onsdag 19 februari 2020

Jag gillar inte hållbart mode!

Ja, du läste rätt. Så är det. Eller, själva modebiten i alla fall. Ordet mode kommer från latinets modus och betyder egentligen sätt, fason, rytm, mått och gräns. Man kan säga att mode betyder det som är förenligt med tidens smak. Det handlar om vad som är modernt, populärt och trendigt alltså. Och där tappade man mig...


Ok, modehistoria gillar jag. Jag tycker kläder är roligt i allmänhet och det är absolut spännande att läsa om, och se bilder på, hur man klädde sig förr i tiden. Detta är nog något jag fått med mig hemifrån. Min mamma har alltid varit historiskt intresserad, och kläder från förr har gärna smugit sig in. Jag har fått gå i klädparader och haft tvådelad klänning modell tidsenligt för en torpare i Småland vid flera tillfällen. Och jag har gillat det. Kläderna ovan har jag sytt själv för övrigt. För hand till och med, helt frivilligt när jag vurmade för vikingatiden för tio år sedan ungefär. So far so good.

Men allvarligt, vad för strömningar som är modernt just nu och vilka trender som kommer i vår, I couldn't care less. Jag gillar kläder och jag gillar fina kläder. Men vad som är fint för mig är knappast fint för alla. I höstas skrev jag ett inlägg om stil och hur jag tänker om det och jag kan konstatera att jag knappast har någon renodlad stil. Jag kallade min klädstil brokig förra veckan, vilket nog är en rättvis beskrivning. Jag gillar en hel del vintage, jag gillar lager på lager, jag gillar assymetriskt, jag gillar oversize, jag gillar färg, jag gillar mönster, jag gillar randigt, jag gillar prickigt... och så vidare.

Jovisst har jag också varit en slav under trender. Jag hade adidasbyxor i äkta plast (aka polyester) när jag var ung på 90-talet. Jag hade även en svart collagetröja som det stod Marwin på på bröstet i blå text. Den var köpt på JC. Någon som minns den? I början på 00-talet försökte jag väl också hänga på vad som var modernt till en viss del får jag säga. Även om jag en lång period nästan enbart gick runt i svarta manchester och svart munkjacka. Men jag har också alltid vågat sticka ut. På högstadiet raidade jag och min kompis Magda våra mödrars garderober och gick gladeligen i deras gamla kläder till skolan. Det provocerade en hel del. Vi blev till och med utskällda för att vi inte kunde klä oss. Det var en dag är vi hade lustiga hattar på oss vill jag minnas. Och på gymnasiet blev jag kallad för "hippien" när jag hade 70-talsskjortor och blusar på mig. Kan avslöja att min favorit ändå var ny från Indiska. Åh vad jag hade velat ha tag på en sådan igen!


Och visst, ibland faller jag ändå för trender. Men alldeles för sent skulle jag tro. Jag köpte faktiskt de där low crotch-byxorna i leopardmönster till slut som blev poppis våren 2014, trots att jag lovade dyrt och heligt att de inte skulle inhandlas. Mina elever hade ju såna! Men jag såg dem så mycket så de blev ju ändå snygga till slut. Och sköna var de så jag hade dem i flera år efter att de blivit omoderna sen. Jag har faktiskt kvar ett par stycken i garderoben. Och jag bryr mig faktiskt inte om att de kläderna jag har på mig är last season. Eller before last. Som jackan/kavajen, eller vad det nu är, från Lindex 2016 eller 2017 som jag har suktat efter sedan dess. När jag väl hittade den på tjockisloppisen tänkte väl inte jag en sekund på att den skulle vara omodern? Det är ju det som är så bra med second hand och loppis. Man kan hitta finfina kläder från tidigare säsonger som någon tröttnat på och betala bara en spottstyver av vad de kostade från början. Win win för miljön och plånboken.

Jag kollar inte upp säsongens trender. Jag tycker det är rätt ointressant. Jag har inte alls koll på vad som blir modernt i vår. Förutom det där med broscher då. Fast jag kom ju på att broscher var underskattade och bör få en revival innan jag visste att det skulle bli en trend! Och visst, smak ändras. Det finns grejer jag trodde att jag aldrig skulle gilla igen. Som grälla början på 90-talströjor t.ex. som jag har fått en rejäl fäbless för. Det får jag återkomma till. Men det finns ändå grejer jag nog nästan kan svära på att jag aldrig kommer ändra mig om. Jag tycker att jeans ska vara baggy och stora och inte några jäkla stuprör. Jag tycker det är jättefult faktiskt. Jeans måste gå ut någonstans om det ska funka för mig, annars får det vara. Fråga mig om tio år igen så får vi se om jag har ändrat mig.

Så, jag gillar egentligen inte hållbart mode. Jag gillar hållbara kläder! Vad som är modernt är sekundärt. Jag gillar fina och snygga kläder. Jag gillar kläder som är sköna och bekväma och gärna kläder som har en kontext. Det gör inget om det är slitet eller lagat så det syns att det är använt. Desto bättre till och med. Vad gillar du?

2 kommentarer:

  1. Kläder som or bekväma är viktigt, och om det är årets eller ett deceniumms sedans mode spelar ingen roll. Så fin du var som viking och power att handsy allt!

    SvaraRadera

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...