Jag har fallit för en trend

I februari slog jag mig för bröstet en aning och proklamerade att jag inte alls gillar hållbart mode. Jag gillar kläder, det har jag alltid gjort, men att det ska vara det senaste och modernaste, det har jag aldrig egentligen brytt mig om. Framför allt inte såna där knasiga trender som tubsockar utanpå jeansen som var modernt ett kort tag på Vita Lögners tid. Knasigt... Jag hänger inte aktivt med i mode och trender men andra gör ju det och då händer det att jag blivit matad med något tillräckligt mycket för att till slut falla för det, trots att jag var skeptisk till en början. Efter alla andra brukar jag komma på att jag vill ha ett visst plagg.

Som klänningen på bilden till exempel. Den har jag fallit för nu när den är totalt slutsåld givetvis. Vilket ju är bra för då måste jag leta på begagnatmarknaden och faller inte för att köpa nyproducerat. Snabbmodekarma vill jag inte råka ut för igen. Börjar jag handla nyproducerat igen kommer jag nog inte kunna sluta. Det är liksom för lättillgängligt. Och det känns i allmänhet bättre för mig med kläder som haft ett tidigare liv hos någon annan. Förhoppningsvis färdigtvättade och färdigkrympta.

Klänningen ifråga är från H&M från början och i 100% viscose. Jag tyckte printet var lite mähä till en början men det har växt på mig. Jag behövde inte heller leta särskilt länge innan jag hittade den för en 50-lapp billigare än nypris (som givetvis var för billigt från början) på Tradera och jag var den enda som bjöd så den blev min. Och jo, den kommer få stanna här. Någon gång har jag hört att kortisar inte kan ha långkjol eller långklänning men det är bara trams va? Jag gillart! Och det här är ju ett belägg för att man kan vara trendig och modern även om man handlar second hand. Även om det är beroende på andra runt omkring en handlar snabbmode lättvindligt. Jag däremot har ju uppenbarligen tänkt över mitt köp eftersom det fick mogna på mig lite. Och så kan jag ju använda klänningen många säsonger till eftersom jag inte bryr mig om att vara så fashionabel. Så det så.

Loppistips #18: BjörkåFrihet Linnégatan

Jag får fortsätta tipsa om mina favoritloppisar på avstånd. De är bra ändå även om jag inte varit där idag liksom. Och om man är sugen på att frossa i kläder och hitta riktigt bra grejer, då ska man gå på BjörkåFrihet på Linnégatan. Ja jag vet vad flera kommer tänka och kanske även säga. Det kommer mumlas: "det är dyrt". Men det är skitsamma. Jag hävdar att BjörkåFrihet på Linnégatan är en av stadens bästa second hander vad gäller kläder. Den har även bra läge eftersom den ligger bara ett stenkast bort från en av mina andra favoriter (jag har många som bekant) dvs Myrorna Järntorget. Denna pärla ligger närmare bestämt på Linnégatan 9 och har öppet varje dag. Måndag till fredag är det öppet 11-18, lördagar 11-16 och på söndagar 12-16. Och här finns det kläder! Och hundar lär vara välkomna här. Bara en sån sak.

När jag var lite yngre, i mina nedre 20-tal, gick jag ofta dit och hittade alltid mängder med roliga grejer. De har varit särskilt bra på vintage genom åren. När jag var i ungefär samma ålder var även BjörköFrihet Backaplan, eller Emmaus som de hette då, rätt bra på vintage. De hade en avdelning som de kallade Yesterday som jag saknar. Nu känns det som att all stadens vintage hamnar här. Men det är ok. Jag förlåter dem.

Men det finns massa massa mer än vintage. Enligt hemsidan har de damkläder, mammakläder, retro barnkläder, retro herrkläder, retro damkläder, herr- och dammärkeskläder, retro skor, dam skor och accessoarer. Och ja, de har allt det där. De har massa andra prylar med såsom retroprylar och böcker och så, men det är på kläder de är riktigt bra. Allt annat känns sekundärt här. Mina inköp de senare åren har varit väldigt anspråkslösa men nu är jag riktigt sugen på att gå dit och botanisera riktigt ordentligt. Problemet är nog att jag brukar gå dit efter att jag varit på Myrorna och den butiken är så himla bra så vid det laget är jag mätt och trött. Mätt på intryck alltså.

När jag var där förra sommaren upptäckte jag att butiken blivit större, rent fysiskt då, då de erövrat även lokalen bredvid där de har en mer exklusiv avdelning med märkeskläder. Den kändes väldigt fräsch och härlig, även om jag inte direkt är någon märkesnörd. Men om man är nybörjare vad gäller second handshopping, och gillar märken, kan jag rekommendera att man går hit. Här är priserna generellt lite högre än på den "vanliga" avdelningen, men som bekant blir jag inte så upprörd över höga priser på second hand. Hela butiken är en pärla helt enkelt!

Att komma på vad man gillar - bort med flimsig viscose

Sakta men säkert, eller kanske snarare i en rasande fart, håller jag på att byta ut plagg i min garderob som jag trodde att jag gillade mot sådana jag faktiskt gillar. Ibland byter man smak och ibland kommer man på att man haft fel helt enkelt. Eller hur man ska se det. Jag har kommit på att tunn och flimsig jersey, främst i viscose, inte är en hit.

Jag gick omkring i flera år och trodde att jersey, alltså trikå, var det enda rätta för mig. Det är nog lätt hänt att tjockisar tror det. Det är ju väldigt bekvämt med trikå och det är ju lättare med passformen då. Man kan gå upp eller ner ett par kilo och det funkar ändå. Men jag har haft så många fula plagg i trikå. Ok, till plaggens försvar, de var garanterat fina när de var nya men efter några tvättar tappar de oftast formen och blir inte så snygga längre. De duger kanske till vardags men vill man klä upp sig lite så, nä. Tyvärr är det ofta så med fast fashion, eller snabbmode då. Ska man dock ha bra plagg i trikå ska man dock leta efter lite kraftigare bomull eller regenatfiber av något slag, och absolut inte något blandmaterial. Det blir sällan snyggare med åren. Och man ska akta sig för den hemska elastanen. Blärk.

Men resår gillar jag fortfarande dock! Det är min vän. Och i min garderob tar nu det vävda materialet mer plats. Jersey och annan trikå är nämligen stickat tyg, är det inet stretchigt är det vävt. Och jag tycker ändå att det är lättare att känna sig dressad och välklädd i plagg av vävt tyg. Risken att tvätta sönder sådana plagg är mindre menar jag och personligen gillar jag det lite oversize modet vad gäller klänningar just nu som gör att man lätt kan placera både en liten och frodig kropp i de plaggen. Och samtidigt känna sig dressad då. Toppen!

Så här ser det ut i min garderob just nu. Mycket färg och mönster och mer och mer vävt. Vävt bomullstyg är ett begrepp jag använder flera gånger dagligen i mitt jobb, men i garderoben är det främst viscose som representeras. Och vävd viscose är en helt annan femma än den där sladdriga jerseyn. Svalt, lent och skönt är det med! Vad gillar du då? Är det trikå eller vävt som är ditt gift? Och så var det här pladdriga inlägget slut.

Begagnade örhängen

Kan man köpa örhängen begagnat undrar kanske du? Eller så gör du inte det... Men det är klart man kan! Även om man är känslig och kräver äkta vara kan man hitta skatter på loppis, helt klart. Det gäller att kunna sina stämplar och grejer då dock. Annars hänvisar jag till det gamla vanliga - nätet förstås. Det finns Tradera, Sellpy och mängder med facebookgrupper att ösa ur. Nu är inte jag så knusslig alls med vad jag har i öronen dock. Jag är inte känslig för nickel och bös och kan egentligen ha vilket skräp som helst i mina öron. Och om jag får bestämma ska det vara kitsch. Jag gillar färg, form och symboler. Det får gärna vara stort och over the top! Små  stilrena, diskreta och klassiska grejer är liksom inte min grej. Och jag tycker inte, som med allt annat, inte att det är alls äckligt att använda något som någon annan redan haft i öronen.

