Overshoot day 2019

Så var vi där. Overshoot day 2019 är alltså 29 juli. Det innebär att vi lever som om vi har 1.7 jordklot och det kommer ju inte hålla i längden. Förra året var overshoot day 1 augusti. 2017 var det 3 augusti. 1971 var overshoot day 21 december. Det är lite skillnad. Jag hade hoppats på att dagen skulle infalla lite senare i år med tanke på att det känns som att folk har blivit lite mer medvetna om klimathotet den senaste tiden men tydligen inte...

Overshoot day, eller Den ekologiska skuldens dag som den heter på svenska, innebär att hela världens budget för naturresurser är slut. Vi har helt enkelt gjort åt de resurser vi behöver för att kunna fortsätta leva och lever nu på nästa års naturresurser. Från och med idag. Det är inge bra. Det är inte bra alls. I Sverige dock, är vi ännu värre. Overshoot day i Sverige var 4 april. I Sverige lever vi som om vi hsr fyra jordklot att leva på! Det är tur att inte alla lever dom vi men alla får lida av vårt leverne...

Bilden ovan får symbolisera vår framtid. I en vecka nu har jag plockat kopiösa mängder bär. Vi bor i hyresrätt och på baksidan av vårt hus finns en väldigt trevlig uteplats med plats för grillning. Det finns också pallkragar med odling man kan hyra. Jag gör det ej, trots att jag borde. Odling intresserar mig inte. Eller jo, skörd är najs men att rensa rabatter är det inte. Dock finns det massa bärbuskar som ingen plockar av. Förutom jag då. Så jag fyller frysen så vi överlever vintern så att säga. Lite så känns det faktiskt nu. Svarta vinbär och jostabär har jag plockat idag.

Jag skulle vilja "fira" denna dag med en riktigt hållbar outfit. Det kan jag inte. Jag har haft på mig baddräkt (det är fortfarande 30 grader varmt runt mig) och en klänning från Indiska idag. Båda är nyköpta, om än för flera år sedan. Istället bjuder jag på min senaste lite större lagning. Partnern har ett par stretchjeans som är slitna. Stretch är ju en styggelse. Jag passade på att laga dem med sashiko som jag lärde mig i våras. Nu håller de för fler hundpromenader. Jag har kommit fram till att det är värt att laga även kass kvalitet om man vill fortsätta använda plaggen och gillar det. Gör det du också.

Och så en floskel: ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag försöker i alla fall.

Loppistips #3: Beyond Retro

Är man loppisfantast behöver man knappast introduceras för Beyond Retro. Den butiken är ganska vida känd. Kedjan, som finns både på nätet och som fysiska butiker, startade i Storbritannien 2002 och finns sedan några år tillbaka även i Sverige. I Sverige finns de i Göteborg, Stockholm och Malmö. Jag var i Göteborgsbutiken för några dagar sedan och kollade läget.

I Göteborg finns Beyond Retro i Arkaden. Man går in från markplan och tar trappan ner för att mötas av himmelriket om man gillar vintage. Förr var butiken inkorporerad i Topshop, men numera ligger i Tommy Hilfiger där istället och BR passar väl inte in i deras image så numera har de en egen entré. Butiken är för övrigt hundvänlig vilket alltid är trevligt!

I butikerna kan man hitta vintage från 60, 70, 80, och 90-tal men gillar man äldre kan man hitta ett och annat 50-talsfynd som har smugit sig in. Det finns mycket 90-tal men det räknas ju som vintage numera och jag måste erkänna att jag har börjat gilla det, trots att det är close to home för mig som är född i början av 80-talet. Och det som är så bra med Beyond Retro är att de har så himla mycket! Ska man på 80-talsklubb eller fest med hippie-tema hittar man alltid någonting där. Och eftersom de har så mycket kan man garanterat hitta något där även om man inte är storlek 36 eller 38.

Så gillar man vintage och inte orkar rota och leta runt är detta butiken man ska besöka. Man ska dock inte räkna med att fynda billigt. Priserna är ganska saftiga men hittar man något man verkligen vill ha tycker jag det är värt det ändå. Och gillar man hawaiiskjortor finns det ca en miljard att välja bland. De kostar mellan 250 och 300 spänn dock vilket är en bit ifrån skjortorna vi fyndade i Tallinn härom veckan.

