Tvätta second hand?

I mitt förra inlägg konstaterade jag att jag i stort sett kan köpa allt i klädväg second hand. Jag är inte så lättäcklad och det går ju ändå att tvätta grejer. Så till den naturliga följdfrågan på detta: tvättar jag alla kläder jag köpt second hand innan jag använder dem? Det finns ett enkelt svar på det och det är: nej. Det gör jag definitivt inte.

I podden Slow Fashion med Johanna Nilsson intervjuades i våras en kille som blivit second handbiten och som både i podden och bloggen presenterade sina second handtips. Bra och vettig lista men när jag kom till nr 4 höll jag inte alls med. Här kommer ett direktcitat: Allt du köper ska direkt ur påsen i tvätten. Men varför då undrar jag? Om det redan är rent och fräscht finns det väl ingen som helst anledning att tvätta det? Det här med att det skulle kunna gömma sig ohyra i kläderna tycker jag är lite onödig nojja. Jag har haft både mal och pälsängrar och dem ser man. Äggen är förvisso jättesmå, men finns det, eller har funnits, larver ser man dem direkt. De är äckliga...

Jag upplever att kläderna man hittar i second handbutikerna i regel är nytvättade. Jag själv skulle aldrig skänka plagg som är insvettade i alla fall. Visst kan de ha legat nedpackade och lukta lite förråd kanske, men då går det oftast att vädra bort. Och vissa butiker, som den jag tidigare bloggat om i Gnosjö och min favorit i Tallinn har egna tvättmaskiner så de kan tvätta textilier om de är sunkiga eller smutsiga. Och det är ju bra!

Jag tror nog ändå att de flesta skulle se till att tvätta eventuella smutsiga kläder innan de skänks iväg. Vi ser alltid till att kläderna är nytvättade på klädbytardagarna vi anordnar regelbundet i kompisgänget. Däremot måste jag erkänna att ett ställe jag haft lite otur med smutsiga, och även trasiga kläder, är Sellpy. Det är märkligt att bara för att de hämtas upp och någon annan sköter försäljningen åt en, då frånsäger man sig allt ansvar. Jag skulle aldrig drömma om att skicka in smutsiga och trasiga kläder till Sellpy! De har däremot en välfungerande reklamationsrätt så det har blivit bra ändå. Men till Sellpy, och vad jag tycker om dem, får jag återkomma till någon annan dag.

Det jag däremot har lite större problem när det gäller second handkläder är lukten av tvättmedel och sköljmedel. Jag är inte på något sätt allergisk men jag tycker personligen inte om starka parfymerade lukter och vill inte gå runt och lukta tvättstuga. Så om det är så att plaggen fullkomligt stinker sköljmedel kan det hända att jag tvättar dem. Förr var jag mer känslig med det och tvättade allt jag tog hem från klädbytardagarna, för att inte gå omkring och lukta någon annans tvättmedel, men nu skiter jag i det. Känns plagget fräscht struntar jag helt i tvätt innan jag själv svettat ned plagget. Det är inget som helst ofräscht i det. Rena kläder ska man inte tvätta och därmed basta! Det går så mycket vatten ändå. Och sliter gör det på kläderna med. Så resonerar jag i alla fall. 

Något jag aldrig skulle köpa second hand...

För exakt en månad sedan bloggade jag om mitt dilemma med gummistövlar. Jag nämnde till och med att gummistövlar är något jag inte skulle köpa second hand. Inte pga nån fräschhetsfråga eller något utan mer för att jag har gått på för många nitar med gummistövlar. Gummistövlar ska få kärlek för att hålla och det är inte säkert att stövlarna i second handbutiken fått. Ett par till synes fina stövlar kan läcka som såll och den risken tar jag inte. Är det något annat jag inte skulle kunna tänka mig att köpa second hand?

Jag har även tidigare bloggat om att skor är något andra kan ha aber med. Jag har full förståelse för att vissa har speciella behov vad gäller fötter och andra tillstånd som gör att ingådda skor är inget för dem. Jag har dock inga sådana aber och jag menar även att det inte är svart eller vitt. Man kan hitta nya eller i stort sett nya skor på second hand och det borde funka för alla. Skorna på bilden, som är använda men fina, köpte jag för 30 spänn på Majornas megaloppis i våras. Så inte skor heller alltså...

Badkläder då? Jag är egentligen en baddräktsperson men i somras insåg jag nyttan med bikini. En kombinerad hundpromenad och badutflykt kan innebära att man inte kommer ur badkläderna på ett tag och det kan innebära otrevligheter i längden. Och att krångla av sig hela baddräkten bakom en handduk på badplatsen är bökigt. Då kan bikini vara smidigt. Det underlättar dessutom toabesök. Så jag slog till på en helt ny bikini-bh som bara var provad i en facebookgrupp och efterlyste underbyxor i en annan. Jag fick napp på de svarta som synes på bilden nedan. De var använda men i bra skick. 50 spänn fick jag ge för dem. Som hittat. Och inte det minsta äckligt med använda bikinitrosor enligt mig.

