Jocelyn

Idag tipsar jag om en småskalig favorit. Jag har inget dåligt samvete när jag handlar bra grejer från små hantverkare som gör det de gör själva eller i liten schysst produktion i Europa. Tidigare i våras tipsade jag om mina favoriter Lille-Lo och Rino.se. Jag tänkte nog att det ska bli en liten följetong. Så idag tipsar jag om Jocelyn.

Ok, den här bilden har ni sett innan men det skadar inte att se mina tegnellisar en gång till. Visst är de fina! Den här våren har jag inte orkat nåt särskilt med mina örhängen utan använt samma gamla handgjorda piercingsmycken från Etsy varje dag. Förutom när jag festat till det lite och använt de här! För de är ju helt adorable!

Jocelyn är utbildad inom grafik och sömnad bl.a. och gör alla sina smycken själv hemma. De görs i polymerlera och de är helt fantastiska! Stora och rejäla med en härlig tyngd i vilket jag gillar. Det passar dessutom utmärkt till mina 2mm hål så de inte drar ihop sig.

Förutom tegnellisarna har jag de här. Jag köpte dem för några veckor sedan vid ett släpp, vilket görs då och då, och då får man vara snabb! Följ och håll koll på instagram. Men det finns alltid fina inne i lager. De här heter Havsglas vilket passade mig ypperligt eftersom jag samlar på havsglas.

Jocelyn gör inget annat än det här så support your local helt enkelt! Just nu, till och med söndag, är det faktiskt 30% rabatt på alla örhängen. Så passa på att haffa ett par du gillar! Jag är sugen på ett helt gäng till ska avslöjas. Webbshoppen hittar du här.

Sommaruniformen

Jag gillar sommar mer än höst och vinter även om våren är min favorit. Men sommar innebär ju ledighet och lättare kläder och det är ju trevligt. Jag har massa fina sommarklänningar som jag använder alldeles för sällan. Jag gillar klänning. Men hur det än är så är rätt casual till vardags på sommaren och då blir det nästan alltid sommaruniformen.

Det här är min sommaruniform. Jag tomtar oftast runt i mina mjukisshorts som från början var ett par långa byxor i herrstorlek. Jag ville ha dem baggy till när jag dansade street och sydde därför i kilar nedtill av det tyget jag klippt av på längden. De var alltså inte baggy nog. Sedan har jag kortat dem till shorts då jag brände hål i dem under en smidesworkshop. De är jättestora och jättesköna och det händer att partnern lånar dem ibland med. Och lite snett har jag klippt dem med. Det är bara charmigt. Jag har haft dem i sådär 13 år bara.

Till detta har jag en tunika i lös och ledig modell i bomull eller viscose i batikmönster från Indiska. Jag har några stycken som jag haft i 7-8 år kanske som används väldigt flitigt under sommaren. De är lagade otaliga gånger och rätt tunnslitna. Men väldigt sköna. Jepp, det är så ni hittar mig den här sommaren. Som alla andra.

Och är det kallt kan jag dra på mig trotjänaren, mitt mest använda plagg, den grå munkjackan från GeKås jag haft ungefär lika länge som tunikorna. Min sommarjacka. Den är 100% bomull, i storlek XL, väldigt lång, väldigt skön och väldigt sliten. Och väldigt lagad. Jag gjorde den årliga renoveringen härom dagen men insåg sedan att dragkedjan har gett med sig. Den funkar att dra upp en bit men sedan delar den sig. Det hjälper inte med stearin heller. Betyder det att jag måste ge upp den nu? Tur att jag köpt en "ny" svart på tjockisloppisen i vintras. Tråkigt nog innehåller den polyester så den är inte lika älskad. Men den kan nog växa på mig! Och resten av sommaren drar jag nog dragkedjan bara halvvägs upp.