Det känns lite som att Beyond Retro är lite "loppisen som tagit plats i finrummet". Det är som att BR är ok, även om man inte gillar att shoppa kläder i andrahand och rota runt på loppisar. Eller har jag fel? Hur många har inte gjort ett besök där inför en maskerad t.ex.?

Jag köpte inget den här gången för övrigt. Tidigare har jag dock köpt en hel del, bl.a. ett par camobyxor och lite accessoarer till mina outfits jag använde förr när jag gick på burlesque-klubb. För några år sedan slog vi även till på det extremt snygga linnet som fullkomligt stinker 80-tal. Jag tycker dock det har använts för lite sedan partnern upptäckte hawaiiskjortorna... Har du gjort något riktigt najs inköp på Beyond Retro? Berätta gärna!

#30wears/#100wears

Ett stort problem med vårt klädanvändande idag är just att vi inte använder dem. Kläderna alltså. Tillräckligt menar jag. I Ecofashionista avsnitt 77 (som man kan lyssna på här) berättar Lisa Book Taube, som är hållbarhetschef på Sellpy, att det de får in allra mest av är klänningar i storlek 36. Det är nämligen så att ska man, läs kvinnor/tjejer/brudar, på fest, bröllop eller någon annan käck tillställning, vill man ha en ny klänning. Det är någon sorts status i det. Man kan liksom inte ha samma gamla trasa som man hade på kusinens bröllop för fem år sedan. Allvarligt talat, vem bryr sig? Ofta är det inte samma klientel på festerna ändå, och vad gör det om de har sett klänningen innan?

Och lite grand för att uppmuntra att man använder sina kläder mer finns hashtaggen #30wears. Livia Firth, som ju är en stor förebild inom hållbart mode, använder ofta den. Hon går på många stora tillställningar, galor och så vidare, och hon stoltserar gärna med att hon redan använt kläderna många gånger innan. Då brukar hon skriva att det är beyond #30wears. Kolla in henne på instagram. Och ja, det är hon som är gift med Colin Firth.

Så, här kommer mitt bidrag till #30wears. Klänningen är från början från Indiska, den är i viscosejersey och den är helt enkelt fab. Den sitter riktigt bra på mig och är väldigt bekväm. Tyvärr blir det ingen fancy helkroppsbild på mig i den för jag har ingen och det är 29 grader i mitt vardagsrum just nu så jag pallar inte byta om och posa. Ni får helt enkelt bara tro mig. Jag har definitivt använt den #30wears och jag känner mig alltid lika snygg och fancy i den, trots att den bara kostade 399 kr eller därikring. Jag har haft den på inte mindre än tre bröllop, två skolavslutningar och massa annat skoj. Som med det mesta som är i viscosejersey, har det gått några små hål i den som jag har lagat. Det är dock inget som syns och jag kommer garanterat använda den på fler bröllop i framtiden. Kanske till och med på mitt eget?

Om du nu tycker att #30wears är lite mesigt finns det en annan hashtag för dig och det är #100wears. Jag har ju så klart ett bidrag till #100wears med. Den gråa munkjackan på bilden är från Gekås från början och i 100% bomull, vilket jag ju gillar. Det här plagget, som jag kan erkänna inte är jättesmickrande, är liksom en del av min uniform. Jag har använt den långt mer än 100 gånger. Jag har haft den i så många år, jag minns inte ens vilket år jag köpte den, och jag har på sommarhalvåren använt den dagligen. Den är min sommarjacka. Den fungerar när det är kallt, den fungerar som skydd mot solen, den fungerar som handväska. Den har stora fickor som det får plats hundgodis, bajspåsar och mobil i Jag har använt den så mycket så den börjar falla isär och jag har fått laga den flera gånger. Muddarna bytte jag ut för flera år sedan. Men jag har bestämt mig för att jag ska använda den, och laga den, tills det absolut inte går längre. Jag tycker ju ändå att det är snyggt med lagade och slitna kläder. Jag ber förresten om ursäkt för det lite enspåriga temat i collaget. Min sambo tar tydligen bara bilder på mig när jag dricker alkohol och festar.

Har du några exempel på #30wears eller #100wears? Berätta!

