Det är augusti och det är tjockmånaden. Det vill säga, det brukar vara i augusti jag skriver om att vara tjock och handla second hand. Jag är lite trögstartad men i år blir inget undantag. Jag har nämligen tänkt på en grej. Alltså, jag är tjock. Det är inget snack om saken. Kikar man på normerna är jag långt jag över normalbyggd. Jag har fått ha tjockisbälte på Liseberg, min rastvaktsväst på jobbet (som är typ xxl eller nåt) blir funkar inte över vinterjackan så jag har fått modifiera om den och det är inte utan att jag skälver lite av skräck när jag sätter mig på en gunga. Den kan ju gå sönder! Jag har nog aldrig kallats smal, och då har jag varit betydligt smalare! Och let's face it, jag har svårare att hitta kläder än någon random som är storlek 38 och 172 cm lång.
För många herrans år sedan, och många kilo sedan, skulle jag prova ut en 1700-talsklänning i Stadsmuseets kostymförråd för ett jobb jag skulle göra. Kostymören slet sitt hår, gnällde och klagade över att _inget_ gick på mig. Jag försökte vara käck och säga att jag ju ändå såg ut som kvinnor gjorde på 1700-talet. "Ja men skådespelare ser inte ut som du!" utropade hon då. Till slut fick hon fram en rätt tråkig klänning som gick på mig, med korsett, som var ca 30 cm för lång för mig. Så redan då, för många kilo sedan, var jag tjock.
Jag skulle aldrig benämna mig som något annat än tjock. Eller, det skulle vara frodig då. Eller fyllig eller trind. Ja, ni fattar poängen. Men vet ni, när det gäller att peppa tjocka att handla second hand, då är jag inte tjock! Jag har kallats för smallfat och "kom tillbaka när du drar storlek 56!", typ. Varför säger man drar i storlek förresten? Tycker det låter fånigt. Men i alla fall. För det märkliga är att när det handlar om att peppa till second hand shopping är jag inte tillräckligt tjock tydligen! Då får jag inte vara med i klubben. Jag får inte vara med i smalklubben heller, så klart. Men som man kan läsa i det här inlägget, som för övrigt är mitt mest lästa, går det uppenbarligen att handla second hand även om man är större! Man får bara tänka utanför boxen lite. Om man vill.
Och jag får mycket kärlek med. Erika Kvarnlöf kallade mig härom veckan för expert på området hållbart mode för stora storlekar. Lite blygsam blev jag, men kände sedan att jo, så är det nog ändå! Johanna Leymann har också berättat för mig att hon tipsat om och delat mitt ovan nämnda blogginlägg massor av gånger. Det kanske är därför det har så många läsningar! Men det känns ju ändå toppen att jag är någon sorts ambassadör för hållbart mode för tjockisar. Det är ju ändå det jag brinner för och lite av en hjärtefråga. Så jo, jag kan ta den rollen! Med glädje!
Så satt jag och skrollade runt bland mina bilder på instagram härom dagen. Det är ju ändå så att jag väljer de bilderna där jag har minst putmage, där jag ser lite slätare ut och det inte syns någon påtaglig dubbelhaka. Det är jag nog inte heller ensam om. Smalnormen är ändå faktum. Många bilder raderas just av det faktumet. Men så kände jag, härom veckan, är jag verkligen tjock nog för att vara det där ansiktet utåt för att tjockiskläder second hand? Tittar folk in på mig på instagram och blir besvikna över att jag inte är tjock på riktigt? Borde jag välja att lägga ut mina "sämsta" bilder enligt mig själv.
Det är då fasen då att man aldrig kan få duga! Jag är utanför normen och därmed undesireable. Fråga bara Katrin Z vad hon tycker om mig. Men jag är bara inte tjock nog och ska bara hålla käften! Eller? Det finns även något som kallas "midsize fashion" nu för tiden. Där passar jag heller inte in. Så jag är inte tjock, men inte heller medel. En knepig kategori att tillhöra. Sedan gör jag ju det inte lätt för mig när jag väljer att lägga ut de mindre påtagligt tjocka bilderna. Men faktum är, jag gillar inte tighta grejer som smiter åt och framhäver formen av mig själv. Det har jag aldrig gillat, inte ens när jag var smalare. Jag gillar rymligare flowy plagg. Kanske är det därför jag har lite lättare att hitta second hand? Jag är inte ute efter saker som ska sitta på något speciellt sätt någon speciell stans på kroppen utan gillar när det böljar runt bara. Fri passform är min grej. Smaken är ju som baken, och jag vill fortfarande hävda att det visst går att köpa second hand som tjock, bara man tänker om och letar lite. Jag vill återigen nämna mina fem tips i detta inlägget. De funkar, tro mig!
Kan vi enas om att jag får vara med även om jag inte är normtjock? Eller, vad är normer egentligen? Men det är inte kul att inte få vara med i de tjockas klubb heller. Att aldrig duga, varken som smal eller tjock. Jag är ju jag och kläder sitter som de sitter på mig. Och det är inte superlätt att hitta rätt second hand. Men numera tycker jag det är lättare med second hand än vanliga butiker. Nu vet jag mer vad jag vill ha och vilka möjligheter jag har. Jag får ju ändå gilla min kropp. Den funkar ju fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar