Årets nyköp

När jag hoppade på Circular fashion challenge gjorde jag det utan att egentligen tänka att det skulle innefatta accessoarer. Skor absolut men accessoarer som smycken och väskor och sånt är inte någon jag är en storkonsument av. Senast jag köpte en väska var 2013 när jag behövde en lite större till jobbet. Den hänger i än. Smycken använde jag inte bortsett från min förlovningsring och örhängen, som jag förvisso har en fetish för, men jag köper bara nya två gånger om året när jag är i Tallinn. Då köper jag dem i en liten butik där små designers som gör sina prylar själva huserar tillsammans. Inte så himla ohållbart. Och det har jag nog tänkt fortsätta med. Jag är ingen storkonsument av några accessoarer som sagt men jag kommer inte heller gå till nån kommersiell butik och köpa örhängen och väskor bara för att jag får.

Men jag har faktiskt gjort två nyköp redan i år, inom kategorin accessoarer. När jag såg att JohannaN, som ju driver bloggen Slow fashion, meddelade att hon skulle avveckla sitt smyckesmärke fick jag slå till på örhänget jag redan spanat in. Fatta, som är en ideell medlemsförening mot sexuellt våld och för samtycke, oavsett kön eller könsidentitet, och JohannaN har gjort detta smycke, som även finns som halsband och pin, och köper man det stödjer man också föreningen. Lite för bra och viktigt för att låta bli att köpa. Så jag gjorde det och premiäranvände på internationella kvinnodagen. Det är gjort i mässing och helt fabulous! 31 mars stängs webbshoppen ned så skynda in och köp detta smycke, eller något annat du gillar! JohannaN:s smycken är både hållbart och schysst gjorda.

Och som jag nämnt tidigare besökte jag Världskulturmuseet på sportlovet och lyssnade på en föreläsning. Världskulturmuseets butik är också väldigt trevlig och när jag såg det på bilden ovan i där var inte heller valet svårt! Så här står det på lappen ovan:

Den här väskan är är gjord av Världskulturmuseets 

gamla reklamvepor och sydd av oss på Tråd & Trade. 

Vi är nyanläna sömmerskor som använder oss av 

våra yrkeskunskaper för att träna svenska, 

och tillsammans driver vi det sociala företagen Tråd &Trade. 

Vi erbjuder lokal sömnadsprduktion samtidigt som vi jobbar för integration."

Alltså, nyanlända kvinnor integrerar, syr och lär sig svenska tillsammans och de syr saker av sådant som ska kasseras! Återbruk alltså! Vilken grej! Sådant tilltalar mig! Jag valde så klart en necessär sydd av en prideflagga. Annat vore väl märkligt! Jag har dock inte bestämt vad jag ska förvara i den ännu. Det får vara något dyrbart.