Tvind, UFF och Humana

Nu ska jag tala om för dig exakt varför man inte ska handla på Humana. Humana är nämligen gamla UFF, dvs det är danska Tvind som står bakom dem. Vilka är Tvind undrar du kanske då? Och som vanligt är det här ett personligt inlägg från mig, inga objektiva sanningar.

Tvind är praktiskt taget en sekt. Inte en religiös sekt, men ändock en sekt. Tvind startade som ett vänsterkollektiv på 70-talet på Jylland i Danmark. Man startade först en resande folkhögskola, som leddes, och leds fortfarande, av en lärargrupp där Mogens Amdi Petersen är högsta hönset, även om det heter att man gör allt tillsammans. Flera andra skolor har följt efter det.

 
P3 Dokumentär har gjort ett avsnitt om Tvind där en avhoppad medlem berättar om hur fruktansvärt hårt alla jobbar, utan någon vettig lön att tala om, starkt kontrollerade av ledaren som inskränker på lärarnas rättigheter. Det berättas även om hur Mogens Amdi Petersen fullkomligt badar i pengar då han har lyxvilla och lyxyacht, samtidigt som han verkar ha gått under jorden och inte går att få tag på. Något luktar ju jäkligt fishy där. Jag rekommenderar varmt att lyssna på dokumentären.

1977 startade då Tvindrörelsen U-landshjälp från folk till folk, dvs UFF. UFF samlade in kläder i gula boxar, kläder som de sedan sålde i sina butiker under intrycket att det handlar om i stort sett ren välgörenhet. Det uppdagades dock till slut att intäkterna i butikerna gick rakt in i Tvindrörelsen och finansierade istället deras verksamhet och då rimligtvis Amdis lyxyachter. Bara några få futtiga % gick till riktig u-landshjälp, säkert bara för syns skull. Detta gjorde att svenska kommuner drog in tillstånden att sätta ut de gula boxarna. Flera högt uppsatta i ledningen har dessutom åtalats för skattebrott i Danmark. UFF fick helt enkelt lägga ner.

Vi pausar lite där. Jag måste säga att jag tyckte ofta att UFF-butikerna var riktigt bra! Den på Kungsgatan i Göteborg gillade jag skarpt i tonåren och jag minns att jag köpte en riktigt najs lila tunika i velour/fakesammet, inspirerad av en ascool tjej i serien Sjätte dagen. Jag var skitsnygg i den! Sen tvättade jag den och den blev kass. Men butikerna hade alltid massa kul vintage så gillar man det kunde man verkligen fynda. Jag känner faktiskt en som brukade skolka från skolan på högstadiet för att åka till UFF på Kungsgatan i Göteborg och köpa kläder. Och hon bodde i Mariestad. Så bra var butiken!

Mitt bästa fynd, som jag fortfarande har kvar, är dock min asfina långkjol i vaxbatikat tyg som jag köpte ca 2003 på UFF i Malmö. Jag kan ha betalat 20 kr för den. Den är rymlig som få och har fortfarande ett bra och fräscht resårband i så den passar fortfarande fint trots att jag inte riktigt har samma kroppsform som när jag var 20. Här har jag den på ett ettårskalas med en topp från en klädbytardag. Visst var jag stunning? Och jag saknar min sidecut...

Så, UFF fick ju lägga ner så det var väl bra eller? Nejdå, UFF bytte bara namn. Numera heter de då Humana och har två butiker i Stockholm och har en i Malmö. Och de finns massor av i Baltikum. Kan tänka mig att de inte riktigt känner till Tvinds kontroversiella förflutna, och nutid. I Estland, som jag skrev om häromdagen, finns det inte mindre än 23 Humana-butiker, varav 11 av dem ligger i Tallinn. På estniska Humanas hemsida länkar de till internationella Humana people to people och skriver att de bildats ur systerorganisationer i Finland och Litauen. En parentes dock - klickar man sig vidare till den internationella organisationen märker man dock, i alla fall just idag, att fliken som handlar vilka organisationen är inte fungerar. Lite typsikt. Som om de har något att dölja.

