Att jag har små fötter kommer inte som en överraskning för dem som känner mig. Jag är en riktigt kort kortis och fötterna är proportionerligt små. 35-36 har jag, men oftast 36 p.g.a. höga vrister (särskilt höger) och breda ankfötter. Hade de inte varit så rackarns breda hade jag nog kunnat klämma mig i storlek 34 ibland. På flipflops går det! Och just för att jag har så rackarns små fötter har jag genom åren köpt en hel del barnskor. Det finns skitfina barnskor och inte så sällan är de också lite billigare. Jag har dock märkt att de även kan vara i lite sämre kvalitet eftersom kids växer ur sina sko förhållandevis snabbt. Inte alla stannar på fötter i barnsize.
Mina favosneakers som jag snart slitit sönder och samman är garanterat i juniorstorlek. De är numera lite solkiga, men jag har haft mycket kul i dem och de lyft flera outfits med den ärtiga röda färgen. De är rackarns så bekväma med och en lagom platt sula som jag gillar och trivs i. De är köpta på Erikshjälpen i Kortedala för 95 kr och långt förbi 1 kr i PPA då jag använder dem dagligen på hundpromenader i alla fall. Jag är faktiskt ute efter ett par nya om någon sitter på ett par. Och just det, de har fått en makeover medelst tandkräm och varit med i Estland och Lettland De har varit med om mycket helt enkelt.
Ok, nu var det inte barnskor detta skulle handla om utan helt enkelt om barnkläder. Jag har mången gången sagt: "Varför är alltid barnkläder så mycket finare?". Jag har även sagt det om herrkläder faktiskt. Jag tycker damkläder ofta tenderar bli just damiga, blusiga och trökiga. Så, förr i tiden, alltså för mer än 10 år sedan och många kilo sedan köpte jag faktiskt en del barnkläder. Min längd är väl en fördel där men faktum är att min jag känner flera, längre, som har köpt en del barnkläder också, eller som lånar sina kids' kläder.
Mina favoriter från förr är t-shirtarna från Indiska. Jag hade ett helt gäng i någon av de största storlekarna med kitschiga prints på. Bilden må vara grumlig som attan, det var den enda jag lyckades skrapa fram, men jag tror att poängen är klar nog. Jag hade flera som jag använde massor med fladdermöss, döskallar och annat skoj på. Min favorit var den med dinosaurier som också var den första jag köpte. För mig som student var det toppen med barnkläder eftersom de var lite billigare och jag brukade dessutom passa på på rea. De var i supertrevlig rejäl bomullskvalitet och tappade varken form eller färg och höll i en evighet. De har dock fått vandra vidare på klädbytardagar eftersom jag växt ur dem.
Tja, jag har kanske inga barnkläder i garderoben längre, eller har jag det? Oklart. Men denna tröjan, från märken One We Like, är köpt på Sellpy och dessutom i 100% ekologisk bomull vilket är en bonus. Jag blev rätt förvånad när jag tidigare i höst, en googling senare, blivit upplyst om att One We Like är ett svenskt märke för individer på 0-14 år! Jag är inte det, och min kropp är då verkligen inte det! Nu har jag googlat mig fram till att de har gjort en del kläder i damstorlek och jag köpte den som en vuxentröja. För män visserligen. I storlek XL. Jag må vara tjock men det skulle vara en liten man med korta armar då. Men det är skit samma, jag betalade 35 kr för en urgullig tröja, som verkar vara schysst producerad, i lite bättre bomull och den sitter som jag vill att den ska göra.
Men kom nu inte och säg att "Det finns inte kläder second hand i min storlek!". Du har väl inte en storlek eller? Kläder passar så länge du tycker att de gör det vad det än står på lappen! Det är faktiskt fullt möjligt att köpa kläder second hand för stor, liten, lång, kort osv. På min närmaste second hand finns det faktiskt just nu två par skor i storlek 51.5. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar