Linne i mitt hjärta!

Materialet alltså, även om jag gillar att ha linnen på mig med. Linne är som bekant gjort av växten lin och är ett riktigt supermaterial om du frågar mig. Det ser inte mycket ut för världen på bilden kanske. Inte i den formen i alla fall. Men när man gör garn, och senare tyg av det, blir det magi. Så vi glömmer det där grå skrufset nu och fokuserar på det vackra. Även om skrufset också är vackert.

[foto: Emma Lejbro]

Lin är som sagt en växt som finns i två huvudsakliga former. Oljelinet gör man linolja av och spånadslinet spinner man garn av. Det hörs på namnen vad de används till. Och till skillnad från det mindre oljelinet är spånadslinet en hög och rak växt som har få förgreningar. Det fina med lin, till skillnad från bomull, är att lin kan växa i lite kallare klimat vilket vi har här uppe i norra Europa. Det är en av våra allra äldsta kulturväxter och vi vet att man odlade lin åtminstone för 7000 år sedan. Och här kommer det fiffiga. Lin funkar bra att odla på mark som inte är så himla bra att odla mat på. Växten behöver inte överdrivet med vatten eller konstgödsel heller till skillnad från bomullsplantan. Det ska tydligen vara så fiffigt att lin, liksom hampan, kan hjälpa till att rena marken från tungmetaller. Och det är definitivt en bra sak. Idag odlas inte mycket lin i Sverige utan produktionen sker främst i Kina, Nederländerna, Belgien, Polen och Baltikum. Man kan köpa toppenfina linnetyger och produkter i mitt kära Estland t.ex!

Det var ju en jäkla massa fördelar. Här kommer dock en nackdel. Eller sex. Lin har en väldigt omständig beredningsprocess. Först måste man nämligen rycka linet. Och sen måste det torka. Det tar ett tag. Nästa steg är att linet måste rötas, dvs att pektinet i stråna bryts ned genom att ruttna. Detta kan man antingen göra genom landrötning eller vattenrötning. Det här tar också ett tag. Sedan ska linet bråkas. Det innebär att man knäcker linstråna så att det vedartade skrufset kan tas bort vid nästa steg som är skäktning. Då slår man på linet med en stor träkniv. Därefter häcklar man och det innebär att man liksom kammar linet med en stor vass metallkam. Jag har skurit mig på en rostig sådan en gång. Därefter kan man spinna det. Och det är ett helskotta om man ska göra det för hand. Jag vet för jag har testat. Det blev inte vackert! Idag görs givetvis allt det här maskinellt men tänk vad värdefullt lintyget var förr i världen när man gjorde allt det här för hand! Och vävde tyget, och färgade! Och glöm inte att man måste odla linet själv med. Och detta gjorde man fram till åtminstone 17-1800-talet när bomullsindustrin tog fart och blev en importvara för oss här i Sverige. Men linet fanns ju kvar. Det finns vissa aspekter där linet är överlägset många andra material!

Dels är lin väldigt slitstarkt. Det tål också höga temperaturer och starkt ljus. Det har en bra uppsugningsförmåga och passar därför både i handdukar och trasor men även i kläder då det håller oss svala på sommaren utan att kännas kalla och klibbiga. Linnetyg lär kunna ta upp så mycket som 50% väta utan att kännas blött. Vilken superfiber! Och så har det en enormt vacker lyster som t.ex. bomullen saknar helt! Ja, det negativa är väl att det skrynklar lätt och det nöts ju en del med. Däremot fäster inte smutsen så bra på materialet och det räcker ofta med en vädring istället för maskintvätt. Linne funkar absolut att tvätta i tvättmaskin men det sliter en del på tyget. Det är ju dessutom en bastfiber och om fibern knäcks är den knäckt. Det är det som lätt kan hända med linnebyxors knän. De har liksom knäckts till i den formen.

Jag gillar linne. Jättemycket. Men jag har kommit av mig lite i mina linkläder under några år. När jag lite släppte vikingalivet vi kan se ovan där linnekläder var standard hade jag inte mycket lin i mitt liv men nu har det tagit fart igen! Jag har en del plagg i linblandning (men tyvärr inga blandningar av ull och lin som man ju tydligen inte ska blanda som kan läsas om här) men jag har t.ex. en kofta i lin och viskos som är väldigt trevlig! Men det är inte superlätt att hitta linne i klädbutikerna. Bomull, viskos och förhatlig polyester är lättare att komma över. Gudrun Sjödén har en hel del lin också, både i vävt och stickad form. Stickad lin är verkligen en kategori för sig då det har allt det där bra med slitstyrka och fin lyster men det får ett sådant fin fall med! Det finns även andra "tantmärken", dvs sånt som jag gillar, som har en del linnekläder. Det är ju märkligt att bara tanter vill ha lin. Jag tycker att det är en toppenfiber som funkar på alla åldrar. 

Har du några linnekläder då? Är det ett material du gillar? Det borde du! Har du tagit dig hit har du förhoppningsvis konstaterat att lin förtjänar mycket mer kärlek än det får. Det är ett fantastiskt material för kläder! Kika bara på den här klänningen från AnnAn Design jag fyndade i augusti på vår nya Reningsborg på Hisingen! Den är småskaligt producerad i Alingsås tror jag. Till saken är att den var helt ny med lapp kvar (vilket egentligen inte nödvändigtvis är bra) och den hade kostat 1190 från början. Och den är superfin, väldigt välsydd och har fantastiska detaljer. Jag älskar den! Jag älskar linne. Gör du det med?