både de som är över 10 år äldre än mig och den som bara är ett par tre år äldre. Och så fick jag ju ärva av mina syskon så klart. Det var inte sällan de plaggen redan var ärvda en eller flera gånger. En enda stor cirkel. Och jag älskade att få rota igenom påsarna själv och prova och välja de där plaggen som just jag gillade. Det spelade ju ingen större roll om de var nya eller lite lätt omoderna. Många känner säkert igen sig i det här. Här hade det för övrigt varit perfekt att ha en gammal bild på mig en härligt ärvd 80-talströja, men jag har inte det just nu. Så bilden ovan får duga. Jag har klänning från tjockisloppis och tröja från BjörkåFrihet.

Jag har ibland velat ha exakt samma som alla andra, men helst med en liten unik twist som i en annan färg t.ex., men oftast har jag velat ha det som ingen annan har. På högstadiet plundrade jag och min kompis M våra mödrars garderober och använde glatt i skolan och skäll fick vi för det. Av andra ungdomar då som tyckte vi var knäppa. Mödrarna tyckte det var kul. Och ju mer udda kläder desto bättre. På högstadiet och gymnasiet kom jag också igång med min second handshopping ordentligt. Vår second hand i Gnosjö, Emmaus i Björkå när det fanns kvar och UFF här i Göteborg var favoriterna. Och vill man se hur jag såg ut på gymnasiet hänvisar jag till detta inlägg. 

På den tiden fick man ju en hel de plagg av sina kompisar med. Eller, åtminstone fick jag det. Och det är just flera av dessa plagg, de jag förvärvade från begagnatmarknaden, jag minns mest från den tiden. De där byxorna jag fick och sedan sydde om av min kompis F, den där lila velourtunikan jag köpte på UFF för att den var så mycket hon den där gothiga i Sjätte dagen och den där fina mockakappan med kaninpälskrage jag var så jäkla snygg i. Allt var avlagda paltor. Jag har många plagg jag köpt nya genom åren jag verkligen älskat men de som någon annan ägt innan mig var lite mer härliga liksom. Toppen på bilden i fråga kommer från en klädbytardag. Och jag har tandkräm runt munnen.

Och så är det ju ändå. Mina loppisfynd kommer med en mycket bättre känsla än de jag köpt nya. Jag tror att jag känner så här dels pga unikheten. Flera av dessa plagg är mer unika och alla springer inte runt med sådana. Jag tror dels det handlar om att de har en proveniens och mer, vad ska man säga... intressant historia om de köpts på en gatuloppis än "Jag köpte dem på H&M.". Dels tror jag att det handlar om att det känns bättre i mitt miljömedvetna sinne om jag vet att kläderna inte gått direkt från fabrik till mig. Och så kan man ju inte förneka att lite mer använda och ingådda plagg är mer bekväma en kemikaliestela och nya. Så tycker jag i alla fall.

Och det är faktiskt inte ett problem för mig att plaggen är lite slitna. Som den här tröjan från Monki t.ex. Jag tycker så vansinnigt mycket om den. Den var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag väl började göra det igen, den är i favoritmaterialet 100% bomull, den är lös och ledig och dessutom snygg. Och nu har jag använt den så mycket att den börjar bli lite tunnsliten och jag har lagat den ett par gånger. Men jag har liksom bara bestämt att jag ska ha den, och laga den, tills den inte håller ihop längre! Det ska bli spännande att se när jag måste ge upp den. För det är så kläder ska bli behandlade. De ska användas, älskas, lagas och lappas tills det inte går mer. Då har plagget fått det det förtjänat. Så mycket är den gamla avlagda paltan värd!

Materiallära är livsviktigt!

När jag gick ett år textilt hantverk på folkhögskola ingick det en kurs i materiallära. Jag tyckte det var jättespännande! Där fick jag bl.a. lära mig att bomull inte blir rent i 40 grader utan att bomullskläder kräver minst 60 grader för att bli rent. Tvättar man det i 40 krymper plagget gradvis över en tid istället. Därför ska man alltid köpa ett bomullsplagg i en storlek för stort och tvätta det i 60 direkt så det krymper klart. Nu handlar ju jag nästan bara second hand så jag räknar med att det redan är färdigkrympt i tvätten. Och då behöver jag inte vara så knusslig med om jag tvättar det i 60 grader heller. En av de fina grejerna med att handla second hand. En av många.

