Om prissättning

Jag tänkte skriva lite om prissättning. Detta är ett ämne som kan engagera och uppröra många. Det tas ofta upp till debatt. Jag funderar även själv på det eftersom jag både säljer på marknader och delvis via min blogg, och tar även vissa beställningar. Det är givetvis jättesvårt att prissätta, speciellt om man gör något till en kompis eller släkting.

När jag säljer på marknader är jag oftast ganska "billig". Jag säljer främst smygmaskvirkade handledsvärmare och virkade örhängen och sånt som inte tar särskilt lång tid att göra och det går i regel inte åt särskilt mycket garn heller. Det garn jag har i mina gömmor är främst arvegods, rest-, rea- och loppisgarn. Detta gör att garnkostnaden inte blir så hög. På marknader vill jag få sålt saker och har medvetet valt att tillverka ganska billiga saker som är relativt "lättsålda". Ofta dyker det upp en åsikt att det är "oförskämt" att vara så billig eftersom det sabbar för dem som värdesätter sitt hantverk och försöker leva på det. Jag värdesätter mitt hantverk, men jag försöker inte leva på det. Dock är de extra kronorna jag får in på detta väldigt välkomna då CSN är extra snåla mot mig nu. Jag lever inte på det, men pengarna spelar ändå en relativt avgörande roll för mig. Men jag tycker dock att det är upp till var och en hur de vill prissätta. Om någon vill sälja sitt hantverk nästan gratis är det inget jag kan göra så mycket åt tyvärr. Däremot går det givetvis att påpeka vänligt att "du är alldeles för billig och borde höja priserna". Man ska värdesätta sitt hantverk men jag har full förståelse för att man ibland bara vill ha grejerna sålda.

När det handlar om beställningar tycker jag att det kan vara en annan femma. Vid en beställning blir det ofta så att nytt garn köps in och det blir att man "skräddarsyr" produkten. När jag smygmaskvirkar mina handledsvärmare gör jag det i stort sett i sömnen. Jag brukar inte behöva koncentrera mig så mycket och gör det framför tv'n eller vid dötid på jobbet exempelvis. Stickar jag en mössa på beställning tex. behövs oftast mer koncentration och omsorg. Då kan jag ta mer betalt. Det är mycket mer jobb som läggs ned på en beställning och man får ju även oftast en unik produkt som inte finns någon annanstans.

Men något man skall akta sig för är att kritisera någon för att den säljer sitt hantverk dyrt! Det är enormt förolämpande tycker jag! Som hantverkare har man rätt att värdesätta sitt hantverk högt och jag känner att man vill ju inte sälja sitt omsorgsfullt utförda hantverk till någon som inte uppskattar det ändå.

Jag har ett exempel på ett par vantar jag nålband på beställning. Jag och beställaren kom överens tillsammans om ett garn som skulle passa hennes händers temperatur och att det skulle bli en färg hon gillar. Jag fick en bild av hennes hand och satte igång att nålbinda efter den mallen. Sen tog det iofs sjukt lång tid att göra dem och jag var extremt seg. Jag kände under bindandet att jag inte var alls nöjd men när de till slut blev klara blev de kalasfina! Jag snajsade till och med till dem med lite enkla broderier på. Dock drog sig köparen ur vilket är en annan historia, så jag fick försöka sälja dem på en marknad istället. Många tittade på mina växtfärgade gula vantar med röda broderier och tyckte om dem. Precis på slutet kom så en kvinna och provade dem och sa: "De är jättefina, men jag tycker att de är alldeles för dyra". Fy vad sur jag blev! I vilket universum är det för dyrt undrar jag? Jag vet snarare med mig att det var på tok för billigt! Och hennes ton var väldigt överlägsen dessutom. Sedan fick jag sålt dem på en vikingamarknad till en kompis istället och där vet jag att de uppskattas i alla fall! Nästa gång jag nålbinder vantar tänker jag ta mer för dem. Och om det blir en beställning tänker jag ta betalat i förskott. Och visst blev de kanonfina!

Med detta vill jag säga att det är upp till mig att sätta priserna på mitt hantverk. Tycker man att det är för dyrt vill man inte ha hantverket. Visst kan jag också pruta ibland om det är till någon jag känner och jag har haft produkten liggande ett tag, men det är fortfarande jag som bestämmer.

Slutligen vill jag berätta en liten fin historia som symboliserar detta med prissättning och underskattning och hantverk väl. En bekant kontaktade mig och ville att jag skulle sticka ett par benvärmare till henne. Jag var lite ovan vid att sticka och var osäker på priset och sa att jag hittills bara sålt nålbundna grejer och att jag tar 300 för en nålbunden mössa. Det sa hon var alldeles för dyrt och jag påpekade att nålbindning är en helt annan sak och frågade henne vad hon kunde tänka sig att betala. Högst 100 kr svarade hon då och eftersom jag var lite oerfaren gick jag med på det men påpekade att hon ju får stå för garnkostnade med. Då blev hon väldigt tveksam och undrade vad garn brukar kosta. Informerade henne att det är väldigt olika beroende på material. Tipsade henne att skaffa billig akryl. Det slutade med att hon drog sig ur och skulle försöka få en släkting att förbarma sig över henne och sticka gratis. Lite fräckt tyckte jag.

Men det är verkligen svårt med prissättning. Det är en balansgång mellan att uppskatta det man gör och att vilja få produkterna sålda. Jag kommer dock att försöka uppskatta det jag gör mer i framtiden. Och dela gärna med er av era "skräckhistorier". Jag tycker att det är lite spännande ;)