Loppistips #17: Erikshjälpen Frölunda

Så här lagom till semestern tänkte jag tipsa om ytterligare en trevlig second handbutik. Den här staden, dvs Göteborg, innehåller så många. Erikshjälpen finns, förutom i Kortedala som jag tipsat om tidigare, även i Frölunda. Sedan ett tag tillbaka ligger butiken på Victor Hasselblads gata 11, inne i Frej Jonsson huset. Tidigare låg butiken en bit därifrån och då var den också bra. Den här lokalen är dock större och ljusare. Men jag gillade båda.

Där finns det mycket prylar kan jag lova och jag tycker nog att alla kategorier är välfyllda. Själv har jag köpt en hel del glas, lite böcker och annat smått och gott där. Butiken har även bra öppettider då den är öppen tisdag och torsdag 12-18, onsdagar 12-16 och på lördagar 11-15. Det brukar vara en hel del folk där på lördagar och vill man slippa det pga corona eller folkobi eller något kan vardagar vara det bättre alternativet. Buss 82 går dit bl.a. och åker man kollektivt är det Amalia Jönssons gata som gäller.

Klädavdelningen är bra också. Den är rätt bra uppdelad och det finns en hel del utan att det blir för mycket så man inte får någon överblick. Jag har nog dock upplevt att det inte finns lika mycket vintage i Frölunda som i Kortedala, om det är det man är ute efter. Men priserna är bra. Men jag brukar sällan gnälla över priser om jag hittar något jag verkligen vill ha och dessutom har jag svårt att se kritik när det handlar om välgörenhet. Men det är en annan historia.

Några guldkorn har jag hittat där. En klänning i kraftigare bomull för 45 kr, en blommig kjol för 49 kr och ett par örhängen för 19 kr syns på bilden. Jag är lite löjligt förtjust i blommiga kjolar och örhängen av pärlor. Kjolen är lite intressant. Det står M i den, jag tycker inte smocken känns kass eller uttöjd och ändå känns det som att det får plats minst en till Jenny i den. Och folk hävdar att storleken på lappen är relevant! Men som sagt, en bra butik väl värd att besöka.

Ja, second hand är för alla

Så var vi där igen. Det hela började med att Anna-Carin, en av poddmadamerna i Secondhand(b)lusarna skrev ett inlägg på instagram om att alla kan handla på second hand även utan normkropp. Det borde ju inte provocera tänker jag, det är ju ett positivt budskap. Men det gjorde det. Det enda hon skrev var att second hand funkar för alla typer av kroppar under alla skeenden i livet, och fokuserade lite extra på att skriva om hur det är att handla second hand som gravid, vilket hon är just nu. Genast var det flera som skrev att utan normkropp är det typ stört omöjligt att handla second hand. Det pratades till och med om slag i magen och adjektiv som "arg" och "ledsen" användes. Jag tar inte ifrån någon sina upplevelser men att hävda att det är totalt omöjligt att handla second hand som tjock är helt enkelt inte sant.

Ok, detta ska inte bli en upprepning av mitt bejublade inlägg från augusti förra året (det är jag som bejublar det, men det får man när man tycker något man själv gjort är bra) men jag kan ju hänvisa till det. Du hittar det här. Jag listar mina fem bästa tips för hur en tjockis kan hitta kläder på andrahandsmarknaden. Och visst är det svårare än om man är storlek 38. Då är det ju även svårare om man letar nytt i butiker och på nätet. Det görs helt enkelt inte lika mycket kläder för tjocka som för smala. Men att bara nöja sig med att "det finns inget och finns det något är det fult och slitet" tycker jag är en bra bit från sanningen.

Jag anklagas ibland för att inte vara "tjock nog". Nu är det så här att min kropp är rätt oproportionerlig och jag är dessutom kort. Att vara kort och tjock gör det inte direkt enklare. Men jag lyckades ändå att enbart handla second hand under hela förra året. Allt jag behövde hittade jag, även regnjacka och bikini. Det enda jag faktiskt inte vågade mig på att köpa begagnat var gummistövlar, men det har helt andra orsaker. Sedan köpte jag inte bara sådant jag behövde utan även sådant jag gillade och tyckte var snyggt utan att jag hade något livsavgörande behov för dem. Jag ska ärligt säga att jag aldrig handlat så mycket kläder som jag gjorde förra året. Och allt second hand. Jag har dessutom en kompis som är tjockare än vad jag är som också lyckades. Sug på den lite.