På svenska Humanas hemsida är allt lite förvirrat. En helt hopplös sida att navigera sig på enligt mig. Bara massa flashiga grejer, segt och ingen direkt information om organisationen. Jag lyckas i alla fall inte någonstans hitta någon information om vad Humana egentligen är. Ingen länk till den internationella organisationen och ingen liten parentes om Tvind eller att de är gamla UFF. Fast det är väl ingenting de vill skylta med. Falsk marknadsföring enligt mig i alla fall. Det enda jag hittar som känns lite mer intressant är en liten dekal om att det är en pälsfri butik och att de är granskade och godkända av givarguiden 2018. Givarguiden är väl lite som 90-konto, de granskar och tillhandahåller information om välgörenhetsorganisationer. Det blir en kvalitetsstämpel helt enkelt. Jag är dock tveksam med den historian. Jag hade inte litat på dem. Inte med Mogens Amdi Petersen i toppen.

Därför handlar inte jag på Humana. Egentligen. Men har man läst mitt senaste inlägg vet man att jag har fuskat. Så himla kasst av mig! Jag bör inte göra så igen. Jag hoppas verkligen att Humana Estlands medarbetare får skälig lön i alla fall. Men man kan ju aldrig riktigt veta. Tvinds sektlika förhållande är helt emot mina tankar om hur världen ska funka i alla fall. Jag tycker inte att man ska handla på Humana helt enkelt, men var och en gör ju som man vill. Och jag är fullt medveten om att jag hycklar själv som handlade där för 1.5 veckor sedan.

Men ni som har handlat på Humana i Stockholm eller Malmö, hur är butikerna? Jag är nyfiken! Är de bra på kläder? Har du hittat något riktigt fint? Berätta gärna! Och glöm nu inte att lyssna på p# dokumentär!

Second handpärlor i Estland

Det brukar bli ett par resor till Estland och Tallinn varje år för oss. Jag skulle kunna komma med en lång utläggning om vad det är som är så himla bra med Estland men då hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Istället tänkte jag presentera ett par pärlor till second handaffärer under min senaste tur till det fantastiska grannlandet i öst.

Först ut tänkte jag presentera Karuselli Kleidipuhvet i Pärnu. Det är något så fantastiskt som en vintage dress shop och drinkery! Vilken härlig kombination tycker jag! Vintagekläder och drinkställe alltså! Något sådant hade jag gillat i Göteborg. Vi nöjde oss dock med att förtära drinkar där. Det blev inga inköp eftersom just vintage har en tendens att vara i små storleken. Jag undrar lite vad tjockisar hade på sig på 70-talet? 

I Tallinn finns det två fantastiska butiker i närheten av varandra en bit bort i Kalamaja. Det är dock inga problem att gå dit från centrum. Den första är Paavli Sendikas där allt kostar 0.1-1 euro. Där har vi fyndat nödvändiga grejer både i år och förra året. Som en kniv till ostbrickan till färjan hem för 0.2 euro t.ex. Värt! Vi hittade dessutom en riktigt najs hawaiiskjorta med ananasar på till partnern för en euro. Som hittat!

Ett par hundra meter bort ligger Paavli Kaltsukas (som vi kan se reklam för i förra bilden). Det är den lite större butiken i två våningar med barngrejer på en våning och vuxengrejer på den andra. Här kan man snacka seriös butik med tvättmaskiner så allt känns alltid fräscht i butiken. En väldigt bra grej är att kläderna är uppdelade i storlekar vilket passar mig bra eftersom jag inte har den vanligaste storleken direkt. Förra året när vi var där hittade jag bl.a. linnet i detta inlägg och i år blev det fina fynd med. 

Här våra fynd (minus den där kniven då) från båda Paavlibutikerna. Kjolen blev jag lite kär i. Den kostade fem euro och ska sys om en aning för att underlätta på- och avtagande. Angry birdsen är till hunden som älskar sina leksaker. Totalt lade vi ut 12.4 euro på detta.

Sista dagen innan färjan gick hem slank vi in på en Humana. Jag bojkottar egentligen Humana vilket jag kommer berätta om i ett senare inlägg, men jag gjorde ett undantag denna gång. Jag gick dit för en empirisk undersökning och trillade dit. Det visade sig att denna Humanan har blivit en Humana vintage sedan förra året och just den dagen var det readag när allting i butiken kostade 1.5 euro.