Men underkläder då? Där går väl min gräns? Jag läste faktiskt en kommentar någonstans tidigare i år om att köpa underkläder second hand inte är värre än att sova i hotellakan. Det är även något de pratar om i andra avsnittet av Återbrukspodden. Och det finns en poäng i det! Jag menar, det är ju tvättat! Förra månaden köpte jag faktiskt hela sex bh:ar i en facebookgrupp. Jag har inte köpt nya bh:ar på flera år och de jag har är mer eller mindre trasiga och lagade. De funkar ett tag till men det kommer behövas köpas nya inom en överskådlig framtid så jag passade på när jag hittade fina och begagnade i min storlek för 100 kr styck. Jag har en på mig i detta nu faktiskt. Den sitter jättebra. Två av dem satt lite mindre bra men de kommer få gå vidare till någon som de passar bättre på. I en av poddarna om hållbart mode jag lyssnar på sade en av dem att hon aldrig kunde tänka sig att köpa begagnade bh:ar. Men varför inte? Om man kan köpa andra kläder second hand menar jag? Bh:ar är ju tvättningsbara och jag är då inte äcklig på brösten i alla fall! Trosor skulle också funka om jag hittade lite finare och fräschare enligt mina preferenser. Är jag äcklig nu?

Så alltså, det finns knappt nåt jag inte skulle köpa second hand. Men ok, jag kan känna lite äckel över vissa grejer. Matrester är inget jag uppskattar. Så lite solkiga textilier med misstänkta matfläckar på kan få lämnas därhän, om jag känner att det känns lite blä. Men det är inte ofta jag känner så. Det där med att second hand är äckligt är bara en fix idé som sitter i ens huvud menar jag. Någon där emot?

Sustainable Fashion Week

Nu är det Fashion Week! Visste ni inte det? Jag har tidigare skrivit om att Stockholm Fashion Week blev inställd p.g.a. lite dålig ekonomi och även lite hållbarhetsskäl, men nu har vi Östersunds Fashion Week istället. De har nämligen en modeveckan helt i hållbarhetens tecken! Jag är lite missnöjd över att jag inte är där. Men Göteborg och Östersund ligger inte så nära varandra... Hoppas det blir ett årligen återkommande event och att jag får möjlighet att åka dit någon annat år!

Det verkar verkligen helt fantastiskt! Kolla programmet här. Det anordnas modeloppis, utställningar, föreläsningar, workshops med lappa och laga, sömnadskurs, klädbyte och modevisning. Bland gästerna hittar vi bl.a. Slow Fashion herself; Johanna Nilsson och Houdini. Även Per Holknekt från Odd Molly besöker eventet. Jag har lite dålig koll på hållbarhetsaspekten vad gäller Odd Molly dock. Får nog forska lite.

Men kort sagt, det verkar helt awesome! För att veta mer kan man lyssna på detta korta radioinslag från i måndags. Det finns även en hel del artiklar i olika lokalblaskor som jag inte får läsa eftersom man måste prenumerera. Snålt.

Bomull - bästa och värsta fibern

Det här inlägget handlar om bomull. Det är mitt favoritmaterial, trots allt. Om jag fick välja ett material som alla mina kläder skulle vara i hade jag bomull, alla dar i veckan. Trots att bomull är kass. Hur går det ihop?

Vi kan ju börja med att bomull är ett naturmaterial. Naturmaterial går före syntet för mig - alltid. För dem som inte vet det växer bomull på en buske i varmare länder som Kina, Indien, Turkiet och Peru bl.a. Bomullsväxten ingår i familjen malvaväxter och finns i ca 50 arter. Det vi gör garn och tyg av är fröhåren som finns i frökapseln som vi ser på bilden nedan. För att kunna göra något vettigt av det måste fluffet först plockas (för hand eller med maskin), rensas och separeras från de klibbiga fröna, kardas, kammas och sträckas. Sedan spinns det, tvinnas, vävs eller stickas, tvättas och bleks. Och kanske färgas. Och tvättas igen. Och efterbehandlas. Sedan är det tyg vi kan sy kläder av.