När det gäller örhängen är det tre kategorier som är dominerande i min samling. Nämligen köpta/fådda i andrahand, fådda i present och köpta av små hantverkare i butiker och från Etsy t.ex.. Och några jag gjort själv. Här har vi några jag förvärvat i andrahand. Fiskarna har jag köpt på bakluckeloppis i Slottskogen, de med pärlor har jag fått från en kollega som i sin tur fått den av någon annan, de vita kommer från första tjockisloppisen och de guldiga/rosa kommer från en klädbytardag. Jag har massor fler fina som jag förvärvat på samma sätt.

Och apropå örhängen så har jag några stycken. Det här är inte ens alla. Och just nu får de lufta sig väldigt lite. Har hamnat i nån slags coronaörhängeskris. Dt blir mest same same. Den fantastiska förvaringen har jag för övrigt köpt på en marknad och den kostade i stort sett ingenting. 200-250 kr nånstans tror jag att det var. Den är, som synes, gjord för hand. Hur många örhängen bör man ha egentligen? Frågar du mig kan man uppenbarligen inte få nog. Så förespråkar jag överkonsumtion igen! Men second hand och småskaligt tillverkat är faktiskt ok.

Vintageloppis och en teori om varför jag inte har några vintageplagg i min garderob

Så här kan man gå på loppis en regnig sommardag under en pandemi. Idag besökte jag dag två av en vintageloppis anordnad av Melisa (som tidigare hade Kvillehyllan) med vänner. En patentes: kolla in Melisa på instagram på: melisamilak, en.visare, och mellys_vintage. Finfina konton! Det var tydligen andra året och den anordnades och man hittade den utanför Tapetseriet i Frölunda. Jag köpte ingenting dock. Men det gör ingenting! Det är kul att bara titta.

Vintagekläder alltså. I love it! Så mycket fina färger och mönster! Tyvärr också en del läskiga syntetiska material. Det är inget jag uppskattar som bekant. Jag orerade ju nämligen om hur läskigt polyester är häromdagen. Tyvärr är mycket vintagekläder av syntet. Dock kan man lita på att hittar man ett plagg från typ sjuttiotalet och tidigare är det bättre kvalitet i plagget än det mesta vi har idag. Man gjorde helt enkelt bättre kläder förr. Kläder som höll för användning över tid.

Jag hittade en fin tröja annars som skulle passa finfint in i min garderob. Jag älskar sådana här tröjor från slutet på 80- och början på 90-talet och denna var ju av det riktigt färggranna slaget! Den var dock för liten för mig så det blev inget med det. Sedan har jag en och annan snygg stickad tröja sedan innan. Jag får återkomma till dem.

Och apropå vintage, jag gillar vintage. Förr tyckte jag det var jättekul med vintagekläder och köpte en del och använde gärna. Nu blir det inte mycket av det tyvärr. Vintageplaggen i min garderob är lätträknade och dessutom förhållandevis nya. Det är lätt att hitta fina vintagekläder second hand men inte i större storlekar tyvärr. Jag har en teori varför. Skulle man se på det i ett större perspektiv är det kanske så att vi är tjockare i allmänhet idag, jag vet inte, men tjockisar har alltid funnits, det är ingen skillnad där. Svårigheter att hitta tjockiskläder har alltid funnits men kanske var det ändå lättare förr? Jag anar att man sydde mer själv förr i tiden, eller lät någon annan sy upp åt en, och då är det ju lättare att anpassa och skräddasy plaggen så de sitter helt rätt på alla typer av kroppar. Däremot tror jag att en anledning till att vi inte hittar de där tjockiskläderma på second hand idag så ofta är för att tjockisar använde sina kläder mer och längre. De användes upp helt enkelt, just pga att det ändå var skillnad i tillgång, precis som idag. Sedan masstillverkning av kläder började har större delen kläder ändå gjorts för normkroppen. Det är ju dessutom en lätt uträkning att större människors kläder kostar mer eftersom det går mer tyg till dem. Det måste ha varit tydligt och  kännbart om man sydde kläderna själv t.ex.. Därför blev kläderna i större storlekar mer värdefulla helt enkelt. Ja, det är min teori. Kan det ligga något i den tro?