Så det blev två till hawaiiskjortor till partnern och en kaftanliknande grej till mig. Eller det är nog en klänning men jag kommer gå med den öppen. Jag hittade äntligen något som räknas som vintage som passade mig! Jag skulle tro att den är 90-tal och det räknas som vintage numera.

Som jag skrev häromdagen kanske våra fynd kommer från Sverige från början, och då har de fraktats hit och dit i onödan. Men, som jag återkommer till hela tiden, om vi inte överkonsumerar så mycket och tar hand om våra kläder genom att lappa och laga och faktiskt slita ut dem på riktigt, då blir det inte lika mycket som lämnas in och då blir det inte heller ett sådant enormt överskott som säljs utomlands. Men det dröjer nog ett tag innan vi är där tyvärr. Jag tror inte att second handbutikerna blir tråkigare för det. Och second hand utomlands är kul!

När våra gamla kläder exporteras

Ok, då får vi ta det där med välgörenhet då. Jag har berört det här innan, men det tål att tas upp igen. När vi lämnar in våra, i de flesta fall, fina och funktionsdugliga, kläder i insamlingsboxar (som jag skrivit om här) är det bara en bråkdel som hamnar i butikerna. Organisationer som Myrorna och Stadsmissionen får in flera ton textilier i veckan och alla de tonen får givetvis inte plats i butikerna. Då tänker man ju att det som blir över skänks vidare till bättre behövande, men så är inte fallet. Det säljs vidare för kilopris till Afrika, Asien och Östeuropa bl.a. Det är nog de flesta inte medvetna om när de känner att de gör en god gärning när de skänker till "välgörenhet".

Men gäller detta alla organisationer då? Tja, det kan jag ju så klart inte veta helt säkert men man kan gärna läsa kapitlet om second handmarknaden i Sverker Lindströms bok Gränslösa kläder, som jag skrivit om här. Så mycket som 70-80% av alla insamlade kläder kan säljas utomlands. Rätta mig om jag har fel nu men det här är inget som organisationerna skyltar med direkt. I årsredovisningar står det inte direkt "intäkter kläder sålda till utlandet" eller något liknande. 

Är det bara dåligt då? Myrorna har själva uttalat sig och sagt att handeln med begagnade kläder omsätter mer personal än vad den inhemska textilindustrin som numera är nedlagd på många ställen, skulle ha gjort. Lite ofräsch syn på det hela tänker jag. Och undrar om det är helt sant egentligen... 

Vad jag funderar över är de organisationer som kör hjälpsändningar till exempelvis Estland och Lettland (t.ex. den här), där grejerna säljs i de nya ländernas second handbutiker, är det rena hjälpsändningar då, eller säljer de egentligen grejerna till "vrakpriser? Det är något jag inte vet. Jag hade gärna sett mer information och transparens kring detta. En av mina favoritbutiker skrev på facebook att de rensar ut alla plagg som inte blivit sålda efter tre veckor för att få ett bra flöde. De utrensade plaggen går då enligt inlägget till "bättre behövande". Jag frågade faktiskt vad bättre behövande betyder. Jag fick inget svar på det...

Jag själv har en viss fäbless för Estland och att åka dit. Jag gillar ju även som bekant att handla på second hand med. Mycket av vårt överskott går dit och säljs i butikerna där, och skapar arbetstillfällen med. Och så åker jag dit och köper kläder och tar med dem hem till Sverige igen. Allt bra knasigt va?

90-konto

Något som är värt att reda ut när det gäller insamlingar är vad 90-konto innebär. 90-konto alltså ett sjusiffrigt plusgirokonto som börjar på 90. För att en insamlingsorganisation ska godkännas av svensk insamlingskontroll och få 90-konto måste de uppfylla höga krav som ställs. Det är som svensk insamlingskontroll själva skriver på sin hemsida - det är kvalitetsstämpel för insamlingsorganisationer. Faktum är att den högra boxen på bilden, den från Barnens framtid, ska vara rätt safe. De har både 90-konto och sin årsredovisning på hemsidan. Verkar helt ok tycker jag. Det är en Göteborgsorganisation där överskottet går till utsatta barn. Borde vara helt ok som sagt. Även om jag tycker att boxen ser lite skum ut...