Och nästan alltid när jag lite ödmjukt försöker slänga mitt bejublade inlägg i ansiktet på någon kommer kommentaren: "det är ju fint men vi har väldigt olika stil". Stil? För det första vet jag inte om jag har någon distinkt stil men det är ju det som är det fina med second hand: det finns allt möjligt där! Alla kläder på second hand är ju inte min stil heller. Jag tycker inte att allt är snyggt. Det är ungefär lika dumt som  att säga: "jag gillar inte grönsaker" eller "jag gillar inte svensk öl". Alla grönsaker och svenska öl smakar ju inte likadant heller! Alla kläder på second handmarkanden, även de i stora storlekar tilltalar inte mig. Jag tycker t.ex. det finns alldeles för mycket blus och finbyxor som jag inte alls gillar. Jag äger inte en enda blus vad jag vet. Inte finbyxor heller. Däremot har jag hittat ett par helt nya jeans i storlek 50 en gång.

Ok, nu provocerade jag igen. Men sluta nu att hävda att anledningen till att jag hittar kläder second hand och inte du är för att jag har en annan stil. I facebookgrupperna för tjockiskläder jag tipsar om i det bejublade inlägget scrollar jag nog förbi 30 plagg innan jag hittar något som tilltalar mig. Du kanske tycker det är svårt att hitta tjockiskläder second hand men jag tycker inte det. Då får jag väl ändå få vara ett bevis för att det går eller? Så läs gärna mitt inlägg igen och försök anamma det jag skriver där. Kan lova att det både är roligt och fullt görbart!

Begagnat på midsommar

Ni vet att det är helt ute att köpa nya kläder till speciella tillfällen och högtidsdagar va? Julafton, nyår och påsk firades i gamla outfits här. Igår var det midsommar. Det sedvanliga midsommarvädret innebar att maten fick lagas på spisen bakom oss istället för grillen utomhus. Klassiskt. Jag hade på mig en kaftan från Monki (det är mycket Monki nu) jag köpte i en köp- och säljgrupp på facebook förra året. Den har använts innan. Partnern hade en hawaiiskjorta han fått av en kompis för flera år sedan och som har använts flitigt på 80-talsklubb här i Göteborg. T-shirten är från en klädbytardag. Inte så illa va?

Duckfeet - favoritskorna

Härom dagen rantade jag om Monkis kassa kvalitet. Det ska dock erkännas att jag älskar Monkis kläder ändå. Fast i fortsättningen kommer jag bara handla dem i andrahand, precis som jag gör med Gudrun Sjödén, fast av andra anledningar. Jag handlar i och för sig i regel alltid i andrahand. Men ibland gör jag undantag när det gäller små och hållbara producenter och sådant jag verkligen gillar. Sådana är värda att uppmärksamma här istället för svinpälsarna som sysslar med fast fashion. Idag tänkte jag presentera mitt favoritskomärke - nämligen Duckfeet!

Jag upptäckte Duckfeet när någon jag kände hade köpt ett par och lade upp en bild någonstans. De var köpta i en butik i Göteborg. Jag gick dit men de hade dem bara i storlek 37 och uppåt. Vad är det liksom? Så jag fick beställa dem på nätet istället. Via Duckfeets egen hemsida. Men de finns hos lite återförsäljare här och där, både på nätet och i butik. Det jag gillade, och gillar, med dem är att de är, förutom snygga då, väldigt breda, därav namnet. Jag har alltid gillar breda och rejäla skor vilket är tur eftersom jag har väldigt breda fötter.

Och här kommer lite bra saker med Duckfeet. De är i läder, så ingenting för veganer då, men de är i vegetabiliskt garvat läder. Det står dock något om att de kan vara förgarvade med krom vilket jag inte riktigt vet vad det innebär dock. En liten brasklapp där alltså. Och låt mig enkelt förklara det så här: vegetabiliskt garvat läder = bra för miljön, kromgarvat = dåligt för miljön. Sulorna är av rågummi vilket både har fördelar och nackdelar. Som jag har berättat tidigare är rågummi ett miljövänligt och hållbart material. Vinterkängorna är fodrade med ull (inte heller för veganer) från får från Europa.

