tisdag 20 augusti 2019

En liten djupdykning i: Gudrun Sjödén

Det blev inget shoppat i klädväg på min gamla favoritloppis i helgen som jag skrev om häromdagen men jag gick inte lottlös från mitt besök. Jag gjorde ändå den bästa sortens shopping. Jag shoppade i min mammas garderob. Jag kom därifrån med två klänningar från Gudrun Sjödén som är lite av en favorit. Och ett märke som jag dessutom inte alls gillar. Jag får förklara.


Varför står man typ alltid med handen i sidan när man fotar sig själv? Det finns säkert någon smart förklaring som har med slankhet att göra. Jag tycker alltid jag ser så fånig ut när jag står så men ändå gör jag det. Störigt. Men i alla fall, djupdykning i Gudrun Sjödén var det.

Jag var på väg att skriva en liten biografi om själva Gudrun herself men kände att det var sekundärt så jag hänvisar istället till den här wikipediasidan. Klädmärket Gudrun Sjödén kan anses vara lite (eller ganska mycket) kulturtant men jag gillar kulturtant och således gillar jag kläderna. Men jag köper ingenting nytt utan bara second hand, även om jag inte avlagt löfte i Circular fashion challenge (som det känns som om jag hänvisar till i ca alla inlägg). Jag ska berätta varför men jag tänkte börja med lite objektivt om sådant som anses bra med Gudrun Sjödén.


Läser man under fliken miljö på hemsidan får man bl.a. reda på att Gudruns kläder är design med lång livslängd. Det innebär att märket saluför kläder med god slitstyrka och tidlös design vilket gör att man kan använda kläderna tills de är utslitna. Det kan vara det viktigaste vi kan göra inom hållbart mode. Vad gäller material satsar de på mycket ekologisk bomull från Grekland men även på andra material som ger ett förhållandevis litet avtryck på vår planet som t.ex. lyocell och linne. Det står dessutom att de satsar på klorfritt papper, så lite plast som möjligt och att de väljer båttransporter framför flyg. Det står även att de använder så lite kemikalier som möjligt och att bomullen färgas och spinns i slutna system utan att det genererar massa utsläpp. Det står till och med under fliken att de föredrar telefonkonferenser istället för transporter hit och dit, att de ser det som viktigt att så många anställda som möjligt går eller cyklar till jobbet, vilken sorts mat de serverar på under sina event och vilken färg butikerna är målade med. Jag tycker ändå att det känns som att de försöker göra sitt bästa för miljön hos Gudrun Sjödén och hemsidan vittnar om transparens. Plus i kanten för det.


En till positiv sak är att de äntligen har börjat ta betalt för sina tygpåsar de har som kundpåsar. Numera kostar skönheterna på bilden ovan 10 kr styck vilket är fullt rimligt med tanke på miljöpåverkan tygpåsar har, vilket jag har berättat om tidigare. Inte ens en påse i ekologisk bomull bör vara gratis anser jag. Vattenmängden är ju ändå densamma. Jag har köpt samtliga påsar i andrahand givetvis. Vissa har jag haft tur och hittat för en eller två kronor styck. Jag tänker att tyget i dem nog ska få bli något annat en dag.

En annan positiv sak är att det säljs Gudrun Sjödén vintage, dvs second hand i deras butiker. Det är något som ökar värdet på kläderna anser jag vilket jag också skrivit om tidigare.

De redovisar även sin uppförandekod för leverantörer och i regel står tillverkningslandet i plagget vilket jag tycker är viktigt. I uppförandekoden lovar de bl.a. arbetsrättsliga kompensationer, lön och övertidsersättning, föreningsfrihet, förbud mot diskriminering och barnarbete. Huruvida bomullsplockarna och sömmerskorna får rimligt betalt utifrån levnadslön eller ej kan jag dock inte svara på. Men om vi ändå ska sätta Gudrun Sjödén i ett sammanhang  med andra klädföretag tycker jag ändå att de verkar mindre onda än andra. Men jag tänker ändå inte stödja dem genom att köpa nytt. Jag har faktiskt till och med en bojkott på gång. Det är för att (utan inbördes ordning):

1. Gudrun Sjödén saknar kollektivavtal. Jag har sett något skrivelse om att de har andra system som funkar. Skitsnack hävdar jag. Det finns inga ursäkter till att man inte har kollektivavtal. Källa finns här.

2. Gudrun Sjödén har uttalat sig riktigt ruttet om att kvinnor som har låg lön och pension får skylla sig själva eftersom de varit bekväma och inte satsat på sitt yrke. Ursäkta? Vilket borgarkärringsuttalande! Orkar inte ens skrapa på vad som är knas med det uttalandet. Och källa till det härliga uttalandet finns här.

3. Gudrun Sjödén gör handstilsprov på de personer hon eventuellt ska anställa. Hallå! Artonhundratalet ringde! Så omodernt, och ovetenskapligt, så jag storknar. Källa finns här.

Men alltså jag gillar verkligen Gudruns koncept vad gäller kläder. Jag gillar kulturtanteriet, jag gillar att det satsas på slitstyrka, bra kvalitet och material och jag gillar verkligen att designen är tidlös. Även om man ser mode och trender lysa igenom, som med oversize på 90-talet t.ex., så går det att kombinera ett plagg som är 20 år gammalt med ett som är från den senaste kollektionen. Jag gillar att de finns i storlek upp till XXL och jag gillar att samma plagg i regel klär både smala och tjocka människor. Men ovan listade anledningar är ändå något som gör mig inte så sugen på att lägga pengar i Gudruns ficka. Då får jag hålla till godo med second hand-butiker, Sellpy, facebookgrupper som den här och min mammas garderob. Min mamma har för övrigt också slutat köpa från Gudrun Sjödén. Jag har massa fina plagg från Gudrun, men inte ett enda har jag köpt nytt. Och det känns gött.

2 kommentarer:

  1. Tycker precis som du! Ett extra plus är ju att Gudruns plagg har färger! Jag har tyvärr inte så bra ställen att andrahandsköpa Gudrun, så min garderob tunnar ut allteftersom jag slitit ut eller skänkt/sålt vidare mina plagg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja färgerna är ett stort plus! Jag har hittat ett par på fysisk loppis, resten är köpta via facebook och Sellpy. Det ligger ju i regel uppe mycket på tradera med.

      Radera

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...