Att skänka kläder

Jag tror, eller inbillar mig i alla fall, att de flesta människorna, någon gång skänkt kläder till välgörenhet. Personligen slänger jag aldrig funtionsdugliga kläder, de går till klädbytardagar, men det som blir över därifrån hamnar i en container till välgörenhet. Det är latisvarianten, eller den lite enklare vägen, om man inte har möjlighet att ta sig till en butik med insamling. Alla har ju inte bil och det kan vara tungt att frakta massa kläder kollektivt. Det kan vara lite snårigt att veta vart man ska skänka dock. Här kommer, för alla göteborgare, lite tips från coachen vilka containrar man ska leta efter. Och som vanligt är det mina högst personliga åsikter det handlar om. Först och främst, så här ska INTE containern se ut:

Fast det det visste ni ju om ni läst bloggen tidigare.

Vi börjar med Myrorna. Myrorna är Sveriges största second handkedja och finns, mig veterligen, över hela landet. Myrorna drivs av Frälsningsarmén som driver många olika bistånds- och sociala verksamheter, bl.a. dagcenter, härbärgen och behandlingshem. Överskottet från butikerna går bl.a. hit. Och det är ju en bra grej! Även om jag inte har mycket till övers för religiösa samfund har jag alltid haft respekt för frälsis. De är ändå förhållandevis transparenta i sin verksamhet. Jag skulle säga att det är helt safe att skänka hit.

Min personliga favorit, av nostalgiska skäl, är Emmaus Björkå, eller BjörkåFrihet som de heter numera. För mig har Emmaus alltid symboliserats av solidaritet och hippiekollektiv vilket ju inte är helt fel. Men det här med Emmaus är lite komplicerat. Enligt wikipedia startade flera olika organisationer på 60-talet med namnet Emmaus. Emmaus Björkå i Åkvarn i Småland var den största. Emmaus Björkå, alltså numera BjörkåFrihet, finns i Göteborg medans i övriga landet finns Emmaus Sverige, med mindre regionala organisationer. Så Emmaus och Emmaus är liksom inte samma sak. Men i vart fall, liksom med Myrorna, är Emmaus relativt transparenta vilket jag tycker är viktigt. Alltså är det safe att skänka hit med.

Mitt tredje säkra tips är nog den minst kända, dvs Human Bridge. Dessa boxar kan se lite skumma ut för den otränade, så har de även gjort för mig. Jag har alltid tyckt att allt utom Emmaus och Myrorna sett skumt ut. Men tittar man noga ser man att det står både Bostadsbolaget och Poseidon på, som ju är ett kommunala bolag i Göteborg, Läkarmissionen och Erikshjälpen på den. Verkar ju rätt seriöst eller hur? Erikshjälpen är ju en bra organisation som i övrigt bara tar emot gåvor i butikerna. Går man då in och läser om Human Bridge förstår man att de samarbetar med Lindra, vilket är lite favoritbutiker för mig i Göteborg. Och Human Bridge samlar t.ex. in och delar ut sjukvårdsmaterial och handikapphjälpmedel i Afrika och Östeuropa vilket ju känns bra. Och vad jag kan se på deras hemsida känns de transparenta. Jag gillart!

Så, vilka brukar du skänka till? Finns det några bra organisationer med boxar i Göteborg eller någon annanstans som jag har missat? I dagarna ska jag även berätta mer om.vad som händer med de kläder vi lämnar in i dessa boxar, vilket är en lite mer solkig historia.

Klädhack #3 - använd nattkläder på dagen

Så, här kommer ett till klädhack från mig. Jag hävdar alltid att man får ha kläder i vilken storlek man vill eftersom man bestämmer själv hur kläderna ska sitta. Jag hävdar också att man får ha sina kläder hur man vill också. Häromveckan bloggade jag om att ha tubklänning som kjol t.ex, och som svar på det fick jag berättat om en som har kjol som tubtopp/klänning istället. Gillar man det är ju det lysande. Det är ju toppen när ett plagg kan ha flera användningsområden. Då tänker jag att de används mer.