Bomullens positiva egenskaper är att det lätt drar åt sig fukt varpå plagget hjälper till att svalka kroppen under varma dagar vilket gör att plaggen känns svala och sköna. Bomullen i sig är mjuk och skön och det är väldigt ovanligt att man är allergisk mot bomull vilket man kan vara mot ull t.ex. Det är även ett slittåligt material. Därtill tål det hög värme vilket gör att man både kan tvätta, torktumla och stryka ett klädesplagg i bomull utan att det för den delen förstörs. En liten krympmån kan dock förekomma. Jag fick faktiskt lära mig när jag gick en textilutbildning på folkhögskola att bomullsplagg bör tvättas lite varmare, ca 60 grader, för att bli helt rena. Tvättar man plaggen i 40 grader blir de alltså inte helt rena och krymper bara en liten del varje gång man tvättar istället för att krympa klart direkt. Detta gör att man som konsument inte märker den gradvisa krympningen på ett tag utan inser kanske ett år senare att tröjan inte passar längre vilket man kan tolka som att man gått upp i vikt. Man ska istället köpa bomullskläder i en storlek för stora och tvätta i 60 direkt så de krymper klart. Om detta är en absolut sanning är jag dock lite osäker på.

Sedan finns det så klart nackdelar med bomull med. Det skrynklar relativt lätt och det är inte särskilt tåligt för nötning. Du vet hålen på insidan av låren på jeansen... Och det blir relativt lätt smutsigt jämfört med ull t.ex. Så var det ju det där med miljöpåverkan med... Vattenåtgången, say no more! Odlingarna finns oftast i torrare områden och konstbevattning krävs och hela områden kan torka ut. Jag har sett siffror på att så mycket som 29 000 liter vatten kan krävas för att odla ett kilo bomull. Fattar ni, 29 000 liter! Det är galet mycket. Dessutom använder man stora mängder konstgödsel och jordbrukskemikalier vid konventionell odling av bomull. Kemikalierna hamnar i omgivningarna och kan göra både människor och djur sjuka och sterila och de som jobbar på fälten och vad de utsätts för kan vi knappt föreställa oss! Jag har förstått att cancerförekomsten är hög här. Dessutom är det dåliga arbetsförhållanden och riktigt dåligt betalt för bomullsplockare. Detta är ju inget man vill vara med och bidra till själv genom konsumtion av bomull som fast fashion. Hade vi inte shoppat så mycket kläder hade det inte krävts sådana enorma mängder bomull.

Hur kommer man då runt detta om man är bomulls-lover som jag är? Att köpa kläder i ekologisk bomull är en grej man kan göra. Vid ekologisk bomullsodling används varken konstgödsel eller bekämpningsmedel. Det är dock inte lika enkelt med ekologisk bomullsodling då mer arbete för en mindre skörd kan krävas. Det finns inte heller samma efterfrågan på ekologisk bomull, vilket är lite knasigt. Och det som är ännu mer knasigt är att om det står att det är ekologisk bomull i ett plagg, så betyder det bara att bomullen är ekologisk. Det säger ingenting om att resten av plagget är ekologiskt och giftfritt. Färgningen av tyget, eller om det har ett tryck, kan vara sprängfyllt med gift. Tyvärr. Sytråd och andra detaljer likaså.

Kläder, framför allt de plagg som är närmast kroppen, såsom underbyxor, t-shirts och linnen ska helst vara bomull för mig. Basplagg som man använder mycket och ofta tappar lätt formen och slits ut på ett mindre bra sätt om de är i syntet eller blandmaterial enligt min erfarenhet. Bomull håller helt enkelt bättre, även de i tunnare kvalitet. Jag försöker att inte tvätta dem för ofta och lagar om det behövs. Jag har många plagg jag haft i flera år som funkar fint fortfarande och om min garderob fylls på med "nya" bomullsplagg är de återbrukade, dvs köpta i andra hand. Som högen randiga bomullströjor ovan. Nej jag hoardar inte, jag råkar bara gilla randigt. .En är köpt i en grupp på facebook, de andra tre är köpta i olika second handaffärer för 30-50 kr ungefär. På så sätt belastar jag inte miljön ytterligare med min bomullsfetisch. Bra va?

För att läsa mer om bomull, olika märkningar och negativa konsekvenser hänvisar jag till detta inlägg av Johanna Nilsson (Slow Fashion). Där står allt du vill veta om bomull och lite till.

Dagens hållbara outfit #6

Samma jobbspegel som vanligt. Idag har jag haft på mig en Gudrun Sjödéntunika jag köpte på BjörkåFrihet för en hundring i söndags (för second hand är ju Gudrun ok), en kjol jag köpte på Myrorna Järntorget i vintras och mina Clarks jag köpte på Majornas megaloppis i våras. Skorna har även varit en sväng hos skomakaren vilket är en bra investering. Jag tror dessutom att kjolen var ny, den kändes i alla fall som det, men den var ändå trasig. Den hade några småhål upptill så jag prutade lite. Egentligen drar de aldrig av mer än 20% vid hål i plagg sade hon i kassan men hon höll med mig om att tyget är så tunt att den lätt kan gå sönder igen. Men jag gillade den, och kommer ta hand om den och laga den om det behövs så jag köpte den ändå för 75 kr. Jag hade även örhängen som jag gjorde på slöjdutbildningen för massa år sedan, som förvisso inte syns men de är väldigt fina kan jag lova. Och en Irvingsjal som jag virkat själv. Leggingsen har jag köpt nya. Men även där har jag börjat hitta begagnade på Sellpy så jag kommer nog klara mig utan "nya" leggings i framtiden med. Och det är bra.