Men det här med olika material, det behöver man verkligen hålla koll på. Man behöver veta vad man gillar och hur det funkar på ens egen kropp innan man köper det. Ett plagg i polyester skulle förvisso kunna sitta superbra på mig i provrummet men jag vet att jag inte kommer gilla att bära det. Om jag ska köpa ett plagg i 100% rayon behöver jag ju också veta vad rayon är för något. Jag kan avslöja att rayon egentligen är viscose, alltså en cellulosafiber. Just rayon brukar vara vävd och ska efterlikna siden. Det är nog många som inte vet vad rayon är och en del hade kanske misstagit det för syntet och skippat det. Den här klänningen har ett helt fantastiskt fall och är inte det minsta syntetig. Därför gäller det att läsa på lite för att inte gå på nitar eller missa grejer. 

Ska man handla kläder av bomull tycker jag också att det är viktigt att man vet vad man köper. Man ska veta att man köper uttorkning av stora områden, att inte alla får rent vatten att dricka och föroreningar av odlingsområdena där odlarna blir sjuka. Om man inte köper ekologisk bomull då. Då är det bara det där med vattnet man köper. Jordbrukskemikalier och konstgödsel används inte vid ekologisk odling av bomull. Om man inte handlar second hand då och bomullsplaggen redan finns i cirkeln. Det är det bästa.

Det gäller dessutom att ha koll på om plaggen är av vävt eller stickat tyg. Jag har köpt en del plagg via facebookgrupper, Sellpy och Tradera det senaste då loppisbesöken uteblivit en längre period. Även om material och mått står väl utmärkt i annonsen behöver man veta hur plagget beter sig när man har det på sig. Ett visst bystmått är liksom inte likadant i ett plagg av vävt tyg som i ett av stickat tyg. Stickat tyg är nämligen stretchigt vilket inte vävt är och för mig som har en mer fyllig form spelar i alla fall det roll. Om inte det vävda plagget innehåller elastan då, men det gör få av mina plagg. Om det är bra bilder i annonsen kan jag dock oftast se om det är stickat eller vävt tyg. Den är en av mina superkrafter. Och jag undviker oftast syntet. Jag höll förresten på att köpa en skjortklänning i polyester i helgen. Jag hade nämligen för mig att just den klänningen var i viscose men det visade sig senare att den var i polyester. Säljaren var dock schysst och lät mig hoppa av. Mitt råd är dock: skriv alltid ut material i annonsen! Jag blir omåttligt provocerad om det inte står nämligen. 

Att bli bra på material sker dock inte i en handvändning. Och man behöver inte heller bli så nördig som jag som ofta kan känna i fingrarna vad det är för material. Jag har flera gånger imponerat på partnern med det. Men olika materialblandningar och olika kvaliteter på materialen kan göra det knivigt. Se därför alltid till att kolla materiallappen. Och läs på. Boken Slow Fashion innehåller ett utmärkt materialschema med tillhörande information. Böckerna Wow - jag kan bidra och Om att utbilda unga i hållbar textil, som jag skrivit om tidigare, innehåller också materialskolor värda att kika på. Helena Bäckströms slöjdsida har en bra sida med material samt att Naturskyddsföreningen har en kortare genomgång på sin hemsida. Det finns garanterat fler där ute samt att gamla textilböcker, såsom Hemmets handarbetslexikon, innehåller mycket bra. Men om du vill börja någonstans kan du börja med Slow Fashion. 

Men först av allt ska du komma fram till vad du gillar och trivs i, både vad gäller material, plagg och stil. Sedan ska du leta på second hand efter det tycker jag. Och efter det ska du nörda in dig ordentligt och en hel värld öppnas.  Om du vill. Och nu när jag googlade runt hittade jag en hel 7.5-poängskurs i textil materiallära vid Högskolan i Borås. Den låter väldigt spännande! Och lockande!

Stockholm international Digital Fashion Days 2020

Förra året kunde jag berätta om att Stockholm Fashion Week var inställt. Anledningarna som gavs var många men de ökade kraven på digitalisering och hållbarhet nämndes. Men det var också tal om att bokade designers, besökarantal, inköpare och internationell press minskat och det har varit svårt att få showerna fullbokade. De hade ju lite tur där stockholmarna när vi fick en pandemi och det mesta har fått tvingas bli digitalt det här året. Så den fick de gratis. I år har de dock gått ut och meddelat att det är ett större hållbarhetsfokus på detta event. Bra, givetvis. Men hur jag än har letat på deras hemsida hittar jag liksom inget konkret om på vilket sätt eventet är mer hållbart. För de menar väl inte att det faktum att folk inte flyger dit pga att det är digitalt är det hållbara i det? Det är ju modeindustrin och tillverkningen av kläder som behöver bli mer hållbar. Men upplys mig gärna om du vet något.

Själv firar jag den här fredagen i soffan med en stor hink godis, sambo och byracka, barnfri och härlig som jag är. Kläderna för dagen är en tröja och kjol jag köpt på Lindra på Wieselgrensplatsen. Finfina plagg varav kjolen är hemmasydd. Bara en sån sak! Hur firar ni då?