Och vem har sagt att man inte får använda nattlinne som klänning dagtid egentligen? Säkert någon men det skiter väl jag i. Jag hittade den här fräsiga klänningen på Emmaus (ja, det hette fortfarande så då med) för 40 spänn i vintras. Det visade sig vara ett nattlinne - kul! Tänkte jag. Jag tycker ofta att nattlinnen och pyjamasar har roligare mönster än "vanliga" kläder. Jag hade det på mig på jobbet i våras när vi hade tema "happy" en dag. Jag blir i alla fall glad av det. Och det är i jäkligt mjuk och skön bomull. Det är ofta det i nattkläder och ofta rätt bra kvalitet med så det inte går sönder efter två tvättar. Nattkläder är väl tänkt att de ska hålla ett tag tänker jag.

Och jag är inte ensam om att ha nattkläder på dagen. Här har min vän och kollega ett nattlinne från 40-50-talet samt pyjamas och barnnattlinne som hon sytt om till toppar. Vem skulle reagera på att det egentligen är nattkläder? Och gör de det är det helt fine. Man får ju som sagt ha kläder som man vill.

Dagens hållbara outfit #3

Nej jag är inte i Malmö även om man kan tro det. Men jag har cirkulära kläder på mig, nästan från topp till tå. Det enda som inte är second hand är väskan (har dock haft den i många år och använt jättemycket), leggingsen (lagade dock) och linnet. Men skorna är från Erikshjälpen, kjolen och jackan från tjockisloppisen, tröjan från Emmaus (när det fortfarande hette det), och sjalen från en klädbytardag. Vädret är sådär kan jag säga. Men jag är glad ändå!

Almedalsgarderoben

Här kommer ett litet inspirationstips i farten. Om du är på Almedalsveckan ska du absolut kolla in Almedalsgarderoben. Under hela Almedalsveckan har du möjlighet att låna kläder till vad du nu ska göra. Typ paneldebatt eller tal eller vad det kan vara. Jag har aldrig varit där men folk säger att det är najs. I vart fall kan man låna kläder från bl.a. Indiska, Nudie, Cellbes och Kappahl. Väldigt bra både för miljön och packningen att man kan låna sina kläder. Mån-fre 9 - 17 är det öppet. Är du inte på i Almedalen kan du ju aöltid inspireras av ett lysande koncept!

Loppistips #2: Holmens marknad

Att jag gillar loppisar kommer knappast som en överraskning för någon. Och det är inte alltid så att mitt huvudfokus med loppisbesöket är att köpa kläder. Är jag mer ute efter prylar, allra helst glas och porslin och så, besöker jag med fördel Holmens marknad vid Bellevue här i Göteborg. Märk väl att jag fått med en bild på entrén den här gången. Tidigare låg Holmens vid Gullbergsvass och hade en fyndavdelning där jag köpt massa bra, och jag tycker ändå inte att det blivit sämre sen den flyttade.

Holmens är inte en välgörenhetsbutik som Myrorna och Björk&Frihet (Emmaus), men det tycker jag inte gör något negativt med prisläget, vilket kan vara fallet ibland. De köper upp mycket dödsbon (ca två hushåll om dagen tydligen) och enligt hemsidan satsar de främst på vintage, kläder och antika möbler.

Alltså, de har inte supermycket kläder, men gillar man vintage är det verkligen värt ett besök. De har både dam- och herrkläder och mycket annan textil. Jag har även sett en hel del Gudrun Sjödén-kläder så har man som jag en inre kulturtant är det också en bra butik. Kulturtant och vintage kan ofta gå hand i hand tycker jag ändå.

Och är man där hoppas jag att man hittar något klädesplagg att prova så man för möjlighet att besöka det fina provrummet som är inrett med kläder i grått och silver! Bilden är lite sunkig, men tro mig, provrummet är häftigt!

En stor sista pluspoäng till Holmens marknad: det är extremt hundvänligt. Senast vi var där skällde byrackan lite på en annan hund och en gubbe i kassan började direkt att klaga och sa att hundar inte borde få komma in i butiker för "man kan faktiskt vara allergisk". Personalen protesterade direkt och sa att det bara var trevligt att hundar låter och är man allergisk kan man ändå inte handla i en sådan butik. En fullt rimlig poäng. Det visade sig dessutom att hon i kassan själv hade rescues och var väldigt tillmötesgående och intresserad av Muddis så för oss blev det ett väldigt trevligt och peppande besök!