Somliga går med trasiga skor - det stora tabut

Två gånger den senaste tiden har folk gett mig på moppo för att jag har "trasiga" skor som jag dessutom gett mig på att laga. Jag skriver "trasiga" då jag ändå menar att det är en definitionsfråga. Och just det här med skor är visst ett känsligt ämne.

Jag har tidigare skrivit om att det här med skor second hand är en vattendelare. Många som handlar det mesta second hand skulle aldrig köpa skor i andra hand. Jag förstår att det finns omständigheter, som vissa tillstånd eller sjukdomar t.ex., som inte tillåter vilka skor som helst eller att skorna är slitna. Men då menar jag återigen att allt inte är svart eller vitt utan att man kan få tag på helt nya skor second hand som bara är provade eller gådda i i någon halvtimme kanske. Inte värre än att köpa ett nytt par i en skoaffär som provats några gånger alltså. Skorna på bilden köptes på Myrorna Olskroken förra sommaren, och de var helt nya.

Nu var det var inte det detta skulle handla om utan vilken "dödssynd" jag verkar ha begått som faktiskt lagat skor själv. Missförstå mig inte nu, jag går mycket gärna till skomakare som kan sina grejer och det kan få kosta lite men ibland kan jag faktiskt själv. Mina löparskor ovan till exempel. Jag skriver löparskor eftersom det är det de är tilltänkta som även om jag bara gått och promenerat i dem. Löpning är inget jag brukar ägna mig åt. Jag har i vart fall breda fötter och mina småtår tittar inte sällan ut på sidan efter ett tag.

I övrigt funkar de fortfarande för det de är till för. Gå ut med hunden till exempel. Så kort och gott gjorde jag en liten lagning med lite pärlgarn för att de skulle hålla ihop lite bättre  och inte lilltån luftas för mycket. Jag visade stolt upp mitt mästerverk på instagram och direkt fick jag bannor för att jag lagade skor för det ska man ju inte. Personen i fråga skammade mig genom att skriva att hen aldrig skulle gjort så på sina löparskor eftersom hen är rädd om sina joints. Nu springer jag ju inte och jag kan inte se hur en liten pyttelagning precis vid lilltån skulle kunna påverka mina joints negativt.

Tidigare i våras blev jag även ifrågasatt över hur jag kunde påstå att det var hållbart att laga dessa vandringskängor med gaffa. Det viftades visst med någon titel i ansiktet med... Jag hade fått dem gratis i en lokalgrupp på facebook och jag visste om skadan redan då. De hade gått sönder på insidan av hälen, vilket skor rätt ofta gör pga att man inte tar på och av dem rätt (jag är väldigt skyldig till detta själv), men de dög ju till mig att ha som extraskor på jobbet vid blöta rastvakter. Lagningen blev faktiskt rätt bra vilket man inte kan påstå om min insmorning. Den blev milt sagt ojämn. Men nu kommer de i alla fall till användning och jag slipper bli blöt och kall om fötterna vid väderbyte om jag skulle ha modell snyggskor på jobbet. Win-win.

Så, nu har jag bekänt mina synder och jag tänker inte skämmas över det. Men det är märkligt det där, sådant skammande har jag inte stött på när man lagar sina kläder själv istället för att gå till en skräddare. Jag vill desdutom meddela att mina fötter och min kropp mår finfint, även med lagade skor.

Polyester - inte min favorit

Dagens understatement. Jag kan inte med polyester. Varken fysiskt eller psykiskt. Och det tråkiga är att det finns så mycket fina polyesterkläder. När jag scrollar på olika second handsiter, i facebookgrupper eller går på second hand ratar jag plagg efter plagg enbart pga materialet. Jag är lite av en materialnörd och kollar alltid lappen innan jag provar. Står det 100% polyester eller bara en allt för stor del polyester (20% och uppåt är tok för mycket), får plagget inte ens följa med in i provrummet.

