Något är riktigt galet med dagens priser på kläder

En sak har slagit mig. Att kläder är för billiga vet vi ju redan men de är ju galet billiga idag! När jag var liten kunde man få tag på en billig vanlig t-shirt för 39 spänn. Det kan man fortfarande. I tonåren hade jag en rätt ordinär röd långärmad t-shirt från JC som jag använde väldigt mycket. JC har gått i konkurs men jag minns att den kostade 79 kr. På H&M's hemsida idag finns det en vanlig långärmad t-shirt för 79.90. Kläder kostar alltså lika mycket idag som när jag var barn och tonåring. Det är ju helt galet med tanke på att det är över 20 år sedan! Kläder har alltså egentligen inte stigit i pris, sådär i allmänhet. Visst, ett par Dr Martens kostar mer idag än när jag var tonåring (jag köpte ett par för 175 kr när jag var 14-15 men det är en annan historia) men en klänning eller t-shirt hos våra fast fashionkedjor kostar alltså inte mer. Vad är det frågan om?

Är man bra på matte och gillar siffror kan man säkert hitta någon form av formel för hur priserna har stigit sedan 1997, men jag är inge bra på sådant. Men vi kan ju symbolisera detta med något jag förstår, dvs glasspriser. En Magnum mandel kostade år 1997 12 kr. Idag år 2020 kostar samma glass 24 kr. Priset är alltså dubbelt så mycket som det var för 23 år sedan. Det gäller definitivt inte kläder kan jag säga. Jag köpte som bekant lite fast fashion i våras, vilket jag bittert fick ångra. Jag köpte bl.a. en fin klänning/kaftan för 300 kr. Min skolavslutningsklänning i årskurs åtta eller nio vad det nu var kostade 299 kr. En kronas skillnad alltså. Klädindustrin hänger ju inte med! Och det är helt galet. Och kvaliteten har ju bara blivit sämre med åren.

Så låt oss göra ett litet nedslag i historien. 1953 startade Per-Olof Ahl en kappaffär i en källare i Kallebäck Göteborg, dvs Kappahl. Jag har bott i Kallebäck för övrigt. Det är trevligt. Konceptet för Kappahl var redan från början att kappor och andra kläder skulle säljas till marknades bästa priser, dvs priser som alla skulle ha råd med. En kappa skulle inte få kosta mer än 139 kr vilket skapade ramaskri i branschen och en konkurrent ingen hade räknat med. Det var givetvis kilometerlånga köer utanför butiken och ett år efter uppstarten omsatte företaget mer än fyra miljoner kronor. Det ska enligt dagens pengavärde vara över 60 miljoner kr och kappan i fråga skulle ha kostat en bit över 2000 idag. En kappa för 139 kr är inte så lätt att få tag på kanske men jag har faktiskt inte köpt någon kappa för 2000 heller någon gång. Även om det är fullt rimligt. Men det säger nog egentligen mer om mig än om Kappahl. Men något som var totalt bisarrt för 70 år sedan är fullt rimligt idag och där kan man även se att priserna dessutom har sjunkit! För visst kan man hitta en snygg kappa för mindre pengar än så?

Jag har varit inne på det förr men det tål att sägas fler gånger. Kläder måste få kosta! Jag tycker att man ofta stöter på kommentarer som: "men de var så billiga så det gör inget om de går sönder inom ett år", om ett par skor t.ex.. Men det gör det ju, om vi har miljön som insats! Jag fattar att man har olika möjligheter och olika ekonomi men vem har sagt att det är en mänsklig rättighet att få köpa billiga kläder egentligen? Kläder behöver vi, och som ensamstående förälder t.ex. är det knivigt att få det att gå ihop om man ska ekipera en hel barnaskara själv. Men. Där måste vi bli bättre och börja se på kläder på ett helt annat sätt. Det finns liksom andra lösningar än att springa och köpa dyrt och nytt. Vi kan ärva, låna, köpa second hand, sy om, laga och sy själv t.ex.. Back to the roots helt enkelt. Men vem har tid med det egentligen? Och där kommer jag oftast till samma punkt i mina tankar. Det är fel på samhället vi lever i och det är inte nyttigt för oss med denna stress, press och tidsbrist. Japp, dålig stämning blev det, jag vet. Men vi kan ju i alla fall göra det lilla för ett steg i rätt riktning. Min uppmaning är att du nästa gång du behöver ett plagg av något slag kikar på second hand istället för nytt. Det är en bra början. Och någon gång måste vi väl ändå nå peaken för fast fashion?

Vill man läsa mer om Kappahl och deras historia rekommenderar jag kapitel 2 i Modeslavar av Moa Känrstrand och Tobias Andersson Åkerblom. En mycket intressant bok! Jag har gjort någon form av recension av den i det här inlägget. Och en annan grej: hörrni, vad blev det av Overshoot day i år? Jag får nog anledning att återkomma till den dagen.