Både sulorna och resten av skorna är tillverkade i Europa. Märket Duckfeet är danskt men produktionen sker inte i Danmark längre. Det verkar vara Polen som gäller nu men i sådana här sammanhang får man vara nöjd och glad över Europa. Det är lättare med transparens i Europa och man kan räkna med att arbetsvillkoren i regel är bättre i europeiska läner än i t.ex. Bangladesh.

På hemsidan finns det gott om sköteselråd av skorna vilket alltid är ett gott tecken. Det vittnar om att företaget strävar efter god kvalitet och att skorna ska hålla länge. Själv fick jag dock ett måndagsexemplar en gång. Mina svarta Fyn (alla modeller är döpta efter geografiska platser i Danmark) gick sönder invändigt när jag hade haft dem i ungefär ett år. Jag reklamerade och fick nya utan problem. Tyvärr hade jag inte samma tur när rågummisulan var nedsliten ett tag senare. Jag tyckte kanske att den slets på lite för kort tid men jag fick inga nya skor denna gång. Däremot fick jag nya sulor utan kostnad och fick gå till skomakare själv. Ändå generöst. Men så var det det där med rågummit då... Mina tankar och funderingar om rågummi och skomakare kan man läsa här. Och jag har ändå ett par hela skor nu.

Fyra olika modeller av Duckfeet har jag. De finns i massa fler modeller och jag vill ha ungefär alla. Men det kanske inte är helt nödvändigt. Förutom de ovan, Sjælland och Fyn har jag sandalerna Ringkøbing och vinterkängorna Odense. Och de är så fina och bekväma! Det enda lite jobbiga är att de kan ta lite tid att gå in. Det är riktigt kraftigt läder det handlar om och det kan skava och klämma ett tag. Just nu håller jag på och försöker hårdgå-in sandalerna. Fötterna är ju inte direkt osvullna av värmen nu på sommaren så det blir finfina remmärken på fötterna kan jag lova. Och om du nu inte är vegan, har breda fötter och vill ha kvalitetsskor som är värda att vårda och laga länge rekommenderar jag Duckfeet. De kostar lite men det är värt det. Jag känner mig väldigt som jag i dem.

De där sommarplanerna och en ny favoritlagning

Så, då var det dags för semester igen. För ett år sedan när jag gick på semester skrev jag ett inlägg om mina stora sömnadsplaner för semestern. Ni kan ju gissa hur det gick med dem. Visst, jag gick ut hårt med lite lagningar ett par omsömnader som blev kjolar och så men sen blev det inte mycket mer. Inte ens den där väskan till vattenflaskan jag skrev om. Men i år kanske det ändå kan bli något när man inte kan göra så mycket annat skoj. Sommarpeppen på att sy finns ändå där. Jag behöver bara städa min syhörna först...

Jag tjuvstartade lite i söndags med att laga de riktigt nötta shortsen partnern har. Jag vägrar ge upp på dem eftersom det är perfekta hundshorts. Ni vet sådana shorts man har när man går ut med hunden. Det blev sedvanlig lappning med maskin och några överbroderade småhål. En snedremsa som förstärkning på insidan av fållen blev det med.

Jag passade även på att testa den där fallskärmsjägarlagningen jag presenterade för några veckor sedan, den där som finns med i Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat. Jag gillade den skarpt! Jag förstärkte med en lapp på baksidan med vilket jag tycker funkade fint. När jag ändå var igång lagades även trekvartshundbyxorna som sliceats upp på morgonpromenaden pga ett räcke. Det går visst att fastna i sådana. Och så lagade jag min Kånken jag också skrivit om tidigare. Det har tidigare gjorts försök att laga den med gaffatejp med inte så lyckat resultat. Det syns. Det blev kanske inte superproffsigt och snyggt men det gör ju jobbet! Den lagningen lär det ju bli igen.