Lite fakta då. Polyester är en konstfiber, alltså syntet, som är gjord av fossil olja eller naturgas, alltså inte en förnybar resurs. Det hade kunnat räcka för mig där. Bara den lilla meningen kan få mig att avstå. Polyester är alltså plast gjord av olja eller gas, alltså skitdålig för miljön. Den kan därför inte brytas ner naturligt och både utvinningen av råmaterialet samt tillverkningen av polyester är väldigt energikrävande. Det krävs tre gånger så mycket energi att producera polyesterfibrer som bomull, och vi vet ju att bomull kräver rätt mycket det med. Mer om bomull i detta inlägg.

Inte nog med all energi som krävs vid utvinning och tillverkning, när tyget är klart och har blivit ett plagg fortsätter det förpesta vår miljö. Polyester släpper en hel del mikroplaster som hamnar i våra vattendrag och ställer till bekymmer, även om det skulle vara återvunnen polyester. Och apropå återvunnen polyester, det är ju inte alls så bra som man kan tro med tanke på att man tar pantningsbara petflaskor till detta och måste tillverka mer och mer flaskor istället. Mer om det i detta inlägg. Man kan minska utsläppen av mikroplaster genom att använda någon form av uppsamlare vid tvätt, som t.ex. en guppyfriend, men det hjälper bara delvis. Det bästa är istället att inte tvätta sina polyesterplagg så släpps inga mikroplaster ut.

Är det bara skit med polyester då? Finns det inga positiva egenskaper? Det beror givetvis på vem man frågar, många gillar polyester i t.ex träningskläder vilket jag inte förstår. Träna i en hinna av plast... De tvättas ju rätt ofta dessutom, bara en parentes. Men fördelar med polyester är i alla fall att det är ett slitstarkt och tåligt material, ett plagg kan hålla väldigt länge utan att bli uttvättat eller tappa formen, det skrynklar knappt, är lättvättat, torkar snabbt och krymper mycket lite. Till skillnad från t.ex. bomull eller silke skulle man kunna ha ett polyesterplagg i stort sett hur länge som helst och det är lika fint som när det var nytt.

Dock är polyester enligt mig väldigt oskönt. Jag svettas som en gris i det och jag gillar inte den plastiga känslan av polyester. Det blir väldigt lätt statiskt och ger stötar, noppar lätt och det kan dessutom smälta vid för hög temperatur. En fleecetröja (som släpper skitmycket mikroplaster) vid lägerelden är inte så himla smart. Polyester blandas dessutom ofta upp med andra material för att få "rätt" egenskaper. Det kan låta bra för det är liksom inte bara polyester i skjortan, men det är faktiskt också skitdåligt. Blandmaterial kan nämligen, ännu, inte återvinnas. Återvinningen av textil är försvinnande liten men man kan räkna med munkjackan i bomull och polyester bränns när den hamnar i slutet av kedjan.

Har jag inga polyesterplagg då? Jo, det finns en del plagg med några procent polyester i min garderob. Ibland slinker det med även om jag försöker undvika det och helst använder naturmaterial eller regenatfiber som viscose. Kjolarna ovan är lite undantag då jag liksom "kan med" plast i en kjol. Jag svettas inte nämnvärt om höfterna. Jag tvättar inte heller kjolar särskilt ofta. Samtliga är dessutom förvärvade second hand. Sedan har jag ju den där monkikaftanen jag köpte på Sellpy förra sommaren. Den var dock ett noga övervägt köp då jag hade suktat efter den länge och dessutom forskat i, dvs frågat min kompis Anna, om det funkar med polyester i ett sådant plagg. Vi är båda överens om att i ett så pass löst och fladdrigt plagg går det bra med polyester även om jag hade föredragit ickeplast.

Nä, jag är verkligen ingen syntetmänniska. Plast mot huden är big no-no. Tyvärr känner inte alla i mitt hushåll likadant. Men smaken är som baken. Vissa gillar polyester, andra inte. Jag tycker dock det är viktigt att vara medveten om vad polyester innebär för vår miljö. Men som vanligt, second hand i första hand, och det får ändå vara ok att handla sina polyesterplagg på second hand. Om man inte tvättar dem för ofta. Klart slut.