Visa lagningarna!

Vem har sagt att lagningar inte får synas egentligen? Vad är det för fix idé om att våra kläder ska se ut som om de är nya? Jag, som är gammal wannabe-punkare (jag vågade aldrig ta steget fullt ut kan man säga, har kanske aldrig riktigt anammat det där men jag inbillar mig att många människor aldrig skulle ta på sig ett plagg som uppenbart är lagat. Om det inte handlar om ett par nya jeans då, som jag har skrivit om här tidigare.

Trams, menar jag. Jag gillar när kläderna ser använda ut och har lite patina. Då stör det inte heller mig om människor runt omkring mig ser att jag har ett trasigt, och lagat plagg. Som här t.ex., en kofta i ullblandning från Indiska jag haft i flera år som någon liten rackare har tuggat på. Eller några kanske, eftersom de där otäcka krypen gärna kommer i flock. Jag hade ett lagom stort hål på ryggen som jag gärna ville täppa till varpå jag nu använde boken Lappat & Lagat av Kerstin Neumüller som jag tidigare bloggat om här. Den här sortens lagning kallas för langettstopp och innebär att man syr langettstygn runt runt i hålet för att fylla det helt. Jag valde ett lite tjockare lila garn för att det skulle synas extra mycket. Nu har jag en bra och varm kofta på jobbet.

Och apropå jobbkofta har jag en till kofta i ullblandning, som även den är från Indiska, som de där husdjuren tuggat på. Eller om den har vittrat sönder på något sätt, jag är lite osäker. Här är det också langettstygn som gäller men jag har bara kantat hålen och låtit dem vara kvar i övrigt, för att framhäva dem lite. Vem har sagt att hål i kläder behöver vara något negativt? Den här använder jag också mest på jobbet. Jag tänker att det är ju bra att vara en lagningsförebild för ungdomarna.

När jag lagar min sambos slitna byxor brukar jag nog främst ta sytråd som är nära i färg men det är ju svårt att lyckas helt. Resultatet är att lagningen syns ändå, vare sig han vill eller inte. Jag tycker även att lite maskerade lagningar är tjusiga, för de syns ju ändå på nära håll.

Det viktigaste är ju att lagningarna blir gjorda, vare sig de är synliga eller ej, men varför inte stoltsera lite med sina sömnadskunskaper och sin miljömedvetenhet genom att låta lagningarna synas? Jag tänker att jag kommer laga mer synligt i framtiden. Hur gör du när du lagar? Lagar du ens? Om inte bör du göra det! Jag har skrivit lite om värdet med att laga sina kläder tidigare i det här inlägget och vill du ha inspiration rekommenderar jag att du kikar på hashtaggarna #visiblemending och #lagningsaktivisterna på instagram. Sedan är det bara att sätta igång!

Loppistips #7: Kvillehyllan

Här kommer en till loppispärla, dvs Kvillehyllan! Kvillehyllan ligger som man kan ana i Kville, närmare bestämt vid Kvilletorget 16. Kvillehyllan slog upp för tre år sedan och har samma koncept som Hyllis som jag tipsade om för ett tag sedan. Kvillehyllan har öppet ons-tors 11-17 och lör-sön 11-15. En hylla kostar 260 kr för en vecka och det tillkommer 20% kommission.

Kvillehyllan är särskilt nischade på vintage men det går även att sälja nyare prylar eller sådant man skapat själv av retromaterial t.ex. Och om går igång på detta kan man faktiskt köpa Kvillehyllan. För ett tag sedan gick Melisa, som har Kvillehyllan, ut med att butiken är till salu. Och om ingen köper butiken kommer den lägga ner. Det får ju inte ske! Vad jag vet har i alla fall ingen köpt den än så passa på om du drömmer om en egen vintagebutik! Dessutom med ett bra koncept.

 

Och vi kan verkligen snacka vintage heaven! Kolla det här drömmiga! Hittills har jag inte slagit till på något plagg, vintage finns ju sällan i min storlek, men lite prylar har det blivit. Och längst fram i disken finns det ofta lite smycken och krimskrams som små designers och hantverkare gjort till överkomliga priser. Passa på att besöka butiken innan den lägger ner, eller helst: köp den! Och fortsätt vara hundvänliga tack!