Jag trivs bäst i gamla kläder

Jag har kommit på en grej. Jag gillar förvisso att ha något "nytt" på mig. Det är ju ändå lite glädje i att visa upp ett plagg för första gången och det ligger nog en förväntan i att någon ska säga: "Har du en ny tröja? Fin!". Det ligger nog kvar någon sorts stolthet i mig från när jag var ung och ville visa upp mina nya plagg. Med nya häftiga kläder blev man någon. Det är lite som att visa: "Kolla, vi har råd att köpa nya kläder!". Det känns som att det är något inprogrammerat i oss sedan fattigare dagar. "Nya" kläder är liksom ändå värt något, trots att kläder är skitbilliga och slit och släng idag. Man vill ändå visa upp något nytt. Ja, jag generaliserar, men jag tror nog att många känner igen sig. 

Ja, premiäranvändningen av ett "nytt" plagg är speciell. Jag skriver ändå "nytt", för det är det jag har kommit på. Jag gillar verkligen att skaffa "nytt" för mig för jag trivs så mycket bättre i begagnat! Jag har ett klädintresse, jag gillar att fylla på garderoben ändå. Men jag känner inte alls likadant för de kläder jag köpt nya som de jag rotat fram på loppis. Ta mina karmaklänningar t.ex. Jag tycker väldigt mycket om dem alla fyra, men de får liksom ändå en liten unken bismak eftersom de är fast fashion, de är köpta nyproducerade och de visade sig dessutom vara crap eftersom alla fyra var defekta när jag fick hem dem. Jag kommer aldrig känna likadant för dem som för skjortklänningen jag köpte i Circle of clothes t.ex. Kanske har det lite med fyndkänslan att göra, men jag tror ännu mer att det handlar om etik. Det känns liksom inte lika bra med nyproducerat. Ens om jag haft plaggen länge och använt dem väl. De ska vara väldigt välanvända och lagade för att jag ska känna mig helt tillfreds. Min gråa munkjacka är där uppe på piedestalen, men inte koftan från Indiska jag köpte 2014.

Här är ett lysande exempel på att second hand är bäst. I tisdags hade jag på mig förra veckans loppisfynd och jag kände mig både smashing, lite stolt över mina nya plagg och det krafsade inte på mitt samvete. Koftan från Carin Wester hittade jag på BjörkåFrihet Backaplan, klänningen från Gudrun Sjödén hittades på Erikshjälpen i Vänersborg. Båda var tydligt använda och inte alls nya, och jag älskar dem båda! Koftan har redan blivit en favorit. Till och med strumporna är second hand, då jag hittade dem på Röda Korset, också i Vänersborg. De var förvisso nya, men det känns ändå bättre med nytt second hand, än helt nytt. Jag har köpt strumpor där förr och det är uppenbart att de fått något restlager som ändå skulle avyttras. Då känns ok med nytt second hand. Halstuben är en favorit jag stickat av restgarn och skorna är finfina Dr Martens jag fått av en kompis. Det känns mycket mer najs att ha dem på sig, som jag fick lite slitna, som varit en vända hos skomakaren, än mina nya kängor jag köpte i höstas. Även om de var ett väldigt väl genomtänkt köp.

Och det där med att hitta helt nya kläder second hand, sådana med lappar kvar, jag erkänner att det har känts najs för stunden, men det är ju inte alls najs! Kläder med lappar på, även om de är restlager, felköp eller någon som helt enkelt ångrat sig, är ändå ett tecken på att vi är överkonsumtionens slavar. Ja, det är bättre att kläderna hamnar på second hand än att de bränns upp, men något är riktigt galet när mängder med producerade kläder inte säljs och sedan är helt ovärdefulla för butiken. Och en annan anledning att jag inte gillar nytt: efter en tvätt är alltid plaggen sämre. De krymper, noppar och luddar sig, tappar färg och form och känns helt enkelt meh. Köper du välanvända plagg second hand you see what you get eftersom de redan är tvättade. Och visst känns det gött när någon säger: "Åh men vilken fin klänning, vart har du köpt den?", och man får svara "Second hand!". Eller håller du inte med?

Jag har dock några undantag vad gäller nya plagg. Mina småskaliga favoriter, de som jag vet är etiskt bra tillverkade med lite schysstare material, de som jag har betalat rimliga priser för, de känns ändå riktigt fint att ha på sig. Jag älskar mina plagg från Lille-Lo, Rino och Dots'n'Bows och tar gärna emot komplimanger när jag har dem på mig. För visst vill jag väcka uppmärksamhet med mina kläder, något annat vore lögn att påstå. När jag har kläder jag verkligen gillar, då trivs jag bäst, och jag trivs bäst i mina gamla paltor. Och ja, det blir mycket selfies i spegeln på jobbet!