Långa ärmar vs korta armar

Ok, här kommer ett ganska osexigt inlägg om en form av omsömnad jag i stort sett alltid får göra på ett eller annat sätt. Nästan allt jag någonsin köper till överkroppen är för långt i ärmarna. När det gäller tröjor och toppar gör det inte så mycket, jag gillar ändå långa ärmar på kläder, men när det gäller jackor finns det faktiskt gränser. Oelastigt tyg går liksom inte att bara kavla upp. Uppvik kan funka ibland men ibland inte. Och då är det bättre att ta fram symaskinen än att jackan känns fel och inte används.

Jag har tidigare skrivit att alla egentligen kan och bör sy. Alla har vi som har haft slöjd i skolan en sömnadsutbildning. Alla bör vi kunna göra vissa ändringar. Ibland tänker jag dock att jag syr hellre än bra. Trots sömnadsutbildning. Men livet är för kort för perfekta sömmar! Här är exempel på hur jag gör.

Längst till höger är en ursnygg vintagevindjacka som hade gråa manschetter från början, med kardborreband. Jag har tidigare bytt fickpåse i ena fickan som jag skrivit om här. Förra sommaren gick jag runt med jackan ändå med alldeles för långa ärmar och man kan faktiskt inte dra åt kardborren och reglera längden på det sättet när det är alldeles för långt. Det blir som fallskärmar runt armarna. Manschetterna sprättes loss, invik gjordes och en vanlig raksöm syddes. Det kan dock bli lite veck eftersom ärmen är avsmalnad, men det är inget jag orkar bry mig för mycket om. Bättre så här än inte alls!

Den gröna jackan är från Indiska och tyvärr ett något onödigt köp. Jag hade redan två liknande men en är väldigt sliten och inte lagad och den andra var liksom inte helt rätt modell eller färg. Men den här var liksom drömjackan så jag köpte den ändå. Förra året dvs. Jag har inte brutit mitt löfte i Circular fashion challenge i år. Och den har verkligen använts. De här ärmarna var vändsydda med foder och att hålla på och sprätta upp fodret och vända och greja orkar jag bara inte. Jag hade lagt upp dem för hand först men det blev för bylsigt. Snipp snipp med saxen, en sick-sack och en raksöm och så blev det mycket bättre! Men obligatoriska veck som på den förra. Det kan ju vara lite av min grej kanske.

Den svarta jackan som jag köpte på tjockisloppisen i våras för 40 spänn har jag bloggat om innan. Manschetter sprättes bort och ett snyggt band syddes på som infodring. Blev inte så dumt! Bandet syns egentligen inte om man inte viker upp ärmarna, vilket man dock kanske vill ibland.

Den sista bilden är en gul vindjacka i herrmodell från McKinley. Den var på halva priset på min närmaste second hand på torget i vintras och trots att jag redan har en gul vindjacka såg jag behovet av denna. Den är stor i storlek så jag får plats med en tjock stickad tröja under och den är vattentät vilket inte den andra är. Den var också den svåraste nöten för mig att knäcka. Ärmarna var inte raka utan svängda i ärmslutet och jag kände återigen att sprätta foder i ärmen och vränga var för överkurs för mig. Såna här ändringar vill jag ska gå snabbt och smidigt. Så manschetterna sprättes bort och jag gjorde två invik innan jag sydde ihop för hand med kaststygn och satte i resår. Kanske inte blev helt hundra eftersom ena ärmen känns längre än den andra. Men jag börjar misstänka att det är mina armar som är olika långa! Det är bättre än innan i alla fall för nu kan jag använda jackan. Det gick faktiskt inte innan.

Har ni märkt att jag är väldigt bra på att ordbajsa förresten? Det här med kvalitet framför kvantitet och "snygga" artsy blogginlägg är nog inte för mig. Men även om mina kortningar av ärmarna inte är enligt konstens regler och särskilt snygga gör det inte något. Blir man inte nöjd går det faktiskt att göra om. Och som sagt, bättre att plaggen blir använda än ligger och dammar för att de inte passar av någon anledning. Så ta fram symaskinen eller synålen och gör de där ändringarna på plaggen som ligger och jäser någonstans!